Vi fick en hel del press både i dagstidningar men också i mindre musiktidningar. Här är lite som vi saxat ur pressen när det begav sig. Samt när vi gjorde vår lilla jubileumsselning.


Nedanstående text är hämtad från tidningen HEATWAVE

Eskilstunabandet Heartbreak spelar melodiös pop-rock med tydliga 60-tals influenser.
Eller popn-roll som dom själva uttrycker det.
Det är långfredagseftermiddag och Heartbreak ska spela i Huddinge, en kväll då kanske inte allt för många kommer för att lyssna till rockmusik live. Men det blev en lyckad konsert ändå för grabbarna kan få igång publiken. Heartbreak är ett bra liveband.
- Vi gillar att turnera och selar ute så ofta som möjligt, nästan varje helg plus en del vardagskvällar också. Helst lirar vi i parkerna och på rockklubbar för där blir det rätta draget. På diskoteken finns inte den riktiga rockpubliken heller, säger Peter.
Bandet består av fyra energiska och målmedvetna killar som heter Peter Fatale, sång och gitarr, Tommy Persson, sång och bas, Micke Byström, sång och gitarr samt Tommys bror Håkan å trummor. Peter och Tommy är bandets låtsnickrare.

Ingenting särskilt hände, förrän hösten -78 då killarna skickade in en tejp till Sonet, vilket resulterade i två låtar på floppen ”Swedish tracks -79”, tillsammans med bl a Tears, Snowstorm och Madhouse. Båda låtarna plockades ut på singel. Den ena ”Ride in the city” klev upp på Euroatoppen och blev ganska uppmärksammad.
Sedan var det ganska lugnt ett tag tills de bytte skivbolag till Wave Records och spelade in en singel som heter ”Stand in” som senare följdes upp av LPn ”I hetaste laget”, en bra debutplatta, men lite ojämn.
.
Andra albumet ”Ung och gjord av glas” som kom i höstas, är en klar utveckling från den första, den har sålt drygt 5000 ex, enligt gruppens egen utsago. Gruppen sjunger enbart på svenska, sedan ett par år tillbaka och det gör de klokt i, för det är en svensk publik de spelar för. (Även om det kanske lter bättre å engelska i vissa fall)

Nu efter andra LPn, har det hänt mycket kring bandet. Mycket spelningar ute och medverkande i Måndagsbörsen mm. De har även varit över i grannlandet Finland vid tv tillfällen, båda gångerna med bra respons och å tal om Finland så har finska gruppen Hanoi Rocks snott en låt från Heartbreaks platta och översatt den till engelska och gett ut den å singel.

Heartbreak är för tillfället inte knutna till något skivbolag men har ett nytt å gång.
- Vi har spelat in fyra nya låtar, bl a en som heter ”Drömmer är över”, en hyllning till John Lennon. Den skrev jag dagen efter han dog. Jag skriver oftast låtar i ögonblickssituationer. Beatles har alltid varit mina stora idoler så länge som jag kan minnas. Andra som jag lyssnar på är bl a Lou Reed, Creedence, Clash och Jam, säger Peter.
Han fortsätter: De övriga låtarna är; ”Rösten i radion”, ”Rik och berömd” och ”Rock n roll sommarlov”. 
Vi har inget speciellt budskap i våra texter, oftast så handlar de om saker och ting som händer runt omkring oss. Huvudsaken är att de assar till melodierna. En ny singel kommer vi också att släppa, så snart vi har klart med kontraktet. Någon LP blir det inte, förrän framåt jul nångång. Det får inte bli för tätt mellan plattorna.
- En cover kommer vi att ha med även på nästa platta, då blir det förmodligen Spencer Davies Grous ”Keep on running” tillägger Tommy.
Heatwave nr 3 Text och foto: Eivor Rasehorn
.


Heartbreak Hotel består av:
I en avgrundsmörk källarlokal, till tonerna av Velvet Undergrounds ”Siter Ray”, gav skuggorna liv åt ett embryo. Lou Reeds ekande nasalstämma gav en rock-n-roll-kick åt, fyra unga män från Eskilstuna, som med ens hittade sin gemensamma nämnare. Med japanska Les Paulkopior och 50 watts sånganläggning skapade de egna små rundgångssymfonier. Ur rundgången började så småningom utkristalliseras rocklåtar med ett mer eget sound. Under de två första årens existens spelade man inför publik två gånger....
Jan O Boogie och Peter Fatale skrev små mästerliga texter på hamburgeromslagspapper och ständigt nynnade på nya låtar gav de hamburgersyltans gäster ännu sämre service.
Bröderna Tommy och Bob Patch svetsades ihop till en dundrande rytmsektion.

