Traste & Superstararna Det roligaste som hänt vårt musikliv Vår främsta målsättning när vi spela ute är att alla ska ha roligt, både vi och publiken.   Det säger Mats ”Traste” Lindén, låtskrivare och färgstark sångare i Bollnäs rockande stoltheter Traste & Superstararna.   Med sin täta och melodiösa nya vågen-inspirerade snabbpop är Traste & Superstararna det roligaste som hänt Hälsinglands elektriska musikliv i modern tid. TSS har nu bakom sig drygt 30 spelningar och en av årets bästa hemkörda singlar. Deras första LP är under inspelning.   Ljusnans popredaktion tycker därför att det är hög tid för en närmare presentation av detta heta dansband med så många kvaliteter.

Låt oss börja vår historia på Bollnäs-discot Victor en fredagskväll i september.   Om tio minuter skall allas våra favoriter Traste & Superstararna släppa loss. Framför scenen är det redan packat med rocktörstande, kören ekar ”Traste, Traste, Traste”, och stämningen är svindlande hög. BÄSTA KONSERTEN Redan under de inledande låtarna börjar dansen, den vilda, fria, härliga rockdansen där allt är tillåtet. Vi svettas, hoppar, ler och trastarna ler tillbaka och gör kanske sin bästa konsert någonsin (förmodligen också den bästa rockkonsert, alla kategorier, som någonsin hörts i Bollnäs-trakten).   Det känns i hela kroppen att allt är perfekt. Med en självklar auktoritet sprutar TSS ur sig låt på låt fylld med högpotent, levande punkpop som via hjärnan går rakt ner i fötterna. Mina yrvakna dancing-feet lever sitt eget liv, inget kan längre stoppa dem.   Som det alltid skall vara på en riktigt bra rockkonsert så suddas gränserna alltmer ut mellan publik och musiker, TSS växer och drivs liksom fram av publikens entusiasm.   Det händer faktiskt i Bollnäs, men det känns som om man vore på en av Londons många svettiga rockpubar.   Så här roligt var det alltså på denna konsert som gavs nästan exakt ett halvår efter TSS första stora spelning på Bollnäs musikcafé i februari. INTE KÄNDA Då var det inte många som kände till Traste & Superstararna, men efter sex månader och en singel, har de vunnit Hälsingland. Ge dem ett halvår till och en LP så har de intagit stora delar av rock-Sverige.   Men hur kan jag påstå något sådant? Vad är det som egentligen är så bra med Traste & Superstararna?   jo, framför allt så är de en mycket komplex grupp, en multigrupp som nästan alla förmår att uppskatta oavsett vilken musikalisk tillhörighet man normalt ser sig ha.   Gruppen har nämligen något som nya vågen-kollegerna i storstäderna ofta saknar, förmågan att skriva riktiga låtar. Genomarbetade låtar som inte enbart bygger på några klatschiga riff utan också har en solid och nyanserad melodi som grund. SPELGLÄDJE Dessutom finns i allt som TSS gör en äkta och uppriktig spelglädje. De behöver ingen konstlad image, de är bara sig själva och det räcker gott.   Hemligheten bakom TSS mogna låtskrivarförmåga och individuella tekniska skicklighet ligger i att gruppen inte är någon direkt produkt av den relativt unga nya vågen-rörelsen i Sverige.   Nej, men man kan faktiskt säga att historien om Traste & Superstararna börjar omkring 1973, då unga Jerker Andersson fick sitt första trumset. PLÅGADE SLÄKTEN - De andra grabbarna hade bara akustiska gitarrer så det vara bara jag som hördes. Vi var inne i en häftig sminkpop-period och plågade släkten med diverse familjespelningar, berättar Jerker när Ljusnans pop-red en kylig oktobersöndag träffar gruppen hemma hos den välkände konstnären Mårten Andersson i Freluga.   Jerker är Mårtens pöjk och det är här ute i det fridfulla Freluga som TSS sedan några år har sin minimala replokal.   