The Moderns - Per Attack

Pär med artistnamnet Attack rekryterades till the Moderns eller som Janne säger: ”Han var vår kompis och så såg han cool ut”, för att ersätta ”dansbandstrummisen” som spelat på Epn. Pär fick en sommar på sig att bli batterist och när hösten kom var han fast medlem i The Moderns. Jag passade på att ställa några frågor till den forne trumslagaren inför bandets 25 års jubileum.

Berätta om de tidigaste musikaliska minnena, första skivan, första lyssningsupplevelsen och påverkan från syskon föräldrar.
- Min äldsta storasyster jobbade på Milow en skivaffär som låg vid Värnhemstorget i Malmö och såg därför till att det alltid fanns färska plattor att tillgå i hemma. Första skivan som riktigt satte sig var faktiskt en singel med Beatles: ”My Bonnie”.

Min far var stor operafantast som slukade allt som kom ut i den vägen. Han stod ofta med nothäftet i ena handen och den andra på volymreglaget till stereon och vrålade för full hals. Han hade en vacker röst och var i unga år ett lovande tenorämne. En av mina första musikaliska upplevelser var faktiskt en föreställning av ”Carmen” på Malmö Stadsteater och jag måste ha varit sådär en åtta tio år. Jag var helt såld.
Jag tror att min fars smittande glädje och entusiasm för musik i allmänhet och opera och musikal i synnerhet betytt oerhört mycket för mitt eget musicerande.

Konserter som du såg under 70-talet.
- Abba!, ett antal konserter med Thin Lizzy på Olympen i Lund minns jag. Jam och Clash förstås. Ebba Grön, Elvis Costello i Malmö Folkets Park, Ian Dury and the Blockheads. Steve Gibbons och Rockpile. Kinkskonserten med Buddy Boys som förband! Och Pugh Rogefeldt.
Buddy Boys och Shake spelade t o m på några skolfester vi hade i gymnasiet.

Med tanke på ditt artistnamn Attack, drar man slutsatsen att du var punkare, så berätta lite namnet och klädstilen då det begav sig.
Namnet kom till hemma i köket hos Janne. Typ:” - Attack, visst låter de coolt!? - Javisst, övercoolt.”.Och som för att riktigt understryka denna ”stora” som händelse så modifierades raskt en t-tröja med hjälp av sax, röd textilfärg och snabba, attackerande penseldrag. Attack var född. Klädmässigt kan man säga att det var Jam, Clash och 999 i en skön blandning. Till min kära moders stora förtret, rev jag av ärmarna på i princip alla kortärmade tröjor som fanns i min närhet. I övrigt bestod garderoben av svarta kavajer alternativt skinnpaj ( på vintrarna även farfars grå, fiskbensmönstrade gamla rock), svarta Lee-jeans, vit skjorta eller t-tröja, creepers, svarta converse, hemgjorda svarta och vita nitbälten och ett par solbrillor (Rezillos-modellen) inköpta i London. Håret var silvervitt.

Och så blev det då Moderns. Hade du sett bandet med sin dansbandstrummis innan du kom med ?
Bara på bild, ha ha!, faktiskt för dom gjorde aldrig någon spelning med den sättningen.

Du var visst snabb att lära dig spela trummor ... hur gick resonemanget när du tillfrågades ?
- Lär dig spela eller stick!? Nä men vi gick i plugget tillsammans och umgicks även utanför skolan så jag fick nog snarare panik. Och jag förstod ju så pass mycket att om Janne och Tony bildade ett band skulle det mesta i fortsättningen kretsa kring detta faktum.

Det verkade som om ni hoppade på modståget då 79, men ni tog avstånd från den engelska modsvågen varför ?
- Enkel matematik, herregud modsen i England tog ju avstånd från punken! Punken var ju den absolut största anledningen till att man började spela överhuvudtaget.

Fanns det andra sk "modsband" som ni faktiskt gillade än Jam ?
- Chords, Lambrettas, Secret Affair(deras singel ”Time for action” är fortfarande en höjdare). Och jag minns att The Jolt gjorde en Jam-låt(”See saw”)som senare Jam själva la på en singelbaksida. Självklart lyssnade jag mycket på originalen Small Faces och Who.

Moderns var ju ett liveband, men vilka andra band delade ni scen med?
- Problem var väl det första band vi någonsin hade en spelning tillsammans med och vi umgicks även en del privat. City Kent var ett annat trevligt band vi hade äran att dela scen med. Garbochock, Kabinett Död, TT-Reuter, Noise från Klippan, Rädsla. I Stockholm blev det också en del spelningar på Musikverket och andra ställen med bla. Alien Beat, Warheads, Docent Död, Chatterbox, Stoodes.

Vad döptes Alternative Ulster till när den översattes?
”Inget å göra i Malmö…”.

Ni hade visst problem med punkare hände något allvarligt ?
- Jag upplevde aldrig som så farligt, lite tröttsamma gliringar bara.
Hur var det att spela i England, vilka ställen lirade ni på?
- Skitkul och skitnervöst! Hope & Anchor var hur litet som helst. Man fick fira ner instrument och anläggning genom en liten lucka i trottoaren utanför. Sen spelade vi i Blackpool(var inne i Liverpool och åkte förståss färjan över Mersey) Och i Retford tillsammans med Echo and the Bunnymen. I Leeds var vi förband till ett band som hette Rentboys.

Moderns är lite "kult" idag hur känns det ?
- Jag vet är att Tony fått en del förfrågningar från folk i Tyskland om fler plattor, vilket känns märkligt och samtidigt lite kul.

Får du många förfrågningar om bandet ?
- Nä!

Det bästa och det sämsta med Moderns ?
- Spelglädjen och paradoxen spelångesten (varandras förutsättning har jag förstått).

Tror du ni haft någon betydelse för punk/popscenen ?
- Det skulle vara Janne då med sitt Rickenbacker-baslir.

Några punk/mods/pop-band som du fortfarande lyssnar på ?
- The Who är tidlösa och outslitliga.

Vilket band skulle du vilja se återförenat ?
- Inget egentligen.

Med det svaret tackar vi Pär Attack som har utökat sin familj under våren.
Ett stort grattis till dem allihop.