22 februari, 2024


22 För Många
Stockholm 1981-1983 (Foto: Notfound.se)

Medlemmar: 
Henrik Franzén: Sång
Catarina Silverforsen: Bas, sång
Mikael Söderlund: Gitarr
Patrik Wetterström: Trummor
Bosse ??: Trummor

 

Historik:
En av punkens paradoxer var att samtidigt som den förespråkade total konstnärlig frihet fanns det en mall för hur punk skulle låta. Därför kan det diskuteras om 22 För Många var punk eller inte. Attityden fanns där men musiken var snarare en egensinnig mix av art-rock och new wave. Som ett maniskt Mothers of Invention toppat med Henrik Franzéns teatrala pratsång i ständigt skiftande tonlägen. Texterna var som abstrakt mardrömspoesi. Pretentiöst var ett vanligt omdöme på den tiden, men själva tyckte de att andra band var fega och likriktade.

Henrik hoppade av Grisen Skriker 1979 för att åka till USA. När han kom hem såg han sina forna bandkollegor på tv med nya bandet Raketerna. Det som en gång varit kompromisslöst hade blivit urvattnat och radiovänligt och Henrik insåg att han ville göra något helt annat och började i stället med teater.

”År Noll” var en slags multimediaföreställning med undergångstema skriven av Catarina Silverforsen som Henrik träffat några år tidigare. Catarina dyrkade Aleister Crowley och var medlem i Rosenkreutz- orden. Hon var intellektuell och filosofisk, men hon hade ett medfött hjärtfel och visste att hennes dagar var räknade. Projektet utökades senare med gitarristen Mikael Söderlund som spelat i Henriks första band The Crack 1978. Då körde de Stooges-covers med karamellfärg i håret. Nu var Mikael en 17-årig, småflum- mig Phil Lynott-lookalike och ett underbarn på gitarr. Musiken tog alltmer utrymme i teaterprojektet och när Patrik Wetterström kom med på trummor var de plötsligt ett rockband. Patrik var en originell trummis. Teknisk, mångsidig och med fäbless för skruvade discobeats. Catarina spelade bas och skrev även flera av bandets låtar och texter.

22 För Många fick kontakt med en manager som började boka spelningar. En sådan, på en skoldans i Vallentuna, filmades för Rainer Hartlebs dokumentär ”Kärleken är allt”.

1982 släppte bandet en självbetitlad LP och året därefter en EP. Skivorna gavs ut av managern som också sålde större delen av upplagan på konserter. Det var samma gör-det-själv-mentalitet som i Grisen Skriker, men 22 För Många blev alltmer extrema i sina uppfattningar. Skivor var av ondo, resonerade de. Kassetter var billigare och mer anti och följaktligen släpptes ”I afton trans” endast som kassett. Ytterligare ett album spelades dock in, men den skivan kom aldrig längre än till testpressningar.

Sammanlagt gjorde 22 För Många ett 50-tal konserter innan de lade ner verksamheten 1983 på grund av interna konflikter men även ständiga bråk med omgivningen. Medlemmarna kände sig vilsna och tyckte inte att de passade in någonstans i den förändrade Stockholmsscenen. Utanförskapet som de tidigare stoltserat med övergick sakta i en skräck över att vara och förbli annorlunda och utanför. Henrik fortsatte att sjunga i bandet Pärlfiskarna och släppte dessutom flera diktsamlingar.
Från boken Ny Våg

Diskografi: 
EP: Förgiftad av kärlek / Innetillfredstället / Iskubshjärtan / Hökens ålder (Futurax FUT-EP-3 -83)
LP: 22 För Många (futurax, fut 22, inspelad våren -82)
Kassett: LP 1 (1981)
Kassett: LP 2, ”I afton trans” (tfm 01, -83)
Övriga inspelningar:
Ny Våg session 1982
Live: Ultrahuset 820314