Traste & Superstararna ja, det är alltså följande pippiga pippin: Sångaren och låtskrivaren Mats ”Traste” Lindén, 19 år, kommer från Gävle och är alltså den ende i gruppen som inte är från Bollnästrakten. Traste är en stor scenpersonlighet med en utstrålning som gör honom till ett verkligt idolämne. BANKAR PÅ PUKORNA Jerker Andersson, 16 år, bankar på pukorna i TSS. Annars lallar han mest omkring på Torsbergsskolans gymnasium och ser förvånad ut.   Ulf Sturesson, 18 år är gitarrist och vid behov även pianist. Det är han som tillsammans med Traste skriver de flesta av TSS låtar.  Ulf är för tillfället arbetslös. ”Sysslar nu enbart med att tänka en massa djupa tankar och laga en massa gamla bilar”, berättar han.   Gruppens färskaste medlemmar är kompgitarristen Peter ”Bullen” Johansson, 20 år, kom med våren 1978 och basisten Conny ”Sonny Boy” Jonsson, 18 år, som i början av 1979 ersatte den legendariske ”Blinnis”. ALL-FIXARE I högsta grad i bilden finns även en travintresserad Freluga-yngling vid namn Mats Larsson. Det är Mats som är TSS allfixare, han fungerar bl a som chaufför, biljettförsäljare och ”roadie”.   - Utan Mats hjälp skulle i princip ingenting fungera för TSS, menar Bullen.   Mer i bakgrunden finns även Ulfs syster Anna ”Orgasm”. I början av TSS karriär fanns hon med lite från och till som sångerska, blickfång och skivomslagsbrud. Numera nöjer hon sig med att vara gruppens största supporter.    Nåväl, tillbaks till historien. Saker och ting började hända under 1974 då den skrupelfrie Ulf stal pengar ur den gemensamma snuskassan för att köpa sin första elgitarr med en förstärkare på grymma 10 watt.   Utvecklingen går framåt och i slutet av 1976 ägnade grabbarna sig mest åt att lyssna på och spela låtar av de gemensamma favoriterna Beatles och Mott the Hoople BYALAGSFEST Första offentliga spelningen kom på en byalagsfest i Freluga NTO-lokal den sista april 1978 och nog kunde TSS ha fått en bättre start på sin karriär. De åldrade byborna fattade ingenting. ”Det här är ju inte schottis” sade man och kastade handgripligen ut våra hjältar.   Sedan följde dock några mer lyckade konserter på mindre diskotek i trakten.   - På den tiden spelade vi mest Beatleslåtar, fast alldeles för fort. Vi hade bl a en skitsnabb version av ”Yesterday”, berättar Traste.   Vid denna tid hade emellertid den gigantiska och fräscha nya vågen-rörelsen störtat fram och fått ordentligt fäste i det svenska musiklivet. Detta var något som alla i TSS kände direkt, och snart nog började man utvecklas mot att producera allt fler egna och mer nya vågen-inspirerade låtar. RIKTIGA LÅTAR - Men då tyckte vi fortfarande, liksom än i dag, att det var jäkligt viktigt att skriva riktiga, kompletta låtar.   - Vi vill inte gärna bli kallade för ett punkband, vi betraktar oss inte själva som ett sådant. Vi försöker hela tiden hitta vår egen stil och skall man sätta någon etikett på vår musik så ligger väl snabbpop bäst till, menar Ulf Sturesson.   I början av detta år lossnade det för TSS. Genombrottet kom på en konsert på musikcafét i Bollnäs. Man spelade dessutom in sin första, och hittills enda, hemkörda singel ”Pengar”. En oemotståndlig ”sjunga-med-i-låt” som trots vissa brister i produktionen är en av årets bästa svenska singlar. VECKANS SINGEL Det tyckte också Olsson på Expressen som i våras utnämnde ”Pengar” till veckans singel jämte Clash EP, inte dåligt.   