19 mars, 2024


LIKBAS
Dalarna – Falun 1982-1983

Medlemmar: 
Matts Åkesson: Sång, gitarr
Larsa Rydén; Bas
Tomas Modig: Trummor

Johnny Råtta and the Dom Likbas:
Matts Åkesson: Bas, sång
Larsa Rydén: Gitarr
Rufe: Gitarr
Per Fender: Trummor

Historik:
I efterdyningarna av punkbanden P-Nissarna och Sloban Sloback bildades första upplagan av LIKBAS under namnet Johnny Råtta and the Dom Likbas! Gruppen stoltserade med minnesvärda låttitlar som ”Go Go DDT”, ”Hooked on Pills” och ”Cornicopia” (Black Sabbath-cover). Bandet hade endast en spelning på Falu Stadsteater som var katastrofal enligt medlemmarna själva vilket resulterade i att man splittrades strax efetråt.

Bandet omformades till trio, gitarristen Rufe försvann ute ur bilden. Per Fender som varit gruppens trummis la ner trumstockarna men fortsatte att illustrera kassettomslag och affischer till bandet som nu kortat ner namnet till enbart LIKBAS. Tomas Modig från P-Nissarena satte sig på trumpallen och med New York och Detroit som musikalisk måltavla började trion spelade garagerock influerade av Ramones, Heartbreakers och Iggy and the Stooges.

Den hårt rockande trion spelade snart ute för publik i både Falun och Borlänge. När Likbas spelade just i Borlänge på Forum Kvarnsveden hade Matts en extra lång sladd till förstärkaren så han kunde knalla ut i köket och förse sig med både mat och dryck samtidigt som han forsatte spela. Inte nog med detta, mitt i en låt, medan han sjöng, låste sig käken så han bara stod o gapade en lång stund innan han resolut gav sig en smäll på truten så att låsningen släppte.

Hemmapubliken fick också chansen att se Likbas när de tillsammans med Borlängebandet Doom (Med bl.a trummisen Danne Rigtorp från band som Tornado Babies och The Hog) spelade på Kabaret Cafeet.

Strax innan demoinspelningen planerade man också att göra en s.k ”kuppspelning” på Fritidsgården Humlan i Borlänge men samtliga medlemmar var alldeles för berusade att ens hitta varandra, så ”kuppen” blev inställd. Och med två spelningar under västen och en inställd spelning äntrade man Gävle ljudstudio tillsammans med Per Fender som utropade sig själv till ”Studio Producer!” den 27:e maj 1983. Per låtsades inte bara att han var ”Studio Producer!” utan bidrog också med ett rejält uppfriskande primalskrik i slutet av låten ”I Need Pain”. Sammanlagt spelade man in fem låtar ”Tell Me”, ”Mud Club”,  ”So Down”, ”Lonely Boy” och ”I Need Pain”. Dessvärre blev det ingen skiva och bandet splittrades.

Rullbandet blev liggande och nästan helt bortglömt. Men nu 38 år senare har det gamla 7 millimeters rullbandet fått lite kärlek & omsorg och skivbolaget med den goda smaken – Ken Rock har pressat en femspårs 7:a på 33 1/3 varv i 300 exklusiva exemplar – gul och svart vinyl.

Diskografi:
EP: Tell Me, Mud Club,  So Down, Lonely Boy, I Need Pain (KEN ROCK RECORDS LIKBAS REKEN 21 300 ex -21)