Perverts

1148970_10151809152060793_1100118098_n perverts1 perverts2 Musikverket
Perverts
Göteborg – Västra Götaland 1978-1980 (Foto: Micke Borg – Ann Duroj)

Medlemmar:
Christer Blomgren: Sång
Lasse ”Dolores” Otterström: Bas
Lollo Åström: Trummor
Mats Drougge: Gitarr
Freddie Wadling: Gitarr
Anders Puke: Gitarr

Historik:
Lasse Dolores är den som kanske betytt mest för punken i Göteborg, utan hans affär och alla importerade punksinglar skulle inte den naturliga mötesplatsen för GBGs punkare funnits. Att han så småningom hamnade i ett punkband var självklart. Kommunalpolitikern Bertil Wijk gav namn åt bandet då han ansåg att punkrockare var Perversa individer. Perverts hängde i startgropen länge innan Freddie Wadling förbarmade sig över dem och lånade ut sig själv som gitarrist. De fäste låten Ronka på vinyl och den har med åren blivit en klassiker. Legendariska BBC-dj:en John Peel spelade skivan i ett av sina program. Att Freddie bara var en tillfällig resurs var alla medvetna om, så man plockade in den forne Liket Lever gitarristen Mats Drougge i bandet. Med Mats i gruppen gav de sig ut för att spela ibland utanför GBG, singeln Nevergreens spelades in. Tyvärr höll inte denna sättning heller. Mats drog och bandet tog in Jörn Nielsen som spelade på Perverts sista framträdande. De testade också Anders Puke, men luften hade gått ur Perverts och de upplöstes 1980. Men på Svensk Punk 25 år stod äntligen ett återförenat Perverts på scen och alla som var där fick sjunga med i Ronka.

Låtar: Lilla perfekt, Dojjan, Ronka, Mobbad, Du e plast, Blå ögon, Langarsvin, Balla Balla, Nationalteatern

Diskografi:
Singel: Ronka – Du e plast – En massa lögner (Dolores – DOL 002 – 1500 ex 500 + 1000)
Singel: Dojjan – Drogbåg – Hets – Jogging pt 2 (Dolores DOL 003 1000 ex)
Samling CD: Ny Våg 78-82: Ronka (MNW MNWCD 243-244 – 1993)
Samling LP: GBG Punk 77-80: Ronka  (Nonstop records NSM 33-03 – 1986)
Samling CD: GBG punk 77-80:Ronka – Drågbåg (Nonstop records NSM 33-13 – 1992)
Samling CD: GBG Punk vol 2 1980-1984: Dojjan – Hets – Jogging Pt 2 (Nonstop Records NSM 33-23 – 1994)
CD: Svenska Punkklassiker: Ronka (MNW MNWCD 2012 – 2003)
DVD: Svensk Punk 25 år. (Medieprogrammet.nu – Svp25 – 500 ex)

Övriga inspelningar:
Live: Sprängkullen -79, Mariestad 800301Music Palais 1980

GT söndagen den 12 augusti 1979

På väg att försvinna?
Nej, säger Göteborgspunkarna.

Punken är stark den dör aldrig.
Punk – det är en enformig, högljudd ”musik” med vrål istället för sång.
Punk – det är hakkors, säkerhetsnålar och grönt hår.
Punk – det är vandalismen, sadismen och obscent uppträdande.
Punk – det är hat, aggressivitet och våld.

Meningarna är många, de flesta är eniga om dem. Att punkvågen är en beklaglig modeföreteelse som – förhoppningsvis – snabbt kommer att dö ut. Att punken som protestform är ologisk, inkonsekvent och felriktad.
Utom punkarna själva.
– Punk är verkligheten. Den är så´n. För oss är den så´n.

Christer är från Göteborg, sångare i en liten grupp som kallar sig Perverts, och punkare i själen.
Och Perverts är en äkta punk-grupp. När den bildades för åtta-nio månader sedan kunde ingen av medlemmarna spela sitt instrument. Lollo köpte ett trumset och började, Lasse, en basgitarr, och basisten (!) Freddie satsade på en el-gitarr. Christer började sjunga.
Inte vackert.
Det låter inte vackert. Musiken är enkel och tempot högt. Lasse använder vanligen bara en sträng på basen.
– Jag började med två, men det blev för krångligt…
Men det blir något av det. Punk. Primär-punk. Och nyligen släppte Perverts sin första singel, utgiven av gruppen själva. Den är – trots allt – inte alls illa…
– VÅR MUSIK ÄR AGGRESSIV. Det måste den vara – långsam musik är ointressant. Vi vill inte söva folk när vi spelar, utan provocera dem, väcka dem…
Perverts skriver sina låtar själva, alla medlemmar tillsammans. Många kan också uppfattas som ordentligt provocerande. Språket är enkelt, späckat med svordomar, men texterna är ”medvetna” och har en handling.
– Vi sjunger om vår verklighet på vårt språk. Fan, vi pratar ju så här! Då ska vi väl sjunga så också!
Perverts är en av många punkgrupper i just Göteborg. Några är bättre några är sämre. Vad som kanske skiljer Perverts från de övriga är att texterna inte bara attackerar ”samhället” i stort. Flera beskriver upplevelser de olika gruppmedlemmarna haft, händelser i Göteborg. Som, ”Misshandel”.
Jag gick ner för gatan en kväll
och vad fick jag se
en kille slog en annan fördärvad
för att han var sne´
En ärlig fråga, va fan ska det tjäna till
till dig som slog va, vad fan e det du vill?
– Man vill få folk att tänka efter, utan att predika. Det är klart att texterna kanske inte hörs så bra alla gånger, men det räcker om nå´n på en konsert bara hör ett par rader och börjar grunna på dem.

