Traste & Superstararna

traste1 traste2 traste3

traste4
Traste & Superstararna
Gävle, Bollnäs, Freluga – Gävleborg 1975-1983

Medlemmar:
Mats ”Traste” Lindén: Sång
Ulf Stureson: Gitarr, Sång
Peter ”Bullen” Johansson: Gitarr 76-83
Tomas Froms: Gitarr 82-83
Jerker Andersson: Trummor
Anders ”Blinnis” Jonsson: Bas 75-79
Conny ”Sonny Boy” Jonsson: Bas 77-83
Anna Stureson: Sång

Låtar: 
Pengar, Lennart, Traktor, Kutra 7, Alla tänkte så, 9.23, En liten rebell, Popangelov

Diskografi:
Singel: Pengar – Traktorn (Mesrock records Mes01 – 79 – 500 ex + nypress Mamma 500ex)
Singel: Space Race – En liten Rebell – 9.23 (Mesrock records Mes03 / Mamma Ts06 -81)
LP: Traste & Superstararna (Mesrock records Mes02 / Mamma Sklp 03 -80)
CD: Du din jävla sopa (Massproduktion MassCD -07)
Samling kassett: Schlagers Sommarkassett: Askungen (Schlager – Schlag3 -81)
Samling kassett: Vinterrock (Arbetarbladet Gävle): Nyrik (GLS-1 nov-81)
Samling 7″: Dansa med Mamma, Pizzabox: Alla tänkte så? (Mamma Mor01 – 81)
Samling EP 12″: Flower Power: Dö Fisk (Flower Power Pow 001 -83)
Samling cd: Ny Våg: Pengar (MNW MNWCD 243-244 -93)
Samling cd: Vägra Raggarna Benzin vol2: Pengar (Massproduktion – Birdnest MassCD 76 – 98)
Samling cd: Svenska Punkklassiker: Pengar (MNW MNWCD 2012 – 2003)
CD: Du din jävla sopa (Massproduktion

Övriga inspelningar: 
Radio: Radio Gävleborg -82
Live: Ultrahuset 83-09-04
TV: Rockplock (Programmet delades med Reeperbahn) 31 mars -80 Låtar: Traktorn – Nästa söndag – Lennart – Kuttra 7 – Pengar

Laddahem MP3:a: Kompletteringen (De låtar eller versioner som saknas på CD-samlingen, observera att versionerna på ”Du din jävla sopa” är betydligt bättre, så köp plattan och njut av de röjigare versionerna av Akungen och 9,23 bland annat)
9,23 – 544 – Askungen – Dit du ska – Dö fisk – En liten rebell – Lennart – Nyrik – Parisien – Space race – Sven Blassé


tss_inferi1
Inferi dec –79

DU DIN JÄVLA SOPA….
Tror ni kanske att alla unga, fräscha och välljudande nya-vågen-band i detta land måste komma från storstädernas betongförorter?

Då tror ni fel?
Traste & Superstararna kommer, mot all förmodan, från Bollnäs.
Mot förmodan! Både din och min. Att bo i Bollnäs och vara intresserad av modern elektrifierad musik låter ungefär lika roligt som det är.

När punkrevolutionen på allvar slog igenom i England 1977 och gav rockbranschen den vitamininjektion man så länge efterlyst, väntade jag med spänning på vilken effekt den skulle få i Sverige. Småningom började det också dyka upp nya, larmande rockband – så gott som alla kom från storstädernas skumma bakgator. Men att denna nya våg skulle nå ända till Hälsingland kunde jag inte drömma om..
Men en kylig kväll i februari fick jag, tämligen radikalt, ändra uppfattning. Tillsammans med några vänner hade jag grävt mig fram genom snön till Bollnäs eminenta Musikcafé. ”Traste & Superstararna – Rock, bröt och punk” och det fann vi alla mycket märkligt.

Det enda vi visste om gruppen var att dess medlemmar kom från Freluga och Alfta utanför Bollnäs, och att det var deras första spelning inne i Bollnäs.

”Det är väl mest ett skämt, det är väl några finniga amatörer som river av ett par risiga coverversioner av Pistolslåtar” tänkte jag och hade inga större förväntningar. Desto större blev chocken när vi, något försenade, störtar in i lokalen och möts av de oemotståndliga riff som i grunde är The Rings klassiska singel ”I wanna be free”.

Traste & Superstararna spelade låten med ett sådant tryck, en sådan självklar auktoritet, att man genast började ana att något stort och nytt höll på att hända i Bollnäs.

