Raggare mot punkare

Raggare mot punkare 1977 – 81 ca.
Nästan hela Sverige

Historik:
Allt sedan slutet av femtiotalet, då de första raggarna dök upp, skapade den bilburna ungdomen ständigt rubriker med sitt vilda leverne. Mods och hippies i all ära men de krigssvarta rubrikerna och bildreportagen om raggarnas vilda midsommarfester var ändå det som fick Svensson att rysa i förfäran över ”ungdomen”.

1977 ändrades allt.

Plötsligt dök det upp tonåringar i trasiga kläder med morotsfärgat hår på ända, säkerhetsnålar i kinden och med demoraliserande och förfärlig attityd – ”Anarki” och ”Ned med hela skiten”.
Raggarna var inte längre värst. Plötsligt var det trendmedvetna 18-20 åringar, som tyckte att ”punkmodet var fräckt” och rebelliska 14-åringar som gått igång på musiken, som nu skapade rubriker i alla kvällstidningar. Punkarna såg risiga ut. Klart som fan att de skulle ha spö.
Så tillsammans med Svenssons, disconissar och alla andra tog raggarna sin del av ansvaret att ge punkjävlarna på käften!

I sanningens namn var inte alla raggare lika trångsynta och mycket kan skyllas på att media underblåste den hätska stämmningen, genom att utmåla punkarna som nazistiska och facistoida. I Göteborg existerade inte konflikten mellan raggare och punkare och punkbanden Göteborgs Sound och Straitjackets inbjöds för att spela på raggarnas motorgårdar.
Men, detta var ett undantag. Många är de småstadspunkare som kan vittna om problemet med den lokala bilburna ungdomen. Sångaren Kai Martin misshandlades av amazonraggare i Lund, där bandet hälsade på hos Henrik Venant. I rätten sa en av raggarna bakom misshandeln att: ”Vi måste ju försvara oss mot punkarna!”
Urban Släke från Visby gjorde låten ”Raggar Ragge” något som resulterade i att medlemmarna i bandet var fredslösa under ett par år. Det kulminerade med ett ”fredsmöte” på neutral plats där bandet lovade att skippa låten i utbyte med att kunna visa sig ute utan att få tänderna inslagna.
Den mest kända låten är nog ändå Rude Kids ”Raggare is a bunch of motherfuckers” en låt som gjorde bandet till måltavlor för alla raggare. Eddie Meduza, å andra sidan, gav raggarna en egen hymn att spela: ”Punkjävlar”. Med tiden lugnade motsättningarna ned sig och Malungs stoltheter Sune Studs & Grönlandsrockarna, som tagit namnet efter en känd raggarprofil, blev snart bundisar med Sune och de övriga raggarna.

Idag tycks den tidigare konflikten smått bortglömd då band som exempelvis The Accidents är lika mycket ”fifty” som punk.

Låtar:
Raggare is a bunch of motherfuckers – The Rude Kids
Raggarsvin – Skäms
Raggare ge upp (Raggare piss off) – The Baiters
Raggare – P.F Commando
Benzin – P-Nissarna
Raggarjävel – Adolfs Gossar
Raggar ragge – Urban Släke
Dragt i örat – Schlem
Raggarpack – Belsen Boys
Raggare e svin – Sune Studs & Grönlandsrockarna
Nattens busar – Berlin
Dra Åt Helvete! (Jävla Raggare) – Arabens Anus
Amazonraggare – Nattarbete
Raggare beware – Zeb And The Fast Ones
Raggarnisse – Tatuerade Snutkukar
Blöjraggare – Katastrof
Raggarstat – Ingron Hutlös
Sune raggarsvin – Snutslakt
Raggarjävlar – Plauge
Nightcruisers – Skäms
Raggarnisse – AB Hjärntvätt

 

Hembränd cd: Raggargrogg vol1 – En hemekörd samling


AFTONBLADET 

Punkrockarna Rude Kids får inte spela på ungdomsgården i Västervik.
Raggarna har hotat att komma och spöa upp dem. Och polisen har inte tillräckligt med personal för att garantera gruppens säkerhet.

