"Att jobba med Mats Helge var kaotiskt!"
Namnet Kristopher Lind kanske inte får så många att haja till. Men Chris Linn/Lynn, kanske låter mer bekant. Son till Magnus Lind (Aston Reymers Rivaler och Perssons Pack), gitarrist i B-Films och Easy Action. Numer har Kristopher lagt gitarren under sängen, men Punktjafs passade ändå på att ställa några frågor om hans tidigare karriär. (Parallellt med denna intervju, gjordes också en med Kristophers gamle medmusiker Micke Lööv, så många frågor är desamma). Till intervjun..
Berätta lite om din musikaliska bakgrund, förebilder inspiration osv....

För min del började det hela 1976 - 1977 då jag införskaffade mina två första egna rockplattor. 
Dels bytte jag till mig Aerosmith ”ROCKS” och dels fick jag Sex Pistols ”NEVER MIND..” i present av farsan! 1976 fick jag också min första elgitarr. 
Övriga tidiga musikaliska influenser var t.ex Johnny Winter, Muddy Waters, Deep Purple, Nationalteatern, Gasolin, Pugh Rogefeldt m.m. Sedan, i tonåren, blev det mycket Iggy Pop, Bowie, Lou Reed samt hela punksortimentet - allt från”999” till Dead Kennedys men också Ebba Grön. 

Farsan (Magnus Lind - mest känd som bildaren av Aston Reymers Rivaler) var ju också musiker och spelade när punken kom med ett band som hette Rockslusk.


"På scen tillsammans med B-Films"

Ett tidigt minne var Nyårsafton (kan ha varit 1978), då farsan och hans polare anordnade rockkonsert/nyårsfest hemma i lägenheten på Valhallavägen! 
Bl.a spelade Ebba Grön och Mats Ronander i vardagsrummet - det var sånt tryck så att golvet höll på att brista.

"Kristopher med Easy Actions andra upplaga"
Var du aktiv i Stockholms punk/musik scen ?
Nja, jag hade ännu inte fyllt femton! när B-Films bildades, utan åkte mest skateboard i Gallerian...

Band innan B-Films ?
Första bandet var The Shame, tillsammans med tre killar från plugget. Vi repade i Farsans/Aston Reymers replokal på Mariatorget. Trummisen, Magnus Holmberg, var ju också med i B-Films. Sångaren var faktiskt Franco Santunione, på senare tid gitarrist i Electric Boys. Vi var dock rätt usla och spelade aldrig in nån platta.

Vad för typ av musik spelade ni ?
Det var mest Iggy och Bowie samt lite eget material.

Hur kom du med i B-Films?
Magnus Holmbergs kusin, Staffan, var sångare i Pain, och det var Staffan som frågade om vi ville vara med och bilda ett band efter att ha hört på en tape där Magnus spelade.
Gillade du Pain ?

Eftersom Painkillarna var lite äldre, och dessutom hade spelat in plattor så var man rätt impad faktiskt.
Du och Micke ersatte väl Andy McCoy, kallades B-Films för nya Pain då med ?
- Jo, Andy var med ett kort tag och lämnade efter sig ett par hyggliga låtar till oss bl.a Law and Order.. Dock tror jag aldrig att vi hette Pain utan det var nog B-films redan från början.

Hade Staffan den musikaliska stilen uttänkt eller var det pga dej och Micke som bandet fick den mer hårdrockiga/dolls stilen ?
Staffan var den drivande kraften i bandet, så hade vi ett ”sound” så var det nog ganska mycket Staffan som låg bakom. Dock bidrog jag och Micke med några egna låtar, bl.a de två som hamnade på Let It Out plattan.
Var ni seriöst satsande i B-Films ?
- Nääe, åtminstone kändes det aldrig så…. Fast det beror väl på hur man definierar ”seriöst satsande”….
Nu när du hört live-cdn hur tycker du det lät ?
Kul att höra hur det lät på den tiden, det är ju faktiskt över 20 år sedan... Vad gäller låtarna tycker jag att det pendlar rätt så friskt. De jag gillar är t.ex speedversionen av Search & Destroy samt Law and Order (den hade förtjänat att få bli singel - fattar inte varför inte den kom med på Let it out plattan?). 
Somliga av låtarna suger dock rätt rejält.... 
Så fort tempot hålls uppe så svänger det ganska bra, 
men de långsamma bitarna är ju direkt olidliga - t.ex 
de långsamma partierna på "Why do you exist".... 
Detta förklarar kanske varför "punkballader" aldrig var 
nåt som slog, det funkar helt enkelt inte..

