Bara sport
En ljuspunkt i tillvaron är den bössfestival (så kallar vi punks våra konserter) som kommer att hållas idag, torsdag, i Hanverkarsalen, Folkets hus, Gävle, Där spelade nyligen banden Malcolm McMehrens And The Animals och Human Error samt eventuellt det något äldre Skitskäggs.
Dessutom finns det ju en hel del sportlovsaktiviteter här och där. En hake är bara att dessa aktiviteter oftast är mycket idrotts- och sportbetonade och att jag aldrig varit någon större vän av idrott. Musiken är det enda som intresserade mig och många av mina punkbröder och punksystrar. Därför vore en rockklubb så innerligt välkommen.
|
Klicka på bilden för förstoring i ett nytt fönster
|
En dröm
Bildandet av en rockklubb här i Gävle skulle innebära att vi fick någonstans där vi kunde hålla till och lyssna på musik på fritiden. Ett stort steg framåt för Gävlerocken sålunda.
Men rockklubb i Gävle är än så länge bara en dröm. Alltså återstår bara följande: att hänga på Temporestaurangen tills man blir utkörd p g a att man inte köper något i brist på pengar, att hänga på glassbaren California, på bowlingen eller någon annanstans samt driva runt på torget och på stadens gator. För många Gävlepunks ter sig sportlovet som ovan beskrivet. Alla har inte råd att företa långa resor och kosta på sig andra dyrbara saker. Många måste stanna kvar hemma och roa sig här så gott det går.
God musik
Ett annat fritidsalternativ är givetvis att stanna hemma och lyssna på musik på den nyinköpta och surt förvärvade stereokassettbandspelaren. Det är ett bra och billigt alternativ. Vid sidan av detta faktum tillgodogör man sig ju bevisligen en hel dl god musik. När det nu kommit så mycket skön och bra nyavågenmusik kan det vara fint att ta sig några timmar att sätta sig/lägga sig ned och lyssna.
När jag sveptes med av den nya vågen 1976 funderade jag inte så mycket över det här med rockklubbar och punkens problem med repetitionslokaler, pengar mm. För mig var punken en revolt både på det personliga och det kollektiva planet. Jag började ”spöka ut” mig i mystiska solglasögon, säkerhetsnålar och andra provokativa attiraljer. På kassettbanspelaren spelades det 999, The Adverts, Chelsea, Generation X och Boomtown Rats med flera hela dagarna.
Mognare
Nu när den gustavssonska punkrevolten mognat något och när ett antal sysslolösa, rockklubbslösa och punklösa lov har passerat, börjar min kamp mot dem som vill döda Gävlepunken. Revoltmänniskan som jag är skulle helst av allt vilja vända upp och ned på hela kommunfullmäktige, och hela kulturnämnden och hela stadsstyret, men ensam är svag och hittills är jag ensam. Någon verklig mobilisering av punken i Gävle har inte varit aktuell. Tyvärr råder oenighet på många plan.
Till Gävle
kanske kommer fler sysslolösa och mindre stimulerade sportlov och andra lov att följa mig och mina gelikar.
För min del är dn vanligaste sysselsättningen en vanlig sportlovsdag att jag åker in till Gävle med bussen (jag bor i Älvkarlebyn) och där letar jag rätt på polarna. Sdan försöker vi hitta på något i den mån det är möjligt.
I regel brukar vi hänga på varuhus, torget eller andra ställen. Att provocera Svenssons d v s samhällets mer konventionellt lagda invånare, är en annan tillfredställande syssla och det är ju vad punken går ut på.
Vrångbild
Svensson blir ofta provocerade bara av att vi visar oss i våra bisarra kläder. De tycker alla ska se ut som gör, annars är det inte bra. Givetvis njuter vi av deras sura och ilskna miner. Vi vill få dem att vakna och inse att någonting är fel. Ibland misslyckas vi dock och de får en vrångbild av oss och det vi håller på med. Men det är bara att ta nya tag.
Raggarna
Raggarna är den kategori Svenssons som avskyr oss mest. De kan med några få undantag inte tolerera och acceptera oss trots att vi står på samma sida i kampen mot detta ruttna samhällssystem. I stället för att ta kamp sida vid sida med oss trakasserar de oss. Själv har jag aldrig fått smörj av några raggare men många av mina vänner har råkat illa ut – ibland t o mycket illa.
Sportloven kan vara farliga för punkarna i och med att många raggare också är sysslolösa då…
Vi hoppas att en dag få med oss raggarna i kampen. Vi har redan fått med oss en del.
