Fiendens Musik är mycket popigare än tidigare och den tidigare rakt-på-punken har fått ge vika för mer sextiotalsinfluenser och reggaeharmonier. Men varken detta eller saxofonisten Mats Bäckers vilda försök att väcka ungdomarna får publiken att ge upp sina sittplatser. Inte förrän sista låten annonseras börjar folk röra på sig och när extranummret spelas är det flera som är uppe och dansar. Men då är det så dags.

Det är inga nöjda Fiendenansikten som går för att lösa ut kvällens gage.

Men fritidsgårdsföreståndaren är mycket nöjd och menar att Fiendens Musik har fått det bästa mottagandet på mycket länge.
- I vanliga fall brukar publiken gå mitt i föreställningen!

Fiendens Musik bildades mitt under punkvågens höjdpunkt av några killar i ett journalistkollektiv i Lund. Det var sångaren Mats Zetterberg, textförfattaren Karl G Jönsson och saxofonisten Mats Bäcker som tillsammans med några kompisar (bl a gitarristerna Peter Kempinsky och Harry Schiffman) bestämde sig för att börja repa tillsammans. Namnet hämtades från det kommunistiska partiet SKP:s antirockbok "Folket kan aldrig segra till Fiendens Musik".

I början var det si och så med spelskickligheten. Det var t ex första gången Mats Bäcker spelade saxofon någonsin.

- Jag fick två lektioner av min brorsa som är musiker. Det var allt.

Ochfortfarande låter det brötigt och bräkigt om saxofonen, men just den har blivit ett av Fiendens Musik musikaliska kännetecken.

Den musikaliska klippan i bandet är dock Gamle-Harry Schiffman som skriver nästan all musik i bandet och är något av gruppens motor. Deandra fienderna i bandet är medvetna om "Gamles" vikt.
- Den dag Harry lämnar bandet upphör Fiendens Musik att finnas till.

De andra i bandet är Ulf Karlberg på basoch Micke Widell på trummor. En samspelt kombination och utan tvekan gruppens främsta instrumentalister.

I förra årets vimmel av rock mot organisationer bildades det även en Rock mot Vecko-Revyn-oranisation. Ett samfund där även Fiendens Musiks namn fanns med.

Mats Bäcker kommenterar:
- Organisation och organisation... Det blev aldrig något allvarligt av Rock mot Vecko-Revyn, den föll ihop p.g.a. bristande intresse. Det var någon i Mörbyligan som ringde upp mig mitt under en fotokurs som jag ansvarade för. Jag svarade "ja" utan att riktigt uppfatta vad det handlade om. Vet inte om det var rätt eller fel. Men visst är det viktigt att kämpa mot taskig discomusik, det vidhåller jag.
Vecko-Revyn Nr 20 - 30 maj -80 Text: Ulf Bergström Foto: Mats Bäcker