21 april, 2024

10696346_685647878218938_4463918110521415014_n 10846063_685647068219019_8460499067195943135_n 1455985_685647001552359_3495602864301045924_n

10307200_567664603350600_6960751428530121347_n 10371967_567664033350657_8507305567118740701_n 10346006_567662936684100_8881708040278386974_n

10802031_714650615318664_7308930450580586952_n
P-Nissarna

Falun – Dalarna 1979 – juni -82 Comeback 2007-

Medlemmar:
Per Fender: Sång
Stefan ”Sloback” Lindau: Sång
Tomas Modig: Gitarr
Jan Karlsson: Trummor
Patrik Furhof: Trummor
Mats Åkesson: Bas

Historik:
”Vägra raggarna benzin” heter två punksamlingar som skivbolaget Massproduktion gav ut 1998. Den titeln har man lånat av P-Nissarna från Falun.

Att göra en låt med refrängen ”spara på energin / vägra raggarna benzin” när man bor mitt i ett raggarnäste som Dalarna är förmodligen ganska dumdristigt. P-Nissarna lät sig dock inte skrämmas till tystnad. Fast något värre än raggarna spraysvar ”Spara på energin! Elda med punkjävlarna! På försäkringskassans vägg i Falun inträffade faktiskt inte. Låten ”Benzin” finns med på bandets första singel ”Jugend” som spelades in på bara tre timmar och gavs ut av tidningen R.i.P:s etikett RIP Records 1980. Musiken var rå med ett oerhört distinkt punkbankande på trummorna. När ”Jugend” spelades i Radio Dalarna brakade telefonväxeln samman: alla som ringde in trodde bandet var nazister. På singeln gav de sig också på den då populära belgiske låtsaspunksångaren Plastic Bertrand (”Plastic Bertrand din stora skit / Plastic Bertrand du tänker bara på profit”). Inte lika riskfyllt kanske …

Per Fender (sång), Thomas Modig (gitarr), Mats Åkesson (bas), Och Jan ”Carlzone” Carlsson (trummor) började spela ihop 1979. Tre år senare åkte P-Nissarna till Hofors och gjorde sin sista spelning. Strax innan dess hade de åkt till Gävle ljudstudio och spelat in ytterligare en singel ”Världskrig 3”- Vid det laget hade Per Fender ersatts av Stefan ”Sloback” Lindau och musiken blivit ett snäpp tuffare.Singeln kom dock inte ut då eftersom bandet splittrades och Modig och ”Sloback” flyttade från Falun. Sex år senare hörde skivbolaget Really Fast av sig och frågade om de fick dessa fem låtar på singel, vilket de också gjorde.

Modig flyttade sedermera till Göteborg och startade Fruitcake. Efter EP:n ”Freaks” 1995 bytte de namn till Lotus och släppte ytterligare fyra album med 70-talsinfluerad hårdrock. Bandet har för övrigt vid flera tillfällen samarbetat med Thin Lizzy gitarristen Brian Robertson.

1998 återförenades två av P-Nissarnas medlemmar. Modig och Fender träffades för första gången på sexton år, vilket slutade med att den sistnämnde flyttade ner till Göteborg. Tillsammans med H:son och Arild från Troublemakers drog de igång bandet Kanon. Det blev en demo, en spelning och programförklaringen ”progressiv punk med svenska texter”. Bandet lades dock ned innan det hann bli någon skiva och ett år senare avled Fender av en överdos. De gjorde ännu en comeback och släppte 2007 skivan ”Kalla den vad fan du vill” och började återigen att göra spelningar.

Modig nöjde sig dock inte med ett band. Samtidigt som Lotus fortsatte har han släppt skivor med banden Speedfreaks, Skyron Orchestra, On Parole och The Nunnery.
Ur boken Ny Våg

Låtar:
Ät min skit, Hur ska det gå, Benzin, Plastic, En polismans ord, Våld & hat, Star, Nåt för oss

Diskografi:
Singel: Benzin – Plastic – Jugend (Rip records RR02 -80)
Singel: Världskrig 3 (Really Fast Records RF6 1000ex 200 blå + 800 svart -89)
CD: Flumpungar: Allt samlat material (Distortion Swedish Punk Classics SPC002 cd)
Samling LP: Really Fast vol 1: Fred & Anarki – En polismans ord (Really Fast Records RF1 1600 ex -83)
Samling cd: Really Fast vol 123: Fred & Anarki – En polismans ord (Really Fast Records RF 23 1500ex -00)
Samling cd: Vägra Raggarna Benzin vol1: Benzin (Massproduktion – Birdnest MassCD 75 – 98)
Samling cd: Svenska Punkklassiker: Jugend (MNW MNWCD 2012 – 2003)
Samling cd: Varning för punk Vol3: Jugend – Plastic – En polismans ord (Äggtapes – Distortion)