Och så fortsatte det i låt efter låt. TSS sprutade ur sig tät, energifylld punkpop med en sådan övertygelse och säkerhet att de inte verkade gjort annat i hela sitt liv.

Och sen? På ett halvår och med en singel har TSS vunnit Hälsingland. Ge dem ett halvår till och en LP så ha de förmodligen intagit större delar av landet Sverige. Vad vill de då med sin musik?

– Mest av allt vill vi att alla ska ha kul när vi spelar, både vi och publiken. Vi vill att publiken ska våga släppa loss och dansa till vår musik, då njuter vi, menar Traste (Mats Lindén) när Inferi träffar gruppen en kylslagen oktober-söndag.

Hur och när började det hela?
– Omkring 1973 då jag fick mitt första trumset, säger Jerker Andersson. De andra hade bara akustiska gitarrer så det vara bara jag som hördes. Vi var väl inne i en häftig smikpopperiod och plågade släkten med diverse familjespelningar…

Fösta offentliga spelningen kom på en byalagsfest sista april 1978. Men åldermännen i det byalaget hade nog ingen aning om vad de gett sig in på. TSS fick en rejäl utskällning innan de åldrade byborna panikslagna flydde därifrån.

Efter denna fatala första spelning följde dock några fler mer lyckade på mindre diskotek i trakten.
– På den tiden spelade vi mest gamla Beatleslåtar alldeles för fort. Vi hade b la en skitsnabb version av ”Yesterday”, berättar Traste.

Snart började emellertid gruppen att utvecklas mot att producera allt fler egna låtar.
– Men vi tyckte fortfarande, då som nu, att det var jävligt viktigt att skriva riktiga låtar.

– Vi vill inte gärna bli kallade för ett punkband, vi betraktar oss inte själva som ett sådant. Vi försöker hela tiden hitta vår egen stil och skall man sätta någon etikett på vår musik så ligger väl snabbpop bäst till, tycker Ulf Stureson (gitarr) och de andra instämmer.

Prov kan man höra på TSS första (och hittills enda) hemkörda singel ”Pengar”. Den spelades in i en Gävle-studio under en helg i början av 1979. Trots vissa brister i produktionen är den en av de bästa och roligaste singlar som hörts från ett svenskt band i år.

– Singeln spelade vi in mest på skoj, inte trodde vi att någon utanför den närmaste vänkretsen skulle vilja köpa den, menar Peter Johansson (gitarr)

Men där hade de fel! TSS lade ner 3.500 kronor på en inspelning och pressning av 300 exemplar. Idag har man sålt drygt 600 ex. Och efterfrågan är fortfarande stor.

När singeln äntligen nådde proffstyckarnas öron fick den positiv kritik överallt där den recenserades. ”Stick och köp den genast!” utbrast Musikens Makt och Mats Olsson på Expressen utnämnde den till veckans singel!

Lagom till skivinspelningen anslöt sig bandets färskaste medlem, Conny Jonsson (bas). (Han var också med på den första Bollnässpelningen)

tss_inferi2
– Spelningen på Musikcaféet i Bollnäs betraktar vi som det verkliga genombrottet. Allt stämde perfekt och efteråt kom folk fram och talade om hur bra vi var, det var något nytt, berättar Traste.

Sen blev det många succéartade spelningar över hela länet, främst i Gävle och Bollnästrakten.

De har just börjat spela in sin första LP, som ska ges ut på Mamma, ett bolag som TSS startade i somras med gävlegrupperna Zeke Varg, Gamla Grans och Järngustav. Ett bolag som främst bildats för att underlätta de medverkande gruppernas skivproduktion

– Tack vara Mamma kommer vår LP att distribueras genom Plattlangarna. De har också lovat att distribuera 500 nypressade ex av ”Pengar”, berättar Traste.
-LP:n blir nog inte klar förrän framåt vårkanten. Än så länge har vi bara spelat in 4-5 omixade bakgrunder.
– Vi skyndar långsamt, vi vill arbeta igenom skivan ordentligt innan vi släpper den ifrån oss.
– Det blir ungefär 12-13 helt egna låtar. De flesta snabba och ett par lugna för att bryta av lite…

Förutom cover-versionerna skriver TSS (främst Traste och Ulf) alltid sina texter på svenska. De är en aning rädda för hur en del av texterna kommer att uppfattas:
– Det är några låtar som handlar om killars syn på tjejer. Texterna kan i värsta fall tolkas som att vi skulle vara kvinnofientliga, vilket vi absolut inte är. Det är texter som enbart beskriver vad vi ser och inte vad vi själva tycker, säger Traste.

