ARNE
HUND
|
Första gången jag
såg Arne Hund var på Acne-konserten
i mitten av
september förra året. Jag minns jag tänkte,
de är
väl ett band som alla andra, så jag hade inga större
förväntningar. Kanske var de det som gjorde dem så
bra? Eller var det något annat? Hur som helst: Arne
Hund är inte vilket band som helst, de är mycket
bättre än så.
Gruppen består av följande personer:
Lars Anderssson - sång, munspel
Ulf Lilja - gitarr, sång
Björn "Nalle" Radhammar - bas, sång
Mats Cronwik - trummor
Varför har ni bildat
detta band?
- Ulf och jag (Lars) har alltid velat bli
rockstjärnor, stå på scen. Det är det viktigaste,
det är därför vi inte bryr oss så mycket om
musiken.
Ni vill mest posera alltså?
- Nej vi vill inte posera, vi vill förverkliga våra
drömmar.
Gör ni det nu?
- Ja, första gången vi spelade var det verkligen kul.
Men ska vi fortsätta - och det ska vi - måste vi
givetvis utveckla vår musik.
Hur kändes det första gången (på scen alltså)?
Nalle: - Det var roligt, fast samtidigt väldigt
tråkigt.
|
|
Vi verkade inte vara särskilt uppskattade.
Mats:
- Det finns inga galna popidioter i den här stan
(förutom oss förstås). Det verkar bara vara punkare.
Vad har ni för mål?
- Vi vill bli popstjärnor!
Känner ni er underlägsna i ert vanliga vardagsliv,
eftersom ni försöker hävda er så här?
- Nej, det är inte en hävdelsesak eftersom vi
verkligen inte är jättebra. Det är för att släppa
hämningarna, att förverkliga sina drömmar. Ulf och
jag (Lars igen) gick och blev äldre och pratade om
rock´n roll. Jag tycker att man måste gå fullt ut och
ta konsekvenserna av sitt musikintresse. Konsekvensen
är att ställa sig på scenen.
Inspirationskällor, förebilder?
- Rolling Stones är den enda gemensamma nämnaren. Mats
och Lars gillar ungefär samma typ av musik: Coasters,
Paul Anka, Elvis Presley. Nalle föredrar däremot mest
modern musik, typ Duran Duran.
Vad tycker ni om musikgrupperna här i stan?
- Vi gillar Migrän de är bäst av banden här i stan
just nu.
Lars: - Deras spelning i Huskvarnaparken var det bästa
på mycket länge.
Vem gör musiken och texterna?
Lars: - Det är jag och Ulf som gör låtarna
Mats: - Nalle och jag är bara med och spelar.
Nalle: - Men jag har faktiskt skrivit en låt.
Vad anser ni själva om era texter?
Nalle: - Vi har bra texter så länge de inte handlar om
något.
Mats: - Just det, texten ska inte handla om någonting.
Lars: - Vi är väldigt intellektuella, trots detta är
det vi som skriver de dummaste och larvigaste texterna.
Men jag tycker inte det är fel om texten har ett
innehåll.
Tycker ni inte att texten har någon betydelse?
Mats: - Musiken är det viktigaste.
Lars: - Nej, jag tycker att hela grejen är viktigast.
kan man inte lika gärna skippa sången då?
Lars: - Sången är viktig, men det betyder inte att
texten behöver vara det. Det går inte att underhålla
lika bra utan sång.
- Vi försöker genom våra texter och vår musik
förmedla en helhet, som ska förmedla glädje och
spontanitet.
Mats: - Även om vi kanske inte får den respons vi vill
ha.
Lars: - Vi vill vara glada och spontana och vi vill
gärna att publiken ska vara det också. De behöver
inte vara det när vi spelar, men vi vill gärna att de
ska vara det i hela sitt liv.
Är ni glada och spontana allihop?
- Ja, det kan vi nog påstå att vi är.
Säger ni verkligen till varandra vad ni tycker?
Lars: - nej det gör vi inte, vi är inte speciellt
ärliga mot varann. Förresten träffas vi inte så
ofta. Jag, Ulf och Mats brukar umgås ibland, men Nalle
träffar vi ganska sällan. han är med när vi repar
(ibland). Men vi hejar på stan! (allmänt garv).
Hur ofta repar ni?
Lars: - Vi har haft två spelningar, inför första
repade vi fem gånger, inför andra två gånger.
Mats: - Vi tycker det är tråkigt att repa, det roliga
är på scenen. Jag blir så glad när jag sitter där
bakom trummorna uppe på scenen.
Lars: - Jag tycker också att det är tråkigt att repa.
Särskilt i Nalles bastu (för man får sådan
huvudvärk). Den är ju ganska minimal. Men vi ska
börja repa lite oftare fram i vår-sommar...
Och den framtida utvecklingen?
Lars: - Om man nu redan har stått på scen, så kan man
ju inte fortsätta för att få stå där en gång till.
Då är ju istället den naturliga vägen att utveckla
musiken. Men när man kan spela är det dags att sluta,
anser jag.
Tänker ni försöka bil kända?
Mats: - Jag vill bli känd!
Till sist: Nu är det dags för äkta levande musik.
Det är dags för ARNE HUND. Missa inte deras nästa
framträdande.
Av Eva Från Mutolac Nr 1
|
|
|