Stockholm
Igår reste några av mina polare till Stockholm för att vara där en dag och ha kul. Av diverse tungt vägande skäl kunde jag inte hoppa med där men det skulle ha varit en upplevelse enär jag så sällan i den kungliga huvudstaden. Stockholmspunken har alltid så roliga saker för sig, och det vore roligt att bekanta sig med fler av dem, t ex höjdarna i Ebba Grön och andra punkband.
En stockholmsresa under sportlovet vore roligt men något sådant blir det inte av för min del. Gävle och det egna hemmet blir alltså vistelseorterna för min del.
Som ni
Det är m a o tur att jag trivs bra både hemma och i Gävle. Ni kanske tror att vi punks tycker att ALLT är botten och skit, men det är fel.Vi är människor precis som ni Svenssons och många av oss njuter i fulla drag av hemmets lugn, även om detta, vilket i fräna ordalag redan antytts ovan, inte är tillräckligt för att man ska kunna leva ett drägligt och harmoniskt liv för den skull ska behöva vara ”vinst varje gång”.
Vänta snällt
Om man har riktig tur kan man gå och lyssna på något annat band som repeterar, men det är sällan sådana tillfällen bjuds. De flesta band hemlighåller sina repetitioner, och inget ont i det för det gjord vi också i den mån det gick. Man får alltså vänta snällt tills det gives bössfestivaler, och det är ju inte allt för ofta, även om det hat varit nu med relativt korta intervaller. (27 januari, den 3 mars, 16 februari och så nu 29 februari).
Inte många
Hemma i Älvkarlebyn är vi ca 5-6 punks och det är ju inte mycket att hurra för. Funderingar på att bilda ett punkband där ute har dykt upp men det tycks rinna ut i sanden. Dessutom har punken inte någon större respons i Älvkarlebyn. Responsen i Gävle är betydligt starkare. Jag är den ende av Älvkarlebypunken som varit punk sedan –76 och därmed har man ju ännu ett problem på halsen erfarenhetsproblemet.
Punken i Älvkarlebyn är alltså lika stark som ishockeyn i Peru.
Enda hoppet
Alla vägar bär till Gävle. Gävle vårt enda hopp. Älvkarlebyns ende 76/77-punkare sitter på Arbetarbladets redaktion i Gävle och längtar efter att få stå scen igen som vokalist. Planer på ett nytt band finns och det är de som hägrar som ett gyllene Eldorado i fjärran. Men några sportlovsrepetitioner och sportlovsspelningar lär det inte bli. Kanske kommer påsklovet att te sig annorlunda. Jag får koncentrera mina förhoppningar beträffande ”rockkarriären” till påsklovet och dagarna mellan detta lov och det lov vi nu avnjuter. Nu väntar jag på morgondagen då jag får sätta på mig kamouflagejacka, basker och badges och åka in på bössfestival på Folkets hus.
Nya band
Det kan nu meddelas att fyra nyavågenband bildats i Gävle. Det ena heter The Batmans och är enligt egen utsago #Gävles hemligaste punkband”. Det andra heter Human Error och spelar äkta 77-punk d v s öspunk. Det tredje är det mycket omtalade bandet Malcolm McMehrens And The Animals, där den fängslande personligheten Johan Mehrens, känd från Bugs och PF Commando (det senare ett band där han fortfarande är aktiv) står vid mikrofonen. Så kommer vi då slutligen till det fjärde bandet som kallar sig Märta Blå. Där finns bl a två tjejer med. Märts Blå är i detta avseende relativt unika i Gävle. Med sig har man också Mats Colling från gamla Pink Pyjamaz.
En tår
Avslutningsvis konstatera vi med en tår i ögonvrån att bandet IQ med förgrundsgestalten och blivande stjärnan Pecka lagt ned verksamheten samt att det förmodligen kommer att gå likadant med Trash. Vi kan också konstatera att Quiet Men bytt namn till Ska och att man som namnet antyder börjat spela Ska.
Artrockbandet The Pillisnorks, öspunkbandet Backstage Boozers samt det Public Image LTD-influerade bandet Ex-Pop kommer inom kort ut med singlar. Planer på singlar finns hos ska/rockbandet The Vox och öspunkbandet Malcolm McMehrens And The Animals. Det återstår att hoppas på att dessa planer sätts i verket.
Arbatarbladet torsdag den 28 februari 1980
|
