SPION 13
För en tid sen var Spion 13 bara n bland många rockgrupper i Stockholms södra förorter. Det har växt fram en krets musiker som spelar runt på fritidsgårdar och hos musikföreningar. En cirkel som snurrar lite för sig själv utanför de stora sammanhangen. Stora namn är Strindbergs, Hela Huset Skakar, Twist Off och nu också Spion 13.
Just nu är Spion 13 en tät rockgrupp på fem personer. Katie Flemström på sång, Peter Ljungberg bas, John Svensson trummor, Roger Ericsson gitarr och Lasse Johansson gitarr.
Den enda ursprungliga medlemmen är Katie som skrattande berättar hur de testspelat minst 17 gitarrister och 13 basister innan lyftet kom med de nuvarande medlemmarna.
Lasse, som skriver det mesta av låtmaterialet berättar:
– Det är nu under våren det verkligen har börjat flyta för oss. Vi har börjat arbeta fram sångerna tillsammans i replokalen och en låt som ”Fantomer” kan verkligen fungera som en startpunkt på väg mot något eget och personligt.
|
|
Trummorna rullar tungt och mäktigt, basen mullrar och Katies sång: ”Vi är stora fantomer, suspekta fantomer”. Som en primitiv eller rå Siouxsie & the Banshees-låt.
”Fantomer” kommer som singel i slutet av maj på Rosa Honung. Den är intressant då den öppnar något nytt bort från gruppens tidigare melodiösa rockös, som gruppen spelar tätt och fräckt. Men som Roger Ericsson påpekar är rocklåtar som så många andra.
– Dussinrock.
Det är imponerande med unga musiker som kan betrakta sin repertoar med ett så stort mått av distans.
Annars är inte distans något typiskt för en Spion 13-spelning. Istället är det våldsam hetta och passion som tangerar punken.
Gruppen pratar gärna texter. Om hur viktigt det är att skriva med engagemang och att försöka kombinera det politiska och poetiska.
– Pink Champagne skriver bra texter… Och Ulf Lundell. Våra texter har sitt upphov i våra miljöer. Det är mycket storstad och flyktkänslor.
Deras replokal ligger på Regeringsgatan. I ett kliniskt elegant glaspalats. Katies absolut obeskrivliga hårfärg bryter verkligen av mitt i elegansen.
Men för att komma till replokalen måste man ta hissen ner i en betongkällare. Långt från alla diskreta slipsbärare och det tysta fraset från affärspapper.
Schlager nr 67 – 17-05-83 Text: Per Wirtén
|