Rude Kids är fyra tonårsgrabbar från Stockholm som gjort sensation. De har fått strålande kritik i punkens hemland England och engelsk musikpress har skrivit helsidor om gruppen. En av deras skivor har utsetts till årsets bästa punksingel i England. På den sjöng de bl a låten ”Raggare is a bunch of motherfuckers” (ungefär raggare är ett gäng som har samlag med sina mödrar), som var ett kraftigt påhopp på raggarna.

Den låten har retat upp raggarna. Och till konserten, som skulle hållits på Centrumgården i Västervik fredagen den 30 mars, har raggare från Vimmerby, Hultsfred och Stockholm aviserat sin ankomst.

– Det känns för djäkligt, säger Björn ”Böna” Eriksson, 19, – sångare i Rude Kids.
– Vi har tagit ledigt från våra jobb, hyrt en orkesterbuss, lejt en chaufför, lånat pengar för att köpa nya prylar och ordnat med inkvarteringen.

FRITT LAND…
– Jag trodde vi levde i ett fritt land där man fick säga och sjunga vad man ville. Och jag trodde att raggarna hade slutat med sådana här barnsligheter.
Rude Kids har haft problem med raggare tidigare.
När de spelade på ungdomsgården 4:an i Stockholms centrum måste sju polisbilar tillkallas för att stoppa raggarna.
Och gruppens basist har vid ett par tillfällen blivit slagen av raggare i tunnelbanan.
T f kommissarie Jan-Ulf Candestedt vid polisen i Västervik:
– Vi har fått en förfrågan från arrangören om vi kan ställa upp med skydd.
– Vi har ingen möjlighet att ställa upp med extrapersonal. Och om vi skulle inkalla förstärkning skulle det bli en kostnad som fick betalas av arrangören.
– Vi har inte tidigare haft problem med raggare, men vi vill ju inte heller att det ska bli något bråk nu.
– Men det är naturligtvis synd om ungdomarna som vill höra den här musiken.

BILJETTERNA SLUT
Journalisten Stefan Johansson i Västervik ligger bakom konserten med Rude Kids.
– Jag är oerhört besviken, säger han. Jag har jobbat med det här, lagt ut egna pengar och tid och alla biljetter var förhandsbeställada redan innan vi börjat sälja dem.
– I november hade vi en gala med lokala band och det kom femhundrafemtio personer i en lokal som egentligen rymmer fyra hundra.
– Det är ju trist att det går åt pipan när man försöker anordna något för alla rockdiggare i stan.
– Stefan Johansson är besviken och Rude Kids är besvikna.
– Trots alla lovord i många engelska tidningar har de svårt att slå igenom här hemma. Sammanlagt har de haft åtta spelningar – alla i Stockholmstrakten.
Men Rude Kids hoppas på England. I dagarna skriver de kontrakt med ett engelskt skivbolag, det är snack om turné i England och en LP.
AFTONBLADET, Janne Andersson

 


AFTONBLADET
”De lovade att bränna av mitt snaggade hår”
Raggare rövade bort punkare
Mora

Punkaren Mikael Eriksson, 16, kidnappades av tre raggare. Han misshandlades under en timme i bilen. En av raggarna hotade att bränna av hans snaggade hår med en cigarrett. Med en gevärspipa mot ansiktet fick han slutligen reda på att han bara hade två minuter kvar att leva.
– Jag var så rädd att jag skakade. Trodde de skulle skjuta mig, berättar Mikael Eriksson för Aftonbladet.

När han släpptes fick han springa gatlopp över en dammbro medan en av raggarna sköt sju hagelsvärmar upp i luften.
Det här hände i Mora på skärtorsdagen. I går började rättegången mot de tre raggarna. De är anklagade för bl a människorov.
Mikael Eriksson går i gymnasiet i Mora. Han är en lång smal kille, lite blyg. I våras tog han mod till sig och klippte sig som en punkare.
Samtidigt började han en gitarrkurs. Han ville börja spela punkrock och är med i ett litet kompisband som sångare.

