Glo känner alla till. Ett av de allra mest efterfrågade banden på västkusten, kan man säga. För Glo har varit i Arbetet 3 gånger, i Aftonbladet, i radio och så gjorde man för några veckor sedan, en blixtvisit på Oasen i Stockholm (men mer om det senare).
Det här skulle kunna vara en Askungesaga. Från ingenstans till stor popularitet. Om det inte hade varit för att man är ett veteranband.
Glo har faktiskt funnits till i över 1,5 år. Och det blir inte mindre trevligt för att genomsnittsåldern är 15,5 år. Och även om det nu tack vare festivalen på Sprängkullen, som denna popularitet kommit - så var det inte första gången som man spelade ute.
Men eftersom Glo är ett gäng trevliga 


Jonas A intervjuar GLO för Anarki o Kaos
killar som kan det här med att berätta historier, måste jag ta Glos historia från allra första början. Men först en presentation av bandet.
På bilden här ovan ser vi från vänster till höger: Mikael Ramstedt - sång, Peter Larsson - bas, Patrik Magnusson - gitarr och saknas på bilden gör trummisen Gerry Magnusson. Men över till the Glo story. Alltihop började sommaren 1977, när två glada punkdiggare (Peter och Patrik) åker till England på en språkresa.
- Vi skulle ha sett Clash, Jam, 999 men pengarna tog slut. Så vi smet in på ett zoo, berättar Patrik.
- Jag hade nästan inga pengar kvar, för jag hade köpt en massa plattor. Så jag hade inte pengar till röka, fortsätter Peter. Men så hade dom en sån där automat med griparm där man kan vinna cigaretter. Där stoppade jag i pengar, men lyckades inte få tag i några cigaretter. Så pengarna tog slut.
- Då fick vi den strålande idén att leka Hare Krishna, så vi gick runt med ett plommonstop. ”Stöd dom svältande barnen i Sverige” osv och folk la i lite småpengar, ända tills det kom en snut och då stack vi.
- Sedan, när vi kom hem, beslöt vi oss för att starta ett punkband vilket vi gjorde, säger Patrik.
- fast då hade vi inte riktigt samma sättning som idag, fortsätter Peter. Hur som helst lyckades vi spela sönder den andre gitarristens förstärkare, innan vi kickade honom.
- I början körde vi mest gamla rocklåtar, bara för att lära oss lira. Men vi började också ganska snabbt att skriva egna låtar, som t ex II:B och Burning power.


Idag kör Glo bara med egna låtar utom två: Gunnar Rehlin (som är Plastic Bertrands Pogo Pogo med svensk text) samt en manglad version av Rod Stewarts hitlåt Sailing.
- Vi vill skymfa Rod Stewart, säger Mikael. Men det är en bra låt om man kör den snabbt. Glo hade spelat ute 4 gånger innan man gjorde sitt succéframträdande på Sprängkullen. B la spelade man tre gånger på samma dag på en skola. För 7:orna, för 8:orna och för 9:orna. Så var det dags för den stora festivalen på Sprängkullen. Peter låg dyngrak under en trappa och tjatade om att få en ostmacka. Någon vänlig själ förbarmade sig över honom och kom med en dylik smörgås, varpå Peter förvånat frågar.
- Varför får jag en ostmacka?


Hursomhelst blev Glo den stora succén på festivalen. Och eftersom det gick så bra ville alla tidningar skriva om bandet. Aftonbladet, Arbetet och Musikens Makt och radion.
- Tidningarna fattar inte nåt. Det vi snackade om för ett-två år sedan börjar dom hajja först nu. Men vi ligger långt före dom. Och så ska alla skriva om oss bara för att vi är unga, säger Peter syrligt.


Men sprängis succén betydde också att Oasen i Stockholm vill ha upp dom, fast dom aldrig hört oss, säger Patrik.
- och vilken resa upp, skjuter Mikael in. Vår sk ”manager” spelade in ett timband, en slags dagbok, på bilresan upp. Vi sjöng lite, spelade in pisspauser, Örebro tre gånger ( för vi åkte vilse och fick köra genom staden tre gånger).
- Men i Stockholm gick det bra, säger Patrik
- fast vi var tvungna att åka hem nästan direkt efter att vi spelat, så man hann ju inte träffa så många, säger Peter. 


Så här såg tidningen ut.

Och Ebba Grön kallade Mikael för skåning, men vi ska tracka dom när vi ska vara förband åt dom på Errols den 10 feb. (samma dag som det här numret börjar säljas).
- Skriv också att vi tycker det är viktigt med texter på svenska och att vi gjort en ny låt som heter ”Du Gör Som Dom Vill”, säger Peter.
Vilket härmed alltså är gjort.
Jonas A. Anarki och Kaos Nr 8


Du Gör Som Dom Vill.
Jobba hårt åk sen hem
sätt dig framför teven.
Ja, för fan, de e de dom vill

Ta för dig, ta det lugnt
sätt dig ner, ta en grogg
ja, för fan, de e de dom vill

Ref
Du lyder bara och gör som dom vill
Du lyder bara och sitter där still

Hör på mig, lyssna fint
De e så dom säger
Ja, för fan, de e de dom vill