Allan Ladds


Allan Ladds

Södermanland – Eskilstuna 1977-1983

Medlemmar:
Anders Bergström: Sång och gitarr
Thomas Bergström: Sång, gitarr, piano
Tom Holmlund: Bas
Jan-Olov Johansson: Bas
Mats Larsson: Trummor
Jörgen Larsson: Trummor
Hannu Kiviaho: Trummor
Stefan Wistrand: Saxofon

Historik: 
Alla som var med när punken kom till Eskilstuna tjatar fortfarande om att S.S. Dase var bäst i stan. Men det var grabbarna i Allan Ladds som var först. Bandet bildades i början av 1977 av Anders Bergström, sång och gitarr, och Thomas Bergström, sång, gitarr och senare även piano. Bröderna ville spela r’n’b-covers. Det ville inte Tom Holmlund, den basist/sångare som gruppens trummis Mats Larsson rekommenderade. Holmlund ville spela punk. Han lät snurra ett par nya plattor för att visa vad han snackade om. Några Ramones-låtar senare hade de andra tänt på samma cylinder.

På hösten stod bandet för första gången öga mot öga med hemmapubliken. Alan Ladd, den pomaderade Hollywoodtuffingen, skulle väl ha vänt sig i graven redan vid första riffet. Men de som kommit för att lyssna blev hänförda; publiken föll pladask och för Allan Ladds och dess nye trummis, lokale rockveteranen Jörgen Larsson, blev hela det följande året en enda lång succé. Så småningom fick bandet gigs också utanför Eskilstuna, och spelade bland annat skjortan av publiken på Oasen i Rågsved.

I slutet av 1978 erbjöds gruppen, som med frijazzsaxofonisten Stefan Wistrand då utökats till en kvintett, inspelningstid i Radio Sörmlands studio. Ett år senare skivdebuterade bandet med singeln ”13 år” utgiven på egen etikett. Trots gör-det-själv-andan var det uppenbart att bandet vid det laget hade börjat tappa punktråden. Det fick Holmlund att vid sidan av börja spela i ett mer ortodoxt punkband, Råttgift, innan han i början av 1980 helt lämnade Allan Ladds för att satsa på Trick. Han ersattes av Jan-Olov Johansson.

Bandet släppte ytterligare två sjutummare (”1981” och ”Manipulera”) och medverkade på samlingen ”Aktiv PR”, men den fortsatta musikaliska utvecklingen mot ett alltmer jazzigt sound erade svårligen på dem som 1977-1978 hade klättrat på väggarna.

Sommaren 1982 lämnade Larsson gruppen och ersattes av Hannu Kiviaho från Minx. Med honom bakom trummorna gjorde Allan Ladds under våren 1983 en handfull lokala spelningar utan att väcka något större publikintresse. Kanske var det på Musikcaféet som Eskilstunas första punkgrupp till she dog. Dit hade Allan Ladds 1979 ensamma dragit 400 personer. Fyra år senare bestod publiken av mindre än 40 personer.

Bröderna Bergström tog konsekvensen av att tiden var ute och ägnade i stället sina skaparkrafter åt musikgruppen Pablo Pablo. Kiviaho och Wistrand dök senare upp i Tom Holmlunds grupp Memento Mori.
Från boken Ny Våg

Diskografi:
Singel: 
13 år –  Nattgatan (Allan Ladds AL-1S –79)
Singel: 198 1- Du – 1981 (Pippaluckbolaget PLS 2 -81)
Singel: Manipulera – Så feg (Pippaluckbolaget PLS 4 -81)
LP: Samling: Aktiv PR: Den gamla goda tiden (Pippaluckbolaget PLPI -81)
CD: Samling: Vi äro huliganer: Du (Undefined Sounds ‎– USP30905 -09)
CD: 1977-1983 Ingenstans – Ingenting (Undefined Sounds ‎– USP31008 -09)

 

