Vi träffar grabbarna i bandet i en mörk, svårlokaliserad källarlokal på Järnvägsgatan. En smal och slingrande och fullproppad korridor leder fram till ett litet trångt frysrum. Säkerligen inte mer än 20-25 kvadratmeter. Väggarna är belamrade med 288 tomma ägglådor som samtidigt döljer den nakna plåt som bildar såväl väggar som tak.
Men de tomma ägglådorna fyller en kanske viktigare funktion. De dämpar ljudet. Hur mycket det nu hjälper när förstärkarnas volymknappar vrids upp…
Protectors är lyckliga att ha en egen ”lokal”. Tidigare höll bandet till i gamla Teaterbio vid Stora torget i Köping. Där har ett antal Köpingsband sedan en tid möjligheter att repetera.
– Men vi ville gärna ha en egen lokal, berättar Lasse ”Kumla.
I april finkammade bandet näst intill hela stan för att hitta något vettigt. Av en slump påträffades utrymmet på Järnvägsgatan.
– En toppenlokal menar grabbarna som nu pungar ut med 150 kr/månaden i hyra. Här kan vi repetera klockan två på nätterna utan att nån jäkel störs av det…
Musiken betyder allt
För de här unga grabbarna mellan 17 och 20 år betyder musiken för tillfället nästan allt. Janne Danielsson och Markku Vehkamäki är arbetslösa. Robert Sjöö pluggar medan Lasse Kumlin och Klas Eklund försörjer sig på deltidsarbete.
Men det är i musiken de finner sin inspiration. Och nu har det börjat röra på sig…
Bland alla ”dussinband” som skickar sin musik på opretentiösa kassettband till de stora tidningsdrakarna uppmärksammades Protectors i allra högsta grad. ”Ibland dyker det upp pärlor”, skrev Aftonbladets musikrecensent Jan-Olov Andersson och syftade på Köpingsbandet. Nästan en helsida ägnades åt Protectors som blev oerhört rosade.
Bandet befann sig plötsligt i en något ovanlig situation i dagens musiksverige. Skivbolagen nästan köade för att låta Köpingsbandet spela in en skiva.
– En helt fantastiks situation, säger Lasse ”Kumla”.
Tjugo timmar i studion
Men glammarna är enligt egen utsago ”gröna” i sådana sammanhang. De vill inte skynda för fort utan har valt att ta småvägarna fram mot de personliga målen. Protectors valde att skriva skivkontrakt med lilla skivbolaget Adventure. Men bara för en singel.
– Vi vill inte binda upp oss, säger de.
Köpingskillarna poängterar också att man valt att ett mindre skivbolag för att få jobba i en mer personlig atmosfär. För snart två veckor sedan jobbade Protectors i nästan tjugo timmar i studion. Resultatet blev Come Back Baby och Depression Time – debutplattan som släpps om någon vecka.
Vi är nöjda med inspelningen, fortsätter Klas.
Givetvis är låtarna egna produktioner
– Det är det enda som gäller i denhär branschen, poängterar Lasse. Att spela andras låtar ger ju inget.
Något skamset avslöjar han dock att bandet under en veckospelning på Gotland i somras använde sig av två Beatleslåtar som extranummer. Lasse skriver alla texter. Han reflekterar över allt från kärlek till bilar. På engelsks.
– Det känns personligare att sjunga på engelska.
Jobbar hårt med melodier
Men texterna är inte det väsentliga. Det är musiken. Och musiken skapar medlemmarna tillsammans.
– Vi leker fram låtarna. Mesta jobbet läggs ner på melodierna där man har kärnan i musiken. Vi tänker musik i samma banor och därför har vi hittills haft väldigt lätt.
– Egentligen är vi inga duktiga individualister. Men tillsammans är vi faktiskt bra på att skapa ett ”tryck”…
Bandets medlemmar vill absolut inte klassa sin musik som punkmusik.
– Punken är död, men vi har ju otroligt mycket att tacka punken för, säger Klas. Med punken togs musiken ner på gatan och utan den hade vi knappast upptäckt spelglädjen.
Nu repeterar grabbarna ett lertal gånger i veckan. För tillfället känner de sig dock lite fastlåsta. Allt hänger på singeln.
Den som ska ge bandet spelningar – även utanför KAK-regionen.
Väntar på draghjälp
Spelningarna behövs. Inte bara för den fortsatta inspirationen utan för ekonomin. Hittills har varenda intjänad krona investerats i musikutrusningen. Men skulderna är fortfarande trettontusen kronor. Behovet av ljudanläggningar är dessutom långt ifrån mättat.
– Nu väntar vi bara på skivan, slutar Lasse. Den som ska ge oss nödvändig draghjälp.
Bbl/AT fredagen den 2 oktober Text - Ulf Eneroth Foto – Ulf Johansson |