Sommaren –76 sprängde gruppen alla decibellvallar under namnet ”The Crap Actor”. Punkvågen fick gruppen att få den uppmärksamhet, den borde ha fått tidigare.
Rocknroll var ordet och ”sixty-nine” var siffran som fick ge namn åt gruppen första lokala hit. Vid det laget hade gruppen tagit sig namnet Heartbreak Hotel.
Vid en Iggy Pop konsert –77 ramlade grabbarna på en engelsman som sålde: ”Häälsduk, a t-shirt and a marker”, till den ungdomliga publiken. Han fick ett band med sig hem. Detta band kom att cirkulera i nöjesvärlden, ända till Sonet ringde och ville skriva kontrakt, efter att ha sett gruppen live på Domino i Stockholm.
Peter Fatale: Sång, gitarr, beatlesfrisyr och läderbrallor.
Jan O Boogie: Sång, sologitarr, rött hår och mascara.
Bob Patch: Trummor, tonade brillor och cool min.
Tommy Patch: Sång, bas och stirriga ögon.
Några låtar: Ride in the city, Hello baby, Crap actor, Modern boy, Gigolo dancer, Suicide night, I´m boogie, Sixtynine…mfl..
Det är skivbolaget Sonet som vill markera sin tro på den nya svenska vågen genom samlingsplattan ”Swedish Tracks –79”, där 6 nya band gör två låtar var.
- Vi ville se om den nya vågen ahde spritt sig till Sverige också, säger Ola Håkansson på Sonet, som är initiativtagare till projektet.
Sonet efterlyste tejper från svenska band som inte var särskilt kända tidigare. De fick ett enormt gensvar och hade ett hårt jobb att välja ut sex band som fick gå in i studion och göra tre eller fyra låtar var. Ur det materialet valde man sen ut två låtar per band, som dels går ut som singlar, och dels finns med på samlingsplattan.
- Med namnet, vill vi visa att vi tror på de här banden, också för framtiden.
Redan nu har Sonet flera band på lager och skulle kunna göra fler plattor av samma sort, om den här går bra. Tr av banden är också på turné i södra Sverige. Om publiken kommer så kan det vara början till en återfödelse för den svenska musiken, tror Ola Håkansson.
Poster Nr 10 - 78
.

I Eskilstuna finns mer än femtio rockband.
Ett av dem är Heartbreak, ofta kallade "Sveriges Rockpile".
Heartbreak har spelat in två LP-skivor, varit med i radio och TV och turnerat mer än något annan Eskilstunagrupp.

- Vi är beredda att försaka allt för att lyckas, säger sångaren och kompgitarristen Peter Fatale.

- Vägen till framgång är att spela ute så mycket som möjligt, säger Peter och får medhåll av de övriga tre i Heartbreak,  Micke Byström, gitarr, Tommy P:son, bas och Håkan P:son, trummor.
Heartbreak är en ovanligt målmedveten och ambitiös grupp. Gruppens mål är att erövra Sverige med äkta rock.
Redan förra sommaren drog Heartbreak land och rike runt. Sammanlagt 71 jobb, varav 23 i folkparkerna, säger Tommy.

Hellre Alingsås än Stockholm
Under vinterhalvåret spelar Heartbreak på klubbar och diskotek. Gruppen föredrar att spela ute i landet. Det är där de får riktig respons på sin musik.
- Vi lirar hellre för 1000 personer i Alingsås än för 50 punkare på Underground i Stockolm, säger Micke.
- Stockholmsbandet har vi inte mycket till övers för. Magnum  Bonum är OK. Men de andra låter ju precis likadant! Vi är inga trendnissar som Reeperbahn, Alien Beat och Docent Död.!

"Trendnissar" undrar kanske någon. Så här ligger det till:
Heartbreaks andra LP "Ung och gjord av glas" sågades av en tidning. Schlagers recensent kallade bl.a. Heartbreak för trendnissar. Något som bandet har svårt att smälta.