I allmänhet är TSS texter roliga och annorlunda, ibland sticker de också till, som i ”Pengar” där refrängen lyder:
Du din jävla sopa
varför gnäller du på oss
Vad fick du ut av livet
Jo pengarna förstås
Men trots en ”anti-kapitalistisk” låt som denna hävdar TSS att de absolut inte är ett politiskt band.
– O, nej, det finns så många olika politiska åsikter inom gruppen, allt från centerpartister till kommunister, att vi aldrig skulle kunna fungera som en renodlad politisk grupp.
– Vi försöker hela tiden skriva personliga och roliga texter och undviker alltid klichéer och schabloner. Om man sedan kan klämma in en och annan välmotiverad känga här och där så är det ju bra, säger Traste och fortsätter: I grunden har vi alltså inga djuplodade ambitioner att förändra världen, vi har inget allvarligt budskap förutom att underhålla!

Framtidsplaner?
– Vi ska försöka ordna någon spelning i Stockholm. Dessutom har vi långt framskridna planer på en längre turné genom landet tillsammans med Zeka Varg, men vi har inte några större förväntningar på framtiden, då blir man bara så besviken om det inte går som man tänkt, säger Traste.

– Hittills har det gått bra för oss, men alla de här framgångarna har inte stigit oss åt huvudet. Vi vill inte bli några stjärnor, vi står med båda fötterna på jorden, menar Jerker.
– Vi är fortfarande samma gamla kompisgäng som vi alltid har varit. Vi är nästan jämt ihop och trivs väldigt bra med varandra.

– Det är nog också en av orsakerna till att det gått så pass bra för oss, tror Conny.

– Men vi är inte så naivt ideella till vår läggning att vi skulle tacka nej i fall ett stort skivbolag kom och erbjöd oss ett bra kontrakt, säger Ulf. Men det skulle i så fall vara ett kontrakt som garanterar oss fullständig musikalisk frihet.

– Jag ser inget fel i att försöka sprida sin musik till så många som möjligt, förutsatt att man inte behöver sälja sig själv…

– Dessutom vore det ju fantastiskt om man kunde leva på att spela och slapp ha något jobb vid sidan om,
Inferi dec –79 Text och Foto: Peter Axaman

tss_ljusnan
Ljusnan -79

Traste & Superstararna Det roligaste som hänt vårt musikliv

Vår främsta målsättning när vi spela ute är att alla ska ha roligt, både vi och publiken.
Det säger Mats ”Traste” Lindén, låtskrivare och färgstark sångare i Bollnäs rockande stoltheter Traste & Superstararna.
Med sin täta och melodiösa nya vågen-inspirerade snabbpop är Traste & Superstararna det roligaste som hänt Hälsinglands elektriska musikliv i modern tid.

TSS har nu bakom sig drygt 30 spelningar och en av årets bästa hemkörda singlar. Deras första LP är under inspelning.
Ljusnans popredaktion tycker därför att det är hög tid för en närmare presentation av detta heta dansband med så många kvaliteter.
Låt oss börja vår historia på Bollnäs-discot Victor en fredagskväll i september.
Om tio minuter skall allas våra favoriter Traste & Superstararna släppa loss. Framför scenen är det redan packat med rocktörstande, kören ekar ”Traste, Traste, Traste”, och stämningen är svindlande hög.

BÄSTA KONSERTEN 
Redan under de inledande låtarna börjar dansen, den vilda, fria, härliga rockdansen där allt är tillåtet. Vi svettas, hoppar, ler och trastarna ler tillbaka och gör kanske sin bästa konsert någonsin (förmodligen också den bästa rockkonsert, alla kategorier, som någonsin hörts i Bollnäs-trakten).
Det känns i hela kroppen att allt är perfekt. Med en självklar auktoritet sprutar TSS ur sig låt på låt fylld med högpotent, levande punkpop som via hjärnan går rakt ner i fötterna. Mina yrvakna dancing-feet lever sitt eget liv, inget kan längre stoppa dem.
Som det alltid skall vara på en riktigt bra rockkonsert så suddas gränserna alltmer ut mellan publik och musiker, TSS växer och drivs liksom fram av publikens entusiasm.
Det händer faktiskt i Bollnäs, men det känns som om man vore på en av Londons många svettiga rockpubar.
Så här roligt var det alltså på denna konsert som gavs nästan exakt ett halvår efter TSS första stora spelning på Bollnäs musikcafé i februari.

