| Inte helt representativa kanske, för Harlequin har redan skördat större framgångar än andra band hinner göra under hela sin karriär.
Harlequin hade nämligen en ledande roll i TV 2-filmen "Fjortonårslandet", som antagligen har visats när du läser det här. Om inte, så lär den visas snart. Håll ögonen öppna !
Harlequin bildades för tre år sedan. Den nuvarande sättningen - Anders Carlbring, gitarr, Göran Klintberg, trummor, Anders Holm, bas och Sebastian Håkansson, sång - har dock bara hållit på i drygt ett och ett halvt år.
Harlequin vill framstå som ett band där alla medlemmar har lika stor betydelse. Om någon av dem svarar mer för deras musikaliska profil än de andra, så visar man i alla fall det inte utåt.
Talesman är emellertid sångaren Sebastian Håkansson.
- Är man rock- och popintresserad så är det ganska naturligt att man vill lira den musik som man lyssnar på. Och vi bildade Harlequin för att vi inte tyckte att det räckte med att lyssna.
Vi ville lira också.
Sebastian och hans polare skaffade instrument och en repetitionslokal.
- I början lät det förskräckligt, säger Sebastian.
Men vi var envisa. Och beredda att satsa allt för att lära oss att spela ordentligt.
Och det har dom sannerligen gjort !
Jag hade själv tillfälle att lyssna på dom på Stockholms största rock- och popfestival i somras. Harlequin var ett av de absolut bästa. Efter jazz-funkbanden var det en enda stor befrielse att få lyssna på någon som spelade renaste rock. Det var vad Harlequin gjorde !
Svårt att fixa spelningar
Att ordna jobb för bandet är ett problem, trots att bandet har all talang som behövs.
Bandet har i genomsnitt spalat live en gång i månaden under de senaste 8-9 månaderna. Och mad gager som ligger kring 500-700 kronor, så förstår man att det inte blir många 25-öringar över när bil- och sånganläggningshyra betalats.
Nu är det inte pengarna som är Sebastians och dom andras drivkraft. Det är kärlekan till musiken och viljan att uttrycka något som man tror på.
Harlequin sjunger på engelska, det är mest egna låtar.
- Vi har vuxit upp med att lyssna på engelsk och amerikansk pop så det känns bara fånigt att sjunga på svenska när våra rötter finns i den engelskspråkiga rocken.
Innehållet i sångerna speglas i deras titlar. "Usless heroes" handlar om meningslösa idoler. |
|
- Idoler behövs inte, säger Sebastian. Dom är inte mänskligare än du och jag. Tvärtom verkar dom ha svårare att vara naturliga.
"Citylights" heter en annan låt. Den handlar om storstadens våndor och eventuella glädjeämnen. "Alone" handlar om ensamhet. Typiskt storstadsproblem. "Drug dealers" hittar man också framförallt i storstäderna. Där problemen naturligtvis är störst.
- Vi vill säga nånting med våra texter. Hur det är för ungdom i vår ålder. Påverkan av idoler och såna saker. Vi orkar inte med alla hej-och-hå-låtar. Säger Sebastian.
Som ni märeker är Harlequinett typiskt storstadsrockband. Som kunde komma från vilken västeroupeisk miljonstad som helst. Ungdomsproblem är de samma överallt. Arbetslöshet, drogmissbruyk, tristess, resignation finns överallt, i London, Berlin, Paris, Helsingfors, Rom...
Harlequin är inte ensamma om att spela rockmusik i Stockholmstrakten det finns fler än tvåhundra band i och runt stan.
Popen idag 78/79 Text Stig Nordlund.
|
