Kommo

13265900_10153701817353108_5838201100299225778_n kommo
Kommo
Jakobsberg – Stockholm 1978-1983 (Foto: Gunnel Ander)

Medlemmar:
Pelle Eriksson: Gitarr o sång
Göran Linderoth: Synth, gitarr och sång
Martin Olsson: Bas och sång
Sten-Erik ”Stenta” Öhlund: Trummor

Historik:

Med röd-svarta skivomslag och ett namn som Kommo hamnar tankarna lätt ut mot vänsterkanten, och visst var det där denna Stockholmskvartett kände sig hemma. Namnet härstammar från ett skinskalleskällsord för kommunist, bland annat hade EbbaGrön beskyllts för att spela kommorock.

Texterna var minst sagt svarta och kunde handla om utnyttjade japanska industriarbetare och att gatans parlament var enda vägen ut. Kommo var så måna om att publiken skulle förstå vad de sjöng om att. De brukade dela ut textblad på konserterna, men de aktade sig noga för pekpinnetexter.

För att matcha texterna var förstås musiken mörk och mollstämd. Visst fanns rocken i botten,men influenserna var allt från arabisk folkmusik till Captain Beefheart. Det. Var oväntade taktbyten och en vilja att utforska nya vägar och allt detta gjorde förstås att Kommo lät egna.

De startade redan 1978, men då under namnet Hinkies, inspirerat av vänstersocialisten och den kontroversielle sexupplysaren Hinke Berggern (1861-1936). Hinkes blev Kommo för att markera nystart. Det var nämligen i denna veva de började få ordning på sina idéer.

De fyra var Pelle Eriksson (gitarr o sång), Göran Linderoth (synth, gitarr och sång),Martin Olsson (bas och sång) och Sten-Erik ”Stenta” Öhlund (trummor). Alla utom Härnösandskillen ”Stenta” kom ursprungligen från Jakobsberg.

Skivkontrakt fick med Slick och första singeln ”I ett varuhustempel” kom 1981 och uppföljaren ”Vi måste skjuta oss ut härifrån” kom året efter. På baksidan av den fanns ytterligare en brutal titel ”Elda med lik” som syftar på samhällsutvecklingen, enligt gruppens förmenande, drevs framåt av polisvåld, krig och annat elände. Kommo var ett band med mycket attityd.

Någon LP hann det aldrig bli för Kommo. förutom de två singlarna medverkade de dock med låtarna ”Nostalgi” och ”Solo” på Slick-samlingen ”Mun mot mun-metoden”. 1981.
Från boken Ny Våg

Diskografi:
Singel: I ett varuhustempel (Slick MMS 21 -81)
Singel: Vi måste skjuta oss ut härifrån (Slick MMS 24 -82)
Kassett-samling: Mun mot mun metoden – Nostalgi – Solo (SLICK MLK-20 -82)

Övriga inspelningar:
Radio: Ny Våg 82-12-28
Live: Ultrahuset 82-11-27, Gubbängsgården 82-12-18

kommo
Rip Nr 17
Gå av tunnelbanan vid Mariatorget. Följ Svedenborgsgatan ner till järnvägsspåren och rivningshusen. Gå in i den stora och skrangliga hissen. Tryck på rätt våningsknapp. Kliv ur Gå in i rummet till höger. Lyssna till musiken njut.

Dom har kroppar med ådror
som lyser på skinnet
Deras röster är kalla
och när dom ger hals
låter det som skriken
från tusen hyenor (”Hej mutant”)

78/99 fanns ett band i Stokholm som hette Hinkes. Ett ganska tråkigt band som mest stod och öste och distade allt vad dom kunde. Hinkes försvann ganska snabbt och det var väl knappast någon som sörjde dem

Idag spelar samma personer under namnet Kommo. Och Kommo är ett mycket bra och annorlunda band. Som gör bra och annorlunda musik. Som skriver bra och annorlunda texter.

Tiden mellan Hinkes sista spelning och Kommos första gav dem en egen musikalisk profil. Men väldigt få har upptäckt hur bra de är trots flitigt md spelningar i Stockholm och ute i landet.
Det är skandal!

Nu har de släppt en singel, ”En japan / Iett varuhustempel”, och jag hoppas att det ger Kommo åtminstone lite mer uppmärksamhet.
För det är de värda.

Hur låter de då?
”Samtida rockmusik med sikte på framtiden”, tycker Kommo själva.

Terrorn piskar takten
När livet har frusit till is
Hör den ryska vindens pinade sång (”Kronstadt”)

Göran: Jag tycker vi spelar rock. Men vi kör inte på gamla klichéer utan försöker hitta på lite nytt. Det som känns bra. Vi går inte in för någon speciell stil, vi försöker snarare hitta vår egen. Det är klart att vi har influenser – sånt som sitter i märgen, som man omedvetet blir påverkad av.

