Kim är 16 år.
Han har randigt hår i nacken.
På den svarta utslitna skinnjackan står det Ian Dury och "Sex drugs n rock n roll" i rött över hela ryggen.
Fram har han ett tidningsklipp av Johnny Rotten i Sex pistols fastsatt med säkerhetsnålar.
De säckiga gröna brallorna är fullklottrade.
Kim är punk och jag träffar honom för första gången i gallerian
kommersialismenshögborg mitt i Stockholms city.
Jag sitter med Kim och hans kompisar på en parksoffa i det nya köpcentrat.
Folk stosar förbi, tittar i skyltfönstren - och på oss där på soffan.
För att vara punk innebär att dra till sig folks uppmärksamhet - och avsky.
Förstår jag snart.
Vi sitter inte länge på soffan, men Gallerians vaktman hinner fram ett par gånger för att "snacka" en äldre gentleman svär över "hur fan får man se ut ?",
En full man i sina bästa år är riktigt otrevlig, folk pekar, viskar och skrattar och Kim och hans punkpolare säger nåt spydigt tillbaka då och då.
Vi går till hamburgerrestaurangen för att inta dagens lunch.
Det dröjer inte länge föränn damen brevid oss kallar på vakten.
-Kasta ut dom, skriker hon.
En av Kims kompisar har satt sig vid hennes bord eftersom hon sitter ensam och vi är fem men har ett bord för bara fyra.
Vakten kommer men vi blir inte utslängda.
Han förklarar istället för damen att man har rätt att sitta var som helst i lokalen.
(Det var naturligtvis så att vakten mycket väl visste att Kim och hans vänner är bättre kunder än damen ifråga).
Vi går tillbaks till gallerian.
Sitter en stund och nya saker händer.
Efter en timme tar Kim och jag tunnelbanan ut till Hjulsta - en av Stockholms förorter -
för att lyssna på Cathy & the Heat.
Jag har tid avtalad för fotografering.
-Tror du folk älskar mig, säger Kim när jag just tänker fråga om han aldrig blir trött på att folk tittar och tittar och tycker illa om er.
Jag svarar uppriktigt.
-Tveksamt.
Varför ? Alla frågar punkarna varför dom går klädda som dom gör, varför dom   färgar håret och så vidare.
Jag frågar också varför.
- Det är bara kul när det händer nåt, säger Kim.
Alltid har man nån att käfta med.
Roligare det än att bara gå omkring i sin ensamhet.
-Och dessutom så skulle jag inte klara av att gå klädd som du.
Jag skulle må illa av det.
Kim säger det på ett sätt som gör att jag börjar fundera på hur jag är klädd egentligen.
Men när jag tittar mig omkring i tunnelbanevagnen förstår jag att jag är mycket "rätt" ungdomligt svenssonklädd i jeansjacka,manchesterjeans och boots.
Jag säger att det inte finns lika många punkare nu som i fjol.
-Då var det ett mode.
Det är inte nu, säger Kim.
Men var det inte roligare då när ni var många fler ?
-Klart det var kul, det var drag.
Men det var inga riktiga punkare.
Det var såna som klädde om - satte på sig disco-kläderna och gick på Big brother på kvällen.
Kommer det att finnas några punkare kvar nästa sommar ?
-Ja , några i alla fall.
Fast man vet redan en del som kommer att lägga av.
Det märks.
Vad är det att vara punk ?
-Ett mode.....ha, ha.
-Nej, och inte bara destroy som lördagspunkarna sa.
Men det är ett bra sätt att få folk att reagera.
Jag hajar inte att folk inte vant sig.
Vi är på väg för att lyssna på Cayhy & the Heat.
Ett av många band som inspirerats av punkmusiken och nu börjat spela för dem som vill lyssna.
-Dom är bäst i stan, ja i Sverige, säger Kim som är själv med i ett band som heter 09.
-Det är den tredje uppsättningen av bandet.
Tidigare var jag med i ett annat band.
Kim berättar om en konsert där hans första band var med.
-Det var en lyckad konsert.
Totalkaos, alla skrekåt oss att stämma gitarrena.
Vi visste att vi inte kunde spela nåt så vi gick in för att göra allt så dåligt som möjligt.
-Det var mycket folk.
Vi spelade först och alla gick hem eftersom dom trodde att alla band var lika dåliga...
(det ska inom parantes sägas att jag hört att Kim och hans 09 lär vara ganska duktiga.)
Vi hör Cathy & the Heat i deras replokal - ett skyddsrum i tunnelbanenedgången i Hjulsta.
Kim gillar det han hör. Det märks.
Själv tycker jag också det är roligt att höra Cathy, Micke, Peter, Pelle och Måsse.
Det är snabba låtar, i ett högt tempo rakt igenom.
Hur länge varar punkmusiken, frågar jag Kim några dagar efteråt i telefon.
-Ja, den har varat i två år nu och kan nog vara i två till....
Innan jag lägger på säger han att han varit på Göta Lejon och lyssnat på Boomtown rats, den irlänska punkgruppen.
Han blev nedslagen - fick spö av en vakt.
-Det händer alltid nåt, även om det inte allt är så roligt säger han och skrattar.
.
Fotnot: Ian Dury - punkrockare som bland annat gjort en låt som heter "sex, drugs and rock n roll". Johnny Rotten - sångare i gamla Sex pistols och något av en punkkung. Big Brother - innediskotek i Stockholm. Destroy - förstöra på svenska, punkare är kända för det.
.
FRÅN SÖNDAGS EXPRESSEN 78-08-27
TEXT: CONNY THELENIUS
FOTO: BERNT CLAESSON