PUNKEN i JÖNKÖPING 78-83. Förord.
Att göra en samanställning av punkband från Jönköping, det hade jag inte en tanke på, detta till trots att Rockarkviets Arbetsgrupp inbjudits till Länsmuseet, i detta Smålands Jerusalem, av Lars Östvall, för att bevista utställningen om Jönköping/Huskvarnas rockhistoria, hösten 2002. Lars, hade under pistolhot, eller kan det ha varit alla dessa mängder av kaffebröd, lyckats övertyga musieförvaltningen, att också rock var en viktig del av "länskulturen", och borde därför lyftas fram med en egen utställning. En jävligt rolig och intressant utställning, kan jag tillägga.
Trots detta och att jag dessutom gillade/ar band som Tant Brun och 6 - 10 Redlös, så lämnade Jönköping min tankevärld. Men sent ska syndaren vakna, jo jag försöker hålla det religiösa temat igång, för det gjorde jag rejält. Det var inte Gud inte heller påven, nej inte ens en Runar Sörgaard som väckte mig. Utan det var Heinz från 6-10 Redlös som erbjöd sej att hjälpa till med att dokumentera punken i Jönköping. Jag trodde knappt det var sant, men jag behövde knappt göra ett smack, utan kunde ägna mig åt mina studier. Heinz mailade och ringde folk, samlande in fanzines, digitaliserade bilder etc. Inte nog med det, han fixade fram inspelningar som han brände ner till cd. 

Så nu halvåret senare, sitter jag här för att publicera detta dokument om hur punken också nådde till Jönköping och hur den kom att betyda så oerhört mycket för alla de inbladade. För idag när punkrevolten inte ens får raggarna att surna till (trots att den fortfarande attraherar nya generationer) så tillhör denna period vår svensk kulturhistoria! Även om vissa mumier i kulturmaffian/punkmaffian anser motsatsen. Den väckte och engagerade människor, och den lämnade efter sig ett musikaliskt arv som är lika viktigt som det från RockRagge och Hep Stars eller Abba och Nationalteatern. Kolla bara på dagens rockband, där utseende och musikalisk attityd är ett. Men nog tjafsat från mig nu, jag låter Heinz komma till tals istället, så här skriver han i häftet till cdn Rock against raggare vol2: En cd som kan beställas direkt från Heinz på g_zaz@hotmail.com för 50 kr + 10 kr porto. Klicka här för recension & låtlista

 Om det är sant att punkrock föds ur tristess och frustration kan det förklara att det fanns inte mindre än 50 punkband i Jönköping i början av 80-talet. För Jönköping var en frikyrklig zombiestad där ungdomarna slog ihjäl sin fritid med att spela ishockey, äta hamburgare och be till Gud (om en mer meningsfull tillvaro). Flipperhallen och McDonalds var de "naturliga" samlingspunkterna och när krav restes på ett allaktivitetshus byggdes det i stället en ny tennishall och en ny pingstkyrka för ofattbara belopp.

De första punkbanden - SEG DEG och TANT BRUN - var i 14-årsåldern när de bildades i början av 79. Båda banden var trio (Ebba Grön-sättning). Seg Deg spelade avskalad treackords-punkrock utan övriga attribut. Inga säkerhetsnålar och nitbälten. Tant Brun däremot klädde ut sej efter bästa förmåga i plastbyxor, rutiga t-shirts och färgat hår. Musiken var lite mer nyanserad och på gränsen till pop. På den tiden fanns ingen samlande kraft som fixade punkspelningar så de få konserterna ägde rum på tonårsdiscon och fritidsgårdar.

Den stora punkexplosionen kom först 80-81 i samband med att den nybildade musikföreningen Acne börjat arrangera spelningar med nya band som DISCO 2000, MIGRÄN, BLÅ FOBI och 77-BAKLÄNGES. Acnes första konsert spelades in med sämsta tänkbara utrustning och gavs ut på kassett av fanzinet Tortyr under namnet Råkk against raggare (vol 1) Raggarna var nämligen en ständig pain in the ass. Deras våldsbenägenhet var förmodligen överdriven, men ett par punkare misshandlades ganska brutalt och på helgkvällarna fyllde raggarna stadens gator med sina stora bilar, sina sydstatsflaggor och sin machoattityd. ED-gymnasiets stora aula där de flesta Acne-spelningarna ägde rum var sämsta tänkbara lokal för ändamålet. En stor hög scen och ekande stengolv och tegelväggar. Många av banden var ganska värdelösa som musiker. Men ju sämre desto bättre, Ofta var det dom 'sämsta' banden som var coolast och väckte störst jubel, vilket inspirerade fler att börja spela..

Behovet av en samlingspunkt och konsertlokal växte. Den gamla tomma brandstationen ockuperades i flera omgångar våren 82 och hundratals ungdomar anslöt sej till ockupanterna. En stödfestival ordnades. TANT BRUN, HOSPITAL DÖD, SIXTEN REDLÖS och SMÅLANDS FOLKBAND var några av banden som spelade. Kommunen hade inga planer på att släppa brandstationen, men upprepade kravaller på stan och sammandrabbningar mellan ockupanter, raggare och polis tvingade till slut fram ett kompromissförslag. Kommunens erbjudande om en föreningslokal i gamla tändsticksfabriken splittrade ockupanterna. Kulturhuset kanske inte blev den fristad som anarkisterna var ute efter, men ändå en betydelsefull samlingspunkt och nu fanns det plötsligt både replokaler och konsertlokaler. Samt verkstäder, ateljéer, kafé, fotolabb, bio etc..

Migrän och Tant Brun bytte namn till DANSDEPARTEMENTET resp SEX MACHINE och var nog de mest inflytelserika banden i Jönköping vid den här tiden. För liksom dem började massor av nya band spela nån variant av postpunk (Chinese Erotic, Bonedance, Agoni, Baabaa Blacksheep, 3-4 Stycken etc) och även Acne började arrangera alltfler postpunk- och gothrockspelningar. Alla gillade inte utvecklingen och en ny musikförening - Jönköpings Fria Musiker - bildades av ett gäng punkrockare som fortsatte fixa renodlade punkspelningar med band som Pöbel Möbel, Anti Hundmina, Foggy Frogs, G-ANX, Fatal Females etc. Se kommande(?) "Rock against raggare vol 3 - 1984-90".

Så långt Heinz... så klicka här för att komma till Jönköpings punkbandslista!
r för