INTE KÄNDA 
Då var det inte många som kände till Traste & Superstararna, men efter sex månader och en singel, har de vunnit Hälsingland. Ge dem ett halvår till och en LP så har de intagit stora delar av rock-Sverige.
Men hur kan jag påstå något sådant? Vad är det som egentligen är så bra med Traste & Superstararna?
jo, framför allt så är de en mycket komplex grupp, en multigrupp som nästan alla förmår att uppskatta oavsett vilken musikalisk tillhörighet man normalt ser sig ha.
Gruppen har nämligen något som nya vågen-kollegerna i storstäderna ofta saknar, förmågan att skriva riktiga låtar. Genomarbetade låtar som inte enbart bygger på några klatschiga riff utan också har en solid och nyanserad melodi som grund.

SPELGLÄDJE 
Dessutom finns i allt som TSS gör en äkta och uppriktig spelglädje. De behöver ingen konstlad image, de är bara sig själva och det räcker gott.
Hemligheten bakom TSS mogna låtskrivarförmåga och individuella tekniska skicklighet ligger i att gruppen inte är någon direkt produkt av den relativt unga nya vågen-rörelsen i Sverige.
Nej, men man kan faktiskt säga att historien om Traste & Superstararna börjar omkring 1973, då unga Jerker Andersson fick sitt första trumset.

PLÅGADE SLÄKTEN 
– De andra grabbarna hade bara akustiska gitarrer så det vara bara jag som hördes. Vi var inne i en häftig sminkpop-period och plågade släkten med diverse familjespelningar, berättar Jerker när Ljusnans pop-red en kylig oktobersöndag träffar gruppen hemma hos den välkände konstnären Mårten Andersson i Freluga.
Jerker är Mårtens pöjk och det är här ute i det fridfulla Freluga som TSS sedan några år har sin minimala replokal.
Traste & Superstararna ja, det är alltså följande pippiga pippin: Sångaren och låtskrivaren Mats ”Traste” Lindén, 19 år, kommer från Gävle och är alltså den ende i gruppen som inte är från Bollnästrakten. Traste är en stor scenpersonlighet med en utstrålning som gör honom till ett verkligt idolämne.

BANKAR PÅ PUKORNA
Jerker Andersson, 16 år, bankar på pukorna i TSS. Annars lallar han mest omkring på Torsbergsskolans gymnasium och ser förvånad ut.
Ulf Sturesson, 18 år är gitarrist och vid behov även pianist. Det är han som tillsammans med Traste skriver de flesta av TSS låtar.  Ulf är för tillfället arbetslös. ”Sysslar nu enbart med att tänka en massa djupa tankar och laga en massa gamla bilar”, berättar han.
Gruppens färskaste medlemmar är kompgitarristen Peter ”Bullen” Johansson, 20 år, kom med våren 1978 och basisten Conny ”Sonny Boy” Jonsson, 18 år, som i början av 1979 ersatte den legendariske ”Blinnis”.

ALL-FIXARE
I högsta grad i bilden finns även en travintresserad Freluga-yngling vid namn Mats Larsson. Det är Mats som är TSS allfixare, han fungerar bl a som chaufför, biljettförsäljare och ”roadie”.
– Utan Mats hjälp skulle i princip ingenting fungera för TSS, menar Bullen.
Mer i bakgrunden finns även Ulfs syster Anna ”Orgasm”. I början av TSS karriär fanns hon med lite från och till som sångerska, blickfång och skivomslagsbrud. Numera nöjer hon sig med att vara gruppens största supporter.
Nåväl, tillbaks till historien.
Saker och ting började hända under 1974 då den skrupelfrie Ulf stal pengar ur den gemensamma snuskassan för att köpa sin första elgitarr med en förstärkare på grymma 10 watt.
Utvecklingen går framåt och i slutet av 1976 ägnade grabbarna sig mest åt att lyssna på och spela låtar av de gemensamma favoriterna Beatles och Mott the Hoople

BYALAGSFEST
Första offentliga spelningen kom på en byalagsfest i Freluga NTO-lokal den sista april 1978 och nog kunde TSS ha fått en bättre start på sin karriär. De åldrade byborna fattade ingenting. ”Det här är ju inte schottis” sade man och kastade handgripligen ut våra hjältar.
Sedan följde dock några mer lyckade konserter på mindre diskotek i trakten.
– På den tiden spelade vi mest Beatleslåtar, fast alldeles för fort. Vi hade bl a en skitsnabb version av ”Yesterday”, berättar Traste.
Vid denna tid hade emellertid den gigantiska och fräscha nya vågen-rörelsen störtat fram och fått ordentligt fäste i det svenska musiklivet. Detta var något som alla i TSS kände direkt, och snart nog började man utvecklas mot att producera allt fler egna och mer nya vågen-inspirerade låtar.

