Och sen var det ett evigt strul med skivbolag. Redan i fjol skulle första LP:n komma, men skivbolaget som skulle ge ut den gick då i konkurs.
– Det var snack om samlingsLP på både Nacksving och MNW men vi trodde ju hela tiden att vi skulle få ge ut något eget, men allt blev hela tiden sabbat, säger Magnus Sverke.

– Man ska väl inte skylla allt strul på skivbolag, vi är nog lite blåögda också, säger Johan.

Johan är 19 år. Han spelar trummor och är lillebror till Magnus som är äldst, 21, och verkligen spelar rollen av storebror, mycket ordentligt och duktigt. Henrik Möller spelar gitarr och är 18 år. Därmed är an yngst. Mittemellen står den andre gitarristen Martin Wahlström, han är 20 år.

De är inte bara romantiska pojkar. De verkar vara väldigt snälla pojkar också. Lite svårt att tänka sig att de växte upp med Sweet, David Bowie och Blue Öyster Cult.

Fanns inget att göra
Som s många andra började de att spela för att det inte fanns så mycket annat att göra i Åkersberga.
– Musiken var liksom det första som betydde något, säger henrik.
– Det var också ett sätt att få en identitet, säger Martin.
_ Och jag började med trummor för att få avreagera mig, säger Johan.
– Och jag med bas för att det var läckrare än blockflöjt, säger Magnus.

Deras melodier ligger väldigt nära till exempel Records, med lätta melodier och finurliga texter. De har själva producerat debut-LP:n ”Romantiska pojkar”. Det märks att de är ovana vid studion och Magnus säger:
– Han som hade studion ställde in knapparna åt oss, sen rattade vi och mixade allt själva. Det tog tio dagar allt som allt. Och när man inte är van är det svårt att få det tätt och tryckigt.

– Men å andra sidan så finns det ju inga bra producenter i Sverige. Vi kunde inte komma på nån, säger Johan.

Eftr LP:n (som är riktigt bra) kommer etapp två i en svensk popgrupps väg på karriärens stege: Att komma ut och lira.
– Det är svårt, det verkar som man måste känna dom som har ställena om man ska få en chans, säger Johan.

Men bröderna Sverke hade en god idé. Magnus och Johan låg bakom projektet Åkerberga Musikgrupper, en förening för alla de band som fanns i Åkersberga.

Det viktigaste är att spela
– Jag tänkte till och med försöka få igång såna här föreningar i varje förort. Sen skulle alla grupperna cirkulera i varandras förorter och på så sätt nå ut till en stor publik och få många spelningar, säger Magnus.

– Det viktigaste för oss är inte att just spela i Stockholm, det viktigaste är att spela. Och det hade ju varit kul för folket i förorterna att slippa åka till stan varje gång de ville höra musik.

Men projektet sprack. Magnus tid räckte inte till, Nattkräm blev lidande, och Åkersberga-grupperna började bli färre.

Så nu jagar Nattkräm spelningar på egen hand.
Och funderar på producent till nästa LP.
Expressen 13 juni –81 Text – Mats Olsson Foto – Kennet Jonasson