Kommisarie Roy

 kom_roy1 kom_roy2 kom_roy_holst kom_roy3
Kommisarie Roy
Klippan – Skåne 1980-1983

Medlemmar:
Thomas Holst: Gitarr, sång
Michael Nemeth: Gitarr
Hydda Persson: Bas
Stefan ”Kiddie” Nilsson: Trummor

Historik:
Kommissarie Roy var det ultimata rockbandet från Klippan. Det lät slamrigt och ösigt, det hade bra melodier och en spelglädje som lyste igenom i varenda låt. Dessa ingredienser genomsyrade den självbetitlade första och enda plattan. Bandet bildades 1980 av Tomas Holst och Michael Nemeth. Dessa spelade också gitarr och gjorde låtarna. På bas fanns ”Hydda” Persson och bakom trummorna satt ”Kiddie” (Stefan Nilsson).

Kommissarie Roy lånade en del låtar och gjorde bland annat lekfullt om Johnny Thunders ”London Boys” till ”Klippanpåg”. Texterna präglades av självdistans och humor, allt från ett pojkrumsperspektiv i Klippan. ”Caroline” handlar t ex om en förälskelse i partyprinsessan från Monaco och ”Storlek 48” om dilemmat att ha stora fötter. Alla ovannämnda låtar fanns med på bandets självbetitlade album som släpptes 1980. Den spelades förstås in i Studio Bombadill och producerades av Mats Pettersson från Kriminella Gitarrer.

Bandet påbörjade en andra LP, men splittringar inom gruppen gjorde att de inte ens hann halvvägs. Endast två låtar blev helt klara, nämligen ”Flickorna på taket” och en hyllning till Keith Richards vid namn  ”Se han lever”. Dessa låtar hamnade istället på samlingen ”En flugskit i kosmos”.

När Mikael hoppade av och bildade Johnny och dom andra togs Christian Ask från Noise in på sång, men någon platta med honom blev det inte. Kommissarie Roy splittrades samma år när Thomas konst hoppade med i Wilmer X. ”Kiddie” blev istället trummis i Torsson och senare i The Sinnes.

Några av det låtar kommissarien aldrig gav uttryck istället upp i andra gruppers skivor. Holst tog med sig ”Vem är den flickan?” och ”En dröm är en dröm” till Wilmer X, Nemeth såg till att ”Min allra bästa vän” hamnade på Johnny och dom andras LP och Dolkenihåsan spelade in ”Glöm aldrig mig”.

Ytterligare en låt från den ofullbordade andra LP:n, ”Ljuger för mig”, slutmixades 1991 att ges ut på singel i samband med att Kommissarie Roy återförenades för en spelning för att fira sitt tioårsjubileum.
Från boken Ny Våg

Låtar: Klippanpåg, Pizzanödig, Se han lever, Lev i dag, Jag saknar dej, Caroline

Diskografi:
SIngel: Du ljuger för mig – Flickorna på taket (Skivfabriken Klippan KRUDES2 -91)
LP: Kommisarie Roy (Svenska Popfabriken SP10 -81)
Samling LP: En flugskit i kosmos: Flickorna på taket – Se, han lever (Svenska Popfabriken SP10 -81)
Samling kassett:
Samling CD: Kompakt Klippan: Jag saknar dig – Caroline – Se han lever (Bombadill MNW – MNWCD 251 -93)

Expressen 9 januari -1982
Klippan i svensk rock´n´roll – nu kommer Kommissarie Roy
I slutat av ett år som dominerats av mörk synt-rock, uppklädda trender och svartsyn kom en grupp med en LP som var den bildens totala motsats.

Kommissarie Roy, från Klippan i Skåne.
– Nä, här nere finns inga trender. Här är det bara rock, säger Thomas Holst, gitarrist, sångare och låtskrivare i Kommissarie Roy.

Kommissarie Roy är rock´n´roll.
En ung grupp (ingen över 20) med svängig, maffig musik och roliga och allvarliga vardagsnära texter.

– Det blir ju så. Man skriver ju ärligt. Man skriver sånt man tycker och tänker och är man en enkel idiot så blir det enkla texter, säger Thomas.

På debut-LP:n är Kommissarie Roy en kvartett men har nu utökats med en sångare, Kristian Ask från nedlagda Noise.

– Jag sjunger på LP:n man jag har aldrig tyckt att jag var nån bra sångare precis. Och så har vi alltid gillat Kristian, säger Thomas.

Svenska POP-fabriken i Klippan spottar alltså ur sig bra rockgrupper. Vi har haft Push, Kriminella Gitarrer, Noise, Torsson, Wilmer X och nu Kommissarie Roy.

– Ja, det är märkligt. Klippan är ju dött, mycket dödare än alla orter som ligger runt omkring. Men ändå finns här många band och ett enormt rockintresse. Och alla vet vad Svenska POP-fabriken är, säger Thomas.

Här lever rocken!
Thomas har till exempel spelat väldigt länge men har, som han säger, alltid varit med i fel band. Det var inte förrän sommaren 1980 som han, Thunders och Hydda fick Hasse Dahlén (basist i Torsson) på trummor för några spelningar.

– Det var jävligt skoj. Plötsligt stämde allt. Och då kom vi i kontakt med Mats P som producerat vår LP, säger Thomas.

Ren rak rock
Kommissarie Roy spelar alltså ren rak rock i en tid när de egentligen bör göra det (om man ska tro trendmedvetna Stockholmare). Thomas försöker förklara:
– Det är som jag sade innan, här finns liksom inga trender att hänga på. Vi har alltid gillat rock och pop. Vi är uppfödda med Sweet, Slade och Sparks. Sen blev Thunders och jag fanatiska diggare av New York Dolls, Johnny Thunders Heartbreakers och Flamin Groovies. Ett tag var det allt vi lyssnade på.
– Ja och så Rolling Stones förstås. Det är märkligt att de håller än. Sista LP:n, man kan ju lyssna på sida 1 hur många gånger som helst. Dom är knäckande.

Om man bor i Klippan, där gatuköket och pizzerian är det mest spännande (förutom en och annan tur till Helsingborg eller Helsingör), är man långt från huvudstadens innegäng. Thomas säger:
– Jag fattar mig inte på allt det där i Stockholm. Det verkar jävligt skumt och det som kommer på platta är mest skit. De verkar liksom så nedstämda, men det blir man kanske av att bo i en storstad. Mår de så jävla taskigt som de sjunger är det ju ingen mening med att leva.

Han suckar lite när han inser att Kommissarie Roy måste åka till Stockholm och spela om de vill nå en stor publik. Att hålla sig i Klippan räcker inte.

Två i Kommissarie Roy pluggar. En har fast jobb. Thomas och Thunders har beredskapsarbete. Ett snitt ungdoms-Sverige av idag. Ett stycke verklighet. En situation som avspeglar sig i både de texter och den musik som Kommissarie Roy gör.
(Och är ni nyfikna på LP:n så be att få höra ”Caroline”, deras hyllning till prinsessan Caroline i Monaco, det är rock´n´roll.)
Mats Olsson – Expressen 9 januari -1982

Kommentera