RIKTIGA LÅTAR 
– Men då tyckte vi fortfarande, liksom än i dag, att det var jäkligt viktigt att skriva riktiga, kompletta låtar.
– Vi vill inte gärna bli kallade för ett punkband, vi betraktar oss inte själva som ett sådant. Vi försöker hela tiden hitta vår egen stil och skall man sätta någon etikett på vår musik så ligger väl snabbpop bäst till, menar Ulf Sturesson.
I början av detta år lossnade det för TSS. Genombrottet kom på en konsert på musikcafét i Bollnäs. Man spelade dessutom in sin första, och hittills enda, hemkörda singel ”Pengar”. En oemotståndlig ”sjunga-med-i-låt” som trots vissa brister i produktionen är en av årets bästa svenska singlar.

VECKANS SINGEL 
Det tyckte också Olsson på Expressen som i våras utnämnde ”Pengar” till veckans singel jämte Clash EP, inte dåligt.
Idag har Traste & Superstararna drygt 30 spelningar bakom sig, de flesta i Gävle- och Bollnäs-trakten, och har just börjat inspelningen av sin första LP.
skivan kommer att ges ut på Mamma, ett bolag som TSS bildade i somras tillsammans med Gävle-grupperna Zeke Varg, Gamla Grand och Järngustav.
– Vi lägger själva ner ca 13.000 – 15.000 kronor på skivan, men genom att vi bildat ett bolag så får vi hjälp med distributionen av Plattlangarna. De har också lovat att distribuera 500 nypressade ex av ”Pengar”-singeln, berättar Ulf.

PÅ VÅRKANTEN 
Men den här skivan kommer inte att bli klar förrän någon gång framåt vårkanten.
– Vi har bestämt oss för att arbeta igenom skivan ordentligt, vi släpper inte den ifrån oss förrän vi är helt nöjda.
– Skivan kommer att innehålla ca 12 låtar, enbart egna. De flesta snabba och ett par lugna för att bryta av lite, berättar Traste, som vidare menar att man är lite orolig för hur en del av skivans texter kommer att uppfattas.
– Ja, det är några av låtarna som handlar om killars syn på tjejer.
I värsta fall kan de komma att uppfattas som om vi vore kvinnofientliga, vilket vi absolut inte är.
– Vi beskriver bara vad vi ser och inte vad vi själva tycker, menar Traste.

SVENSKA TEXTER 
Ulf och Traste skriver alltid sina texter på svenska men trots en politisk laddad text som den i ”Pengar” så hävdar TSS bestämt att de inte är någon politisk grupp.
– Nej, det finns så många politiska åsikter inom gruppen att vi varken vill eller kan fungera som en renodlad politisk grupp.
– Vi försöker hela tiden skriva personliga, roliga, ironiska texter där vi ständigt undviker att använda oss av klichéer och standardschabloner. Om man sedan kan klämma in en och annan välmotiverad känga här och där i texterna så är det ju bara bra.
– Men i grunden har vi alltså inga djuplodade ambitioner att försöka förändra världen genom vår musik, vi har inget allvarligt budskap förutom att underhålla, menar Traste.

RÄCKER LÅNGT 
Nå, det räcker ju ganska långt åtminstone om man gör det så bra som TSS.
Hur ser man då på sina ofta mer uttalat politiska nya vågen-kollegor i storstäderna.
– Tja, Ebba Grön har ju ett fint drag i sin musik men texterna är ruskigt trista, Rude Kids är värdelösa.
– Överhuvudtaget så tror jag att det nu måste till en förnyelse inom den svenska nya vågen-rörelsen. Det räcker inte längre med att storma igenom några brötiga ackord i ett par minuter.

