Mörbyligan är en grupp från Mörby i Danderyd kommun. Bandet har hittils spelat in en singel, EP och en LP. Alla tre plattorna är jävligt bra med lätta popmelodier.
Bandet består av:
Åke Bylund – sång
Anders Ström – bas
Sussane Fragell – orgel
Annika Krok – sång
Merie Lindsted – trummor
Johan Krok – gitarr

Här följer en lång intervju med Mr. Bylund.
När och hur bildades Mörbyligan?
­– Vi bildades sommaren -77 av mej och Johan. Vi var dom som var kvar av vårt gamla band. Vi hade tröttnat på folk som kom och gick, och vi ville ha ett gäng som kunde hålla ihop. Därför tog vi med våra närmaste kompisar. F.ö. var vi väldigt inspirerade av Clash den tiden. Vi målade en gammal lastbil så vi fick nåt att frakta prylarna i. Under arbetet den sommaren lyssnade nästan bara på Clash. Det var den enda tape vi hade.

Har sättningen på bandet varit likadan hela tiden?
– Mörbyligan har haft samma medlemmar hela tiden. Sussie kom dock till lite senare från Santa Luzia. Vi har haft två tjejer till som har sjungit. Men det har inte varit stadigt.

Vi har faktiskt en medlem till som kallas ”Uggla”, han spelar med oss ibland och på LP:n var han med.

När hade ni er första spelning?
– Man kan säga att vår första riktiga spelning med den här gruppen var ute i Haninge. Innan vi hann spela satt publiken redan och väntade på oss. Allting pajade. Men det funkade till sist.

Har ni gott om spelningar?
– Nu har vi praktiskt taget så mycket vi vill ha. Vi får spela runt hela Sverige om vi vill, men vi vill bara spela som en hobby. Även om vi kan tänka oss tjänstledigt från våra vanliga jobb.

Vilken är er bästa spelning?
– Det är många spelningar som varit roliga och bra, men det gick mycket bra på Medborgarhuset när vi hade en stödgala för Mistlur.

Vad är det som gör en bra spelning?
– Publiken är med på noterna. Skrattar och har roligt. Dansar och diggar. Dessutom är det bra om publiken förstår texterna. Det är alltid kul att diskutera texter med folk, och en bra spelning är det om folk blir sugna på att snacka efteråt.

Hur är publiken?
– Vi har den senaste tiden haft en bra publik. Men jag minns att innan vi var ”kända” så var den ganska tråkig. Men punken satte lite mer fart på musiklivet. Nu har vi också ”fans” som gillar 60-talet.

Vilken publik vill ni ha?
– Alla sorters människor, gamla och unga. Vi vill att alla ska kunna träffas och vara tillsammans och ha roligt.

Hur många låtar har ni?
– Vi har ett trettiotal på huvudrepertoaren, men vi kan spela ett hundratal om vi vill. Vi kan köra in en låt lite halvdant på direkten bara vi vet hur den låter.

Kan du nämna några låtar?
– Vi har ju låtarna från våra skivor, men just nu har vi några vi gillar speciellt och det är ”Den lille svanslösingen” och ”Johnny Rumpvick”.

Vem skriver låtarna?
– Det gör jag, men Ankan brukar vara med och göra texter. Sedan visar vi dom för bandet och dom får kritisera. Låtarna arrangerar vi alla tillsammans.

Vad handlar låtarna om?
– Dom handlar om saker vi varit med om, men inte bara sånt som hänt oss. Det kan vara sånt som vi har läst om eller hört någon berätta, Viktigast tycker vi det är att propagera mot droger. Ty det förstör människorna och håller förtrycket vid liv.

Vad tycker du själv om era skivor?
– Man får väl vara nöjd, men man vill alltid försöka göra bättre grejor. Vi har en väldigt duktig tekniker som fixar ett bra ljud på plattorna med ganska små medel. Han heter Steffe.

Kommer ni att spela in någon mer skiva?
– Ja, det hoppas vi få göra.

Hur har folk reagerat på att ni har tjejer med i bandet?
– I början tyckte man det var märkvärdigt. Men vi ser dom inte som ”tjejer”, dom är musiker. Men det finns fortfarande en del barnsliga typer som skall löjla sig. Men dom blir bara bortgjorda.

Vad tycker ni om alla nya band i Sverige?
– Många är bra. Men här i Stockholm tycker vi att dom låter lite för lika. Men det är kul att man lirar. Men man ska försöka låta så bra och eget som möjligt.

Vad tror du kommer att hända med alla nya band?
– Dom som gör något eget kommer säkert att fortsätta, men många tröttnar nog och lägger av. Punken kommer att bli tvungen att utvecklas. De äkta ”punkarna” kommer att byta, eller har redan bytt skepnad. Modepunkare som blev punkare senast försvinner.

Varför startades Mörbyligan?
– För att det är kul att spela musik med kompisar och spela inför människor.

Vad är syftet med Mörbyligan?
– I dagens läge vill vi vid sidan av att folk ska ha kul. Kunna påverka saker och ting. Vi hoppas att vi kan hjälpa till i kampen mot drogerna. Vi vill också vara med och verka för ett justare samhälle.

Ni kunde ha fått kontrakt med nåt stort skivbolag, men valde Mistlur. Varför?
– Därför att vi anser det fel att stödja stora kapitalistiska bolag. Men av de s.k. ”icke kommersiella” bolagen är Mistlur bussigast, trevligast och bäst. Dessutom är det underbart att kul att lira in en platta med Mistlurbussen. Mycket roligare än i en studio.

Finns det många band i Danderyd området?
– Ja, för närvarande är det många. Vi har också många olika stilar på grupperna. Vi har bl.a. TV3, Nonsens, Tjejbandet, Parasit, Vips, Albatross och många fler.

Är det bra samarbete mellan banden?
– Ja, de band som inte har någon egen utrustning delar på en sådan som finns på Fribergagården. Vi har också bildat en musikförening. Det gör oss mycket starkare i kommunen.

Vad tycker du om spelställena i Stockholm?
– Vi spelar ofta på Musikverket där är dom ganska bra. Music Palais är ganska bra, men dom kallade oss jävla kommunistband när vi var okända och ville ha jobb, därför är det en glädje att få nobba dom när dom nu kom och frågade oss. (Vi är alltså inget ”jävla kommunistband”).

Vad kommer att hända med Mörbyligan?
– Tja, säg det. Vi har inte ansträngt oss så väldigt för att bli så uppmärksammade som vi blivit, men vi har tränat väldigt mycket. Det kommer vi att göra i fortsättningen också. Det är viktigt för oss att få träffa varandra.
Urk Nr 2