Samma tunga, enkla rock
- Vi har alltid spelat samma tunga, enkla rock, menar Peter. Vi har aldrig sneglat på vad som är inne för tillfället som många andra band.
- Det finns inga live-band i Sverige, säger Tommy. Just nu jobbar vi mycket med att få tempo i framträdandet. Tidigare rev vi bara av våra låtar utan en tanke bakom.
- Vi fick kritik för det och nu försöker vi varva lugna och rockiga låtar när vi spelar. Vi vill bli proffsigare helt enkelt!
Heartbreak tycker också det är dags att avliva myten om att gruppen är Sveriges svar på engelska Rockpile. Visst lyssnar Heartbreak på Rockpile. De missar ogärna Rockpile när bandet lirar i Stockholm. Men mer än så är det inte.
- Jag gillar spontaniteten hos Rockpile, säger Micke. Men det finns band som är mycket bättre. Jam, Clah och Skids lyssnar jag mycket hellre på. Och Beatles förstås.

Satsar allt på musiken.
Musik, musik... Det handlar om det nästan dygnet runt för Peter, Micke, Tommy och Håkan. De satsar allt på sin musik och det är otänkbart för dem att ha ett vanligt jobb vid sidan om.
- Vi jobbar som musiklärare på ett studieförbund tio timmar i veckan, det är allt, säger Håkan, som just nu lär unga Eskilstunatjejer spela trummor.
När Håkan inte gör det går han in i rummet brevid, i en gammal rivningshotatd kåk mitt i Eskilstuna. Där tränar Heartbreak så ofta som de har tid.
Har inte tid med ungar
- Man måste ha ambition, säger Micke. Andra musiker har ungar och jobb. Jag har inte tid med det. Vill satsa allt på Heartbreak.
- Det finns säkert tjugo gitarrister i Eskilstuna som är bättre än mig rent tekniskt. Men inte en enda av dem skulle platsa i Heartbreak. Det handlar inte bara om att spela ihop. Vi måste fungera ihop också. Och det gör vi fyra!
Väntar på en riktig hitlåt
Heartbreaks andra LP har hittills sålts i 5000 exemplar och säljer fortfarande. Speciellt veckorna efter att Heartbreak spelats i radio eller varit med i TV.
- Vi satsar på att komma ut och spela över hela landet i vår och sommar, säger Peter.
- När vi har en riktig hitlåt kommer vi igen med en ny platta. Men då vill vi ha Nick Lowe som producent. I Sverige finns inga riktiga producenter...
Text - Anders Hvidfeldt  Aftonbladet UNG söndagen 15 februari 1981
.

...
.

För tio år sedan LP-debuterade det rockband som sedermera blev Sörmlands mest populära grupp genom tiderna.Bara tre år senare krossade de alla rockälskares hjärtan och splittrades. Men i kväll, vid rumsrent-galan, i Eskilstuna återuppstår Heartbreak åter i sin forna sättning. Tio år har gått.

In på den avtalade mötsepuben släntrar fyra barnsligt uppspelta grabbar. Högljutt med vida gester talar de om det lyckade repet.
- Det var skitkul, ba´ rocknroll, säger de med drömskt plirande ögon och sjunker ner bakom ett av borden. Det skulle kunna vara vilket lokalt rockband som helst som träffas och smider hög- travande framtidsplaner över en öl på puben efter ett svettigt rep.
Kanske laddar de inför sitt allra första gig, kanske ska de inom kort spela in sin första demo eller kanske har de just fått skivkontrakt.
Det är fyra barnsligt uppspelta grabbar som slår sig ner runt bordet. Det är Heartbreak som just kommer från sitt första rep på sju år.

Allt bakom sig

Som band har de egentligen allt bakom sig; 15 000 sålda album. Sörmlands populäraste grupp genom tiderna, turnéer, TV-och radioframträdanden....
De tillhörde en rockera som för länge sedan gått ur tiden. Tillsammans med Magnum Bonum, Striz Q, Docent Död, Snowstorm, Factory, Gyllene Tider och många fler drog hjärtekrossarna från Eskilstuna fram i parkerna och lindade anhängare till den nya vågen av svensk rock, nya anhängare till Heartbreak.
Och det var många.
Under större delen av verksamhetstiden överöstes de med rosor och i rikets samlade spaltkilometrar fanns följande rubrik att finna: ”Höjdar-rock från E-tuna” singerad Expressens dåvarande rockorakel, Mats Olsson.
- Det var efter de lysande recensionerna i Expressen och Aftonbladet som det lossnade ordentligt. Peter (”Fatale” Thorsén) blev totalt nedringd av folk som ville boka oss, berättar Micke Byström med nostalgisk glans i blicken.
- Vi var jävligt snygga ett tag tillägger han och flabbar då han tittar på en gamal realese-bild från början av 80-talet.