Inte politiskt
Perverts spelar ute ofta, på konserter arrangerade av Garageligan, en förening för punkrockgrupper i Göteborg. Många av texterna riktar sig direkt till den unga publiken. Nedan är första och sista av sammanlagt fem verser i ”Drogbåg”:
Det börja´med fylla nå´n fredagskväll
Nu super jag varenda jävla helg
Jag tar en kvarting i ett vips
och åtta kalla med namnet Pripps
Sprit och knark ger makt och styrka
vem tjänar på det, om inte dom rika
Lyssna noga vad jag säjer till dej
Vi måste lära oss att kunna säja NEJ!
– Vi sjunger inte politiskt, även om vi klankar på samhället. Politisk musik som proggrörelsen är skit. De bara snackar för sig själva. Vi gjorde en grej om det, ”Dojjan”…
På Hunters pub eller på Dojjan
är politiken rena nojjan…
– Eller Nationalteaterns platta om drogmissbruk. Den var så jävla dumt gjord att många, tog den som en uppmaning att börja knarka. Så vi gjorde en protestlåt. ”Nationalteatern”.
Det är många som går på
när ni säger: Tänd på
Men så talar ni om
att ni menar tvärtom
Ni säger: Livet är en fest
och att fyllan värmer bäst
Vi ska supa och slåss
ni ska tänka åt oss
Göteborg är som sagt en punkrik stad. Föreningen Garageligan har betytt mycket i det här fallet. Inte minst för att den sökt sig ut från innerstan och arrangerar spelningar på fritidsgårdar i förorterna.


På tillbakagång?
– Grejen med punken är ju att den är en attack mot stjärnkultulten. Man behöver inte ha utrustning för tusentals kronor och platådojjor och spela gitarr som en mästare. Publiken skall tändas och själva vilja börja spela! Även om det låter taskigt i början..
– Rock är enkel och glad. Men den kan ju vara seriös ändå. Vi tror på det vi gör, annars hade vi inte spelat.
Men ändå verkar punken vara på tillbakagång. Det är får rena punkgrupper som Pervsrts som slår igenom idag och blir stora, och många av de tidiga primärpunkarna lånar friskt idéer från andra håll och gör en annorlunda musik som mer påminner om 60-talspop.
– Men tro inte att punken håller på att försvinna! Den lever ännu i London och överallt, även om den inte längre är så i rampljuset som den var för ett par år sedan. På småklubbar och småkonserter är det nästan bara punkband som spelar! – För punken är stark punken kommer att leva kvar! Åtminstone musikaliskt. Även om den blir mer eller mindre underjordisk igen, som den var från början…
Bröt en trend
I dag kan man börja summera punken.
Musiken , som visst innebär något positivt. Den kanske inte ger så mycket rent musikaliskt alla gångar, men den bröt en trend som kunde gjort att rocken vandrat samma väg som så mycket av jazzen – till en sorts intellektuell finsmakarmusik. Och punkrocken ger många tonåringar  lust att själva börja spela, och tryggar återväxten för genren.
Runt punken växte en bisarr och ologisk image med våldstendenser och destruktion.
En bild av vårt samhälle? En karikatyr som visar att något gått fel?
Ändå – många av argumenten som idag ställs mot punken är samma som för 25 år sedan ställdes mot 50-talsrocken och för 15 år sedan mot popen. Sex Pistols är på det sättet 70-talets Elvis och Rolling Stones.
Det finns stor anledning att börja grubbla över vad 80-talet har i beredskap…
GT söndagen den 12 augusti 1979. Text: Joahn Wopenka – Foto: Sven ”Dojjan” Adner, Lennart Rehman och Tommy Holl.

 

FUNTIME # 5
En gång när jag var ute hos Lasse ”Dolores” under våren -78 fick jag för första gången höra talas om en grupp som hette Perverts.

Lasse ville gärna att jag skulle skriva nåt om dom men vägrade tala om vilka som var med i bandet. Sen dess har det klarnat lite men man hörde ändå inte så mycket om dom. Ibland gick det rykten om att de tränat, men det var väldigt sällan man fick höra nåt sånt.

Men så i december hände det. Smygpremiär på sprängkullen och sedan två spelningar på Errols. Genom dom tre spelningarna har dom verkligen visat vad dom går för och det är verkligen inte lite.

Det här är ett sånt band man ser varenda spelning med, i alla fall jag.
Varför dröjde det så länge innan ni hade er första spelning ?
– Därför att du skrev i Funtime att vi redan fanns till när vi inte fanns. Vi var bara ett namn då. Vi snackade om Perverts och så stod det i första numret av Funtime ”Se upp Perverts kommer”, men inte fan kom vi.
– Vi fick en idé för länge sedan va, att vi skulle försökan göra nåt, innan vi kunde spela nästan liksom.

Såg bandet likadant ut från början?
– Nej, Freddie kom med ganska sent. Han skulle lära oss spela och kom med på köpet. Det var när
Freddie kom med som det blev nåt konstruktivt.

Vem av er är det som gör låtarna?
– Vi, Perverts

Varför kallar ni er Perverts ?
– Det var Bertil Wijk (skoldirektör som härjade vilt i dagspressen) som gett oss namnet. När han kallade punkrockarna perversa, så tyckte vi att vi lika gärna kalla oss Perverts.
Lollo: Det är lite nojat när nån frågar vad vi heter. Perverts. Vad betyder det ? Dom Perversa. Jag kunde inte se min morsa i ögonen för fan !

Varför var ni så mystiska av er och inte släppte in nån på repetitionerna?
– Vi var så dåliga i början, vi ville lära oss lite först, vi ville ha den tiden för oss själva liksom.

Varför ville ni inte va med på affischerna för Sprängkullens friformpunk-kväll ?
– Vi ville inte att folk skulle komma och betala för att se oss när vi bara spelade i 10 min.

