Det är skandal!
Nu har de släppt en singel, ”En japan / Iett varuhustempel”, och jag hoppas att det ger Kommo åtminstone lite mer uppmärksamhet.
För det är de värda.
Hur låter de då?
”Samtida rockmusik med sikte på framtiden”, tycker Kommo själva.
Terrorn piskar takten
När livet har frusit till is
Hör den ryska vindens pinade sång (”Kronstadt”)
Göran: Jag tycker vi spelar rock. Men vi kör inte på gamla klichéer utan försöker hitta på lite nytt. Det som känns bra. Vi går inte in för någon speciell stil, vi försöker snarare hitta vår egen. Det är klart att vi har influenser – sånt som sitter i märgen, som man omedvetet blir påverkad av.
Stena: De flesta av våra låtar går i moll. Många är ganska dramatiska och sönderhackade, för taktbyten använder vi mycket. Jag tycker vår musik är en blandning mellan ”vanliga saker” och lite mer ovanliga.
Göran: Vi använder inte synten på samma sätt som de flesta andra band. Vi har den som ett melodiinstrument, och nästan aldrig för att få fram effekter. Hos oss är istället gitarren ett effektinstrument eftersom den är mycket mer levanden en synt. En gitarr kan man stå och slita och dra i medan en synt bara har en massa knappar.
Martin: Jag tycker absolut att vi har rockkänslan kvar, fast vi försöker hitta en annorlunda stil. Rockkänslan är väl mer ett sätt att spela.
Och gå inte här och säg
att du är besviken
på deras lögner och deras hyckel
för det finns inget annat val
än att skjuta (”Vi måste skjuta oss ut härifrån”)
Göran: Vi vill göra bra dansmusik. Men för att kunna dansa till våra låtar bör man nog ha hört dom några gånger. Annars blir det säkert vissa svårigheter att hänga med i alla taktbyten.
Stenta: Det är viktigt att musiken fungerar både live och på skiva. Vissa band klarar inte av att föra över live-känslan på vinyl och en del grupper låter inte alls bra live, men alldeles utmärkt på platta. Jag hoppas att vi klarar av bägga delarna.
Han sover med marmor
som ridr på bröstet
och vaknar till dagar
som lyser av skräck (”En japan”)
Texterna har väldigt stor betydelse för Kommo, och därför jobbar de mycket med att få fram bra material som passar till musiken. Och för att texterna verkligen ska nå ut till publiken brukar Kommo dela ut textblad till publiken på spelningarna.
Göran: Publiken reagerar väldigt olika på textbladen. Är det en spelning där folk räknar med att sitta, då brukar det uppskattas. Men om det är stämning för att dansa hämmar det publiken och dom måste sätta sig ner och läsa.
Ibland tycker folk att det är för allvarligt, men många brukar komma fram efteråt och tala om att dom uppskattar det.
Martin: Jag förstår inte dom som tycker att etter är oviktiga. För om man strävar efter att uttrycka något eget och något att stå för kan man inte bara se förbi texternas betydelse.
Pelle: Vi försöker med texterna uttrycka vad vi känner och tycker. Om vi skriver en politisk text vill vi, med hjälp av musiken, frambringa känslan och inte någon teori om varför det är fel.
Cellerna i skallen ställs upp på rad
det här var visst deras avrättningsdag
Man kompenserar det med lite flummig slang
Halvsläng, en holk, schysst knatch och häftig chi-bang (”Torr käft”)
Bland Kommos utmärkta texter finns något så ovanligt som en bra drog-låt.
Göran: Den är definitivt inte skriven i någon moraliserande anda. Det är ingen antidroglåt samtidigt som den inte heller är för. Det är mer en beskrivning har det kan vara. Sen får man ta ställning själv.
I lysrörens sken har han en plats vid en dator
Han etsar ett kretskort i tystnad och skräck
Digitalklockans siffror är för honom
dom enda som visar rätt (”En japan”)
För att få igång snacket igen börjar jag fråga ut dem om singellåtarna. Skulle inte ”En japan” kunna vara ”En svensk”, och vad handlar egentligen ”I ett varuhustempel” om?
Göran: Jovisst är ”En japan” lika mycket ”En svensk”, men det är så tydligt i Japan, så extremt. Facket åker dit för att se vilka mönsterarbetare japanerna är och hur snabbt de jobbar. Fast det händer ju en hel del där även om vi i Sverige inte får veta något. Lite av idén till låten kommer därifrån men det är också ganska personligt, den här känslan att vara jagad hela tiden. Gå på gatorna och känna sig som en zombie.
Stenta: ”I ett varuhustempel” propagerar mot varureligionen, delvis är den också antireligiös. Den är mot hela mentaliteten som samhället sprider: Ska vi ha en religion ska det vara tillbedjandet av varorna och varuproduktionen. Men den är även riktad mot astrologi och guru-prylar. Den innehåller precis som ”En japan” flera dimensioner.
Det finns ingen spårvagn
till himmelens port
Ni kan ha era UFOs
på suddiga kort
Jag säger Gud är död
och jag skiter i Jesus blod
Jag tror på varans kraft
den ger mitt tomma hjärta mod (”I ett varuhustempel”)
Kommos första intervju börjar närma sig sitt slut. Jag har inga flera frågor och Kommo har inget mer att säga.
Som en lämplig avrundning tänker jag tala om att under hösten och vintern kommer Kommo att spela ute intensivt och försöker spela in ännu en platta. Så jag säger som man brukar i slutet på en artikel: Upptäck dem! Gå på deras spelningar och köp plattorma!
Lyssna!
Rip Nr 17 – Text: Jeppe Ekholm
|