Ladda ned live i Moraparken -81

R.I.P Nr 12


I Stockholm börjar punken mer och mer att avta. De lovande banden försvinner och dom som fortfarande existerar är inte alltid speciellt spännande. Det finns bara några få ljuspunkter kvar. Då är det alltid kul att höra att punken just börjat få sitt fotfäste i andra delar av landet. Bättre sent än aldrig heter det ju. Visserligen har det funnits punkare i falun sen 77 i mycket liten utsträckning. Vintern 78 startades det första punkbandet, Kungens Canser, men det höll inte speciellt länge. Det var först våren 79 den stora vågen kom. Då bildades stans ledande band P-Nissarna och efter kom en mängd andra, Puaré, Lisas Svånggäng, Prutt 33, Brulbåjs, Brynolfz mfl..

P-Nissarna är som sagt det ledande, populäraste och bästa punkbandet i Falun. De spelar, precis som de andra banden, råpunk i bästa 77-anda men dom gör det bra. Omkring 15 låtar lirar de varav alla är hemmagjorda.
– Låtarna handlar om sånt vi ogillar typ vaktjävlar, ”Keep on tråking”, ”Plast-ic”, ingen framtid, bortglömd. Dom flesta banden i Falun lirar bara egna låtar, för det mesta med svenska texter.
Som alla andra band har de skivplaner. Det återstår att se hur det blir med det men går bandet bara in i en riktig studio med bra producent kan det säkert bli bra.
Just nu är det omkring 30-35 punkare i Falu-trakten som håller i hop ganska bra. Trots att man hört så mycket om farliga raggare i Dalarna har det faktiskt inte varit några större bråk mellan dom och punkarna. Det är bara några få som blivit slagna, raggarna nöjer sig mest med att åka omkring i sina EPA-traktorer och skrika åt dem.
Konserter har börjat dyka upp på senare tiden men det är ändå mycket sällan det blir nåt. Det är så gott som omöjligt att få tag på någon lokal om man inte är en förening och om det för en gångs skull är nåt går alltid ryktet om att raggarna kommer. Därför har punkarna heller inte någonting att göra utan sitter mest å hänger på biblioteket, ungdomsgården eller Falantorget. Men trosts den stora tristessen finns ändå optimism och de tror att många nya band kommer att bildas men inga, observera INGA POPBAND.
– I övrigt gillar vi inte knark och sport, det är farligt liksom jazz.
P-Nissarna vill gärna komma ut och spela utanför Falun, så om någon är intresserad så kontakta bandet.
R.I.P Nr 12 av Jeppe och Per Fender

Backstage
P-Nissarna

Ett av de banden som var yngst och som med tiden har fått en ordentlig kultstatus var P-Nissarna från Falun. De tog sitt namn från den manliga motsvarigheten till lapplisorna och inget annat om nu någon trodde det.
– I december –77 startade jag och Fender The Idiots, som mest körde Pistols och Ramones-cover. Idiots sprack och Fender startade ett eget band, Knugens Canser, som enligt honom själv var bedrövliga. Ungefär ett år senare, i mars –79, startade vi P-Nissarna, berättar gitarristen Tomas Modig, som fyllde 15 det året.

– I första sättningen hade vi en kille som hette Larsa på gitarr. Jag spelade trummor på den tiden, vilket jag hade gjort i sex år. På bas hade vi en kille som hette Carla, men han köpte aldrig någon bas och kom aldrig till repen. Vi tog in den basist, Pogga, som jag hade spelat med innan jag började spela punk.
– Första spelningen hade vi på min skola där det gick 300 raggare, under en temadag. Basisten var skiträdd och stod hela tiden med ryggen mot publiken. Han fick senare sparken för att han var så rädd. I alla fall så tyckte övreraskande nog raggarna att det var skitbra och vi fick mycket beröm efteråt, vilket chockade oss. Då hade jag nog bara spelat gitarr i fyra-fem veckor.
Trummisen vid det tillfället hette Pirre och han bodde ganska långt från Falun, vilket gjorde att han ersattes av Carlzone.
– Carlzone var en klippa. Han hade lirat Rush och sånt innan så han var väldigt teknisk.
Strax efteråt fick Fender kontakt med Jeppe Ekholm på RiP records, som var väldigt intresserade att släppa någonting med bandet. Resultatet blev singeln ”Jugend” som bandet spelade in i Gävle Ljudstudio och bekostade själva.
– Tycker den plattan har ett jävla gott sound. När vi gick in i studion och gjorde den hade jag alltså spelat gitarr i fyra – fem månader så jag var väldigt grön – spelade på en postordergitarr, en HondoII, minns Modig.
P-Nissarna gjorde två inspelningar till.
– Vi hade kontakt med Sista Bussen som var väldigt intresserade av att släppa något med oss. De skrev flera gånger men det var nog vi som var för lata eller som inte hade råd. Det var lite synd att det blev så för annars hade vår andra singel