”Det blixtrar och det lyser i Margret Thatchers natt”, vrålar det ur högtalarna.
Men i det idylliska Vaxholm är det vitt, vitt, fridfullt och småstadputtrigt.
Här har Pink Champange just lagt sista tonen till sin debut-LP ”Vackra Pojkar”.


I drygt en månad har Ann, Stina, Gugge och Karin jobbat hårt och målmedvetet i Waxholms studio. Tre års erfarenheter och rutin som grupp har smälts ihop med fyra 20-25 års livserfarenheter, kunskaper och viljor.
Resultatet är en LP som kommer i mars med elva låtar, som spänner över rock, reagge, disco, synthpop, ballader och improvisationer till dikter.

”Ska vi stå ut?”
- När vi åkte hit tänkte vi, vad ska hända, allt kan hända! Hur ska vi stå ut med varann och hur ska vi klara av det? Sista låten skrev vi på vägen hit, säger Karin.
- Efter punkens första ursinninga kraft, har det skapats en massa säljande trender. Plötsligt skulle allt handla om kärlek.



- Och så hör man artister som säger ”musik är musik”.
- Var finns ilskan, reaktionen, glädjen och medvetenhetetn? Ja rent ut sagt, var finns kampen?
Tänkte Stina, Gugge, Karin och Ann och skrev låten ”Svarta fanor” , av samma anledning som drev Strindberg att skriva boken med samma titel.
Den handlar om det meningslösa pladdret i salongerna, ytligheten, koketterierna och korruptionen.
- Men vi gör låtar som handlar om kärlek också.

Började sent
Tjejerna i Pink Champange började spela rock ganska sent. Debuterade på Farsta Ungdomsgård den 31 oktober 1979, efter fem veckors idoga repetioner. Dessförinnan hade de varken spelat eller skrivit låtar. Sedan dess har de gjort några singlar som fått bra kritik, och turnerat runt om i landet.
Men nu kommer LP:n och då är det plötsligt mycket mer allvar än det någonsin varit innan.
Thåström från Ebba Grön har producerat och lagt ner hela sin själ. Karin, Ann, Gugge och Stina har bestämt sig för att spela på heltid nu, släppa sina jobb vid sidan om och verkligen SATSA.
- Vi närmade oss rockmusiken på ett otraditionellt sätt och har ingen särskild stil, inget tema. Det handlrar hela tiden om plötsliga infall, att komponera och arbeta på känsla. Vi gör låtarna tillsammans, det går mycket bra. Vi sitter runt ett bord och så kommer orden, texterna. Nästan genast känner man vilken musik, vilken stämning som passar, förklarar Ann.

- Nu har vi prövat oss fram med klaviatur, trummaskin, syntheziser och flera sångstämmor. Det låter olikt. Det är helt nytt för oss, säger Gugge.

Vill vara vackra
Rädslan för att bli betraktade som komersiella, köpta i andras ögon, bekymrar Pink Champagne.
- Ibland känner man det som om man måste hoppa över en massa saker som man vill, bara för att det känns så exploaterat. Jag menar, det är rätt trist att se sin egen sminkning, frisyren och kläderna, lanserade i Vecko Revyn som ny innegrej, säger Gugge. Men:
- Vi vill göra vacker musik.
- Vi vill se vackra ut på scen.
- Vi vill göra vackra skivomslag.
- Och vi vill använda Baudelaires dikt ”Berusa er!” utan att bli anklagade för drog-propaganda.
Aftonbladet / Ung 82-02-07 – Text: Stina Helmersson – Bild: PaA Björklund