 |
Om man skulle ta det hela från början så spelade Jonas A in en tejp med hjälp av en polare som hade en kassettbandspelare. Resultatet blev en låt som kallades Death Threats och en vecka efter det att den blev klar hade den redan spelats på radio... Därefter åkte Jonas till London och träffade sin kompis Genesis P Orridge från Throbbing Gristle och gav honom bandet i julklapp.
2 dagar senare ringde Genesis upp Jonas och berättade att han spelat bandet på Industrial (TG:s bolag) julfest och alla som hade hört låten var fullt på det klara, med att det här skulle ges ut på skiva.
Hemma i Sverige igen gick Jonas och funderade på vad som skulle va med på plattan förutom Death Threats. Att göra en liknande låt tyckte han inte var stor idé, det låter väl mycket TG om den och skulle han göra en sån låt till så skulle folk stämpla, plattan direkt. Nej, gå vidare var det enda rätta. Göra något annat som låg honom lika varmt om hjärtat. Några testgrejer blev inspelade men efter ett tag dog det hela ut. Men så i februari-79 skrapade han ihop ett gäng bestående av Freddie, Aron och Claesson, dvs 3/4 av gamla Straitjacket, inte för att bilda ett band utan för att lattja lite i en replokal han hade fått låna. Det allra första dom gjorde var värdlöst, en svensk version av Sex Pistols' No Feelings.
På kvällen efter det att dom tränat för första gången ringde Tova från |
Fuckin Bahamas och sa att FB inte skulle spela på Sprängkullens 5-årsjubileum utan att det i stället skulle bli några nya band som M och Tänts. Jonas sa naturligtvis att Lädernunnan skulle ställa upp. Under själva spelningen gjorde sen Jonas, iklädd lädermundering inklusive därtill hörande kedjor , allt för att reta dom 500 proggare som var där och lyckades såpass bra att punkinslaget strax efter Lädernunnan blev avbrutet.
Tror du inte att spelningen på Sprängkullen har haft stor betydelse för hur folk ser på Lädernunnan. Många är ju rädda för vad som skall hända på spelningarna. Se bara hur det var inför ert gästuppträdande på Masthugget.
Alla snackade ju ungefär -Vad skall dom hitta på den här gången ?
Jonas: Det är nästan grundförutsättningen för Läderrunnan. Den dagen folk vet var dom har en så blir man som ett garageligeband, dvs har man sett dom en gång så vet man precis vad dom går för. Det tar bort lite av den här spänningen som det skall vara omkring rockmusik. Rent musikaliskt vill vi heller inte fastna. som dom flesta andra band här i stan. Vi prövar nya grejer hela tiden, vi ser framåt och vill framåt. Vi har börjat som ett undergroundrockband musikaliskt för att sedan gå vidare. Kanske koppla discomusik, eller i varje fall dansvänlig musik till industrimusik. På tankeplanet fungerar det i varje fall.
|
 |
En annan lite mer konkret tanke, vi har redan börjat jobba på det, är industrireggae. Syftet med Lädernunnan är att realisera mina egna idéer och planer. Jag tröttnar väldigt snabbt på saker som inte utvecklas. Jag ger mig in på det här för att ingen annan gjort det. Var och en i det här bandet har kanske ytligt sett gemensam smak men ändå har var och en sina egna musikaliska intressen. Det är f örutsättningen för att ett sånt här band skall fungera, att det inte är 5 identiska personer, att det hela tiden är olika musiksmaker som bryts mot varandra.. Aron är Chuck Berry fantast, Freddie söker sig liksom jag själv till riktigt udda rockmusik och Claesson är inne på soul-disco-rock. Mitt sätt att göra texter till våra låtar skiljer sig nog ganska mycket från hur folk brukar göra texter. Ungefär hälften av texterna är inte fasta utan improviseras live. Varje vers har ett tema som allt eftersom tiden går blir fastare och fastare.
– Hur långt kan man komma med sån här musik ?
Jonas : Många vill säga att Sverige är ett litet land, att det är trångt musikaliskt å så. Men ser man på England så var det lika trångt i mitten på 70-talet och Sex Pistols rasade ner från ingenstans och rev sönder hela rockhimlen. Alla dom förutsättningarna finns i Sverige. Det är bara det att det är ingen som vågar satsa såpass högt.
– Kan man komna någonstans utan pengar?
Jonas: Ja. Det hänger på att man själv vet vad man vill och vet man det så vet man förr eller senare vilka metoder man skall använda sig av,vilka, vägar man skall gå för att nå dit man vill komma.
Jag kompromissar aldrig. Det som till synes kan vara en kompromiss är bara ett sätt för mig att istället för att springa rakt på en stolpe, gå runt den för att komma vidare. Pengar betyder jävligt mycket men man kan komma långt även utan. Det gäller bara att veta hur man skall behärska hela den här apparaten som behövs, tyvärr, nöjesindustrin är ju uppbyggd kring PR och pressapparaten.
Det här med PR är nåt Jonas satsar på. Pressreleaser går ut till alla större tidningar så fort nåt hände kring gruppen och visst ger det resultat. Han fick Wopenka på GT att göra det omöjliga, en intervju med ett band han inte hört, inte vet nåt om och egentligen inte skall skriva om för GT är ju kända för att aldrig skriva om sån här slags musik. Ändå gjorde han det.
Jonas : Visst är prylen äcklig, men det är fascinerande och spännande att se hur man kan gå in och störa sytemet.
