Efter ett par år kom en 5-varvare som bekostades ur egen ficka.Såklart fick man fixa det själv för inget av de stora bolagen ville i de här banden med tång, förklarar Ulf. Men singeln med låtarna "Pengar" och "Traktorn" blev en hit - både lokalt och i delar av det musikintresserade Sverige.
- Vi tryckte upp 500 exemplar som vi sålde från bakluckan på bilen i folkparker och på skolan, Torsberg, som jag gick då. Hemkört kallades det.
Och skivorna tog slut direkt.
Det musikerägda skivbolaget Mamma fortsatta ge ut "pengar/Traktorn" som då också blev mer ordentligt distribuerad. Superstararna hade vid det här laget tagit klivet ut i den lite större världen och gjort spelningar i bland annat Gävle, på musikfesten i Bolougnerskogen. Storhetstiden höll i sig -78 till -82.
- Det var några intensiva år innan folk började flytta och hela grejen hade gått över.
- Roligast var det nog när man hörde "Pengar" påradion för första gången, vi satt i en bil utanför replokalen minns jag, säger Ulf. Eller när Mats Olsson på Expressen utnämde den till veckans singel!
Att bli omskriven i en Stockholmstidning var omvälvande för Traste & Superstararna - ett band från alandsorten som skrev musik om, från och ur landsorten.
- Våra låtar var klart påverkade av att vi kom från småhålen. Och vi ville inte, somstockholmsbanden, låta somde stora engelska punkbanden. Vår musik, snabbpopen, kom från vår vardag och verklighet med folkparker, fylla och mopeder.
I veckan släpptes cd:n "Du din jävl sopa" med 14 spår(varav några liveinspelningar från Radio Gävleborg) signerade Traste & Superstarana. Initiativet kom från skivbolaget Massproduktion i Sundsvall.
- De frågade mig om vi hade lust att göra en samling. Och det hade alla lust med, så vi började rota efter gamla mastertaper.
Men någon återförening är inte aktuell.
- Nej, det skulle bli alldeles för bökigt, säger Ulf Sturesson, som i början av april slåpper en ny skiva och ger sig ut på turné.
Text: Eva Persson
Krönika
Trastarna gjorde livet lite roligare
Vi kallade oss Yet Zet (obs - ironisk stavning) och var säkra på att vara Bollnäs första punkband.
Då hade vi inte räknat med "förorten" Freluga.
En vinterkväll 1978 klev vi in på Folkans musikcafé och frös till is i stearinljusens värme - bandet med det fåniga namnet spelade The Rings riffraffiga punksingel "I wanna be free".
Jag som varit säker på att vara en av högst två i vår infrusna provins som kände till den här låten.
Sedan drog Traste & Superstararna signaturmelodin "Pengar" - och vi kunde bara pogodansa hårt.
The Yet Zet var över innan fler äbn vårt superfan Engan (Bollnäs förste punkslyngel) fattat att vi fanns. TSS skrev däremot ett eget betydande kapitel i denlokala rockhistorien.
|
|
Trastarna var basen när "gör-det-själv" -andan derv oss till att starta ett eget rockhak - Club Pop & Twist i Freluga. NTO-lokalen var oftast sprängfylld när föreningen Pop Mot Missbruk (PMM) bjöd på livemusik på fredagskvällar. (PMM utvecklades till Trash Club på Sävsberg - där lirade Jonathan Richman med flera)
De nya banden i Hälsingland och Gävle blev en alternativ familj. Kilafors hade posnörena Pinballs. Alfta hade tuffare The Scouts, Hudik hade Soap (Sigge Hills första band), Gävle hade Zeke Varg och P.F.Commando, Ockelbo hade The Vertex.
Men det var bara TSS som själva kunde dra 800 (!) till en spelning på Folkparkens rotrunda.
Och det var bara Conny som kunde anlända till soundcheck genom att köra Ford Taunesen rakt in på dansgolvet. Conny "Sonny Boy" Jonsson från Söräng spelade basen på sitt eget (briljanta) vis och var född cool. Conny var den ende värdige ersättaren när legendariska ur-basisten Anders "Blinnis" Jonsson hammades av sin scenskräck.
En hjärntumör stal Conny från världen. En anna jävla kräfta tog Anna. Det gör fortfarande ont.
Men de har evigt liv i minnet från en annan tid, före mobiler och MTV och när ett band som TSS spelade roll för att göra livet på landet lite roligare.
Kompisgänget kuskade runt med sin snabbpop i en gammal transitbuss och byggde upp en hängiven publik i Hälsingland och Gästrikland. Inte minst tack vara Mats "Traste" Lindéns speciella kvaliteter som estradör och publikdomptör - och flygplan.
Men trots att Expressen-ikonen Mats Olsson satte sigillet "Årets hemkörda singel" på "Pengar" så blev det aldrig något större genomslag på riksplanet.
En illa tajmad TV-show (med stilikonerna Reeperbahn) gjorde heller inget för att sälja träskon och raggarmuntachen som självklar del av punk/new wave-uniformen. De hade faktikst varit värda mer.
Den nya samlingen (tack Massproduktion!) har en glöd bortom torr nostalgi.
En tidlös mix av engelsk punk och Jonathan Richman-Traste som sjunger om rälsbussar, trilskande tjejer, traktorer, om att gömma Pripps Blå bakom affär´n - och om en utförsåkare som hette Popangelov.
Han vann aldrig nånting.
Man han svängde...
precis som TSS.
Peter Axman
Ljusnan Fredagen 23 mars 2007
|
