70-talet var hårt och ungdomsproblemen stora. Denna stackars 16-åring fick vända sig till Hemmets Journal och Laila Ebenholtz för att söka råd.....Hennes problem var att hennes mamma hade blivit PUNKROCKARE!!!

Min mamma bär sej åt så jag skäms för henne. Jag är en 16 - årig flicka som skäms för min mamma. Hon är 44 år och medlem i ett punkband. Jag blir mobbad för hennes skull, även vuxna kommer fram och talar om vilken hemsk mor jag har. Mamma och min 15 - åriga syster hånar mig för att jag inte gillar punk. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Vågar inte visa mej ute längre och inne är det nästan omöjligt att vara när mamma och min syster är hemma. De har jämt sina kompisar här och punkrocken dånar ut ur högtalarna. Mina läxor får jag göra de kvällar som mamma är ute med punkbandet, för då är det lugnt här. För bara ett halvår sedan var hon en helt vanlig mamma. En medelklasskvinna som verkade nöjd med livet. Hennes tredje äktenskap hade nyss kraschat, men hon tog skilsmässan med fattning. Det märktes i alla fall ingenting på henne. Hon var jättesnäll och gjorde allt för att min syster och jag skulle ha det bra. Alltid på bra humör. Det är nästan ofattbart att hon har kunnat ändra sitt liv så totalt. Det började i somras när min syster, som älskar punk , drog med sig likasinnade hem, och mamma som i vanliga fall skulle ha tagit avstånd från dem, blev på något konstigt sätt påverkad av dem. Hon började mer och mer umgås med med min systers kompisar och visade stort intresse för deras livsstil. De fick henne också till att dricka sprit och öl. Jag vet ännu idag inte vad som flög i henne för när jag talade om att folk började prata om henne, for hon upp och började skrika att hon var trött på att ständigt vara den där präktiga och sunda mamman, som lever i en ombonad borgerlig miljö. Nu skulle hon minsann göra revolution. Hon ville bli punkrockare som sin yngsta dotter, bara för att visa sin vrede mot det etablerade samhället.  Jag var helt chockad. Sedan gick allt i en rasande fart. Lägenheten lät hon förfalla och bli en samlingsplats för punkrockare. Hon tog avstånd från sitt tidigare liv genom att i punkkläder öppet gå ut på stan och visa sina sympatier med punkarna. För ungefär en månad sedan blev hon vokalist i ett nystartat punkband. Hon säger att det är skönt när hon får skrika ut sitt hat mot sin egen generation. Jag börjar frukta för hennes förstånd. Kan det vara normalt att en kvinna i hennes ålder låter sitt missnöje ta sig såna uttryck ? Det är nog delvis min systers fel, hon uppmuntrar mamma hela tiden att leva som hon gör. Jag tycker mycket om min mamma och vill att hon snart slutar med den löjliga punkstilen. Vad ska jag göra ? Laila svarar: Din lilla löjliga lipsill, det är du som inte förstår nåt. Du måste sluta leva ett brackig borgarliv, svävande i en ljusblå livslögn. Du måste ta ställning som din syster och din mor mot det ruttna korrumperade tjuvsamhället. De har förstått vad det handlar om, dessutom tycker jag att du bör uppsöka en hörselläkare för att kontrollera din hörsel. För om man inte gillar punkrock är man antingen döv eller idiot, men i ditt fall anar jag att det bägge delar. Stay punk.