Fiendens Musik - socialister som spelar dansmusik
Första tåget gick –64. Beatles fick folk att börja lira pop. Andra tåget avgick från Gärdet sommaren 1970. Folk började med proggrock. Tredje tåget gick –77. Folk började spela punk.
Killarna i Fiendens Musik hade väntat länge på perrongen. När tredje tåget kom hoppade dom på. ”Tredje tåget” är baksidan på Fiendens Musiks andra singel. Den beskriver gruppens tillkomst.
Killarna i gruppen är gamla nog för att ha hämtat intryck både från första och andra tåget. Stones och Beatles ligger som en stabil grund till deras musik, proggrörelsen har format deras politiska syn och punken står för inlevelsen och energin.
Killarna i Fiendens Musik är runt 25. Mats Zetterberg, sång, Mats Bäcker, saxofon, Peter Kempinsky, kompgitarr, Ingvar Krupa, trummor, Harry Schiffmann, sologitarr, och Lasse Rangli, bas.
Allihop har rört sig i studentkretsar i Lund och haft ett finger med i den svenska proggrörelsen.
Som en del nya punkband står dom med ena foten i proggrörelsen och den andra i den engelska nya vågen.
Men Fiendens Musik är ett av dom nya band som gärna och ofta slår mot tråkigheten och trångsyntheten inom proggrocken. Sitt namn tog dom efter skp-boken ”Folket kan aldrig segra till fiendens musik”. En predikan över hur farlig rockmusiken är.
|
|
- Vi är socialister allihopa i bandet, förklarar sångaren Mats Zetterberg. Men vi skulle aldrig drömma om att föra ut något slags partiprogram från scenen. Vi är ett dansband, helt enkelt.
Vi sitter i fikarummet på studio Bellatrix i Malmö. Efter två singlar håller Fiendens Musik nu på att förbereda inspelningen av sin första LP. Plattorna spelas in på den nya Malmöettiketten Bellatrix.
Gruppen har ett mycket personligt, rockigt och lite garageaktikt sound.
Fiendens Musik bildades som ett sant punkband. Bäcker och Zetterberg hade precis själva börjat musicera när de satte upp en lapp på anslagstavlan på Akademiska föreningen i Lund för drygt ett år sedan. Dom sökte ”lagom” bra musiker.
Ganska snart hade dom fått ihop ett gäng nybörjare. Först spelade man mest andras låtar, Iggy Pop, Devo, och Stiff-gänget i England var favoriter. Och framförallt enkla att härma. Versionen av Larry Wallis bräkiga ”Police Car” finns fortfarande i gruppens repertoar i form av ”Snutbil”. Annars har det mest blivit egna saker.
Texterna kan handla om vad som kan hända på en gata i en småstad som Lund om natten. Som ”En sperk rätt i skallen” eller ”Det är han”. Det kan också handla om fotboll eller kärlek.
- Vi gillar inte plakattexter, säger Mats. Vi skriver bara om sånt vi upplevt själva. Texterna ska gärna ha ett vettigt innehåll – men det betyder inte att revolutionen alltid ska infinna sig i sista versen som ett brev på posten.
Fiendens Musik kör med en hel del intern vänsterkritik och jargong som kan störa lyssnare som aldrig känt sig hemma i den svenska proggrörelsen.
Men nonchalera inter gruppen för det. Dom spelar rockig, skranglig rockmusik med Mats Bäckers vilda saxofon som extra krydda.
Text Måns Ivarsson – Vecko Revyn Nr 19 9 maj 1979 - Sverige Spelar - Malmö |
