Moderns Bandet som hatas av punkare, älskar Clash, har blivit önskade i ”Upp till 13”, hatar den engelska modsrörelsen, har satt svensk text till Alternative Ulster och har fått stämpeln på sig som ett trendriktigt modsband.

- Ska vi döda det om Mods direkt? Vi har alltid diggat The Who och sånt. Det med måltavlorna och andra läckra grejer är en häftig stil, och vi diggar ju Jam, det kan vi inte komma ifrån att det är en influens. När vi hade samlat ihop oss och började spela i Moderns kom det en Modsvåg från England. Då började man läsa om band som Secter Affair och dom andra, så vi undrade ”va fan är detta?”
Dom bara snackade skit hela tiden om att man skulle se så snygg och prydlig ut och att det var det enda rätta. Då hade vi redan gett ut vår platta och när man kom ut fick man höra mods-stick! Eftersom vi inte förknippar oss med dom alls så kunde man ju inte stå för allt dom sagt, och va fan gör man då? Deras trams stämmer inte alls överens med hur vi tänker och tycker.

Deras EP spelades in, redan 2 veckor efter det att gruppen bildats i juni i fjol, i deras replokal på 5X5 meter. Singeln var mest menad som att få ut namnet och göra det lättare att få spelningar. Men det skulle ändå dröja till den 7/11 innan Moderns gjorde sin debutspelning på Malmös bästa spelställe - Club Fredman.
- Det var jävligt skoj eftersom Pär som inte är med på plattan, bara hade spelat trummor i 3 månader.


Varför slutade er gamla trummis i gruppen?
- han var dansbandstrummis och dansband kan vi inte med. Han var bra på att hålla en rak takt, men så fort det skulle vara någonting annat gick det åt helvete. Men Pär hade aldrig spelat trummor tidigare men vi visste att han var intresserad av att lira och va fan, han kunde ju köpa ett trumset och börja lira för att han är en jävligt bra polare. Och han har lärt sig fort, han lägger in egna grejer och så. Det bevisar att man inte behöver spela trummor i 15 år för att vara med i ett band.

Jan och Mats var tidigare med i den hårt satsande gruppen Shake (f d Buddy Boys), en Malmögrupp ledd av cirkusbarnet Trolle Rhodin Jr. Shake satsade stenhårt på att göra karriär och bli en framgångsrik popgrupp. Bland annat genom att sy upp specialsydda scenkostymer, trycka upp färgaffisher och spela in en skitdyr demotape som inget skivbolag nappade på och ville ge ut. Följande citat hittar jag i en gammal intervju när Shake höll på: ”Vi skiljer oss från de andra grupperna genom att vara prydligare, spela på lägre volym. Vår musik är en direkt fortsättning på 60-talspopen. Vi gillar inte punk och New Wave något vidare. Musik och politik hör inte ihop. Vi spelar enbart för att underhålla.”

Varför gick det som det gick med Shake Jan?
- Det började bra som fan med att vi skulle köra lite 60-tals stil typ Flamin Groovies med gråa kostymer och så där lite halvrisig stil. Men senare spårade det ur helt eftersom Trolle styrde och hade kommandot i gruppen. Det var liksom hans grupp. Jag gillade punk och sånt och kom inte överens med Trolle så jag pallade inte längre utan la av.

När Janne höll på med Shake träffade han Mats Gustavsson som då lirade gitarr i Besökarna. Dom behövde en basist och Janne knallade upp på ett par repningar och provspelade lite, men det blev inget mer. Varför?
- Ah, jag vet inte... Dom hade ingen stämsång å sånt. Det var bra det dom gjorde men det passade inte riktigt mej.

Moderns är på jakt efter ett skivbolag som är villiga att ställa upp och spela in en platta. Epn distriubierades helt av dom själva och har inte nått så långt norr om Lund förutom att den sålts i ett par skivaffärer i Stockholm. En demo på 2 låtar ligger färdig och är inspelad i Master Sound där en kille har ställt upp och försöker fixa ett skivbolag till dom. Hittills har dom fått nobben av dom stora bolagen.
- Dom har inte varit ett dugg intresserade. De säger bara ”ja men det säljer ju inte. Vi måste ha en grej som säljer med detsamma utan att skivköparna har sett bandet. Då måste ni ändra på stilen så att det blir mer säljbart”. Det är EMI, CBS och Sonet å all va fan dom nu heter som säger så och det ställer vi inte upp på.

En kille på Arista i England vill ha en tejp med gruppen sen en tjej i Malmö tipsat honom vid förfrågan om bra band i Malmö.
- Vi har inte kommit loss att skicka över någonting. Vi vet inte heller om det är så bra. Vi har snackat lite med Dan Tillberg, men så är det ju det där med att vi sjunger på engelska. Eventuellt ger vi ut det utomlands i så fall. Men vi tycker ändå att det är bättre att släppa det här i Sverige först.
Men så länge ni sjunger på engelska har ni inte nån chans hos dom små oberoende svenska skivbolagen.
- ja det är jävligt dumt. Vi kommer inte in på dom små bolagen på grund av engelska texter och vi spelar en musik som inte går hem hos dom stora bolagen.
Men varför hänger ni er kvar på engelska texter, vill ni inte ta en chans med svenskan?
- Jag (Janne) började lire när jag var 14 år, plankade lite New York Dolls och skrev egna låtar på engelska. Sen har jag fortsatt med engelskan. Men vi snackar ju svenska dagligen och då borde vi sjunga på svenska också. Vi har skrivit en del svenska texter, b la översatt ”Alternative Ulster” och kommer troligen att blanda upp materialet med svenska texter. Men så är det så också att om man sjunger på engelska och folk kvider på en, då är det jävligt fel att ändra sig bara för att folk säger det. Det är ärligare att hålla fast vid det man gör.

