Dom har låtit sy upp Beatleskostymer med sametskragar. Dom har importerat fyra par svarta boots av den klassiska 60-talsmodellen. Och dom har lärt sig vitsarna av Lennon - McCartney.
Efter 50-tal kommer 60-tal. Vore jag rådgivare till en skivbolagsdirektör skulle jag viska i hans öra: Shake!

- Skivbolagen är ena fega arslen, säger Trolle Rhodin Jr.
Trolle sitter i vardagsrummet i en vit kåk i södra Malmö. Trolle sonson till circuslegenden Brazil Jack, är hjärnan bakom Shake, Skånes - kanske hela Sveriges - mesta 60-talsromantiker.
- Vi är för 60-talet vad Boppers är för 50-talet, säger Trolle. Efter 50-tal kommer 60-tal. Och 60-tal är det största som hänt musiken. Blir det nästa grej är vi först på plan.
Shake är Mats Johansson, 22, kompgitarr, Jan Borgh, 20, bas, Henrik Svennerbrandt, 22, trummor, och Trolle, 24 på gitarr. Alla fyra sjunger. I repertoaren märks saker som ”Hippy, hippy, shake”, ”Twist and Shout”, Hang on Sloopy” och Hollieslåatar som ”Sorry Suzanne”.
Shake bildades för två år sedan. Tills helt nyligen kallade dom sig Buddyboys.
- Men folk missförstod namnet, säger Trolle. Dom trodde vi var nån slags kroppsbyggare...

- Jag har spelat pop sedan -64, säger Trolle. Då var Beatles, Stones och Hollies idoler. För mej är dom fortfarande bäst. Resten av Shake tycker likadant. Bara Jan erkänner att han hört nya engelska ” 60-talsband” som t ex The Jam.
När Shake bildades för två år sedan väckte dom stort intresse bland skivbolag och arrangörer. Men snart blev det trassel. Trolle har svårt att dölja sin besvikelse.

- Skivbolagen är ena fega arslen.
Han berättar en lång komplicerad historia. I slutscenen står Trolle och hans grupp med en inspelning för 20 000 som dom själva bekostat, och utan att något intresserat bolag. Nu är det 50-tal, inte 60-tal som är i ropet.
Shake har spelat upp sin tejp för många journalister och arrangörer. De flesta är överens - Shake gör förbaskat bra 60-talspop.
- 60-tal och 60-tal, säger Jan. Vi gör 60-talsmusik med 70-talets sound. Och vi gör egna låtar också.

Killarna lägger in ett band i videokasseten. Lasse Holmqvists ”Sicken Vicka”. Och där är dom - Shake. Luffarlasse ser måttligt förtjust ut. Men gruppen öser. Trolles egen ”Turn me loose”. Det later som en blandning mellan Byrds och Beatles. TV - programmet är gruppens största framgång hittills. Sen har det inte hänt så mycket mer.
- Det verkar som vi hamnat i fel land, på fel plats och på fel tid, suckar Trolle. Malmö har inga bra spelställen. Mest spelar vi i Lund.
Studenterna gillar 60-talet. Beatles

- Vi gör mest klassiker när vi spelar ute. Det är ingen mening att köra egne låtar så länge vi inte fått ut en platta. Folk vill höra sånt dom känner igen.
Norr om Lund har Shake aldrig spelat. I god stil är deras buss av 65-årsmodell. Den klarar inte Hallandsåsen.
- Vi kan inte spela på vanliga dansställen, säger Mats. Vår musik kräver ett ställe där folk verkligen kan dansa - och riva ner inredningen. Och vi vill att folk ska börja shaka igen. Shake - det är riktig dans det.

Just nu går gruppen lite på halvfart. Ströspelningar. I höstas spelade man som förband till Kinsk på Olympen i Lund. I vår planer Shake att hyra lokaler och ordna egna spelningar. Trolle Rhodin har en stor dröm. Både hans far, Trolle Rhodin Sr, och hans farfar, Brazil Jack, var ju stora circuspersonligheter. Och Trolle vill hålla traditionerna vid liv. Han fantiserar om att hyra en sporthall i Malmö och ordna en rockcircus i sommar. Vi får väl se.
Men framför allt går Shake och väntar in 60-talsvågen. Den måste komma eller hur?

Sverige Spelar Malmö Text Måns Ivarsson Vecko Revyn Nr 19 79-05-09