|
När
den engelska punkvågen slog in över Göteborg för ett par
år sedan föddes en mängd unga band ute i förorterna. Ett
av dem var Göteborg Sound i Högsbo.
- Punken kom med grejen att folk spelade utan att vara
extremt skickliga. Det fick vi en skjuts av, säger bandets
trummis Janne Olsson.
Liksom många av de nya grupperna är Göteborg Sound
kritiska mot den progressiva musikrörelsen. Där finns bara
överklassen som predikar för arbetarna hur de ska bete
sig, menar de. Själva vill de bygga upp en ny rörelse som
hör hemma i deras egen verklighet, jobbet och förorten.
Göteborg Sound består av, förutom av Janne Olsson, av
Sussanne Walén som sjunger, basisten Ulf Sandberg och
gitarristerna Björn och Dennis Johansson. Alla fem har
vuxit upp i samma område och gått i samma skola. I dag
jobbar de som lagerarbetare, städare, AMS-snickare och plåtslagare.
Spelar gör de på fritiden.
Aldrig proffs
- Ingen av oss kan tänka sig bli proffs, säger Janne.
- Vi har tänkt så här: rock är känslor. Dom känslorna
och aggressionerna får man genom att arbeta och leva som
vanlig människa. Jobbar du hela dagen på ett varv och åker
hem sen i en full spårvagn får du en viss inställning
till lovet. Det är grogrunden till vår musik och våra
texter.
- men vi vill inte tala om för folk vad de ska tycka och
vad de ska göra. Vad vi vill är att få folk att reagera
mot det som är snett. Sen får de politiska partierna ta
vid.
- Man förändrar inte samhället med musik, som en del inom
musikrörelsen tycks tro.
- Vi försöker skriva lättfattliga texter. Som vi
uttrycker oss i vardagslag. Och det handlar om sånt som händer
oss till vardags. Sånt som är snett och sånt som är bra.
Inga pekpinnar. Inga radikala paroller. Pekpinnar finns det
tillräckligt av i musikrörelsen, tycker Janne och Björn.
- Det är presic som i skolan. Gör det och gör det.
Fina ord
- Vi är arbetarungar. Vi vill inte framhäva det. Men vi känner
att vi inte hör hemma i musikrörelsen. Där talar över-
och medelklassen om hur vi ska göra och vara. Med fina ord
som man inte förstår.
- Deras musik tycker vi är halvmesig. Undantaget är
Gidibrallan, som fanns förut. Dom hade spelglädje.
- Själva har vi 60-talsmusiken i botten. Kinks, Who,
Stones och Beatles. Det
var dom vi växet upp med. Sen fick vi höra sånt som Sex
Pistols. Det var musik med jädrar anamma i. Den fick i gång
oss fast vi spelade ganska dåligt.
Janne och Björn kallar den musik dom spelar garagarock.
Uttrycket kom till i USA i Beatlesyran på 60-talet. Mängder
av band startades av unga, oerfarna musiker. Oftast hade de
ingen annanstans att öva än hemma i garaget.
Det var alltså musik under knappa omständigheter.
Detsamma gällre de nya banden i Sverige, menar Janne och Björn.
De kommer till trots allt. Mycket uppmuntran får de inte.
- Vi tar av våra avlöningar för att kunna spela. Några
bidrag eller hjälp har vi inte fått fast vi försökt. Det
är fel, tycker vi, att det inte finns utrymme i samhället
för att spela på det här sättet. På fritiden bara för
att det är roligt.
- I dag går alla pengar till etablerade grupper som t ex
Nynningen och Nationalteatern.
- Alla såna här band i Göteborg, och det är många, är
rätt hemlösa. De flesta står utanför allt det
etablerade. Det de har gemensamt är rocken. Enkel musik med
känsla i.
För att stödja den nya rocken har Göteborg Sound nyligen
startat föreningen ”Rock i Göteborg” tillsammans med
bandet Bruset.
- Det främsta målet är att regelbundet ordna konserter
med små garageband i mindre lokaler för ett par hundra människor.
- Men vi vill också sprida kännedm att det inte är svårt
att spela in egna plattor.
