Det är inte ofta. Men ibland dyker det upp rockgrupper som skiljer sig från mängden, som har självförtroende och förmåga att utveckla en personlig och originell musik.
Det här är en sån grupp – Date-X från Eskilstuna.
Någon gång förra hösten nämnde Billy Madden på dt lilla skivbolaget Adventure att han fått kontakt med en Eskilstunagrupp som kallade sig Date-X. Han var djupt imponerad.
- Dom spottar ur sig skitbra låtar på löpande band, sa han entusiastiskt.
Två av dom kom med på samlings-LP:n ”Let it out II” och det var på Let It Out-galan på Underground i Stockholm jag såg dom första gången. Andra gången var på Roxy förra veckan och det är väl inget större fel på Docent Död, men efter Date-X kändes dom ungefär som en avslagen pilsner.
Det är få svenska grupper som uppträder med sådant självförtroende som just Date-X.
Dom tror på vad dom gör, dom vet att dom är bra och ber inte om ursäkt för att dom står på scenen.
Dom är också medvetna om hur viktigt det är att ha en tuff image, utan att det blir överdrivet och fånigt. Sångaren Bengt Eklund ser så där lagomt nonchalant ut, gitarristen Benny Eriksson hoppar omkring ungefär á la Wilko Johnson och har alltid skjortkragen precis så fräckt uppvikt som alla engelska band brukar ha. |
|
Efteråt kan man tro det är fyra andra killar man träffar. Lika självsäkra som dom är på scen, lika blyga och tystlåtna är dom privat men till sist lyckas jag i alla fall dra ur dom historien om Date-X.
Bengt och Benny har gått i plugget ihop sen tredje klass. För några år sedan började dom spela ihop i Rockgift. På den tiden lirade Bengt bas men när Magnus Adolfsson kom med tog Bengt hand om sångmikrofonen istället.
- Då var det Ramones- och Boyslåtar för hela slanten. Efter ett tag började vi skriva egna låtar men det är ingen av dom som vi spelar nu för tiden, berättar Benny.
Folk kom och gick i gruppen och till sist var det bara Bengt, Benny och Magnus kvar.
- Det var då vi fick höra talas om en liten fjant som gjorde grannarna hysteriska genom att spala trummor dygnet runt, säger Benny skämtsamt.
Och fjanten var den mycket kortvuxne Mats Jonsson, allmänt kallad ”Masken”. Ingen som sett honom tror att han i likhet med dom andra i gruppen närmar sig 20-årsåldern. Men ingen som sett Date-X tvekar heller längre om att han är en utomordentlig trummis. Inte bara trummis för övrigt, det är också ”Masken” som står för all bakgrundssång på den LP som släpps i höst. Och han sjunger även en av låtarna ”Lorie”.
Först tänkte de kalla sig för Melody. Jag hinner inte protestera och säga att det låter ju som namnet på ett dansband förrän Benny berättar att det inte gick. Namnet var upptaget - av ett dansband…
Det blev Date-X istället. Och det blev musik som är svår att jämföra med något annat, det är svårt att hitta tydliga influenser.
- Vi lyssnar på engelsk rock, säger Benny. Som om det skulle hjälpa oss på traven men erkänner i alla fall att han i sitt gitarrspel är ganska influerad av U2:s gitarrist. Och det är till stor del Bennys gitarrspel som sätter sin prägel på Date-X:s musik. Låtarna har inte bara en stark melodi och refräng utan som oftast ett gitarriff eller en gitarrslinga som biter sig fast.
Det är Benny och Bengt som står för all musik och Bengt för alla texter. Ofta utgår han från en titel (”Trappuppgång”, ”Ce Soir”, ”Falskt alarm”, ”Ultrarapid” etc.) och skapar en historia kring det ordet.
- Tidigare sjöng vi på engelska, det är ett följsammare språk. Men nu är nästan alla låtar på svenska. På LP:n är det bara en med engelsk text, säger Bengt.
LP:n, mixad av Dan Sundqvist från Reeperbahn, är färdig men kommer inte förrän efter sommaren. Nu i dagarna släpps en mycket fin singel, ”Trappuppgång” (Adventure). Till hösten är det aktuellt med en längre turné ihop med några andra band.
Var ska det här sluta?
Ambitionerna är ju att bli heltidsmusiker.
Men det är långt dit, tror Benny.
Det har han rätt i. Men jag är ganska övertygad om att Date-X kommer att nå sitt mål.
Aftonbladet måndagen den 8 juni –81. Text:Jan-Olov Andersson Bild: Bosse Johansson |
