VICIOUS VISIONS

Ett band som i vinylsamlandets absurda jakt på udda punksinglar nått en smått mytisk status, åtminstone utanför Sveriges gränser, är Hamlstadsgruppen Vicious Visions. Jag passasade på att ta kontakt med förgrundsgestalten och grundaren Mr Boo - Bo Karlsson via Punktipssajten för att ställa några frågor om punk och Vicious Visions.



Så Bo hur startade det egna musikintresset?
-Jag är född samma timma Elvis Presley spelades i radio första gången - It's all right, my mama. Bildade mitt första band 64 - The Dogs - råpunk med oljefat istället för trummor - texter typ - Bah, bah, bah Ooh, ooh, ooh. Fick också mycket stryk i skolan för att jag gillade Stones istället för Beatles.

Första kontakten med punken?
- Nja, första kontakten var det ju inte, men Sex Pistols på Östra Stranden var en omtumlande och rakt av sinnesutvidgande upplevelse för mig. Den energinivå som Pistols, tajta,hungriga och spelsugna, levererade!!!


Mr Boo The Foot smoke - Berlin -81


Vad var det i punken som attraherade?

- Plötsligt fanns det ett nytt utlopp för det man verkligen kände inför en monolitisk värld, fel från början till slut, och omöjlig att ändra på. Känslor som besvikelse, ilska, hat. Punken kom faktiskt som en överraskning om att detta var möjligt inom ett såpass banalt media som rockmusik.

Så det blev naturligt att bilda ett punkband eller?
- Jag och sångaren - No - träffades av en slump på en gata. Jag kan omöjligt komma ihåg vilken stad det var. Vi var i alla fall i Stockholm och spelade in Hötorgshallens flipperhall på band. Vi diggade Miles Davies What'd I say & Agartha. Punk var bara en av influenserna.

Vi spelade på gatorna - sång och akustisk gitarr med batteriförstärkarefeedback - Sex Pistols låtar samt "Things we don't like" – Vicious Vision's första egna låt.

Vi lirade flera dygn utanför utresehallen på Kastrups flygplats OCH ungefär där… bestämde vi oss för att bilda ett band.

OK, så hur såg då den lokala musikscenen ut?
- Du menar Halmstad? Ha-ha. Vi bildade "fria republiken Bongonesien" i en lägenhet på Kaptensgatan nere vid centralstationen och sedan pendlade mellan lägenheten och replokalen på Pusterviksgatan vid Järntorget. Vi plockade upp trummisen Nisse Noice och gitarristen X. mfl.

Efter det var det ju Berlin som gällde. Vi ville riva muren, som ett första litet mål.

Spelningar?
- Musikaliskt bäst var de två kvällar vi lirade på porrklubben Zebra. Den spelningen finns även bevarad, det enda live vad jag vet. Röj- och kaosmässigt sett var det på ett lastbilsflak i Kreutzberg - riktigt mycket folk, uttråkade av nå't trist band som körde Iggy Pop-covers. När vi klev på var det bara 10 min kvar tills strömmen skulle brytas. - Du kan stämma basen med tänderna, sa Nisse Noice och när jag tittade upp såg jag rakt in i en fitta, en decimeter från mina ögon. Direkt in på första låten - totalt drag, hela gatan började poga. Vi klämde in fem snabba och när strömmen stängdes av hörde jag kören från hela jävla gatan - No Hell No - No Hell No.
Jag kastade mig rakt ut. Det var rätt intensiva 10 minuter. På något sätt kom vi blödande tillbaks till Kukuck. Det gör ont att spela punk. På morgonen kom Krona med gaget vi inte väntat oss och beskedet att vi var bokade hela helgen på den coolaste klubben som jag nu glömt namnet på. (Krona var en viktig person i Vicious Visions, tungt missförstådd och med ett hjärta av guld, han dog tyvärr förra året) Gaget räckte till fika och pilsner för vårt sällskap på 15-20 personer. Då bestämde sig en i bandet att åka hem för spela med ett barnpopband. Ingen nämnd, ingen glömd - asshole!


Det var andra kaos- och röjspelningar också - Bastionen - innan Berlin - Hötorgets flipperhall genom PA't - min gura stereomickad med flanger och big muff - hela Never mind, Things we don't like och No fun på bara 10,12 min, publiken hatade oss. Och Sprängkullen skall vi bara inte tala om.

Inspelningen – som blev den eftertraktade singeln ”I Beat you”.
- Det visade sig helt omöjligt att hitta musiker som dels pallade vår livsstil men även kunde lira det jag och No ville ha. Musikbranschen var inte intresserad. Därför kan man säga att Vicious Visions imploderade. Vi spelade musik en kort stund. Jag skrev, spelade in, bekostade och spelade alla instrument på I Beat You. Den är vår sista inspelning och vårt testamente.


Vad tycker du om att "idiotpriserna" för plattan skapat ett ökat intresset för Vicious Vision och gjort er till lite av ett kultband i stora delar av världen?
- Kanske att det finns någon rättvisa i världen trots allt.

Betydde er egen medverkan i Ny Våg något för gruppen?
- Nej, det hade ingen större betydelse.

Förändrade det er på något sätt som människor att ni spelade/var punk?
- Nej, jag är ledsen, har grunnat på denna fråga. Kan bara hänvisa till mina texter för TheHolyTrip som är mitt nya lilla bidrag till kulturen.


Punk 30 år senare, trots att rörelsen var "här och nu". Har punk någon betydelse som genre, både musikaliskt men även som kulturell rörelse?

- Små nya punkare dyker ju upp hela tiden som små äckliga svampar. Jag tror det har att göra med att samhället är en fitta och det finns just ingenting att göra åt det.

Det bästa med Vicious Visions?
- Det är väl I Beat You, bra drag, bra aggro, gillar fortfarande detta.

Det sämsta med Vicious Visions?
- Att vi inte fick utvecklas färdigt.

Och Mr Boo?
- Självklart dog karaktären Mr Boo samtidigt med Vicious Visions. Tiden kan ingen hejda. Jag är 53 nu och sitter & minns. Men för nyfikna hänvisar jag till The Holy Trip på myspace