S V E N S K  P U N K  2 6  Å R
Så var ännu en nostalgigala till ända. Ni som inte var där missade faktiskt en gala som stod sig lika bra som förra årets. Skillnaden, den största, var att Chalmers lokaler inte stod sig lika bra som konsertlokaler. Ok källarscenen var ju definitivt en äkta punkscen och det var där det mesta röjet fanns, dessutom var man tvungen att gå ut för att komma till källaren och kunde då passa på att ta sig ett bloss och svalka sig i det småpissiga regnet.

Jag och min chafför, Anders Wiklundh, f ö webmäster på Nationalteatern.nu och till kvällens ära iklädd en Nationalteatern t-shirt, visste inte var Chalmers låg, universitetet jodå.. det var inga problem. Så jag föreslog ärevördiga Heden som P-plats, för det är ju inte så långt att gå.. nänä. Universitetet och Chalmers ligger inte alls på samma ställe, så jag fick fråga en söt tjej som såg ut som hon skulle till Chalmers om vägen.. sen var det bara att älga på med raska kliv. Så inte kom vi i tid för Hata Katten, sorry jag hade sett fram mot ert gig, TT-Reuter, inte min kopp té.. ok vissa låtar.. Så jag passade på att röka lite, tjöta med lite goa gubbar som Anti-Cimex Charlie, Kai Martin och H-son från SSG, som f ö hade lirat ett gig tidigare på dagen med GBG Punx, i en lokal fylld av unga punkare, som inte fick komma in på Chalmers denna kväll, då det var 18-års gräns.


Punk-Martin





Första bandet blev då  P-Nissarna, gubbarna var taggade till max och framförde ett set bestående av klassiska -77 stänkare, som Plastic och Jugend och deras hardcore-trudeluttar, ”Världskrig 3”, ”Fred och Anarki” och underbara "En polismans ord".. när ”Benzin” spelades skuttade jag runt med de betyligt yngre punkarna i samma rusiga, jo då det var alkohol också, glädje och skalderade ”Vägra raggarna benzin”. Svettigt ösigt och bra.. jag hoppas att nissarna känner sig sugna att göra om detta .. jo så bra var det.





Upp för trappan röka hanns inte med, det var dags för Bruset, förstärkta med Attentats Magnus Rydman på gura, som fyrade av sina punklåtar direkt.. vafalls??!!! 
Så när pogo-favvisarna ”Radio Aktiv” och ”90 %” framfördens försökta jag fotografera istället för att svettas på golvet. Men det blev tillfälle till det också.. och när de slog på ska-växeln kunde jag bara stå där och knixa lite med benen istället för att leka studsboll, inte dumt. Fast jag vill nog ändå påstå att jag gillar Brusets poplåtar bäst.. för snabb pop, ja vi kan nog använda ordet power pop, är ändå sånt jag inte får nog av! Jag tror också att bandet fick fler nya fans efter sin spelning. Några jag pratade med nämnde att de var imponerade av hur bra Bruset var.




Ut i regnet.. röka, ner i källaren. Dags för Tristess! Ett Umeåband med rötterna i hardcorescenen, men som växlat ner till 77:ans växel. Hardcoreband finns det gott om, men yngre band som influerats av den svenska gubbpunken kryllar det definitivt inte av. Klarade dessa kaxiga spolingar transformationen till denna musikform, kanske ni undrar, sångaren Sasse Kriminell, sa när jag intervjuade honom, att efter deras spelning skulle de ha många nya fans, och jag lovar.. det fick de. Kalsabra helt enkelt, och som extra publikfrieri körde de Grisens 1000 punks, kan man låta bli att bara älska sånt? NÄ!




Röka.. ojsan vafan Slobobans Undergång redan på scen.. springa in.. fota.. poga, det var tungt tajt och t o m bättre än förra året. Ja.. och de gränsar så där snyggt mot hårdrocken i de nyare låtarna. Sen som grand finale körde de ett riktigt punkset, där tempot drogs upp ordentligt. "Ta daj i röven", "Passiv bög" mfl..Inte fan kan man märka att Slobobans Undergång är ett band som la av förra årtusendet.. Ljudet skulle ha varit visset, enligt Peter Thorsson, men genom mina öronproppar lät det i alla fall bra.



