Skitskägg


Skitskägg

Södermanland – Eskilstuna 1980-1982

Medlemmar:
Hans ”Hagge” Ringvall: Sång
Kjell Karlsson: Bas (Avliden)
Robin Kämpe: Trummor
Tom Linnakalio: Gitarr

Historik:
Något som präglade tidig svensk punk var att man började spela i band redan innan man lämnat högstadiet. Ett av de mest kända exemplen är Stockholmsbandet Trams som medverkade både på platta och på TV. Även Eskilstuna hade unga, knappt tonåriga punkare som ville bilda band.

Robin Kämpe och Tom Linnakalio gick i sjuan, ”Hagge” och Kjell Karlsson i åttan, alla var punkare, klart som fan att det blev ”ljuv musik”.
– Ja, vi bestämde att vi skulle göra som alla andra på den här tiden och bilda ett punkband. Men vi ville starta ett riktigt punkband där ingen kunde något. Förklarar Robin.
Jag hade haft ett band där jag spelade bas som hette K-penis.  Så därför fick jag det ärofulla uppdraget att spela trummor för det kunde jag verkligen inte. Kjell fick spela bas då han var tondöv, dessutom tog det också lite tid innan han lyckades få fram den där basen. Tom fick spela gura eftersom han kunde typ två ackord, hjälpligt. Och så var det då Hagge…ja, han hade nog inte tänkt på att man kanske borde öppna munnen när man ska sjunga.

Den osannolika kvartetten lyckades hitta en replokal på Balsta i ett gammalt mentalsjukhus där de kunde väsnas och försöka bemästra sina intrument, förutom Kjell som fortfarande inte hade någon bas. Men efter ett idogt traglande fick man ihop tre låtar, bland annat ”hiten” ”Mormors sommarstuga” och fick i samma veva erbjudande att spela på ett lastbilsflak i höghusområdet Årby med det aningen mer rutinerade punkbandet WC.
Robin: – Ja, vafan dom kunde ju spela. Vi körde våra tre låtar baslöst och tyckte det gick skitbra!

Efter debutgiget hyrde Kjell en bas och bandets repertoar utökades.
Robin: -”Hagge” skrev konstiga låtar som han sjöng dåligt. Helt perfekt!
Dessutom pratades det en del om bandet vilket gjorde att man snart sina egna fans – Skitskägg army family.

Efter en helkväll i Västerås där man kollat in T.S.T fick bandet veta att man antagits till Rock-SMs deltvävling som skulle hållas på Parken Zoo i Eskilstuna.
Robin: – Det var 1200 i publiken och alla band skulle spela 15 minuter var. Vi gick in brände av hela vårt set på nio låtar. Spottet flög och alla dansade. Så vi bara körde på, sket i att vi bara hade femton minuter, till slut stängde man av strömmen för oss. Vi kom tvåa i deltävlingen och där tog det stopp. Så småningom vann ju Europe hela tävlingen. Vilket var skitbra för vi ville inte bli ett sånt band. Vi skulle aldrig spela in någon musik då vi var anarkister och inte ville vara kommersiella!

Efter spelningen för Rock-SM ändrades laguppställningen och man gjorde några spelningar i Eskilstuna bland annat ett gig som WCs Jörgen Bröms minns:
– Jag tror det var när vi spelade på Folkets Hus som den s.k ”basincidenten” inträffade. Jag hade en riktig skräpbas som Kjell brukade låna. Jag spelade med den i förbandet Pepperoni and the Puztas. Halsen typ lossnade under giget och jag lackade ur och slog sönder den. Kjell blev helt galen. Tror det hela slutade med att jag låste in mig på toaletten i logen en trappa ner medan Kjell bultade på dörren och ville ha ett mycket allvarligt samtal.

Dessvärre kom droger in i bilden vilket gjorde att glädjen och kamratskapen försvann. Skitskägg upplöstes. Robin bildade råpunkiga Bad Boys Co där han blev sångare.

Men för oss som nu inte var med på plats och fick uppleva Skitskägg på scen sammanfattar Jörgen Bröms det hela:
De var ju inga virtuoser direkt. Men jag tyckte nog alltid att det fanns humor, hjärta och aggression nog för att övervinna det. Kanske låter konstigt, men oseriositeten skapade ett närmast seriöst anslag. Lite som att se en Yoko Ono-installation och undra om hon är allvarlig eller bara driver med betraktaren. Kanske delvis en efterhandskonstruktion, men om jag skulle beskriva den känsla jag hade för bandet då med den terminologi och erfarenhet jag har idag så kommer det nog närmast sanningen.

Kommentera