Har ni funderat på vad ni skall göra i framtiden, fler låter ?
– Vi har en jävla massa material. Säg att vi har 5 nya låtar på gång så ljuger vi inte i alla fall. Vi har hittills bara kört 5.
FUNTIME # 5 Text och foto: Lars Sundestrand

MOBBAD
När jag var liten var jag svagast i min klass
Dom tuffaste i gänget drog in mig på dass
Där slog dom mig halvt galen och sedan gick dom ut
Låste sedan in mig tills skoldagen var slut
När man är mobbad har man ingen på sin sida
Det enda man kan göra är att hålla käft och lida
Min lärare han sa till mig att jag var alldeles dum
Han ville inte alls förstå att jag var rädd och stum
Allt blev värre till slut så blev jag sjuk
Jag stängde in mig i ett rum och ville ej gå ut
När man är mobbad har man ingen på sin sida
Det enda man kan göra är att hålla käft och lida
Tro inte ni går fria
Ni som hör denna sång
Ni har alla mobbat någon någonstans någon gång
Ni vill inte lära känna
Ni har inte tid
Det är enklare att hata
nån som inte är som ni
© PERVERTS

Perverts på friformpunk 78-12-19
Perverts dyker upp snart skrev vi i Funtime nr 1. Tiden gick men några Perverts dök inte upp, inte föränn nu. Vi fick vänta länge men det var det värt. Jag väntade mig faktiskt inte särskilt mycket av Perverts.  Var bara så förbannat glad att dom äntligen kommit igång, för det trodde jag inte dom skulle göra. Glädjen blev dubbel när Perverts visade sej vara i mitt tycke ett av Göteborgs absolut bästa band, både musikaliskt och textmässigt. Christer e en förbannat bra sångare, en av dom få som verkligen kan få texterna att gå fram, och texterna är som sagt inte fy skam. Bäst tyckte jag om låt nr 2 (låtarna har inga titlar utan numreras i den ordingen dom e skrivna) ”ingen ger mig värme, alla stirrar rakt fram, å det tycker jag e synd å skam, att alla bär masker, ingen ler åt varann”. Musiken e inte dum den heller, ganska enkel, men förbannat effektiv, och dom har definitivt en egen personlig stil. Kort sagt: Perverts e skitbra!
FUNTIME # 5 Text: Brandy

Intervju med Christer Blomgren 2003
Att fortfarande spela punk efter 25 år är inget problem om man heter Christer Blomgren.
Med  Göteborgs stoltheter Troublemakers drar han land och rike runt, (med avstickare till Tyskland) och spelar för en entusiastisk och trogen publik. Då jag själv har varit ett stort Troublemakers-fan ända sedan Jonas Almqvist spelade dem i ny våg så ville jag veta mer om mannen bakom kepsen och solglasögonen. Så efter lite tjat så fick jag svar på nästa… alla mina funderingar.

Hur började allt Christer ?
– Jodu, redan som liten pojke brukade jag springa omkring , sjunga och stojja på gården hemma i Gamlestan men det var väl inte förrän jag fick hår på pungen och hörde Ramones för första gången som jag förstod att jag hade hittat ”hem”. Men visst fan var det en massa musik innan Ramones också. En god vän till mig arbetade som vakt på Konserthuset och Skandinavium så det blev en hel del konserter. Såg bl.a. Zappa, UFO, Chuck Berry, Thin Lizzy, Ted Nugent, Status Quo, Jethro Tull mfl…
Sen så jobbade jag själv ute på Torslanda flygfält så jag träffade på en massa kul typer och artister som skulle till eller från Göteborg per flyg. Men dom flesta banden tyckte jag var skit. Fick en mycket större kick av att se Kal P Dal än Rolling Stones.

Du upptäckte Ramones och allt förändrades eller ?
– Ja och det som först ändrades var det yttre. Jag och Lollo (trummis i Perverts) var antagligen de första skinheadsen i Göteborg.
Vi snaggade oss och stack till stans ”fräckaste” innefrisör Noblesse och färgade två svarta ränder på huvudet. Det var stort på den tiden.

Lokala punkband som du såg ?
– Jag var jag och tittade på Straightjackets och GBG Sounds första spelning ute i Gårda. Det var där dom första idéerna till garageligan uppstod. Jag gillade också tidiga GLO, de var jävlig kul.

Är det några av de första punkplattorna som du fortfarande håller högt, förutom Ramones?
– The Clash och Damneds första. En massa av GBG-punksinglarna såklart. Sen kommer jag inte förbi band som Sex Pistols eller Sham 69… Troublemakers har f ö kört både Clash ”White Riot” och Sham 69s ”Borstal Breakout” live.

Perverts då?
– Lasse (på Dolores) och jag träffades 77 och ”tycke uppstod” för jag hade precis sett Adverts live i Brighton (som f ö var Christers första punkspelning) och det var också ett av Lasses favoritband, så vi hade mycket att prata om, dessutom  importerade Lasse singlar från England. Punkplattor som inte gick att få tag någon annanstans. Att han sen hade hemmagjort jordgubbsvin i sin lägenhet ovanför Dolores gjorde ju kamratskapen lättare. Fast det smakade för djävligt vill jag minnas.
Och där i butiken föddes vårt gemensamma punkband Perverts. Namnet kom från Bertil Wijk som var skoldirektör vid den här tiden. Han strödde en massa intelligenta uttalanden omkring sig bl.a. att punkrockare var perversa. Klart som fan att vi skulle heta Perverts.

Men det dröjde ett tag innan ni kom igång, trots att man kunde läsa i Funtime; ”Se upp Perverts kommer”.
– Jo ryktet han liksom före oss. Men självklart skulle vi bli ett band. Vi väntade bara på att Straitjackets skulle splittras så vi kunde få med Freddie på gitarr. (skratt)
Lagom till Friformsfestivalen (78-12-19) stod äntligen Perverts på scen, tillsammans med bl.a. Attentat, Fucking Bahamas, GLO och Liket Lever. Tre månader senare så befann sig bandet i Nacksving Studio för att spela in den klassiska ”Ronka”. Singeln pressades först i 500 ex.
När den upplagan var slut pressades den i två upplagor till, samanlagt finns den i 1500 ex.
Har du ett ex med etikett är det första upplagan.