I Mora finns det bara fyra killar med den här frisyren. De attackeras dagligen av kommunens bilburna ungdom.

FYRA PUNKARE I MORA
Den Aggressivaste raggaren sa vid rättegången:
– Jag ville ge honom en propp för att han är punkare. Jag gillar inte typen. Man vet väl hur såna är med hakkors och sånt. Vi skulle skrämma honom ordentligt.
Mikael Eriksson, 16, har aldrig burit några hakkors. Han var klädd i jeans och svart skinnjacka den här kvällen.
Mikael var väldigt nervös när han berättade om vad som hände natten till långfredagen!

HAN TOG STRYPTAG
Jag stod vid kajen, vår samlingsplats, klockan var halv tio. Då hörde jag en bil som körde upp bredvid oss. En av killarna hoppade ur och bröt ner mig så att jag låg på gatan med honom över mig. Han slog mig i ansiktet och frågade varför jag var klippt på det viset. Sen tog han stryptag.
Efter några minuter knuffades jag in i bilen bredvid chauffören. En annan av raggarna satte sig vid sidan om mig och fortsatte misshandeln mot ansiktet.
Vi körde runt en stund. Sen åkte vi upp mot Kråkberg och där stannade de. Två av killarna gick ur och hämtade ett hagelgevär. Den tredje, han som var aggressivast, drog mig med till ett uthus.
– Vi ska se om den där punkaren som vi tog hand om i går ligger kvar ännu, sa han.
Sen slet han in mig i bilen igen. En av killarna tog en cigarrett och sa att han skulle bränna av mig håret. Han frågade också om det fanns en kniv i bilen.

Sen stack killen som satt i framsätet fram geväret i mitt ansikte och sa: Nu har du bara två minuter kvar att leva.
Även den mest aggressive tog geväret och hotade med samma sak. Då blev jag verkligen rädd. Jag skakade i hela kroppen. Det verkade som om de verkligen menade allvar.
Föraren, som aldrig hotade mig, stannade bilen vid Spjutdammen norr om Mora. Där drog de ut mig. En av killarna började skjuta mot lampor och skyltar. Haglen ven i luften.

GÖMDE SIG I SKOGEN
Sen sa en av dem plötsligt till mig att jag kunde springa i väg över dammbron. Och jag sprang. Jag hörde hur någon sköt. Jag upplevde att de sköt efter mig.
Jag sprang över bron och gömde mig i skogen och hörde hur bilen startade och åkte efter mig. Jag trodde att de skulle ha tag i mig igen när skotten missat.
I fyra timmar irrade Mikael Eriksson sedan på vägarna. Föräldrahemmet ligger flera mil från Spjutmodammen. Varje gång han hörde en bil rusade han in i skogen och gömde sig.
Han kom hem svårt chockad. Han kunde inte tala.
Dagen efter gjordes polisanmälan och de tre ynglingarna kunde gripas. Mikael Eriksson måste till sjukhus. Fortfarande har han ångest efter händelsen i påskas.
Aftonbladet Text: Tommy Sundberg Foto: Hasse Carlbaum  

DALADEMOKRATEN
Punkare sjunger ut:
Förföljelserna mot oss hårdnar

Malung (DD)
– Vi är missförstådda.
Fyra punkare i Malung sjunger ut.
– Det har blivit värre efter midsommar, säger de. Raggarna har varit hårdare mot oss sen dess. De har jagat oss med bil och det har blivit slagsmål.
Men…
– Nu har vi börjat springa och då går det bättre.
Det här är en utveckling som Peter Johansson, Håkan Tapper, Pär Tapper och Henrik Jarleman inte alls tycker om.
– Vi är emot våld, säger de. Vi tror att raggarna slår oss därför att de egentligen inte vet vad punk är. Egentligen borde vi hålla ihop, vi kommer ju oftast från samma samhällsklass.
Men några av raggarna är bra, betonar de.

Och vad är då punken? Jo, det är en protest, bl a mot modet och att alla ska behöva se så strikta ut i sin klädsel. Det kan man minsann inte säga att punkarna gör.

