Pop från Köping

För ett par år sedan uppmärksammades den lovande rockgruppen Protectors för första gången.
Först nu i dagarna har debut-LP:n ”Teenarama twist” släppts.
– Det tar så lång tid om man bor i Köping, säger gitarristen, pianisten och sångaren Lars Kumlin.

Nu är det inte just Köping det är fel på utan Lars menar att som rockmusiker är det en nackdel att bo överallt utom i Stockholm.

– För att komma någonstans i branschen måste man ha rätt kontakter. Det får man definitivt inte i Köping. Och det är svårt även om man jagar till storstan var och varannan helg, säger Lars.

Gruppen bildades i början av punkvågen.
– Det var den som fick oss att börja spela. Men vi gillar också tidig 70-talsmusik. Bowie är min favorit över allt annat. Men jag lyssnar också mycket på Alice Cooper, Sweet och Slade och det märks kanske i vår musik.

En singel
Våren 1981 uppmärksammades gruppen i åtskilliga tidningar genom en demo-kassett med fem låtar. Men det blev aldrig mer än en singel, ”Come Back Baby” (Adventure), som inte gjorde nåt större väsen av sig.

– Sedan var det lite strul i gruppen. En gitarrist hoppade av och vi bytte trummis. Kvar i bandet från starten är Robert Sjöö (gitarr, sång) Klas Eklund (bas) och jag. Ny trummis sedan ett år tillbaka är Claes Wickman.

– LP:n (som släppts nu på nya skivbolaget TCP) skulle egentligen varit en kassett-LP. Det var ett sätt att ”bli av” med låtar tyckte vi, vi har mycket nytt material också men låtarna på LP:n har några år på nacken. Fast sedan tyckte killarna som driver skivbolaget att vi skulle släppa en riktig LP.

Jämn LP
”Teenarama Twist” är fylld av fina popmelodier som Protectors attackerar med punkens energi och ilska. Titellåten, ”Seven Days A Week”, larmiga ”Burning” och balladen ”Train in Pain” är bäst på en jämn LP, en av de bättre svenska debutplattorna de senaste åren.

Men vad ska hända nu för att Protectors inte ska bli ännu ett lovande band som skivdebuterar och sedan försvinner?

– Robert har redan flyttat till Stockholm. Vi andra planerar att göra det. Och så har vi gjort en video till titellåten. Genom att dt fanns folk med tillgång till utrustning som ville göra en video med oss har det knappt kostat oss någonting. Vi tycker att det var jättekul och att videon blev bra och nu ska vi försöka få TV att visa den.

– Men om det i fortsättningen blir så att man måste ha en video för att få uppmärksamhet tycker jag att dt är för jävligt. För hur många band har råd med det?
Jan-Olov Andersson – Aftonbladet