Eget bolag
Själva har Göteborg Sound spelat in två singlar, den
senaste i Nacksvings studio.
- Men vi sprider den själv. Sen i framtiden ska vi i föreningen
försöka bilda eget skivbolag och få igång en egen
distribution. För Janne och de andra i bandet är det
viktigt att bygga upp något eget. De vill inte haka på
musikrörelsen.
- Vi börjar där den började för sju-åtta år sedan. Men
vi tänker inte göra om samma misstag som dom gjorde, säger
Janne. Ett av felen som musikrörelsen gjorde var att den
isolerade sig, anser de.
- den tog inte bara avstånd från allt som inte hade
socialistiks stil. Den isolerade sig också geografiskt, åtminstone
här i Göteborg, genom att bara hålla till på ett ställe.
Det blev dom insnöade av.
- Vi vill inte ha något fast ställe. Då kommer bara en
stampublik och då riskerar vi att fastna där. Därför hyr
vi lokal gång från gång.
Behöver oss
- Och vi ordnar bara spelningar ute i förorterna. Dom som
kommer och lyssnar på oss där är mellan 15 och 20 år,
och de flesta av dom åker inte in till stan för att lyssna
på musik. För att nå dom måste vi spela där de bor.
- Och dom behöver vår musik. Den de annars har runt
omkring sig är så elitpräglad. Vi vill komma med något
som är ärligt för att få dom att reagera.
Ett annat av musikrörelsens misstag, menar de, var att låta
proffsigheten ta överhand.
- I början skulle alla få spela. Men snart blev det samma
elit tänkande som inom den komersiella kulturen. Proffsen
blev fler och fler.
- jag tros att det beror på att folk som kom med politiska
texter blev kritiserade för sin musik. Det fick dom att tänka
att ”folk ska inte kunna säga att vi inte kan spela. Vi måste
bli bättre.” Och så blev många tekniskt sett allt
skickligare, säger Janne.
Skräms bort
- Det har skrämt bort många nya grupper, tror jag.De har
tyckt att det inte har varit någon idé att vända sig till
musikrörelsen när de i alla fall inte var så bra som, t
ex Nynningen ocg Björn afzelius.
- jag mena inte att det är fel att vara tekniskt skicklig.
Men det måste finnas plats också för band som inte är
det. Rock är ju så mycket mer än bara teknik. En känsla.
- Sen vet vi heller inte riktigt var vi har musikrörelsen i
dag. För bara ett par år sedan var punken facistisk, sa
dom. Nu är den plötsligt bra.
- Har dom svängt för att dom verkligen insett att dom haft
fel? Eller försöker dom bara desperat hänga med? Man
undrar.
Dagens Nyheter Lördagen den 25
november 1978 Text Sonja Hulth
Förlorar musikrörelsen?
En desperat musikrörelse som kappas med de komersiella
skivbolagen om de unga banden. Är den bilden riktig?
Håller musikrörelsen på att missa den nya musiken?
Jonas Sjöström på SAM:
- Den har stämplats som politisk och tråkig. Det är framförallt
Nacksving som bidragit till det. De nya banden vill inte få
den stämpeln. Därför har många av dem skrämts bort.
- men det är ändå flera grupper som kommit till oss med
singlar. Kriminella Gitarrer, Hela Huset Skakar, Dag Vag,
Skabb och Ebba Grön. Och när de ser hur vi fungerar skräms
de inte bort.
- Vi behöver den nya generationen. Och jag tror att vi
klarar av det.
Bengt Assarsson, Nacksving:
-
De unga banden har funktionen att ge kritik. Även om de går
utanför musikrörelsen nu, kommer de senare att ingå i
den. Men innan dess krävs det en förändring hos både
gamla och unga. Båda bör utvecklsa politiskt först.
- Många har nog skrämts bort av det politiska ”kivet”.
Men det är nödvändigt. Vi måste veta vad vi vill.
- De unga tycker att vi är försoffade. Men vi har ändå
grunden gemensam.
- De kommersiella bolagen jobbar som katten för att nypa
den här generationen. Men jag tror att de har svårt att nå
den.
|