SPELA BÄTTRE
– Svenska punkare måste helt enkelt lära sig spela bättre om de skall ha någon chans att utvecklas, menar Ulf Sturesson, som tillsammans med de andra i TSS hämtat sin inspiration från engelska nya vågen-band, främst då Clash, Buzzcocks och Radiators from space.
Vad gäller TSS framtid så tycker grabbarna nu att det är dags att söka sig utanför Hälsinglands snäva gränser.
– Ja, vi vill gärna försöka ordna några spelningar i Stockholm. Vi har planer på att göra en längre turné genom riket tillsammans med Zeke Varg, berättar Jerker.
– Visst tror vi på oss själva och visst har det gått rent otroligt bra för oss hittills men för den skull kommer vi aldrig att bli några överlägsna divor.

SAMMA GÄNG 
– Vi är och förblir samma gamla kompisgäng som vi alltid varit, menar Sonny Boy och de andra i gruppen nickar instämmande.
Ja, nog är Traste & Superstararna en grupp som håller, frågan är bara om de håller för att i den stenhårda konkurrensen lyckas göra sitt namn känt även för rockälskare i övriga delarna av detta avlånga land.
Ljusnas pop-red tror alldeles bestämt att de kan det och tror därför också att det kommer att finnas all anledning att framdeles återkomma till Traste & Superstararna.
Men till dess: Keep it rocking folks.
Ljusnan -79 Text och Foto: Peter Axman

traste_schlager
Schlager Nr 40 20 april –82

Snabbpopens apostlar
Traste & Superstararna från Bollnäs är snabbpopens apostlar i Sverige. 1979 debuterade de med dunder och brak med den smått klassiska singeln ”Pengar”. Idag, tre år, en LP och två singlar senare. Spelar TSS i stort sett samma charmiga och totalt opretentiösa musik.
– Den nya singeln, ”Space race” är vårt bidrag till nedrustningen, säger Mats Lindén (Traste själv) när jag ringer upp honom varefter han odgör sig över militärtjänsten, som några av killarna i bandet för närvarande krälar sig igenom.

– ”Space race” är ett sätt för oss att säga vad vi tycker om skiten, eftersom vi alla är för fega att INTE göra lumpen.
Världspolitiska frågor är annars något som sällan förekommer i Traste & Superstararna texter. Istället rör det sig om små ironiska underfundigheter om småstadstillvaron: vi möter den odrägliga fulle brudraggaren på lördagsdiskot (som naturligtvis skändligen misslyckas), snubben som står på köksbordet och mimar till en Sex Pistolsplatta och så sjukvårdsbiträdet Lennart som uppgivet suckar ”torka skit är mitt gebit/vad får jag ut av allt mitt slit”…
– En text ska ha en bra story! Säger Traste trosvisst, Traste som oftast skriver dem själv. Musiken arbetar han och gitarristen Ulf Stureson fram.

Glesbygdsband
Musiken ja. Musiken som, allt spännande som hänt under de senaste åren till trots, knappast genomgått någon drastisk utveckling.
Tänker TSS bli provinspopens (kärt barn osv…) svar på Status Quo?
– Vi gör tycker om, helt enkelt. Naturligtvis upptäcker vi ständigt annan musik som vi gillar, men den är inte alltid NY. Och det är sällan som vi upptäcker något som vi gillar mycket mer än det vi håller på med just nu…
– Synthvågen tycker vi urartade rätt mycket.
Traste & Superstararna är ett glesbygdsband, och det är inte utan att det märks. De saknar all den publicitetshunger och klättrariver som utmärker storstadsbanden. Trots att TSS med sitt låtmaterial utklassar många slipsbeprydda Beatlesnostalgiker från storstäderna har aldrig Bollnäspojkarna gjort sig omaket att uppvakta något skivbolag med en demotejp. För att få ut sina plattor bildade de istället den ekonomiska föreningen Mamma, som sedermera knöt flera andra konstellationer från Gävle-trakten till sig, b.la. Zeke Varg, Pinballs, Utrikets Affärer och diLeva.
– Vi är nog lite förslappade, medger Traste.
– Men det är nog ändå så att man får lite mindervärdeskomplex inför alla storstadsband. Det är så mycket man saknar, man kan inte prata för sig som de och man får inte så många användbara kontakter om man bor i Bollnäs…
– Vi känner bara varandra och har inte riktigt några andra ord att lita på.