Jonas Almqvist gjorde ett inspelningsreportage för Anarki o Kaos: nr 9
”Dagen därpå var det dags för Perverts att kliva in i Nacksvings studion för att spela in Ronka/En massa lögner/Du é plast.
Du é plast satt fint första tagningen, En massa lögner efter två men Ronka… Man tog om och om. Efter femte försöket utbröt en lång diskussion och man beslöt att behålla första versionen, men göra en 6:e.
När man höll på som bäst gick en äldre dam förbi inspelningsbussen. Just då kom den lugna delen av Ronka, där texten hörs så bra. Damen tittade upp mot bussen med en konstig blick. Men roligast var det när teknikern frågade efter låttitlarna.

– Vad heter den då?
– Ronka ! (Lollo: Skratt, skratt, skratt). Med ”u” eller ”å” ? Med ”o”. Ja det kan vara svårt ed stavning ibland….”

Jag nämner för Christer att första gången jag hörde ”Ronka” var det John Peel som spelade den i sitt program. Lite märkligt med tanke på att engelsmännens förhållande till ”snuskiga” texter.
– Jag visste inte att dom spelat den i engelsk radio, å andra sidan kan ju inte engländarna svenska så dom hade nog inte en aning om vad låten handlade om. Fast nu är Ronka inte snusk . Den var och är menad som en seriös text. Även om den i ett tidigt skede var en ”skoj-låt”.

Men på tal om seriöst, var ni ett verkligen ett seriöst band, jag tänker på Freddies roll. Han hade väl ett finger med i var och vartannat band i GBG.
– Jo Perverts var i högsta grad ett seriöst band hela tiden, Till och med lite för seriösa ibland. Vi gick omkring och vägrade en massa saker…….fast det var väldigt skoj.
Och Freddie var permanent hela tiden även utan sin permanent, fast det fanns inga som helst långtgående planer. Vi festade, söp, repade, söp, spelade. Ungefär i den ordningen var det.

Sen när Mats hoppade av Liket Lever och gjorde några gig med oss blev vi bättre musikaliskt. Freddie var ju basist och hade ju aldrig spelat gitarr tidigare.  (Han stämde om gitarren till 4 strängar och spelade bara på dem, dessutom så gjorde han det berömda entonssolot på Ronka).
Med Mats gjorde vi en singel till (”Nervergreens” Dojjan/DrogbågHets/Jogging pt 2, pressad i 1000 ex) men sedan drabbades även vi av Yoko Ono syndromet och Perverts stod utan gitarrist igen. Jörn Nielsen en lumparpolare till mig fick chansen men det blev bara en spelning sedan sprack det. Det blev Perverts sista gig. Vi gjorde ett sista försök med Anders Puke (TT Garderob 100) men det sket sig också. Så vi tappade sugen helt enkelt. Luften gick ur Perverts. Och det är inte lönt att fortsätta…om inte glädjen finns kvar. Men det var ju aldrig några ”bad feelings” emellan oss. Vi snackar fortfarande ibland.

Så om du nu summerar Perverts-tiden.
– Tyvärr blev det för få spelningar, (Perverts gjorde ungefär 15 spelningar) men vi hade jävligt roligt. Att Ronka, Drogbåg och Du é plast skulle få en sådan betydelse kunde jag aldrig tro.
Vi var ett band med mer vilja än teknik.
Perverts hade förövrigt en enorm integritet och vi gick alltid vår egen väg.

Men det dröjde inte så länge innan du startade Troublemakers.
– Jag brukade ju festa ihop med killarna i GBG Sound och eftersom de också hade lagt av så bestämde vi (Esso, Bob, Puke och jag ) på fyllan att starta ett nytt band. Det blev första upplagan på Troublemakers.

Bandet spelade en hel del ute och gjorde en fantastisk session för Ny Våg (som finns på cd tack vare LOB).  De hann också med en EP och en singel innan LOB tröttnade och bandet las ner.

Men ni startade upp igen.
– Vi började lira igen mest för att ha skoj, men sedan fick vi smak på giftet och kunde helt enkelt inte lägga av.

Men du funderade inte på att bli metallskalle på 80-talet så som LOB, Göteborg har ju fostrat några av de hårdaste metalbanden.
– Nej metal har aldrig betytt något för mig, Jag är punk.  Metal är en musikstil…….
Musik handlar dessutom om inspiration och intresse. Tappar man det är man ute ur leken.

Är det inte surt att Troublemakers största framgång har skett genom att LOK och Hardcore Superstars gjorde en cover på Staden Göteborg.
– Ah försäljningsmässigt är den självklart det, men låten är betydligt bättre med Troublemakers.

Varför tror du att Stockholmarna inte kan få till en lika bra hyllningslåt till sin stad?
– Inte en aning…..Fast det kanske dom har föresten………..

Personligen tror jag att det krävs en artist från Hagfors som Monica Zetterlund för att hylla Sthlm (skratt)
– Jag skulle gärna vilja höra Monika Zetterlund sjunga Staden Göteborg ;0)
Kanske är  ni mer lokalpatriotiska i Göteborg ?
– Esso och Bob som skrev låten är åtminstone mer lokalpatriotiska än flertalet andra.
Jag kan inte uttrycka det bättre än H-son  (ex – trummis) som myntade aforismen ” Baja där du bor”.