Allt ifråga om Lädernunnan är planerat, säger Jonas. Han har gjort upp en plan i fem steg för utvecklingen och befinner sig på det tredje, att skaffa sig ett rykte. Det första var att etablera bandet och spela in låtarna till Ep´n, det , andra att etablera namnet Lädernunnan. – Hur ser du på Ep´n nu, det var ju ganska länge sen den spelades in. Det jag fortfarande tycker låter fräscht är framför allt Slow Death...
Jonas : Jovisst, men det som vi spelade in var i stort sett alla låtar vi hade just då. Vi. började från totalt scratch och spelade in dom tre första 1åtarna vi gjorde.
Ep´n visar att vi klarade av att göra 3 bra låtar i 3 olika "stilar". Att vi körde rock låtar som "No Rule" och "Ensam i natt" var för att visa att vi inte var enkelspåriga utan att vi även klarade av den delen. Det folk kommer att höra med inom dom närmaste månaderna är ett band i utveckling. Det vi presenterade på. Errol's är var vi står i dagsläget, men det är inte något färdigt sound.
I dagsläget håller dom alltså på med larmig rock typ Stooges men Freddie kommer att gå över mer och mer till syntheseizer och då kommer dom också att gå andra vägar musikaliskt. – Vad kommer att hända i framtiden ?
|
Jonas: Det skulle man kunna snacka i evigheter om men det intressanta är att se vad som hänt i Göteborg i den här svängen sen Lädernunnan satt igång. Det är som om man rört om i en kittel och en massa saker har kommit upp till ytan.
|
 |
Band som utger sig för att vara rena punkidealister börjar skicka tejper till Phonogram, Sonet och även till utlandet för att försöka fixa spelningar. Flera band vill ha lite av den kaka som kommer oss till del, samtidigt som det är grejer som dom själva snackat emot tidigare. "Vi kommer aldrig att sjunga. på engelska, vi är inte intresserade av den bagen, vi är ett göteborgsband" . Men sätter man kniven på strupen så visar det sig snart att även dom bär på den här lille saten. Ingen är oberörd ifråga om vad som hänt oss och vad som kommer att hända även om man försöker undertrycka det och visa upp en självständig mask.
– Varför satsade ni på ett utländskt bolag istället för ett svenskt ?
Jonas: Det var inte vi själva som satsade på utländskt bolag utan det föll sig naturligt eftersom jag känner dom på Industrial och dom ville ge ut vad jag gjort. Dessutom är ju Industrial ett litet bolag med i stort sett bara ett band så jag tvekade aldrig när jag blev erbjuden kontrakt.
Engelska texter blev ganska naturligt för gruppen eftersom skivan skulle distribueras till engelskspråkiga länder och i samband med att den släpps så åker gruppen över till England för att pusha för den, ge några konserter, eventuellt tillsammans med Destroy All Monsters och göra intervjuer. – Med en sådan upplaga som 10 000 i förstapressning, är ni inte rädda för att bli kommersiella.
|
Jonas: Genesis kallade mig för galen när jag sa att jag inte ville vara på något annat bolag än Industrial. Han menade, blir skivan den hit han tror kommer givetvis stora bolag att lägga, ut sina krokar. Men Industrial är perfekt för mig, ett litet bolag, man kan ge ut exakt vad man vill och när man vill. Enda alternativet är att ett stort bolag sköter distributionen för alla Industrials produkter. Genom att vi förmodligen kommer att sälja ganska många ex av Ep´n så finansierar det en Lp och den kommer vi att börja, spela in under senhösten. Tony Ellis som spelar gitarr i Peps band kommer förresten att ställa upp och hjälpa till med en reggaelåt.
Nåt som verkligen skiljer Läderrrunnan från andra band är deras affischer. Många ser dom som våldsförhärligande och äckliga, några av dom har blivit polisanmälda, men vad ligger egentligen bakom dom ?
|
Jonas : Det är samma sak som med äckligheten ifråga om journalistiken, visa hur äckligt det kan fungera. Det här samhället är ett jävla konstigt samhälle.
Om man håller upp en spegel framför det så skakar det på huvudet och säger "Nä, så där ser jag inte ut, det är bara lögn och bluff det där, det är propaganda, det är en avsiktlig förvrängning".
Men alla dom här bilderna som jag fascineras av är alltså autentiska bilder, det är riktiga bilder. Dom är inte fejkade för fejkade bilder säger mig ingenting. En riktig bild som är fruktansvärt grym eller uppseendeväckande säger mig väldigt mycket om det här samhället. Det är en 500-dels sekund av hur verkligheten ser ut.
Hur fungerar samarbetet i gruppen ?
Claesson: Bra. Det kanske utåt sett verkar bara vara Jonas som bestämmer allting men så är det inte. Vi diskuterar alltid innan han företar sig något. Rent musikaliskt så gör han dom flesta låtarna men får ofta impulser från oss.
Är ni inte nervösa inför englandsspelningarna ?
Claesson: Man har ju hört talas om bråk med skinheads å så där men Straitjacket spelade för knuttarna här i Göteborg på deras kräftskiva så det skall nog inte vara några problem...men nog kommer det att pirra lite om man skulle spela tillsammans med Asheton från Stooges. |
I en av era pressreleaser stod det att ni kommer att bli legendariska, bli för 70/80-tlaet vad Velvet Underground och Stooges var för 60-talet. Vad är det egentligen ni vill med Lädernunnan?
Jonas: Se hur långt man kan komma...pedagogiskt visa hur långt man kan komma av egen kraft utan pengar.
Vi satsar inte på att bli ett stort band på det sättet att vi kommer att dra massor av folk, men jag tror att förr eller senare kommer folk att säga"detta var det gottaste som kom fram i svenskt musikliv i slutet av 70-talet".
text & foto : LARS från Funtime nr 8
|
|