Storsäljare
Så i skymundan är dock inte Traste & Superstararna. Singeln ”Pengar” hyllades som sagt av en överentusiastisk kritikerkår, och är den mest sålda av alla genom Plattlangarna distribuerade 45-varvare. LPn ” Traste & Superstararna” fick överlag ett positivt mottagande (sånär som på en ökänd gnällmåns i en stor morgontidning som irriterades av den ”gymnasiala skämtsamheten” som präglade plattan…) och dessutom kunde bandet i samma veva ses i våra TV-apparater. Och nyligen släpptes alltså singeln ”Space race”. En låt som har samma givna plats i ledet när vi ska demonstrera mot kapprustningen som Aston Reymers ”Godis är gott” hade inför folkomröstningen.
Dessutom är den ypperlig som smakprov på hur dessa norrländska vildhjärnor låter. Det är inte funk, inte majestätiska synthsjok och inte tarvliga primalskrik. Nej, de är frustande energisk popmusik som tillhandahåller samma adrenalinkick som Ramones ”Sheena is a punk rocker” hade när det begav sig.
– Det spelar ingen roll hur mycket vi anstränger oss att ta det lugnt när vi spelar ute. Det blir ändå alltid kaos på slutet….
Schlager Nr 40 20 april –82 Text: Bengt Ohlsson Foto: Leif Larsson

tss_ljusnan1
Ljusnan Fredagen 23 mars 2007

Ny luft under vingarna
Alfta, Freluga och Bollnäs.
Det var Superstarana som flög in punken till södra Hälsingland, silade den genom sina alldeles egna filter och skapade en personlig ”snabbpop”.
Vad var det som gjorde att de fick en sådan genomslagskraft? Ulf Sturesson, då giatarrist och nu soloartist, sätter fingret på rätt tid, rätt plats och rätt anda.
Det lokala musiklivet i slutet av 1970-talet hade lutat omkull sig i en lång middagslur. Då skramlade ett nytt gäng in på scenen.
– Det fanns väl något flummigt musikforum som pimplade rödvin och tog dit Kebenekajse en gång per år. Så kom vi, den nya generationen mitt i punken. Det var en jäkla känsla och sammanhållning bland oss som var intresserade av musik med en anda av: gör det själv, alla kan och du behöver inte vara duktig. En jäkla sporre.

Ulf var i tioårsåldern när han började spela i någon form av band. Det var han, Freluga-konstnären Jerker Andersson och Ulfs syster Anna, som i unga år gick bort i cancer.
Senare byggdes gänget på med Conny Jonsson( som också dog ung i cancer) och Peter ”Bullen” Johansson som fasta medlemmar.
Runt1977 började det att ta fart, minns Ulf, och första spelningen var på Freluga NTO den sista april det året.
– Det var väl då man kan säga att vi kunde spela några låtar.

Och med dem erövrade man ungdomsgårdarna i hembyarna Freluga och Alfta. Och sedan Bollnäs. Ett litet steg för människan. Men…
– En vändpunkt var spelningen på Folkan i Bollnäs, på ett musikcafé. Vi blev häpna! Folk dansade, det var inte bara en massa raggare som stod och skrek. Vi var så unga, bara 15 år, och rörde oss inte så mycket. Vi var rätt isolerade i våra byar, inte visste vi att det fanns folk i Bollnäs som gillade det vi gjorde. Vi trodde det bara var vi.

Efter ett par år kom en 45-varvare som bekostades ur egen ficka.Såklart fick man fixa det själv för inget av de stora bolagen ville i de här banden med tång, förklarar Ulf. Men singeln med låtarna ”Pengar” och ”Traktorn” blev en hit – både lokalt och i delar av det musikintresserade Sverige.
– Vi tryckte upp 500 exemplar som vi sålde från bakluckan på bilen i folkparker och på skolan, Torsberg, som jag gick då. Hemkört kallades det.
Och skivorna tog slut direkt.

Det musikerägda skivbolaget Mamma fortsatta ge ut ”pengar/Traktorn” som då också blev mer ordentligt distribuerad. Superstararna hade vid det här laget tagit klivet ut i den lite större världen och gjort spelningar i bland annat Gävle, på musikfesten i Bolougnerskogen. Storhetstiden höll i sig -78 till -82.
– Det var några intensiva år innan folk började flytta och hela grejen hade gått över.
– Roligast var det nog när man hörde ”Pengar” påradion för första gången, vi satt i en bil utanför replokalen minns jag, säger Ulf. Eller när Mats Olsson på Expressen utnämde den till veckans singel!