Men om vi återgår till det här med Göteborg och influenser. Jag måste ju fråga om du influerats av Nationalteatern och Ulf Dageby med tanke på covern på ”Bara om min älskade väntar” och låten ”Väg utan slut” som påminner en hel del om Dageby. Eller t o m som om Van Morrison varit från Göteborg.
– Nästan alla mina kompisar lyssnade på NT. Men inte Lasse, Lollo och Freddie. Därför började jag umgås med dom istället. NT och Dageby är snarare som en influensa på mig. Att du nämner ”väg utan slut” är intressant. Det är ju den låten som är minst Troublemakers och som vi aldrig spelat live. Blanda ihop Van Morrison och Troublemakers!!!!!.
Är det en förolämpning eller en eloge? Va!!?
Klart det är en eloge Christer. För jag hör ju en hel del Irlänska influenser på din soloplatta så…

Men du har inte funderat att göra mer svensk dikt och prosa med tanke på Ferlintolkningarna på EPn.
Personligen tror jag att Strindbergs ”En Lördagskväll” skulle sitta fint..dessutom så kunde ni få in ett dragspel på den. (vilket är något som jag saknat hos TM sedan EPn)
– Jag har faktiskt kikat i lite vis- och dikt böcker, när jag själv haft skrivtorka, men jag har inte hittat något speciellt. Nej som du fattar klappar mitt hjärta för Irländsk och Skotsk folkmusik.
Sanningen å säga så är jag dålig på svensk visa, men gillar Allan Edwall, Cornelis, typ……….
Men på tal om soloplattan så finns det hemma i byrålådan en 20-25 irländska folklåtar med engelsk text och ca 20 svenska låtar som inte fungerar i Troublemakers. Så vem vet det kanske blir en uppföljare till ”kom sol kom regn” framöver .
Det låter som en bra idé tycker jag.

För att återgå till skrivandet. Är det  inte svårare att skriva texter idag när världen inte längre ter sig svart/vit. Fast sociala orättvisor och klassklyftor bara ökar ?
– Svårigheten är kanske att variera sina texter så att dom får betydelse för en själv och att det blir någon mening att ge ut dom på skiva . Att vara punk för mig är att inte vara svart/vit. Världen har väl förövrigt alltid varit densamma. Skrivandet går i perioder eller vågor och har nog inget med åldrandet att göra. Förhoppningsvis blir man bättre med tiden på det man gör. Mina texter är i förhållande MIG-kontra världen inte tvärtom……

Så med andra ord kan man åldras som punkare… då måste det vara ok att Charlie Harper fortfarande håller på med punk fast han snart är 59 år ?
– Charlie Harper ???? Har aldrig hört talas om honom. Den enda Charlie jag känner till är vår trummis och det är tillräckligt nog…och Charlie Chaplin så klart. Fast han spelade aldrig trummor, vad jag vet.
Ehh.. jag menar gubben som sjunger i U.K Subs…han har ju haft musicerandet som ett jobb. Det är inget för dig ? Eller som Kal P Dal sa….”rock n roll är bättre än ett stadigt kneg” ?
– För mig handlar det om att ha ett kneg och att lira Rock´n roll. Sitta i en replokal hela dagarna och tro att man är jordens mittpunkt…Nej det låter inget vidare…..
Gå upp kl 6 på morgonen och bita i det sura äpplet…Det skapar hårda rockers…Då finns det ju något att förmedla….
Men förra året tog jag faktiskt ett friår.  Det var kanonskönt att bara kunna sitta hemma och läsa 3-4 timmar på morgonen. Att få syssla med musiken heltid….ett år….Att kunna resa när man kände för det. Att inte göra ett skapandes gram på flera dagar…….det är få förunnat…..

På tal om förmedla TM gjorde ju ”Blod och stenar” om kravallerna i Göteborg, men vad är din åsikt om det som hände.
– Det är fruktansvärt att poliser springer omkring och skjuter  på ungdomar….Det finns för mycket uniformer och för lite folk med hjärta……och Bambatanter…..
Jasså du.. jag kan tala om för dig att min mamma jobbar i skolbespisningen, kanske därför jag är en så god människa (skratt).

Du nämnde covers som TM kört live tidigare. Ni har också spelat in några på platta. Är det några andra covers ni brukar köra typ i replokalen?
– Njää. Vi har kört En kväll i tunnelbanan (Noice) en gång i Stockholm Sen har vi spelat GLOs Nerv Glo en gång ute. Och om jag inte missminner mig helt så brukade vi köra Cornelius ”Trasiga skor” 1982-83. Det är nog faen allt……………..?

Du står vid livets middagstid ..hur summerar du Blomgrens första halvlek ?
– Skulle vilja säga att jag är lite trögstartad men kommer nog igång vad det lider….
Har gjort en hel del resor, men det finns så otroligt mycket kvar att se. Hoppas bara tiden räcker till……
Vad är det bästa som du gjort då ?
– För sju år sedan blev jag fadder åt ett en flicka i Dominikanska Rep, samt en barnby i Korea…

Du nämnde resor. TM besökte ju återigen läderland.
– Ja årets turnén varade i  10 dagar. Vi har varit över  tre år i rad nu. Det funkar bra fast dom fattar inte ett skit av vad jag  sjunger…Har släppt två vinyl lp där och våra cd skivor distribueras bl.a.  i Japan USA, Tyskland . Fortfarande i litet antal men det är ändå en extra bonus och dom gillar det uppenbart

Framtidsplaner ?
– Tja förutom att spela ute en massa så hoppas att jag och Arild (PsychoBilly – gitarrist i Troublemakers) kan åka till nåt varmt ställe i en vecka, supa skallen av oss och samtidigt skriva decenniets bästa punkplatta.
På tal om punk lyssnar du på annat än just punk idag?
– Tom Waits, Dylan, Johnny cash, Caesars Palace, Pouges, Bob Marley,Thin Lizzy, Turbonegro, Metallica.Neil Young, Beatles, Ennio Morricone (favorit). Sedan lyssnar jag på mycket blues, gamla evergreens, Folkmusik…..Viss klassiskt. Filmmusik…i rätta doser……..Allt detta och mer därtill har jag lyssnat på i många år. Och såklart en massa punk !!!
Favoritöl ? Lilla blå kanske ?
– Asså jag har varit helt nykter i tio år (feb – 92 till – feb – 02) så nu smakar all öl gott hela tiden överallt.  Lite mörkare lite godare. Just nu är jag inne på Cider….men efter 3-4 st när käften klibbat ihop smakar det alltid gott med nåt mörkt.

