Rude Kids är på väg igen med ny sättning och nytt sound. Från vänster: Böna, sång, Throw it, trummor, Space, bas, Nisse Hellström, gitarr och Janne Strindlund, orgel. 
Det är dags att ta Rude Kids på allvar.
Denna grupp, som i bästa fall setts med blitt överseende, har i "Spådd i handen" gjort en singel som visar upp en ny grupp med nytt sound.

- Det känns faktiskt som om vi är ett nytt band.
Som om vi kommit in i andra andningen, säger Space, basist i Rude Kids.

Rude Kids spelade som så många i svenska punkvågen hellre än bra. De musikaliska bristerna täcktes med frustande entusiasm och en obändig optimism hos sångaren Böna. Deras första skiva "Raggare is a bunch of motherfuckers" är numer en klassiker.
Den kom sommaren 1978 och när den spelades in var Space och trummisen Lasse Throw-it Persson blott 14 år gamla.

Hårdrock
- Andra svenska band var väl lite avundsjuka då, de var bättre än vi men vi fick uppmärksamhet. Men det är som skillnaden mellan Phil Collins och Johnny Thunders - känslan! Det betyder allt, säger Böna.
Rude Kids uppfostrades av hårdrock och började inte spela föränn i punken. Det var ju så lätt.
Throw-it, Space och bandets första gitarisst stod i en källare i Hagsätra och körde Ramones-låtar kväll, efter kväll.
- Om man inte sportade, spelade man i ett band, säger Space.
"Raggare" var egentligen mest en dokumentation. Skivbolaget var nöjt om singeln sålde en totalupplaga på 250 exemplar. Den sålde 650 ex första dagen!
Och den spalades i engelsk radio av John Peel, blev "veckans singel" och "årets punksingel" i engelska tidningar.
Men Rude Kids följde aldrig upp den med nåt lika bra föränn nu. "Spådd i handen" är gammaldags poppig, de har övergivit sitt "pardonlösa ös" för mer utrymme åt nye medlemmen Janne Stridlund på orgel och dessutom - Böna s j u n g e r, på svenska!
 

Extra dimension
- När vi började var det inget snack. Vi tänkte aldrig sjunga på annat än engelska. Det var ju bara Motvind som både lirade tungt och sjöng på svenska. Det man tände på var Clash och Ramones, och dom sjöng ju på engelska, säger Throw-it.
- Men man lyssnar inte på engelska texter, säger Space.

- En bra svensk text ger en extra dimension, säger Janne.
Att Rude Kids fick nytt sound beror delvis på Jannes orgel, dels på producenten (och deras specielle guru) Halkan Halquisth, dels på att Sveriges Radio gjorde en hel "60-tals natt".
- Jag bandade alltihop. Det var första gången jag jag hörde den musiken....fantastiskt...jag menar "The Letter" med BoxTops vilken låt, säger Space.
Längre än så sträcker sig inte deras musikaliska nydaning. De ser med skräck hur konstlade överklassrockare vinner mark och sätter själva inga högre mål än att spela ärligt - med känsla.

Regnvatten
- Depeche mode till exempel. Ska det vara nån sorts jävla musikalisk utveckling ? I så fall ger den mig lika mycket som ett glas regnvatten ger en vinkännare, säger Throw-it.
Nisse Hellström kom med i Rude Kids i samma veva som de gjorde "Next time I`ll beat him" låten om Björn Borg. Men han var ingen nykomling, utan hade växt in i Rude Kids utan att ha spelat med dem, och just detta kompisskap ser de som en förklaring till att de fortfarande existerar och är hoppfulla.
- Man måste kunna umgås utanför gruppen, säger Nisse.
- Man får kraft att gå vidare även sen man upplevt den enorma känslan av att hålla sin första LP i handen , säger Böna.

Inte lätt
För det är inte lätt i Sverige. Parkerna satsar på namn, och helst ska man ha varit med i "Måndagsbörsen" för att få jobb.
- Ett 20-tal band får jobb. Och de tar så mycket i gage att en folkpark inte kan satsa mer än på dem, säger Böna.
- det är löjligt av de här banden att trissa upp priserna. De tror publiken har en massa krav på stor och dyr utrustning och lampor och skit. Det är ju dösnack! Folk vill se ett band och få en kick, säger Throw-it.
- Och TV:s roll är skandalös!
"Måndagsbörsen" nobbade hur många bra svenska band som helst. Men engelska töntar som ingen hört talas om fick vara med, säger Throw-it.

Gruppfeeling
Men Rude Kids går vidare, ty Rude Kids knäcker man inte så lätt.
- Det är ju så jävla kul att hålla på, att göra nåt tillsammans, gruppfeelingen. Vi nådde en viss punkt och kanske stagnerade vi. Men nu ser vi framåt, har ny gnista och märker att vi blir bättre och bättre. Det är det som räknas, säger Throw-it.
Fotnot: Och nu ringer Böna och berättar upphetsat att Rude Kids nästa singel blir en svensk version av Freddy Cannons "Palisides park" ("När sommaren hittat till stan") med Halkan på gitarr.

Pop Expressen lördagen den 17 april 1982. Text: Mats Olsson Foto: Bruno Erhs