Många retar sig
– Många retar sig nog på vår klädsel, erkänner de fyra, som dom menar att kläder skall vara billiga och bra. Nu har det emellertid gått mode i punken också.
– Men det hatar vi som pesten.

Det ligger mer protest i punken än bara mot modet.
– Vi är emot att det ska behövas tillstånd till allting, säger Peter Johansson. Han tänker då bl a på den musikträff som punkarna ordnade i Malung under midsommar.

Musiken viktig
Även vid andra tillfällen har punkarna ordnat musikträffar. En till lär det bli i oktober eller november om allt går som planerat. Musiken är viktig för punkarna, den är ett sätt att protestera och att uttrycka sig på och den ger gemenskap. Men det ska vara korta, hårda låtar.

Föreningen som står för musikträffarna heter The Rat. Medlemmarna där menar att alla som vill skall få vara med och spela. Raggarband och punkband skall blandas. De tycker om ungefär samma slag av låtar och då blir musiken något som enar.

Tonåringar
Det är många band mer eller mindre verksamma i Malung, t ex Kvalster, Sune Studs & Grönlandsrockarna, Snöskred, Hannibal the Cannibal och Terror. Det blir mycket musik på trots allt ganska få punkare. Men nästa alla är med och spelar.

I Malung finns det ca 25 punkare, varav fem tjejer. De har ett eget band, Nervkollaps heter det.
Det är nästan uteslutande skolungdomar som är punkare. De är i åldern 14 till 19 år.

I Malung har punkarna fått hålla till i f d Forsells Café en tid, därefter i Döl Jonashuset. Men det måste man lämna nu. Någon annan lokal där man får vara har man ännu inte fått löfte om. De tycker kommunen är alldeles för slö.

Men varför inte gå till ungdomsgården på Folkparken? Nej, menar punkarna, där är det inte alls trevligt. Egen lokal måste det vara.

Åsikterna kvar
Sen protesterar punkarna mot att det inte finns jobb till alla. Men i den protesten behöver de säkert inte känna sig ensamma. Nästan hela svenska folket tycker detsamma.

Många av punkarna går på högstadium eller gymnasium och skall därför snart ut i arbetslivet. Pär Tapper har redan slutat skolan, men något jobb finns inte att uppbringa i Malung.

Och hur blir det då för de andra när de slutar skolan, skall de fortsätta vara punkare.
– Kanske slutar vi att klä oss annorlunda, när vi blir äldre, tror de fyra punkarna, men åsikterna kommer vi att ha kvar.
Dala Demokraten.


SLA 3 mars 1979
Unga musiker i Hjo hotade med stryk
– Vi blev mordhotade, så därför kommer vi inte att spela!
Det berättar Björn Zettergren i Hjo-bandet Reklamation som skulle ha spelat på Park i Hjo på fredagskvällen. Bandet spelar kontroversiell s.k. punkrock. Eftersom sådan musik är mycket frän, både i intensitet och textframställning har den stött på patrull på sina håll. Det är främst unga ”raggare” som bråkar, uppges det.

– Vi fick veta att det skulle bli bråk om vi spelade och några har direkt hotat att de skulle ”slå ihjäl oss” om vi ställde oss på scenen, säger Björn Zettergren. Enligt uppgifter har det också lagst upp ett lager gamla ägg som skulle kastas på oss när vi spelade.

Eftersom kravaller sannolikt skulle sätta stopp för liknande arrangemang i framtiden har vi bestämt oss för att stå över denna gång.

Det var meningen att sammanlagt sju band, representerande det Hjo har att erbjuda av spelande ungdomsgrupper, skulle ha ställt upp. Nu blir det alltså bara sex på grund av det här hotet om ”stryk”, äggkastning och kravaller.
SLA 3 mars 1979


Vermlands Folkblad
Är det sant att raggare och punkare inte tål varandra?
Häng med har frågat två gäng i Kristinehamn vad de tycker om varandra. Och en sak har de i alla fall gemensamt: De anser att massmedia bär en stor del av skulden till att raggare och punkare är fiender.
Stämmer det? Slåss man bara för att det står i tidningarna att man slåss? Vad tycker du? Hur är det med ditt eget gäng? Ring eller skriv till Häng Med och berätta.