Har Troblemakers betytt något för svenk punk?
– När ny våg spelade oss i radion 1982 exploderade stora delar av Sverige och en ny epok bildades.
”Jag är helt övertygad att vi har haft betydelse för Sveriges musikscen.” Om jag skall yttra mig i små ord……. Om inte annat så förstår jag det idag när jag träffar folk på spelningar runt omkring Sverige.

Så passa på att se Troublemakers när de spelar på en scen nära dig.
Troublemakers vinyldiskografi:
Staden Göteborg: 500 st, vitlabel. Sedan 500 st till med röd label samt annan typ av papper på omslaget.
Johnny/Hjältarna…en-sides singel.300 ex.
Mammas flickor 300 ex ett fåtal ex i röd vinyl.
Splitsingel med Rasta Knast 1050 ex 250 blå. En låt framförs på tyska. Ca 150 ex sålda i Sweden.
Änglarna cd-singel 1000ex 300 st med silverlabel och utan streckkod.
Stenar & blod cd-singel 1000 ex.
Alla singlarna är slutsålda…

Intervju med Mats Drougge 2003
Mats Drougge har inte alltid varit tidningsmagnat med avklädda kändisar som specialitet.
En gång var han Göteborgs förste skatepunkare. Men han har också lirat gitarr i legendariska Liket Lever och Perverts.
Men Mats musikintresse vaknade tidigare än med Ramones första LP.
– Jo det var Status Quo och det skäms jag inte för att erkänna. Caroline var den första låten som jag tog ut på gitarr.
Han var också med om några minnesvärda konserter.
– Jag och min kompis Lennart skulle se Sweet, jag tror det var -75. Men när vi kommer dit så är det bara en massa tjejer?!? Så vi blev väldigt bestörta. Inte så att vi inte gillade tjejer, men vi tyckte ju Sweet var tuffa. Inte ett ”tjej-band”! Vi var ju tretton år och stenhårda. Sen när de började spela var det värsta Beatles-hysterin, tjejerna skrek så de överröstade Sweet *skratt*.

Men det grymmaste jag såg var AC/DC på Konserthuset -77. Fan va det var bra, det var sånt jävla röj att det inte är sant. Det var en polare som hade plattor med bandet, så jag hade bra koll på bandet och på låtarna. Det var en fantastisk spelning en av de bästa jag sett.
Men förutom att gå på konserter och lyssna på plattor så var tillvaron trist för Mats.
– Snacka om ”Boredom”. Enda punkaren där jag bodde. Jag åkte antingen skateboard eller så kunde jag tillbringa dagar att skruva med moppen. Det kändes som att inte ett skit hände… Jag spelade gitarr hemma på rummet och gillade Sham 69 och hade upptäckt Ramones genom en klasskompis.
Sen såg jag Straitjackets och GBG Sound. Och det var en sån otrolig känsla. Helt plötsligt hände nåt. Man var någon! Vi var plötsligt 20 punkare som pogade vilt. Jag minns att Jönsson var på samma spelning. Det var innan vi kände varann, och att vi åkte samma spårvagn hem. Han hade en sån där destroy t-shirt på sig som jag tyckte var otroligt fräck då.

Sen så fick jag nys om att Svensson hade slutat spela med Straitjackets. Så jag ringde upp Freddie och anmälde mig som ersättare. Jag åkte ut gjorde ett rep med dom. Sen så var det klart.
Hur punkig var du då..
– Min stil var att jag snaggat mig såklart, sen hade jag trasiga jeans och t-shirt. Lite senare började jag också rota hos stadsmissionen efter udda 50-tals kavajer och myggjagare som jag målade i typ rosa eller grön metallic.
Min första skinnjacka skaffade jag -79. Sid Vicious var en stilbildare kan man säga. Jag letade också förtvivlat efter en vit smoking jacka..
Men Mats Mods, var kom det ifrån ?
– Jo jag hade en sån där t-shirt med måltavla . Dessutom hade jag faktiskt en kort modsfas hösten -79.
En identitetskris. *skratt*.
Nä allvarligt. Det fanns faktiskt en hel del av de engelska modsbanden som var bra. Jag älskade Vapours!
Sen snackar Mats och jag om vilket jävla bra band The Moderns var.
– Ja de kunde verkligen spela och vilka låtar sen säger Mats.
Jag passar på att nämna för Mats att Janne Borgh lovat ställa upp på en Moderns intervju.

Men nu skulle vi prata om Mats musikaliska karriär… så han fortsätter att berätta om Straitjacket
– Jag tror faktiskt att jag bara gjorde en spelning med dom. Det var ute vid en MC Gård i Syrhåla, Björkekärr MC. Det var tufft att som 16-åring få stå på scen och spotta på hårda bikers.. *Skratt*.

Man kunde läsa följande om framträdandet i Funtime # 3: Lördagen den 1/7 – 78
”Straitjacket spelar på invigningsfesten för Björkekärr MC vid Syrhåla. Det var även invigning för den nye gitarristen i bandet och jag tycker han skötte sig jävligt bra fastän han hade problem med brustna strängar.
Det var rätt dåligt med folk för en sån här tillställning och dom som var där var givetvis knuttar från Hawks, Kvillebäcken osv plus en del folk från närliggande ställen.
Mycket öl sprutades på både publiken och gruppen, men att alla trivdes gick det inte att ta miste på. Bland dom nya låtarna fick vi höra b la deras egna ”I Hate Skateboards” och Stones gamla ”Get off my cloud” Så missa inte en spelning med Straitjacket din slöe fan, de e säkra kort.”

Sen kom Svensson tillbaks och gjorde en spelning.. tror jag. Vi började i alla fall snacka om att bilda ett nytt band. Ett band som först hette Horribel Tango. Och jag tror att vi bara hade en spelning som Horribel Tango. I Horribel körde vi låtarna på engelska, men när vi bytte namn och blev Liket Lever så sjöng vi på svenska. ”I Hate skateboards”, den gamla Straitjacket-låten blev ”Levande Begravd”. Jag tror t o m vi gjorde om ”White light, White heat” till Vitt tjack. Men jag är inte säker.

