Recensioner:

MÖRBYLIGAN (Mistlur-SAM)

Mörbyligans debut imponerar.
Här finns en väldig massa olika stilar. Tuff svettig rock i "Sju och trettioåtta" och "Fri som en vind", folkmusik i "Tula hem" och "J'ai passé" vispop i "Ingenting har hänt" och "Ensamma Sussie" och nya vågen i "Katti".
På något sätt känns skivan som en kollektion över de senaste tio årens svenska rockmusik. Men det är aldrig plagiat eller travesti.

Åke Bylund skriver de flesta låtarna och han är uppvuxen på 60-talets popmusik. Senare influenser är Nationalteatern, Dr Feelgood och Status Quo och kanske speciellt danska Gasolin. Allt  det här finns i Mörbyligans musik men det dominerar inte, tvärtom är alla influenser en del av Mörbyligans egen stil.


Naturligtvis finns det brister. Ibland är de naiva och övertydliga som i "Snälla pappa" eller lama som i "Häng med". Men det är bara mindre anmärkningar i marginalen.
Mörbyligan är bra. LPn är inte den bästa rockskiva som gjorts i landet, men väl en av de bästa i år.
Expressen - ERIK HÖRNFELDT



Mörbyligan (Mistlur)
Visst förstår man de som menar att de nya banden inom muskirörelsen inte alltid är den vitamininjektion de borde vara. Med tanke på den goda ny rekryteringen på senare tid är det anmärkningsvårt att inte fler grupper kunnat tillföra rörelsen något mer av intresse och vesäntlighet. Det verkar dåligt ställt med såväl originaliteten som uppfinningerikedomen. Många tycks köra fast i de gamla beprövade spåren, både vad text och musik beträffar. Andra skramlar på i bästa internationella punkanda och åstadkommer mycket väsen för ingenting.

Men så dyker det emellanåt upp ett och annat glädjeämne. Det senaste i raden heter Mörbyligan som nu LP-debuterar. Gruppen är ihopsydd av tre tjejer och lika många grabbar, Annika Krok, sång, Sussanne Fragell, orgel, Marie Lindstedt, trummor, Johan Krok, gitarr, Åke Bylund, sång och Anders Ström, bas. Av dessa är ”åldersmannen” Åke Bylund själva motorn och den sammanhållande kraften i Mörbyligan. Han står för de flesta textrena och för muciken.

Det märks omedelbart att hans och gruppens ambition är att skapa sig en egen profil, en personlighet. Och framförallt ett eget sound. Och med den målsättningen tycker jag de sex lyckats riktigt bra. I likhet med Dag Vags debut-LP känns Mörbyligan både roliga, fantasirika och spontana.

Egen musik
Musiken är ett hopkok av stilar och impulser. Och även om man kan spåra en och annan influens kan man omöjligt beskylla gruppen för några uppenbara plagiat. Vad de gör är deras eneg musik och ingen annans.

Nog för att det vilar en viss 60-talsstämning över plattan. Men det har med själva atmosfären att göra. Den primitiva instrumenteringen, med kvidande orgel, anspråkslös gitarr, risig bas och okomplicerade trummor. Detta känns på en gång konstlöst och häpnadsväckande friskt.

För att förstärka effekten av sina egna nummer händer det att Mörbyligan matar in kända melodier som Happy birthday to you, Internationalen och en psalm, Morgon mellan fjällen. Andra inplock bland de egna numren är den gamla folkvisan Tula hem, en försvenskad version av Let´s dance och cajun-inslaget Jái passé, vemodigt förmedlat på munspel. Så musikalsik påhittighet och breda underlag saknas inte hos Mörbyligan.

Texttugg
Däremot tycker jag inte texterna bjuder på några iögonfallande nyheter även om de har sina komiska poänger. Gruppen presenterar bilder från dagens samhälle. Det blir som alltid lika många delar ensamhet, våld, helgfylla och fördomar. Naturligtvis är bilderna belysande och tillika skrämmande på alla sätt, men föga originella. Mörbyligan tuggar om gamla textmotiv som exempelvis Nationalteatern behandlat bra mycket bättre och mer realistiskt.

Dessa små anmärkningar får emellertid betraktas i ljuset av att detta är ett debutalbum. Och dessutom förhöjs ju värdet av detta genom de två kvalificerade sångarna Annika Krok och Åke Bylund.
Musikens Makt Nr 9 –1979 – Thomas Edman


Mörbyligan EP (Surf)
Mörbyligan är en sån där grupp som spelar allt mellan himmel och gjord. Den här EP:n låter som en blandning mellan Blondie, Nationalteatern, Doll…äh, lyssna själva. Men bra är den
Stranded Nr2

Singlar:
Mörbyligan, vågar, liksom Torsson från Skåne, gå mot strömmen. Och det gillar jag. På Mörbyligans andra singel finns liksom på den första välspelad musik med en mesig orgel. Och här finns tjejerna! På A-sidan sjunger Annika Världen tillhör dom vackra medan Åke tar hand om ledsången på baksidan som heter Vi försöker glömma. Mörbyligan är värd all framgång, dom har fått fram ett eget sound som är orginellt och friskt.
Musikens Makt -

Liverecensioner:

MÖRBYLIGAN
Musikverket, Stockholm.