PUNKARNA:
Vi törst inte gå ut på kvällarna.

– Folk hemma på gatan ser ner på oss. Hemma är de heller inte förtjusta. De vill vara stolta över sin son, men mest är de nog rädda för vad grannarna och bekanta ska säga.
Det säger Arne Larberg, Göran Wallinder, Stefan Carlén och Jan Lindström.
De är några av det 20-tal punkare som finns i Kristinehamn.

– Ibland händer det att äldre personer ryggar tillbaka när de ser oss komma gående. Här i stan blir vi ofta särbehandlade. Speciellt i affärer. Där kan det hända att vi får vänta en halvtimme på något som tar några minuter att fixa, säger Janne.

– Vi är punkare av många orsaker. Främst vill vi protestera mot det etablerade samhället. Dessutom gillar vi musiken och att klä oss annorlunda, påpekar Stefan.

Killarna har mycket bestämda åsikter om mode.

Udda klädsel
– Vi vill klä oss udda och billigt. Det är viktigt att kämpa mot kommersialiseringen av punken. Det som hände i Stockholm, när skinheads vandaliserade en affär med punkmodeprylar, är inte så konstigt. Visst är det snett att en affär försöker sko sig på en anti-kommersiell rörelse som punken, menar Stefan.

Göran, den här kvällen i ljust hår, är negativ till folks reaktioner.
– Om en tjej färgar håret är det okej, men kommer en kille med bara en liten färgad slinga blir det uppståndelse och ramaskri. Folk har så mycket fördomar vad gäller hår och klädsel.

Spänningen mellan punkare och raggare är påtaglig i Kristinehamn.

Blir jagade
– Vi blir jagade av raggare, säger Arne. Inte nog med att de är äldre, det går dessutom fem raggare på en punkare.
– Vi vägrar att gå ut på stan en fredag- eller lördagskväll. Enda chansen att klara sig Kungsgatan fram, vore att alla punkare gick tillsammans. Vi måste hela tiden akta oss och nu har vi vissa säkra omvägar som vi tar, säger Stefan.

Orsaken till problemen är många tror killarna.

Påverkade av massmedia
– En anledning till att raggarna är ute för att slå oss är nog för att de är påverkade av massmedia. Där står det att raggare ska slå punkare. Dessutom upplever de nog att vi tar en stor del av uppmärksamheten från dem, tror Arne.

– Mycket beror nog på kompistryck. De är tvungna att hävda sig inför omgivningen, menar Göran.
– Just nu är det inne att slå Göran, skrattar Janne. Det har blivit en sport och falska bloddrypande historier avlöser ständigt varandra.
– Värst är ändå s k Svenssons. De har också läst i tidningarna. När inte poliserna kan rensa upp bland de hemska punkarna, tar de lagen i egna händer.

På musikfronten är det dåligt ställt i Kristinehamn.
– Vi åker ofta på konserter i andra städer. Här i stan är det hopplöst, suckar Arne.

Svårt få lokal
– Vi har planerat i ett halvår att försöka arrangera någon spelning, men det är omöjligt att ordna med lokal och vakter. Det har funnits lokaler, men verksamheten har lagts om och folkdansarna har tagit över.

Just nu finns det 4-5 band i stan. I gänget spelar alla utom Arne. Banden har lättare att få spelningar i grannstaden Karlstad.
– Gillar man inte sport och disco finns inte mycket att göra i Kristinehamn, säger Göran. Vi snackar mycket om alternativ, men det brukar tyvärr sluta med just snack.

– Många tror att punken är död. Det är helt fel. Istället verkar det som vi blir fler i hela landet, säger Janne.
– Fördelen med att vara punkare i en stad som Kristinehamn är gemenskapen. Vi kommer nog alltid att vara udda i någon bemärkelse, avslutar Göran.
Vermlands Folkblad Text: Björn Nordström

 

 

Kommentera