Om Horribel Tangos första och sista spelning skrev Lars Sundestrand följande i Funtime # 4:
”Horribel Tango som sen följde gjorde sin första och sista spelning. Kanske var det lika bra. Visst var dom svängiga och rätt bra rent musikaliskt men nåt nytt hade de inte att komma med. Att dom spökat ut sig till levande lik och robotar gjorde inte saken direkt bättre. Jag stod faktiskt och skrattade mot slutet för jag tyckte dom såg så löjliga ut.
Publiken som blev färre och färre ju längre tiden gick ar inte särskilt snälla mot bandet. Ett tag trodde jag faktiskt Freddie skulle lämna scenen för han pallade inte riktigt med trycket, men med en viljeansträngning stannade han kvar. Om dom slopade utstyrseln och kom med lite nya egna idéer så skulle säkert det nya bandet Liket lever kunna bli bra i framtiden.”
– Fan om jag inte är helt fel ute så tror jag att vi körde Kraftwerks ”We are the robots” på den spelningen. Det var antagligen därför vi skulle vara utklädda till Robotar, fast jag var emot att klä ut mig. Säger Mats
Sen börjar vi prata om likets sound:
– Det var sånt otroligt tryck på musiken. Inte snabbt som Ramones utan kompakt, en vägg av typen Lemmy möter Phil Spector. Det blev också jävligt högt. Vi var två gitarrister som försökte höras över ”trumväggen” som Conny och Uno byggde upp, deras spel gav det hela ett jävla driv också. Sen Freddie ovanpå detta med sin Rickenbackerbas. Att många ryggade när de kom på våra spelningar är inte så konstig, men vi hade ju bra låtar och att Freddie är ett musikaliskt geni ska jag villigt erkänna.
Det var en loose stämning också i bandet..kanske berodde det på mycket röka..*skratt*
Debutspelningen för Liket var på Sprängkullefestivalen.
– Ja det var en bra spelning och en härlig festival. Temat var ”Mot elitkultur” de nya fräscha banden skulle få chansen att visa upp sig. Men för mig var det en punkfestival trots att också en massa jazzrockband lirade. Det var punkbanden publiken kommit för att höra.
Dessutom så kuppade vi med Fucking Bahamas.. *asgarv*
Alltså Fuckin Bahamas var ett litet sidoband jag hade och vi spelade väl ”primalrock” kanske man kan säga.
Vad Mats menar förstår jag när jag läser vad Lars Sundestrand skrivit i sin recension.
”Fucking Bahamas som sedan kuppade var utan minsta tvekan det sämsta bandet musikaliskt under hela festivalen men samtidigt det roligaste. Vek mig av skratt. Det här var primalrock på lägsta nivå!
Här kommer vi in i en diskussion om hur den tidiga punken i GBG lät. Att det var ett slags återerövrande av rocken. Det var progg och jazzrockband till höger och vänster men inga band som spelade enkel rocknroll.
– Därför var det så befriande med GBG Sound och Bruset. Det var snabb rockmusik, man hörde att de lyssnat på engelsk pubrock som t ex Ducks DeLuxe.
Att termen dessutom var PUNKROCK säger det mesta.
Sen erkänner Mats sin förkärlek till Chris Spedding. En av världens bästa gitarrister. Dessutom någon som förstod att punk var bra rock musik och inte som det gamla ”duktiga” gardet avfärdade det hela som ”oväsen”.
Hur han lirade med Vibrators (Pogo Dancing..vilken platta) och producerade demo med Sex Pistols…en sann hjälte enligt Mats.
Liket spelade ute en del och jag frågar om spelningar utanför Göteborg?.
– Ja vi spelade b la på Musikverket i Stockholm fast jag kan inte komma ihåg något speciellt från den spelningen…, mer än att det var otroligt varmt och att folk tyckte vi spelade jävligt högt.

Jag lyckades dock lokalisera en recension om Likets spelning.
”Konsert på Musikverket, den här gången var det två Göteborgsband Liket Lever & Bruset samt två Stockholmsband, Travolta Kids och Grisen Skriker.
Liket Lever inledde och spelade öronen av åhörarna. Trots det höga och dåliga ljudet kunde man höra att Liket Lever tillhör dom bättre banden i Sverige.
Liket Lever har en lite konstig sättning med två trummisar, en basist, två gitarrer och en på synthesizer. Sången, som för övrigt Freddie och Hille hade hand om, var kanske bra, men på tok för hög.
Deras låtar har bra ös men ändå melodier som nästan fastnar direkt. Bland låtarna som fastnade var ”Levande Begravd” och ”Vi har ingenting”. Man avslutade med den bästa låten för kvällen.
Jag vet inte vad den heter, men den gick någonting så här, ”Ingen tycker om mig, ingen tycker om mig, för jag äter mask”. Den började i ett lugnt tempo för att sedan gå över i ett enormt ös.”
Censur # 1

Vad Mats däremot minns bättre var Likets första replokal som f ö var Straitjackets replokal.
– Det var ett loft med snedtak, så man kunde knappt stå upprätt och så blev det så in i helvete varmt. Som en bastu och när vi sedan brakade i gång musiken. Obeskrivligt.

I samma veva som alla andra punkband spelade in plattor gjorde också Liket sin enda inspelning. Men där de andra banden valde Nacksvings studio. Så valde Liket att spelade in på Sista Bussen.

