B-Films har liksom The Pain blivit en slags följetong här på punktjafs. Staffan och Björne har redan sagt sitt och intervjun med Kristopher kan ni läsa på ett annat ställe här i Punktjafs. En som spelat med både Hocky och Spiv från gamla Pain är gitarristen Micke Lööv med ett förflutet i Stabbers och B-Films. Micke berättar om sin musikaliska bagrund så här:
- Jag är uppfödd på Alice Cooper, Kiss mfl de som röjde värst kring 1973-1974. Jag började spela gitarr efter att Kiss Alive kom ut i februari 1975. Senare blev det mycket Thin Lizzy, som kan sägas vara en av mina tidiga förebilder. En annan klassisk milstolpe för mej var Van Halens 1:a platta som kom 1977. Ufo var ett annat band som var coolt, innan punken kom. Senare runt 1981 blev Hanoi Rocks en stor förebild, under deras första tid i Stockholm. Jag hade ett band med Tony Fritzdorf i samma replokal som Hanoi (i universitetets T bana). Så därefter blev det en naturlig övergång till GlamRock. s a s...
Var det punk eller glam/hårdrock i början ?
- För mig var allt baserat i Bluesdoftande hårdrock innan jag träffade Hockey o Staffan.
Du var inte aktiv i Stockholms punkscen ?
Nä..inte i början, men sedan hängde jag mycket på de olika spelställen som fanns, vi hade ju på slutet av B-films-tiden vår replokal i källaren till Musikverket.

"På scen tillsammans med SOS"

"Flyer för Stabbers spelning tillsammans med Stoodes på 4:an. Vilken höjdare !!!

Så hur lät Stabbers ? - Stabbers var lite mer underground inspirerat, hårt naket och suggestivt, mer åt Stooges hållet. Hockey sjöng ju dessutom bra , låtvalet var också rätt cool, en del Pain, en del covers typ 'Your Pretty Face is going to hell'. Det var absolut inte standard-punk-receptet. Vi spelade ute c:a 4-5 gånger kanske. Musikverket ett par gånger , 4:an med Rude Kids och med Stoodes: Varför tog det slut ? -Det var nog aldrig tänkt att vara något annat än ett hobbyband från början, vad jag kommer ihåg så var det rätt mycket strul med rep och sånt, så när Torkel Knutsson bad mig gå med i Stoodes så hakade jag på det istället. Hocky försökte på nytt med Pain och Janne Andersson. Har du hört "nya" Pain ? - Nej. ? Så du gick från en Pain medlem till en annan, Spiv och B-Films, hur hur kom det sig ? - Staffan ville bilda ett band för att få ut sina låtar och sina svenska texter, det låg liksom i tiden. Namnet var Staffans idé

- Ja för det var väl så att du och Chris ersatte Andy McCoy. Kallades B-Films för nya Pain då eller ?
- Nej så kommer jag inte ihåg det, Staffan försökte väl få med Andy i nåt projekt (Nya Pain?) men det blev inget med det. Andy kom till Sverige enbart för att etablera Hanoi Rocks med Jesper Sporre på trummor, dock var det lite dödtid för honom och Sammy innan de andra två (Mike och Nasty) kom över från Finland. Därav sammarbetet med Staffan. Angående namnet B-Films, när det kom upp så var vi redan en komplett sättning med låtar och allt.

Hade Staffan den musikaliska stilen uttänkt eller var det pga dej och Chris som bandet fick den mer hårdrockiga/dolls stilen. - Ah, han hade nog koll, men musikaliskt färgade jag och Chris rätt mycket med vårt gitarrspel. Så var ni seriöst satsande i B-Films ? - Vi försökte jävligt hårt men hann tyvärr inte längre än till Let it Out plattan. Hur tycker du att det lät nu när du hört live-cd ? -Faktiskt, jag tycker att det låter bra, med tanke på att det är faktiskt 20 år sen, men det mesta håller idag också. öppningen är blytung, det var nog några som inte pallade och gick hem direkt. Covern på Search & Destroy och Churchyard är också kanon.

"B-Films efter en svettig spelning, Junior läskar sej med en alkoholhaltig maltdryck"

På tal om att låta. Är du nöjd med låtarna på Let it out 2 ?
- Inte direkt. Produktionen är platt, i och för sig har väl "Anorexia Nervosa" en viss hitkänsla, men det speglar inte hur B-Films lät live, vilket var mycket råare:
Finns det fler låtar inspelade ?
- Inte vad jag vet.
Vad hände mellan er och Billy Madden ?
-Jag vet inte, det var kanske lite mycket Ego inblandat. Det skar sig i alla fall mellan Staffan och Billy på nåt sätt .

"Micke på Undergrounds-scen tillsammans med B-Films"

Fick ni skit hela tiden när ni spelade eller hur var publikresponsen ? -Skit ?  Nej det var mycket bra respons tycker jag, en del kanske rynkade på näsan men det var aldrig nåt jag märkte av. Anekdoter minnen ? - Jarla teatern var jävligt kul, det var riktigt röj. Vi fick vänta så länge innan att vi blev dyngraka hela gänget spelningen gick dock bra och efterfesten i logen höll riktig rockstjärneklass. Jag tror det var sista gången det anordnades en rockgala där. Själv tycker jag det är synd att B-Films inte höll på längre då bandet hade potential, varför sprack B-Films ? - Tja...som alla andra band som går i uppförsbacke mer än ett år utan att det händer något så ledsnar någon och drar, jag tror att det var när Musikverket lades ned och vi förlorade replokalen över en natt och en del andra faktorer som spelade in. Summering av tiden i B-Films... - Bäst var nog spelningarna på Underground, musikalisk var det hela tiden utvecklande med bra musiker och låtar.

En annan kul grej var när vi var förband till The Troggs från England Dom körde sin enda monsterhit "Wild thing" 5 gånger typ. Grabbarna i bandet har levt på den låten i 25 bast minst. ? - En annan lustig incident var när jag hoppade in i Warheads på musikverket istället för Stellan Hemmringe, och jammade några låtar orepeterat. När vi därefter bildade B-Films med Björne från just Warheads (som då hade spruckit) på bas, så hade dom ett gig inbokat i Uppsala som Warheads. Och vi åkte dit som B-Films och drog av 4 låtar innan vi blev upptäckta, och arrangörerna utbrast "Ni är ju för f-n inte Warheads! Basisten och gitaristen kanske men inte resten!" Efter ett mindre handgemäng så fick vi loss gaget och drog tillbaks till Stockholm.