SS Dase
Södermanland – Eskilstuna 1978-1981
Medlemmar:
Michael Heldring: Sång
Mikael Lindberg: Gitarr
Hannu Kiviaho: Gitarr
Heikki Kiviaho: Bas
Christer Heldring: Trummor
Historik:
Någonstans i skarven 1978–1979 ställde Hannu Kiviaho sitt trumset på plats i en naken sal i Balsta. Det var hans fel, erkänner han gärna det var han som lockade med sig lillebror Heikki och bröderna Mikael och Christer Heldring på dåligheter. Preskriberingstiden för skolk har sedan länge passerat.
Grabbarna gick på högstadiet och hade tänt på punken. Sex Pistols och The Clash var de viktigaste inspirationskällorna. Hannu, slagverkare från grunden, hade just börjat fuska med gitarr. Christer placerades bakom trummorna och fick lära sig grunderna. Mikael spelade lite gitarr och kunde sjunga perfekt. Heikki var läraktig på bas, bara han fick hjälp med att stämma den, för stämskruvarna nådde han inte riktigt själv.
Namnet hittade de på ett klotter sprayat på en tegelvägg hemma i Nyfors i Eskilstuna, där bröderna Heldring och bröderna Kiviaho bodde på varsin sida om Nyforsberget. SS Dase stod det. Perfekt, tyckte de. Det har senare framkommit att det var den numera riksbekante Fredrik Lindström som låg bakom klottret – betydelsen var Stefan Sells Dase, efter en kompis till Fredrik.
Namnfrågan skulle följa bandet i decennier. I en intervju med Eskilstunakuriren inför bandets återföreningsgig 2008 var det en av de första sakerna som kom på tal.
– Det viktigaste är att vi på en gång får slå fast att vi inte har något till övers för nazister, slog Heikki Kiviaho fast. Vi tycker uppriktigt illa om alla rasistiska yttringar. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Det ville sig dock inte alltid att omgivningen förstod det. Christer Heldring berättade i samma intervju om dagen han kom in i klassrummet hos naturkunskapsläraren Peter Salzman iklädd en Sex Pistols-tröja som bestod av två detaljer, ett krackelerat hakkors och ordet Destroy.
– Det var bara att lämna klassrummet direkt. Men jag fick chansen att förklara för honom senare att innebörden av t-shirten var att man aldrig ska tveka att slå ett slag mot nazismen. Var helst den visar sig. Vi kunde skiljas som vänner, Salzman och jag.
Mammor och pappor var toleranta från start. Det var väl egentligen bara någon mormor som aldrig riktigt fick rätsida på vad pojkarnas orkester hette.
– Vad sa ni att ni hette, sa ni? undrade mormor, berättade Michael i Eskilstunakuriren.
– Men vi svarade lite lagom mumligt, nästan som en viskning… SS da-… livrädda för att tvingas förklara.
– Jaha, vad trevligt, löd svaret.
Den huvudsakliga sättningen i bandet var Michael Heldring på sång, Mikael Lindberg på gitarr, Hannu Kiviaho på gitarr, Heikki Kiviaho på bas samt Christer Heldring på trummor. SS Dase blev något av storheter på hemmaplan. Jörgen Bröms, senare i WC, minns sin första kontakt med bandet:
– Mitt första minne av SS Dase var att de samtliga satt på första raden när WC hade sin allra första spelning i biblioteket i Eskilstuna. Redan då respekterade vi dem då de hade hållit på något år längre än oss och vi var så djävla nervösa. Det kändes verkligen som att nu skulle det nya punkbandet i Eskilstuna granskas. Vi var livrädda. Sen lärde vi som sagt känna dem för de trevliga killar de är och hade många gig ihop.
Månad för månad utvecklades bandet. Michael ”Höpie” Lindberg dök upp som ny sångare och musiken lät mindre och mindre punkigt, istället mer som ett begåvat rockband. Det väckte intresse hos Klas Lunding på skivbolaget Stranded, han som lite senare skulle starta Telegram och få enastående framgångar med bland andra Ratata och Titiyo. Klas ville ge ut en skiva med bandet, men slog fast på en gång att namnet SS Dase inte var gångbart.
Inte en chans.
Bandet bytte namn till Minx, hämtat från TV-serien Berlin Alexanderplatz, där medlemmarna noterat att en av skådespelarna hette Dieter Minx. Men det är en annan historia.
2008, nästan trettio år efter att SS Dase bildades, återförenades bandet för en kväll på Raw i Eskilstuna för att hylla The Clash. Bröderna Kiviaho och bröderna Heldring hade, som vanligt, inga problem med att samsas. Inför spelningen berättade Hannu för Eskilstunakuriren att bandet valt ut tre låtar från Clashs första platta – Clash City Rockers, Complete Control och I’m So Bored with the U.S.A.
Den vanligaste frågan, trettio år efter att alltihop började, var fortfarande densamma: vad ryms egentligen bakom det där namnet?
Källa: Eskilstunakuriren, artikel av Torsten Braf, 20 mars 2008.