Arne Hund

Arne Hund
Jönköping – Småland 1981

Medlemmar:
Lasse Narrby: Bas
Björn ”Nalle” Radhammar: Bas, sång
Ulf Lilja: Gitarr, sång
Lars Anderssson: Sång, munspel & saxofon
Mats Cronwik: Trummor

Historik:
Kortvarigt band som kanske var snarare pop än punk, men kvalar ändå in p.g.a. sina tydliga Iggy Pop-influenser och motviljan mot att repa.

Låtar: Stoppa bandet, Dikter

Ladda MP3:a Live

 

…sen var det dags för den enorma popgruppen Arne Hund. Det blev genast ös. Massor av folk flög fram till scenen och började dansa. Dom körde bl a ”Stoppa Bandet” som enligt min mening är deras bästa låt. Sångaren Lars hade en enorm utstrålning under hela konserten. På en del låtar spelade han även saxofon (enormt!). Basisten Nalle höll sej ovanligt lugn (jämfört med vad han gjorde i Seg Deg). Den råaste låten var ”Dikter”. Sen avslutade dom med ”My Generation”, sa tack o adjö och gick av scenen utan att göra nåt extranummer.
ur Tortyr nr 4

Mutolac Nr 1
Första gången jag såg Arne Hund var på Acne-konserten i mitten av september förra året. Jag minns jag tänkte, de är väl ett band som alla andra, så jag hade inga större förväntningar. Kanske var de det som gjorde dem så bra? Eller var det något annat? Hur som helst: Arne Hund är inte vilket band som helst, de är mycket bättre än så.

Gruppen består av följande personer:
Lars Anderssson – sång, munspel
Ulf Lilja – gitarr, sång
Björn ”Nalle” Radhammar – bas, sång
Mats Cronwik – trummor

Varför har ni bildat detta band?
– Ulf och jag (Lars) har alltid velat bli rockstjärnor, stå på scen. Det är det viktigaste, det är därför vi inte bryr oss så mycket om musiken.

Ni vill mest posera alltså?
– Nej vi vill inte posera, vi vill förverkliga våra drömmar.

Gör ni det nu?
– Ja, första gången vi spelade var det verkligen kul. Men ska vi fortsätta – och det ska vi – måste vi givetvis utveckla vår musik.

Hur kändes det första gången (på scen alltså)?
Nalle: – Det var roligt, fast samtidigt väldigt tråkigt. Vi verkade inte vara särskilt uppskattade.
Mats: – Det finns inga galna popidioter i den här stan (förutom oss förstås). Det verkar bara vara punkare.

Vad har ni för mål?
– Vi vill bli popstjärnor!

Känner ni er underlägsna i ert vanliga vardagsliv, eftersom ni försöker hävda er så här?
– Nej, det är inte en hävdelsesak eftersom vi verkligen inte är jättebra. Det är för att släppa hämningarna, att förverkliga sina drömmar. Ulf och jag (Lars igen) gick och blev äldre och pratade om rock´n roll. Jag tycker att man måste gå fullt ut och ta konsekvenserna av sitt musikintresse. Konsekvensen är att ställa sig på scenen.

Inspirationskällor, förebilder?
– Rolling Stones är den enda gemensamma nämnaren. Mats och Lars gillar ungefär samma typ av musik: Coasters, Paul Anka, Elvis Presley. Nalle föredrar däremot mest modern musik, typ Duran Duran.

Vad tycker ni om musikgrupperna här i stan?
– Vi gillar Migrän de är bäst av banden här i stan just nu.
Lars: – Deras spelning i Huskvarnaparken var det bästa på mycket länge.

Vem gör musiken och texterna?
Lars: – Det är jag och Ulf som gör låtarna
Mats: – Nalle och jag är bara med och spelar.
Nalle: – Men jag har faktiskt skrivit en låt.

Vad anser ni själva om era texter?
Nalle: – Vi har bra texter så länge de inte handlar om något.
Mats: – Just det, texten ska inte handla om någonting.
Lars: – Vi är väldigt intellektuella, trots detta är det vi som skriver de dummaste och larvigaste texterna. Men jag tycker inte det är fel om texten har ett innehåll.

Tycker ni inte att texten har någon betydelse?
Mats: – Musiken är det viktigaste.
Lars: – Nej, jag tycker att hela grejen är viktigast.

kan man inte lika gärna skippa sången då?
Lars: – Sången är viktig, men det betyder inte att texten behöver vara det. Det går inte att underhålla lika bra utan sång.
– Vi försöker genom våra texter och vår musik förmedla en helhet, som ska förmedla glädje och spontanitet.
Mats: – Även om vi kanske inte får den respons vi vill ha.
Lars: – Vi vill vara glada och spontana och vi vill gärna att publiken ska vara det också. De behöver inte vara det när vi spelar, men vi vill gärna att de ska vara det i hela sitt liv.

Är ni glada och spontana allihop?
– Ja, det kan vi nog påstå att vi är.

Säger ni verkligen till varandra vad ni tycker?
Lars: – nej det gör vi inte, vi är inte speciellt ärliga mot varann. Förresten träffas vi inte så ofta. Jag, Ulf och Mats brukar umgås ibland, men Nalle träffar vi ganska sällan. han är med när vi repar (ibland). Men vi hejar på stan! (allmänt garv).

Hur ofta repar ni?
Lars: – Vi har haft två spelningar, inför första repade vi fem gånger, inför andra två gånger.
Mats: – Vi tycker det är tråkigt att repa, det roliga är på scenen. Jag blir så glad när jag sitter där bakom trummorna uppe på scenen.
Lars: – Jag tycker också att det är tråkigt att repa. Särskilt i Nalles bastu (för man får sådan huvudvärk). Den är ju ganska minimal. Men vi ska börja repa lite oftare fram i vår-sommar…

Och den framtida utvecklingen?
Lars: – Om man nu redan har stått på scen, så kan man ju inte fortsätta för att få stå där en gång till. Då är ju istället den naturliga vägen att utveckla musiken. Men när man kan spela är det dags att sluta, anser jag.

Tänker ni försöka bil kända?
Mats: – Jag vill bli känd!

Till sist: Nu är det dags för äkta levande musik. Det är dags för ARNE HUND. Missa inte deras nästa framträdande.
Av Eva Från Mutolac Nr 1

Kommentera