Att bli omskriven i en Stockholmstidning var omvälvande för Traste & Superstararna – ett band från alandsorten som skrev musik om, från och ur landsorten.
– Våra låtar var klart påverkade av att vi kom från småhålen. Och vi ville inte, som stockholmsbanden, låta som de stora engelska punkbanden. Vår musik, snabbpopen, kom från vår vardag och verklighet med folkparker, fylla och mopeder.

I veckan släpptes cd:n ”Du din jävla sopa” med 14 spår(varav några liveinspelningar från Radio Gävleborg) signerade Traste & Superstarana. Initiativet kom från skivbolaget Massproduktion i Sundsvall.
– De frågade mig om vi hade lust att göra en samling. Och det hade alla lust med, så vi började rota efter gamla mastertaper.

Men någon återförening är inte aktuell.
– Nej, det skulle bli alldeles för bökigt, säger Ulf Sturesson, som i början av april släpper en ny skiva och ger sig ut på turné.
Text: Eva Persson

tss_ljusnan2
Krönika 

Trastarna gjorde livet lite roligare

Vi kallade oss Yet Zet (obs – ironisk stavning) och var säkra på att vara Bollnäs första punkband.

Då hade vi inte räknat med ”förorten” Freluga.

En vinterkväll 1978 klev vi in på Folkans musikcafé och frös till is i stearinljusens värme – bandet med det fåniga namnet spelade The Rings riffraffiga punksingel ”I wanna be free”.

Jag som varit säker på att vara en av högst två i vår infrusna provins som kände till den här låten.

Sedan drog Traste & Superstararna signaturmelodin ”Pengar” – och vi kunde bara pogodansa hårt.

The Yet Zet var över innan fler äbn vårt superfan Engan (Bollnäs förste punkslyngel) fattat att vi fanns. TSS skrev däremot ett eget betydande kapitel i den lokala rockhistorien.
Trastarna var basen när ”gör-det-själv” -andan drev oss till att starta ett eget rockhak – Club Pop & Twist i Freluga. NTO-lokalen var oftast sprängfylld när föreningen Pop Mot Missbruk (PMM) bjöd på livemusik på fredagskvällar. (PMM utvecklades till Trash Club på Sävsberg – där lirade Jonathan Richman med flera)

De nya banden i Hälsingland och Gävle blev en alternativ familj. Kilafors hade popsnörena Pinballs. Alfta hade tuffare The Scouts, Hudik hade Soap (Sigge Hills första band), Gävle hade Zeke Varg och P.F.Commando, Ockelbo hade The Vertex.

Men det var bara TSS som själva kunde dra 800 (!) till en spelning på Folkparkens rotrunda.

Och det var bara Conny som kunde anlända till soundcheck genom att köra Ford Taunesen rakt in på dansgolvet. Conny ”Sonny Boy” Jonsson från Söräng spelade basen på sitt eget (briljanta) vis och var född cool. Conny var den ende värdige ersättaren när legendariska ur-basisten Anders ”Blinnis” Jonsson hämmades av sin scenskräck.

En hjärntumör stal Conny från världen. En anna jävla kräfta tog Anna. Det gör fortfarande ont.

Men de har evigt liv i minnet från en annan tid, före mobiler och MTV och när ett band som TSS spelade roll för att göra livet på landet lite roligare.

Kompisgänget kuskade runt med sin snabbpop i en gammal transitbuss och byggde upp en hängiven publik i Hälsingland och Gästrikland. Inte minst tack vara Mats ”Traste” Lindéns speciella kvaliteter som estradör och publikdomptör – och flygplan.

Men trots att Expressen-ikonen Mats Olsson satte sigillet ”Årets hemkörda singel” på ”Pengar” så blev det aldrig något större genomslag på riksplanet.

En illa tajmad TV-show (med stilikonerna Reeperbahn) gjorde heller inget för att sälja träskon och raggarmuntachen som självklar del av punk/new wave-uniformen. De hade faktikst varit värda mer.

Den nya samlingen (tack Massproduktion!) har en glöd bortom torr nostalgi.

En tidlös mix av engelsk punk och Jonathan Richman-Traste som sjunger om rälsbussar, trilskande tjejer, traktorer, om att gömma Pripps Blå bakom affär´n – och om en utförsåkare som hette Popangelov.

Han vann aldrig nånting.
Man han svängde…
precis som TSS.
Peter Axman
Ljusnan Fredagen 23 mars 2007

Kommentera