Punk och sopsäckar
Egentligen börjar sagan om Heartbreak mycket tidigare, redan 1974 då de ännu bar efternamnet Hotel. På Eskilstunas minsta scener kunde de ibland uppenbara sig i svarta sopsäckar och lira punk. 1977(!) slutade de med punken och de knystande andetagen upphörde. I slutet av 1979 hörde så ett vrål från Heartbreak. De hade just signerat ett skivkontrakt och därmed togs det första steget.
- Vi var plötsligt tvugna att bestämma oss för om vi skulle satsa eller inte, så vi sa upp oss från våra jobb och åkte på turné. Det var egentligen tack vare Per Gessle som vi fick sommarturnén 1980. Han blev sjuk, Gyllene Tider tvingades ställa in sin turné och vi fick deras spelningar. Men vi hade inte råd att bo på hotell så vi bodde i tält på campingplatser, säger Peter och ler. Tommy Persson, Håkan Persson och Micke Byström ler också.
Tältturnén 1980 är det som frambringar Heartbreaks roligaste minnen.
- Vi drog 7000 personer i Boden och spelade ett på natten i fullt dagsljus, minns Håkan.
- Jag träffade min dotters mamma i ett tält i Motala. Tänk, utan tältturnén, spekulerar Peter.
Framgångarna späddes sedernere på samma år då fick agera inhoppare för världsstjärnan Patric Juvet (Med Madonna i kören!) då han lämnade återbud till Tv-programmet Måndagsbörsen.
Mot slutet av 1980 var det dags för en ny LP, ny turné, denna gång med hotellrum, och därmed var Heartbreak inne i hjulet. Ett hjul som snurrade i drygt tre år.
Sista spelningen ägde rum i Eskilstunas stadspark, maj 1983.
- Vi kände att vi inte kunde komma längre, sa Peter i en intervju i Aftonbladet strax efter splittringen.

Aldrig tråkigt
- Det som utmärkte Heartbreak var spelglädjen. Vi sålde oss aldrig utan levde enbart på bra låtar och ett jävla ös. Det var aldrig tråkigt, alltid järnet, säger Micke.
- Och gemenskap inte minst, poängterar Tommy.
- Det var som att ligga i lumpen i tre år, en jävla gemenskap. Ekonomiskt var det inte särskilet fett, men allt men allt är ju så enkelt när man är 20, säger Peter.
Det blir tyst runt bordet en stund. Tio år har sammanfattats och det efterlämnar några ögonblicks tankar. Så drar Micke ett djupt andetag.
- Det gick jävligt bra idag. Låtarna sitter i ryggmärgen. Ja, det lär till och med bättre än det gjorde då, säger han och söker medhåll av Tommy, Håkan och Peter.
Alla nickar instämmande.
- Vi är ju trots allt bättre musiker idag, förklarar Håkan logiskt.
- Men egentligen har det inte hänt så mycket på tio år. Vi insåg det när vi repade idag, säger Peter.
- Frågar någon oss om vi har lust att turnera igen så åker vi direkt, säger plötsligt Micke och alla får det uppspelta uttrycket och börjar tala om revival.
- Kommer ni ihåg när...
Det skulle kunna vara vilket rockband som helst som träffas och smider högtravande framtidsplaner över en öl på puben efter ett svettigt rep. Men det är Heartbreak som laddar inför sitt första gig på sju år.
Nöjesmagasinet 1990 -  Text: Niklas Bodell.

Sagt om Heartbreak:
Peter Thorsén till Aftonbladet Jan-Olof Andersson i april 1980: Ok man kan väl säga att de flesta låtarna handlar om kåta killar och villiga tjejer. Men varför skulle vi inte sjunga om sånt? Det är ju så det är på diskoteken.
Thåström svara på frågan vad han vet om Eskilstuna: Det fanns ett jävligt bra band som hette Heartbreak.
Anders F Rönnblom i ett radioprogram i början av 80-talet: Peter Fatale är en av Sveriges bästa kompositörer.