Kärlek och Apati med Knugens Håf

Jag minns att jag inte var allt för imponerad av Knugens Håf´s allra första spelning som inträffade i början av april 1979. Dom spelade en tung enforming punk och verkade ha The Lurkers som sina främsta förebilder. Det var i början av sin karriär Knugens fick rykte om sig att låta som en pålkran...

Idag är Knugens Håf ett av Göteborgs klart intressantaste band, dom har utvecklats enormt bara de senaste månaderna. Knugens är ett av de roligaste banden att se live, samtidigt som dom är samspelta och sammansvetsade är medlemmarna totala kontraster till varandra.
Basisten Tykesson (Ticko) verkar väldigt säker på sig själv och övertygar med sitt basspel. Viking är rätt så blyg av sig och verkar närmast förlägen över att vara den som både spelar gitarr och sjunger. Slutligen har vi trummisen Yogi som målmedvetet och energiskt håller en fast takt, ibland så energiskt att han inte märker när låtarna slutar.

Ticko: Vi blev inspirerade av lokala band främst Göteborg Sound att börja spela. Viking var den ende som kunde spela när vi startade. Han brukade ofta uppträda på skolshower och dylikt och spela rock ´n´roll. I början höll låtarna sånt högt tempo att vi bara hann göra enkla grejer på våra instrument. Det är först sen vi dragit ner på tempot som vi utvecklats som musiker.
Yogi: Första månaderna hade vi ett visst antal låtar som vi spelade snabbare och snabbare för varje spelning. När vi efter ett tag fick höra en inspelning med oss själva förstod vi att ”så här kan vi ju inte fortsätta”. Vi drog ner på tempot, skrev nya låtar, men när vi fick höra en ny inspelning med oss själva upptäckte vi att ”så här kan vi heller inte fortsätta”.

Efter dessa lärorika episoder gick utvecklingen framåt i rask takt. Från att ha varit ett medelmåttingt punkband blev Knugens plötsligt variationrika och intressanta. Till stor del berodde det nog på att Knugens-pojkarna började lyssna på och inspireras av annan musik än punk: reagge, Joy Division, Buzzcocks osv. Man kan säga att gruppen börjat spela en slags personlig pop-punk där såväl Viking som Ticko ibland spelar klart reagge/ska-influerat på sina instrument.
Knugens Håf blev snabbt kända för att vara ett av Göteborgs mest anti-komersiella band. Det gick t.o.m så långt att dom hävdade att Knugens minsann aldrig skulle ge ut nån skiva.
- Det var i samband med den singelhysteri som rådde ett tag inom Garageliga, plötsligt skulle ALLA ge ut skivor samtidigt. Vi hade inget material värt att ge ut och tyckte att det var fel att ge ut en singel bara för att alla andra gjorde det.
- Nu har ni trots allt gett ut en singel...
- Vi trodde vår skiva skulle bli bra och meningsfull i och med att vi väntade så länge med att spela in den. När vi kom in i studion så fattade vi inte hur allt det tekniska fungeradde och hade problem med mixningen så resultatet blev väl inte så lysande.
- Ni gjorde också en del hätska uttalanden om skivbolag...
- Vi sa att det var kommersiellt att spela in för skivbolag över huvudtaget. Då hade vi inte insett den enorma skillnad som råder mellan olika bolag. Om man ser på t.ex så drivs det ju inte av någon profithunger och det finns inga aktieägare som sitter och håvar in stålar. Om man vill nå ut med sin platta så måste man fixa en effektiv distribution. Tyvärr är det naivt att tro att man kan fixa allting själva men man kan ju överlåta så lite som möjligt på andra.
- Vad tycker ni om att lira på diskotek?
- Det är fel att spela på diskotillställningar, det är fel när nån utomstående ska tjäna pengar på att låta lokala band spela. Många band som lirar på diskotek o dyl, försvarar dessa spelningar med att ”det är bra att nå ut till så många som möjligt! Men med den argumentationen vore ju idealet att spela disco med bra texter och skriva kontrakt med CBS.

Ticko: I början hade vi texter typ ”du är en idiot som gillar disco” osv, men på sista tiden har vi blivit mer nyanserade.
Knugens Håf lägget stor vikt vid sina texter. Fortfarande handlar en stor del av sångerna om apati, likgiltighet och monotomi men många av sångerna har ett väldigt positivt innehåll. På reperoaren finns b.la. några vackra kärlekssånger, dom flesta av de nyare texterna handlar om känslor.
Ticko: Det är viktigt att bryta sig ur sin isolering, att vaka upp mänskligt så att säga. Det kan vara viktigare att umgås med sin granne än att gå med i ett politiskt parti.
Rätt ovanliga åsikter för att komma från ett punkband men så är man också kritiska till en del riktningar inom punken.
Ticko: Det har blivit inne bland en del punkare att läsa Piff och Fantomen, käka hamburgare och vara dum i huvudet. Det är inte längre bara en tävling om vem som ser punkigast ut utan också vem som är dummast. Om jag plötsligt skulle börja se ut som en punkare skulle folk i min omgivning säga ” han där e dum i huvet” och det skulle bli svårare att få folk att lyssna på en.
- Är det inte att falla undan för omgivningen?
Yogi: Det håller jag med om. Det bästa är att se ut som en punkare, förklara vad punken står för och övertyga sina vänner om dess kvaliteter. Även om Kungens Håf inte ser ut som ett punkband sås står vi för punkens idéer samtiding som vi klart tar avstånd från nostalgi- och ”dum” punk.
- Hur skriver ni era låtar?
Viking: Det är antingen Ticko eller jag som kommer med UPPSLAG men sen hjälper alla till med utformningen av låtarna.
- Ni har aldrig tänkt på att skaffa er en fjärde medlem?
- I början gjorde vi det men vi har upptäckt att det är perfekt att vara tre stycken. Det blir färre konflikter och så är det lätt att ställa in ljudet live.
Knugens är något av ljudfanatiker, perfektionister men så brukar dom låta mycket bra live. Sneast jag såg dom svarade dom för en fin spelning med idel topplåtar förutom att dom på sin reagge-låt lagt på vanligt eko i hopp om att det skulle låta som dub vilket förstås fick en reaggepuritan som jag att närmast avlida.
Knugens Håf är ett band med framtiden för sig, medlemmarna är unga och har mycket kvar att ge. Det enda hindret är deras usla ekonomi som om det vill sig illa kan knäcka bandet. Om inte så kommer Knugens definitivt att bli ett av Sveriges bästa band. När jag avslutningsvis frågar om det är nåt viktigt dom vill ha sagt ropar Ticko: ” Vi vill inte att folk som läser artikeln ska tro att vi är ett vanligt punkband”.
Hmmm...
Funtime Nr 14 – Text: Mats Johnsson – Bild: Lars Sundestrand