Idag har Traste & Superstararna drygt 30 spelningar bakom sig, de flesta i Gävle- och Bollnäs-trakten, och har just börjat inspelningen av sin första LP.   skivan kommer att ges ut på Mamma, ett bolag som TSS bildade i somras tillsammans med Gävle-grupperna Zeke Varg, Gamla Grand och Järngustav.   - Vi lägger själva ner ca 13.000 - 15.000 kronor på skivan, men genom att vi bildat ett bolag så får vi hjälp med distributionen av Plattlangarna. De har också lovat att distribuera 500 nypressade ex av ”Pengar”-singeln, berättar Ulf. PÅ VÅRKANTEN Men den här skivan kommer inte att bli klar förrän någon gång framåt vårkanten.   - Vi har bestämt oss för att arbeta igenom skivan ordentligt, vi släpper inte den ifrån oss förrän vi är helt nöjda.   - Skivan kommer att innehålla ca 12 låtar, enbart egna. De flesta snabba och ett par lugna för att bryta av lite, berättar Traste, som vidare menar att man är lite orolig för hur en del av skivans texter kommer att uppfattas.   - Ja, det är några av låtarna som handlar om killars syn på tjejer.   I värsta fall kan de komma att uppfattas som om vi vore kvinnofientliga, vilket vi absolut inte är.   - Vi beskriver bara vad vi ser och inte vad vi själva tycker, menar Traste. SVENSKA TEXTER Ulf och Traste skriver alltid sina texter på svenska men trots en politisk laddad text som den i ”Pengar” så hävdar TSS bestämt att de inte är någon politisk grupp.   - Nej, det finns så många politiska åsikter inom gruppen att vi varken vill eller kan fungera som en renodlad politisk grupp.   - Vi försöker hela tiden skriva personliga, roliga, ironiska texter där vi ständigt undviker att använda oss av klichéer och standardschabloner. Om man sedan kan klämma in en och annan välmotiverad känga här och där i texterna så är det ju bara bra.   - Men i grunden har vi alltså inga djuplodade ambitioner att försöka förändra världen genom vår musik, vi har inget allvarligt budskap förutom att underhålla, menar Traste. RÄCKER LÅNGT Nå, det räcker ju ganska långt åtminstone om man gör det så bra som TSS.   Hur ser man då på sina ofta mer uttalat politiska nya vågen-kollegor i storstäderna.   - Tja, Ebba Grön har ju ett fint drag i sin musik men texterna är ruskigt trista, Rude Kids är värdelösa.   - Överhuvudtaget så tror jag att det nu måste till en förnyelse inom den svenska nya vågen-rörelsen. Det räcker inte längre med att storma igenom några brötiga ackord i ett par minuter. SPELA BÄTTRE - Svenska punkare måste helt enkelt lära sig spela bättre om de skall ha någon chans att utvecklas, menar Ulf Sturesson, som tillsammans med de andra i TSS hämtat sin inspiration från engelska nya vågen-band, främst då Clash, Buzzcocks och Radiators from space.   Vad gäller TSS framtid så tycker grabbarna nu att det är dags att söka sig utanför Hälsinglands snäva gränser.   - Ja, vi vill gärna försöka ordna några spelningar i Stockholm. Vi har planer på att göra en längre turné genom riket tillsammans med Zeke Varg, berättar Jerker.   - Visst tror vi på oss själva och visst har det gått rent otroligt bra för oss hittills men för den skull kommer vi aldrig att bli några överlägsna divor. SAMMA GÄNG - Vi är och förblir samma gamla kompisgäng som vi alltid varit, menar Sonny Boy och de andra i gruppen nickar instämmande.   Ja, nog är Traste & Superstararna en grupp som håller, frågan är bara om de håller för att i den stenhårda konkurrensen lyckas göra sitt namn känt även för rockälskare i övriga delarna av detta avlånga land.   Ljusnas pop-red tror alldeles bestämt att de kan det och tror därför också att det kommer att finnas all anledning att framdeles återkomma till Traste & Superstararna.   Men till dess: Keep it rocking folks. Ljusnan -79 Text och Foto: Peter Axman