Från Tunasidan: 
Anders Bergström berättar:
 ”Eskilstunas första punkband bildades vintern 1977 som ett R&B-band. Tidiga Stones och Animalslåtar var tänkta att stå på repertoaren. Vi hade en bra replokal i Mesta. En trummis; Mats Larsson. Två gitarrister; Min bror Thomas och jag. Men vi hade ingen basist. Mats föreslog att vi skulle fråga Tom Holmlund. Den tråkmånsen, sa jag. Det måste ha varit 1900-talets största missbedömning av en person. Jag kom snabbt på att Tom Holmlund var, och är, ALLT utom tråkig.
-Grabbar, det här är väl inget vidare att spela, sa Tom redan på första repet. Jag vill lira Punk.
Eftersom detta utspelade sig i mitten av April 77, så visste vi andra inte vad han pratade om. Så det var bara att följa med hem till Tom och lyssna igenom alla punkplattorna som fanns i hans ägo. Det var inte så många. Men de gjorde ett starkt intryck. Blitzkrieg Bop med Ramones fick oss att tjuta av glädje. Beslutet var taget. Vi ska spela punk. Så av med håret och riv sönder kläderna.
Den första spelningen, 9;e september 77 Unga Örnar i Råbergstorp, var helt sanslös. De som bodde högst upp i hyreshuset (3;e våningen) försökte lyssna på TVn. Men trots att de drog på maxvolym så hörde de bara oss. Det vart helt enkelt dundersucce och under hösten så blev det några spelningar på diverse gårdar. På Fröslundagården kom Jörgen Larsson fram till oss och föreslog att man kan dela upp spelningen i två set. Att det var lite jobbigt att höra 40 låtar på raken.
Jörgen Larsson ja. Hur han kom med kommer jag inte riktigt ihåg. Vi var inte riktigt nöjda med Mats på trummor. Och helt plötsligt så satt Jörgen där bakom trummorna och domderade. Det var omtumlande och mycket lärorikt med en gammal rockräv i bandet.
Första spelningen med Jörgen var på ett Musikforum-arr. 28:e April 1978. Succe så klart. Precis som resten av 1978. Stefan Wistrand dök upp när vi spelade in för Radio Sörmland, och blev kvar i bandet ”till the bitter end”. Redan 1979 var det svårt att kalla oss för ett punkband. Tom tyckte absolut att vi var för lite punk och lämnade oss 1980. Han ersattes av Janne Jump.
Tre singlar och spelningar från Falkenberg i söder till Hudiksvall i norr hann vi med. Förutom E-tuna var det mest Stockholmstrakten som fick höra oss. Oasen i Rågsved besökte vi flera gånger. När Jörgens engagemang inom nykterhetsrörelsen tog alltmer tid så enades vi om att gå skilda vägar. Så sommaren 1982 tog Hannu Kiviaho plats bakom trummorna.
Foto: Mats HulténDen sista konstellationen av Ladds var djävligt bra. Vi var tunga, samspelta och faktiskt lite jazziga!!! Men det var det inte många som fick upptäcka. Efter cirka fem spelningar, under våren 1983, så la vi ner för gått. Både Hannus och Stefans tid gick alltmer åt till Memento Mori.
Dessutom så hoppade Anders Sandå in på ett antal spelningar när Jörgens andra plikter kallade.
Allan Ladds 5 bästa spelningar;
1. Borgen, Skogstorp. Första spelningen där, våren 78, var helt sanslös. Publiken var i extas och klättrade på väggarna och Jörgen sa att HAN inte varit med om något liknande.(Och han har varit med om mycket)
2. Musikcafet. Oxå det första spelningen där.(Feb 79) Nästan 400 pers bara för att se oss. Så djävla proffsigt genomfört. Huvva
3. Oasen. Rågsved. Förtsa spelningen där.(våren 80) Vi rockade skiten av Ståkkholmarna. Vi var nervösa, vilket var väldigt ovanligt för oss.
4. Hudiksvall.Vintern 81. Joggingafton!!! på en svartklubb. Raggarna satt i ett hörn och kallade oss för fornminnen. Klubbägaren tyckte att vi hade varit så bra att han höjde gaget rejält. Han visste väl inte då hur många öl vi hade stulit.
5. Musikcafet. Sista spelningen där.(Våren 83) Nästan 40 pers och ingen kom för att lyssna på oss. Men vi var bra, mycket bra.”

 

Kommentera