Godnattorkestern Gertrud Kall

 
Godnattorkestern Gertrud Kall
(Foto från Maria Listrup)(Olga Kalasjnikova)
Blekinge – Karlshamn 1982-1983

Medlemmar:
Åsa Holst: Gitarr, sång
Marlene Lundmark: Trummor
Maria ”Mia” Listrup: Bas

Historik:
Punkbandet Godnattorkestern Gertrud Kall fanns i ca tre månader under vintern 1982-83. Man repade på Rockgården och bandet bestod av Åsa Holst (gitarr, sång), Marlene Lundmark (trummor) och Maria ”Mia” Listrup (bas). Namnet är ett alluderande på Underjordiska Lyxorkestern, som bandmedlemmarna gillade, samt travesti på Jethro Tull, som bandmedlemmarna ogillade. Åsa hade spelat akustisk gitarr tidigare, medan Marlene aldrig tidigare spelat trummor och Maria aldrig spelat bas…
Mia berättar 2017: ”Då man hade startat ett band och bestämt vad man skulle heta så skrev man sitt namn på en liten pappersremsa som man nålade fast underst i raden på anslagstavlan inne på kontoret. Varje gång det var ett Rockslag så skulle det alltid vara minst ett lokalt förband och då var det det/de band som var högst upp på listan som skulle spela. Det spelade ingen roll vilken typ av rock bandet/banden spelade, dvs det kunde vara ett förband som spelade hårdrock före ett punkband – ytterst demokratiskt! Efter sin spelning hamnade man nederst i raden igen. Eftersom vi hade så många Rockslag så tog det inte mer än tre månader förrän vi plötsligt kommit högst upp på listan och det var vår tur att spela! Vi fick vara förband till Eldkvarn på Storan i Bellevueparken i Karlshamn! Jag fick plugga in mig i deras gigantiska basförstärkare och Marlene fick använda deras trummor. De var så många så hon bestämde sig för att hon bara skulle använda ”den och den och den”! Vårt ”paradnummer” var Rosen av Arne Qvick och den körde vi både som första och sista nummer. Övriga låtar hade vi skrivit själva med titlar som tex Fläsk och Måsen. Dessutom körde vi Kooks av David Bowie. Jag kan inte påstå att det lät bra (det finns inspelat på band) för det gjorde det inte, men folk jublade och det är så ofantligt roligt att ha varit med om detta och att få ha varit en del av denna rörelse. Vi splittrades strax efter denna, vår enda, spelning även om Åsa hade börjat designa vårt skivomslag!” Info från Maria ”Mia” Listrup
Modifierad text från boken/utställningen Rockscen Blekinge 69-99 – Jonas Eckerbom & Martin Svanberg



– Mmmm, vilken känsla det var när man äntligen fick ut ljud ur dom där mackapärerna!

Det säger Marlene Lundmark, trummis i Godnattorkestern Gertrud Kall från Karlshamn. En relativt nystartad grupp, som också består av Åsa Holst, gitarr och sång samt Mia Listrup

Det var för ett drygt halv år sedan de tre tjejerna tog mod till sig och började lira tillsammans. Det var faktiskt bara Åsa som hanterat ett instrument tidigare, och då en akustisk gitarr. Det var alltså med något blandade känslor de tre stegade in på Rockgården för att börja öva tillsammans.
– Det var Björn i Unter den Linden, som tyckte att det skulle vara roligt med några tjejer som spelade, och det var också han som övertalade oss att börja, berättar Åsa.

GLÖMMER SA LÄTT
Övandet har hittills varit en tid fylld av blod, svett och tårar.
– Vi vill ju så oerhört mycket, men upptäcker samtidigt att vi ännu kan så lite. Men det är så lätt tro att vi ska kunna, därför att vi jämför oss med grabbarna. Vi glömmer bort att de har spelat tillsammans i flera år, medan vi just har börjat, säger de tre.

Efter en tid tillsammans spelade Åsa, Mia och Marlene in sin repertoar på band. Men den inspelningen gjorde samtliga så deppade, att de inte tränade på en hel månad.

Men tjejerna kom över ”chocken” och började spela igen, och nyligen spelade de in sig själva än en gång. Nu med ett betydligt positivare resultat.

EXPERIMENT
– Vi spelar nog så kallade experimentmusik. Vi lär oss hela tiden och provar oss fram. Vi har också gjort en egen version av ”Rosen”, bara för att den visste vi alla hur den skulle låta. Och det visar väl också att vi ironiserar med oss själva, säger Åsa.

Att det blir experimentell musik beror kanske också på att alla tre har så skilda musiksmak. Asa gillar jazz och Bowie, Mia Public Images och Marlene punk, särskilt Sex Pistols.

VIKTIGT
– Det viktigaste är inte att vi låter jättebra, ännu. Vi är för osäkra för det, fast många har velat att vi ska göra ett framträdande. Det får dock vänta till vi kan alla våra latar utan att haka upp oss. Det bästa är att vi spelar tillsammans!

Sedan berättar Marlene att det var en underbar känsla att få ut ljud ur dom där mackapärerna, instrumenten alltså. Och hela tiden gör Gertrud Kall framsteg.

”TJEJROCK”
I dag har vi texter så vi kan gödsla med dem. Men det är värre att skriva musik till. Texterna handlar om saker vi tycker är viktiga, som exempelvis manssamhället och verklighetsflykt.

Sedan vill de tre säga något om det här med ”tjejgrupper” och ”tjejrock”.

– Varför ska alltid folk envisas med att kalla den musik tjejerna spelar för tjejrock? Det finns väl inte något som heter killrock! Det viktiga är inte vem som spelar, utan vad man spelar, eller…
PIA HÖRTIN (text) THORBJÖRN FRENNESSON (bilder)

Kommentera