Det är lätt att tycka om ett band som börjar konserten med Tages "Sleep little girl" och kallar den en hyllning till all fin musik som gjorts  i Göterborg. Speciellt när de sedan fortsätter och spelar låtar som "Out of Time", "Tell me", "I'm a hog for you, baby" och "Honky tonk women" under resten av framträdandet.
 
Tro nu inte bara att Mörbyligan är någon sorts nostalgiband för 60-talet, det är de inte. De gamla låtarna är en viktig del av repertoaren, men det är deras egna sånger som är viktigast.
 
Åke Bylund skriver intelligenta sånger. Det kan vara berättelser med överraskande vändningar i eller giftiga slängar åt exempelvis Nationalteatern. Texterna är politiska men Åke vet hur han ska klara sig undan schabloner och undvika att bli slagordsmässig. Dessutom har han känsla för rock.
 
Själv delar Åke sången med Annika Krok, Susanne Fragell spelar orgel, Anders Ström bas, Marie Lindstedt trummor och Johan Krok spelar gitarr på samma sätt som Wilko Johnson.
 
Mörbyligan kommer från Danderyd norr om Stockholm, där det vuxit upp en livaktig rockscen på Friberga ungdomsgård.
 
Under namnet Chilly Chimes har Mörbyligan två låtar på LP-platta från Fribergagården... Dessutom har de gjort en EP i eget namn.
 
De har redan skaffat sig en hängiven stampublik från sina spelningar på ungdomsgårdarna.
 
Den publiken kommer säkert att växa nu när bandet börjar spela på störe ställen. Mörbyligan kan sin sak, de vet hur man underhåller folk och det är på något sätt vad rock  handlar om, eller hur?
ERIK HÖRNFELDT Expressen (1979?)

Annat:

Mörbyligan - ett av den "nya vågens" bästa band
Stompig rock. Tjusiga ballader. Rå punk. Gamla Stones-låtar. Mörbyligan från Stockholm, ett av nya vågens bästa band, har en bred repertoar.
De stora skivbilagen har visat intresse för gruppen. Men när deras nya singel kommer ut i dagarna så ligger den på den lilla oberoende etiketten Mistlur.

Fast ett tag såg det ut som om CBS skulle binda bandet till sig. Under februari  hade man ganska intensiva kontakter med Mörbyligan. Man killarna och tjejerna i bandet backade ur till sist.
–Vi var rädda att inte ha full kontroll över vår musik. På Mistlur vrider vi alla knappar själva.
Bakgrunden till CBS" intresse för ligan var den EP bandet släppte i höstas. Skivan fick lysande recensioner. Det stora skivbolaget ville väl visa framfötterna på den inhamska marknaden.
 
Egna låtar
Mörbyligan kör ett mycket varierat material. Till största delen består det av låtar man gör själv. Arrangemangen gör man i lag men melodierna och texterna stammar allihop från Åke Bylunds penna.
–När jag skrivit en ny låt snackar vi igenom texten så att alla förstår vad den handlar om. Sedan prövar vi gemensamt olika sätt att spela låten.
–Jag försöker skriva utan sidoblickar mot mot slang och förenklingar, berättar Åke.
–Jag tycker att det är viktigt att språket inte förflackas. Man måste lära sej använda orden rätt. Utan sitt språk vore människan obetydlig.

Funnits i två år
Mörbyligan har existerat i två år. Bandet bildades sommaren -77 av Åke Bylund och av gitarristen Johan Krok. Man plockade medlemmar från sin närmaste bekantskapskrets. Johans syster Annika tog sig an sången tillsammans med Åke. Anders Ström började spela bas, Sussie Fragell blev bandets organist och Marie Lindstedt slog sig ner bakom trummorna.
–Det var nära att morsan kom med på tamburin, myser Åke.
Efter att ha tränat och åter tränat började bandet småningom få framgångar. Det kom mer och  mer folk på deras konserter. Man gjorde skivan och gagerna tiodubblades.

Många anbud
Nu har man så många anbud om spelningar att manskulle kunna leva på sin hobby. Men det vill man inte riktigt.
–Visserligen är det väldigt roligt att stå på scen, lägger Åke bylund ut texten.
–Men det är ett helvete att flacka landet runt. Sedan har vi svårt att se hur man ska kunna förbli den man är om man inte har nån fast punkt i tillvaron, som sitt jobb. Man måste veta var man hör hemma.
–I det ögonblicket man börjar surfa på framgångens våg så är risken stor att man skippar allt man tidigare stått för.

Socialistisk dröm
Vad man står för är en dröm om ett socialsitiskt samhälle. Men man vill inte bli sammanblandad med den yttersta vänstern.
–Den är så dogmatisk. Man tävlar sinsemellan om att vara mest vänster. Istället för att spela musik.
I dagarna ger Mörbyligan ut en singel, och till sommaren planerar man sin debut-LP.

Text: ULF BÄCKMAN NWT (–79?)