Stena: De flesta av våra låtar går i moll. Många är ganska dramatiska och sönderhackade, för taktbyten använder vi mycket. Jag tycker vår musik är en blandning mellan ”vanliga saker” och lite mer ovanliga.

Göran: Vi använder inte synten på samma sätt som de flesta andra band. Vi har den som ett melodiinstrument, och nästan aldrig för att få fram effekter. Hos oss är istället gitarren ett effektinstrument eftersom den är mycket mer levanden en synt. En gitarr kan man stå och slita och dra i medan en synt bara har en massa knappar.

Martin: Jag tycker absolut att vi har rockkänslan kvar, fast vi försöker hitta en annorlunda stil. Rockkänslan är väl mer ett sätt att spela.

Och gå inte här och säg
att du är besviken
på deras lögner och deras hyckel
för det finns inget annat val
än att skjuta (”Vi måste skjuta oss ut härifrån”)

Göran: Vi vill göra bra dansmusik. Men för att kunna dansa till våra låtar bör man nog ha hört dom några gånger. Annars blir det säkert vissa svårigheter att hänga med i alla taktbyten.

Stenta: Det är viktigt att musiken fungerar både live och på skiva. Vissa band klarar inte av att föra över live-känslan på vinyl och en del grupper låter inte alls bra live, men alldeles utmärkt på platta. Jag hoppas att vi klarar av bägga delarna.

Han sover med marmor
som ridr på bröstet
och vaknar till dagar
som lyser av skräck (”En japan”)

Texterna har väldigt stor betydelse för Kommo, och därför jobbar de mycket med att få fram bra material som passar till musiken. Och för att texterna verkligen ska nå ut till publiken brukar Kommo dela ut textblad till publiken på spelningarna.

Göran: Publiken reagerar väldigt olika på textbladen. Är det en spelning där folk räknar med att sitta, då brukar det uppskattas. Men om det är stämning för att dansa hämmar det publiken och dom måste sätta sig ner och läsa.

Ibland tycker folk att det är för allvarligt, men många brukar komma fram efteråt och tala om att dom uppskattar det.

Martin: Jag förstår inte dom som tycker att etter är oviktiga. För om man strävar efter att uttrycka något eget och något att stå för kan man inte bara se förbi texternas betydelse.

Pelle: Vi försöker med texterna uttrycka vad vi känner och tycker. Om vi skriver en politisk text vill vi, med hjälp av musiken, frambringa känslan och inte någon teori om varför det är fel.

Cellerna i skallen ställs upp på rad
det här var visst deras avrättningsdag
Man kompenserar det med lite flummig slang
Halvsläng, en holk, schysst knatch och häftig chi-bang (”Torr käft”)

Bland Kommos utmärkta texter finns något så ovanligt som en bra drog-låt.

Göran: Den är definitivt inte skriven i någon moraliserande anda. Det är ingen antidroglåt samtidigt som den inte heller är för. Det är mer en beskrivning har det kan vara. Sen får man ta ställning själv.

I lysrörens sken har han en plats vid en dator
Han etsar ett kretskort i tystnad och skräck
Digitalklockans siffror är för honom
dom enda som visar rätt (”En japan”)

För att få igång snacket igen börjar jag fråga ut dem om singellåtarna. Skulle inte ”En japan” kunna vara ”En svensk”, och vad handlar egentligen ”I ett varuhustempel” om?

Göran: Jovisst är ”En japan” lika mycket ”En svensk”, men det är så tydligt i Japan, så extremt. Facket åker dit för att se vilka mönsterarbetare japanerna är och hur snabbt de jobbar. Fast det händer ju en hel del där även om vi i Sverige inte får veta något. Lite av idén till låten kommer därifrån men det är också ganska personligt, den här känslan att vara jagad hela tiden. Gå på gatorna och känna sig som en zombie.

Stenta: ”I ett varuhustempel” propagerar mot varureligionen, delvis är den också antireligiös. Den är mot hela mentaliteten som samhället sprider: Ska vi ha en religion ska det vara tillbedjandet av varorna och varuproduktionen. Men den är även riktad mot astrologi och guru-prylar. Den innehåller precis som ”En japan” flera dimensioner.

Det finns ingen spårvagn
till himmelens port
Ni kan ha era UFOs
på suddiga kort
Jag säger Gud är död
och jag skiter i Jesus blod
Jag tror på varans kraft
den ger mitt tomma hjärta mod (”I ett varuhustempel”)

Kommos första intervju börjar närma sig sitt slut. Jag har inga flera frågor och Kommo har inget mer att säga.

Som en lämplig avrundning tänker jag tala om att under hösten och vintern kommer Kommo att spela ute intensivt och försöker spela in ännu en platta. Så jag säger som man brukar i slutet på en artikel: Upptäck dem! Gå på deras spelningar och köp plattorma!
Lyssna!
Rip Nr 17 – Text: Jeppe Ekholm

kommo_skandal5

Kommentera