I Shake var ju inte texterna viktiga, sången var bara ett instrument. Gäller samma sak för er?
- NEJ! Texterna är jävligt viktiga. Lika viktiga som musiken. Det blir mest texter om sånt som är fel men även positiva grejer, om människor i allmänhet. Men eftersom mycket är negativt öser man ur sig det i en text.
Ni tar inte politisk ställning?
- Eftersom vi inte är så fruktansvärt insatta så är det jävligt svårt. Men allt är egentligen politik. En sån sak som att det inte finns nån rockklubb i Malmö, det har vi skrivit om. Vi har gjort två låtar om krig. Vi hatar krig nåt så fruktansvärt! Det är något man kan stå för.

Men ni ligger ju i lumpen.
- Man måste förmodligen ha ett försvar - tyvärr - men vi hatar lumpen. Skulle göra vad som helst för att komma därifrån.

Med modsstämpeln på sig skulle man kunna tro att dom är posers utklädda i riktiga modsuniformer med slips och kostymer. Men skenet bedrar, Moderns ser helt enkelt ut som en halvpunkig grupp utan säkerhetsnålar och stubbat hår. Istället pryds dom med Jam och Who-badges. Men med stämpeln på sig gruppen det jävligt jobbigt på en del konserter och är lika popupulära som impopulär hos publiken.
- Det är verkligen irriterande. Dom har lärt sig att hata oss av dom engelska punkarna. Men det är jävligt fel för när dom kom så hatade raggarna dom, nu kommer nåt annat och då måste dom naturligtvis hata det. Det är precis samma sak. 

Det är svårt att förklara att man inte har nån samhörighet med den engelska modsrörelsen. Det verkar precis som om folk har ett behov att hata någonting. Och så fort dom får en chans att hata nåt så så hatar dom det så in i helvete! Det är jobbigt eftersom vi inte vill och kan spela på värdelösa dansställen, men det är också jobbigt att spela på ett sånt ställe som Bohemia. Dom har stämplat oss och kan inte ta det tillbaka så vad fan gör man?

Men ni accepterar punkarna ändå?
- Javisst, det är bara synd att dom ska se snett på oss. Vi spelar minst lika ösigt som ett punkband, om inte ösigare, och det går att dansa pogo till det om man vill, Men det gör dom inte utan tänker ”nej fan det är ju såna mods, dom måste vi tycka illa om” och väntar istället tills det kommer in ett punkband och går upp och dansar.
Ännu så länge har det varit tunt på spelsidan och dom har mest hållit sig till Lund Malmöorådet. Någon större satsning ligger heller inte till hand innan de har blivit utsläppta från lumpen i höst. Det enda i större skala var en avstickare till Musikverket i Stockholm och i slutet av februari och början av mars återvände de igen till huvudstaden för att spela med Problem på Verket.

Hur gick era spelningar i Stockholm?
- Det gick jävligt bra och det var skoj som fan. Där bryr man sig inte om ifall man sjunger på engelska. Bara man gör någonting som dom tycker är bra. Vi blev väl mottagna när vi kom, alla var snälla och trevliga. Klart vi hörde ”mods - stick hem” här och där, men när vi lirade gick det verkligen bra.

Till sist: Moderns passar inte in i nåt modsfack. Det finns inga likheter med gårdagens svenska mods, gårdagens engelska eller den nya trend som växer just nu. De passar lika bra in i punkbilden trots att dom spelar rå aggressiv popmusik. Det enda som man retar sig på är engelskan.
- Man ska inte gå tillbaka för mycket men vi tycker om att vissa tongångar från 60-talet är läckra. Korta låtar med effektiva melodier, mycket stämsång och sånt. Men som vi ser på dom svenska modsen på 60-talet så var dom långhåriga, knarkade och söp som fan. Jävligt konstigt att dom kallades mods. Det var mer hippies, det var början till hippierörelsen.

Nåt att tillägga?
- Låtvalet på Epn var lite dåligt. ”Say Tea” är inte alls representativ. Lugn och lallig, verkligen smörig. Ingen dålig melodi men texten är värdelös.
- En stor influens är Who, likväl Clash å Still Little Fingers aggressivitet.
- Vi vill inte klassas i nåt fack. Vi spelar vår musik och det vi gillar. Det är synd att så fort det kommer nåt nytt som punk, som bygger upp någonting, tar det inte en månad förän tidningar och skivbolag har ätit in sig och förstört det. Säljer punkkläder i Vecko Revyn. Det är inte klokt. Trend är ett fult ord. Hoppas i alla fall att punken kommer att överleva.
- Vi behöver en rockklubb i Malmö. Det finns massor av band och en stor bred publik.
- Vi vill vara oss själva i den mån det går.
Janne Nilsson RiP nr 13.