Svettig blev man, och öl drack man.. och sen ut igen för att tjôta lite på Mats Drougge sen ner för trappan, hemliga polisen på scen, ZÄPO. Det var fler än jag som hade sett fram mot denna spelning, och vi fick vad vi önskade.. men fan, lät det inte mer punk och mindre hårdrock.. hmmm ingen kritik, bara en reflektion. ”Född kanonmat” är fin att skråla med i liksom favoriten ”Självmordsbarn”. Och lagom till extranummret, dök Per och Staffan Hassling upp, jo jag ställde frågan till Bjarne om inte de två borde gästsjunga, och tydligen så hörsammades detta, för att ge extra tyngd åt, ska vi säga klassikern, ”Genom mitt fönster”.
Ja gubbar gör gärna om detta.. och om ni inte spelade in detta gig gör så med nästa för det finns potensiella ZÄPO-fans här ute i sajberrymden.

Det drog ihop sig för Tant Strul, skulle de ge lika mycket som de gjort på debaser tre dagar innan, men det sket sig, fast ändå inte. De hade uppenbarliga ljudproblem på scenen och Kajsa blev rätt frustrerad av sin rundgång, men har man sett Johnny Thunders så är väl lite ”Ljudstrul” en petitess. För i ärlighetens namn, var det en bra spelning, det är svårt att misslyckas med en låtskatt som Tanternas. Visst blev man tonåring igen. Vissa minns precis var de var och vad de gjorde när de fick reda på att Kennedy blivit skjuten.. jag minns stunden då jag hörde Tant Strul första gången: Min första kärlek och hennes mor hade flyttat och bosatt sig i en nedlagd lanthandel och jag hade åkt de 2 milen på moped för att träffa henne...
Så jag ligger på en madrass på golvet, brevid disken, hon har gått en trappa upp för att hämta något att dricka för att släcka törsten efter vårt kärleksmöte, så där ligger jag med en gammal filt över mig, jag knäpper på hennes kasettradio och ut strömmer Tant Strul live i Tonkraft.. Så min relation med Tant Strul är för evigt förknippad med tonårskärlek och bra popmelodier. Fast enligt Kajsa skulle jag varit på Debaser för att till fullo ha avnjutit den ärevördiga tanten. Måhända, men jag är ändå glad att jag fick chansen.. 19 år efter att jag struntat i deras avslutningsgig på Roskilde till förmån för den danska ölen.

Efter Tant Struls spelning hade man gått ner i varv lite och i väntan på GLO så gick man runt och tjôtatde lite till, nu mer berusad än innan. Sen var det dags för Västkustens yngsta punkband..  (för 26 år sen). Men de vevade igång ett set med GLO-låtar som säkerligen avr lika snabba nu som när det begav sig. Och jag måste hålla med Peter Thorsson, det var lite onödigt att spela covers, då GLO har bra låtar. Men vi fick att avnjuta godingar som Du e du, Discoäckel, Nerv och Ruset.
Jag höll dessutom på att bryta lårbenshalsen, sånt som gamla gubbar gör, när jag drattade på rôva på det ölhala golvet...
Så denna vecka har jag gått med rullator och muttrat något om att det är minsann bättre med konserter där man får sitta ner. I och med att GLO avrundade allt så var det slut.. lite trist är det alltid med slut. Så efterfest tänkte man.. men inte heller, Malkolm och jag tjôtade lite innan han tog en taxi hem och jag skjutsades till Upphärad av Anders.

Summan av kvällen var att aldeles för många höll sig hemma och de tråkmånsarna kan skylla sig själva. Dessutom så skulle de som bara gick för Asta´s skull förra året varit där för P-Nissarna, fan ni missade en lika storartad comback.. Provinspunken rules!


Tristess

Kajsa och Nike

ZÄPO


Farbror Punk tjatar på
Mats Drougge.. Öh Mats har du nåt jobb på Slitz


P-Nissepublik



Bruset