– Det var två Revox 2-kanalare som vi körde mellan. Den klassiska sound on sound metoden. Jag minns inte hur många överdubbningar vi gjorde, men det blev rejält brusigt på den färdiga inspelningen. Jag minns också lokalen, en lägenhet med rå Rockwool på väggarna som ljuddämpare… så efter Kriminella Gitarrers första platta är nog Liket Lever den mest primitiva punk plattan. Men jag är jävligt nöjd med hur den låter.
Jag frågar Mats om det inte Freddies spelande med andra band (Lädernunnan /Peverts/Gustav E Död) tog bort hans focus från Liket ?
– Nej det märktes inte. Jag lirade dessutom som jag tidigare nämnt med Fucking Bahamas och så spelade jag och Lollo (Perverts) blues tillsammans. Lollo är en grym munspelare. Jag vill minnas att vi t o m gjorde en demo-inspelning på Sista Bussen, samma helg som Lädernunnan spelade in ”Ensam i natt”. F ö var nunnan suveräna. Aron är en grym gitarrist. Ett högklassigt rockband.

Sin sista spelning med Liket Lever gjorde Mats på första Slottskogsfestivalen.
– Det var inget planerat avhopp. Jag var rastlös och ett av problemen med Liket var just att det var just loose. Vi hade ingen ledare som drog oss vidare, vi tog spelningar när de dök upp istället för att försöka fixa dem själva. Jag upplevde att inget hände med Liket och jag ville ju lira.
Lollo började dessutom tjata på mig att jag skulle bli Perverts nye gitarrist när Freddie hade slutat.
Jag tyckte de var ett jävligt bra band, så det var ett enkelt beslutet.
Vad bidrog du med till Perverts då?
– Skratt, jag tror att jag drog ner deras tempo.. De flesta av Perverts låtar var Ramones-artade, och jag ville väl ha lite Pistols-tyng. Därav temposänkningen. Men det var Christer som skrev alla låtar utom Du é Plast som var Lollos låt. Han var så dödligt förälskad i en ”fin” tjej som brukade sitta på Ljungans fik, där det ”fiiiinare” folket gick. Men hon var faktiskt fin-fin också…*skratt*

– På tal om Pervertslåtar ”Lilla perfekt” är också en helt sanslöst bra låt. Den gillade jag verkligen att spela. Och Dojjan det är nästan lite hårdrock över den låten.
Ja ni spelade ju in den på Nevergreens singeln.
– Det är nog dem mest välproducerade svenska punkplattan från den perioden.
Vi hade bokat in oss i en 24 kanalers dansbandstudio.
Man trodde man blivit döv när man klev in i inspelningsstudion. Det var såååå dämpat, ingen rå Rockwool där inte *skratt*.
Vi hade plockat med oss ”Never mind the bollocks” och sa till killen som ägde studion. Så här vill vi att det ska låta. Han började krana och efter en stund så lät det kalas.
Hade du en Steve Jones-vägg med gitarrer då ?
– Nja..alltså.. jag tror inte Lasse blir lessen om jag säger det här, men vi mixade ner basen ganska mycket så jag stödkompade mig själv med gitarr. Men jag tror inte det var mer än 3 gitarrer, 2 komp och en solo.
Precis som med Liket singeln är jag jävligt nöjd från det primitiva till det finslipade…
Dessutom så fick singeln bra kritik i tidningen Hi-Fi och Musik, då blev man rätt mallig.

Bandet spelade ute en del och när man lirade på Oasen hade de Thåström som ljudtekniker.
– Ja det var samanhållningen mellan punkare. Att man hjälpte varann. Och på Mats sista spelning med Perverts var de förband till Ebba..(Rock Palais Stockholm)
– Christer hade halsfluss, men fixade spelningen med bravur !
Vad hände sen ?
– Tja jag och Christer blev osams om nån skitsak, det är sånt som händer när man är tonåring med för stort ego. Jävligt synd och fånigt. Men det är med glada minnen jag ser tillbaks på tiden i Perverts.

Hur ser du tillbaka på punkåren då ?
– För mig varade punken en väldigt kort tid. Det var runt två år. Sen blev punk som en uniform. Man skulle se ut på ett visst sätt låta på ett annat.
Jag nämner att Kai Martin upplevde samma problem med Garageligan, att det ansågs fult att spela på t ex Disco.
– Jasså ? Perverts spelade på Rullskridsko Disco.. Det var en rockbandstävling inne på Svenska Mässan.
Och vid den här tiden hade Perverts fått fans så det var säkert ett par hundra av våra fans där. Och de rev nästan stället. *skratt*… Det var sånt som var roligt på slutet i Perverts. Att vi fick fans som gillade oss, vi skrev t o m autografer, det var stort.
Men som sagt punken existerade i 2 år innan den dog. För mig personligen i alla fall. Det var två underbara år. Som gjort att jag vågat ta chanser som att starta April t ex.

Hur upplever du den rådande punknostalgin då ?
– Jag gillar ju inte nostalgi… men det är ju så jävla kul ! Så hur skulle jag kunna ogilla det hela ?
Vilket svenskt band skulle du vilja se återförenat?
– Ebba vore ju häftigt.
Men förutom de ?
– Jag skulle vilja se och höra Micke Westergren med något av Stry eller Venants band. Garboshock och Underjordiska Lyxorkestern vore en perfekt line-up. Micke är en av de mest underskattade men också bästa svenska gitarristerna.

På tal om gitarr. Du har börjat spela igen.
– Ja med Bomber..
En Motorhead hylling ?
– Nej det handlar om att vi är omogna vuxna män som minns hur kul det var eller..är att spränga sönder saker på nyårsafton och övervarva motorer.

Vilka är med ?
Roger Hymne, som har ett förflutet i Massmedia sjunger.
Magnus Norman spelar bas, han var med i ”Känt folk röker knark”.
Vår trummis är gammal Thrash-speed-metal piskare och heter Mattias Houlvén.
Och keyboards spelar Mats Hedénn som varit med i John Lenin, Apache och nu sist i Weeping Willows..
Så jag själv på gitarr. Vi har spelat in en demo hos Micke Rip i hans Aceton studio, som låter lite
som en blandning av Iggy och The Cult. Avslutar Mats.

Kommentera