"Staffan på knä för B-Films fansen"

Är du nöjd med låtarna på Let it out 2 
-Näe, inte direkt. Men det var kul att spela in en skiva. Den innebar debuten för mig. Dessutom var vi i extrem tidsnöd. Studioteknikern meddelade att han var tvungen att sticka ”om en kvart”, vilket innebar att Staffan fick 10 minuter på sig att lägga sången på bägge låtarna….. Det blev en enda tagning per låt, i ett svep utan stopp! Helt utan omtagningar! Strongt gjort av Staffan.


Samlingsplattan som släpptes på Billy
Maddens bolag Adventure, som f ö också hade ex-Pain basistens Hockys band: Chatterbox.
Finns det fler låtar inspelade ?
Har inget minne av det - Nix.
Vad hände mellan er och Billy Madden ?
Lille Billy hade modet att ge sig på Staffan efter en spelning på Underground - orsak, fortfarande okänd - Staffan sänkte lille Billy med en rak höger, vilket innebar slutet på samarbetet.
Fick ni skit hela tiden när ni spelade eller hur var publik responsen ?
Jag tror vi var rätt populära hos småtjejerna, annars var publikresponsen rätt ljummen.
Själv tycker jag det är synd att B-Films inte höll på längre då jag tycker
bandet hade potential, så varför sprack B-Films ? summering av tiden i B-Films.. Anekdoter minnen ?
Jag har för mig att bandet sprack när trummisen lade av, då det hela rann ut i sanden…Summa summarum kan man väl säga att vi aldrig var nåt väl sammansvetsat gäng, med någon riktig ”bandkänsla”. Vi umgicks inte heller speciellt mycket privat. Signifikativt för detta tycker jag var vid ett reptillfälle, då en av bandets medlemmar hotade en annan med stryk om han ”spelade fel en gång till”….och det var inte på skämt, smockan hängde i luften!
Har du nån kontakt med de andra idag ?
Nej inte alls.


Sen blev det Easy Action hur fick du det jobbet ?
Sångaren i bandet, Bosse Stagman (som hade modet att kalla sig Zinny Zan och var också
känd som Bosse Belsen Farbrors Amn….) hade sett mig med B-films och rekommenderade mig för de andra när bandet sökte ny gitarrist.

Och vad tyckte Pelle Ahlmgren om namnet ?
Jag har för mig att han blev tillfrågad av de andra grabbarna, om det var ok att vi lånade namnet - jag är dock inte helt säker.
Känns det som om punk och glam rock har en naturlig koppling ?
Näe! Det är ju faktiskt en ganska bisarr koppling. Själv gillade jag många av punkbanden, medan glamrock egentligen inte var något jag lyssnat på alls….

Kändes det lika stort som det verkade i den svenska pressen ? Hur möttes ni av publiken när ni spelade ute (glamrock var ju inte så stort)
Nja, det som var skillnad från B-films var att nu fick vi mycket press (typ helsidor i tidningen OKEJ i varje nummer), plus att vi faktiskt hade en entusiastik publik (åtminstone ute i landet), med småtjejer som försökte grabba tag i brallorna under spelningarna. Detta var den stora skillnaden. Riktigt stort blev det dock aldrig.
Gjorde ni mycket press utomlands ?
Det var nog mest lite strö-reportage, och aldrig i de riktigt stora tidningarna.
Var lanserades lpn ?
Skivan lanserades i hela Europa på SIRE/Warner, men hamnade ganska snart i reabackarna. Vi var aldrig i närheten av några guldplattor eller dylikt.

Easy Action firar med tårta till 
Kaffet !!!

Spelningar utomlands ?
Vad gäller utlandet blev det mest gigs i England och Finland. Bl.a var vi i London och spelade in en video till första singeln.
Hur var det att jobba med Mats Helge ?

Den mannen borde få en egen intervju! Att jobba med Mats Helge var kaotiskt! Filmen spelades in uppe i de svenska fjällen och det var så illa att vi allvarligt funderade på att hoppa in i bilen och smita tillbaka till stan natten efter den första inspelningsdagen….
Mats hade hyrt in två riktiga skådisar från USA. Resterande var vi samt 5 stycken strippor/utvikningsbrudar från London - vilket i och för sig var uppskattat av oss i bandet. Ett minne från inspelningen var när vi gjorde ett gig på den lokala puben. Efter att ha druckit mäsk med lokalbefolkningen lyckades jag somna på scenen med jämna mellanrum (jag satt och spelade!). Kee sparkade till mig då och då varpå jag fortsatte spela en stund tills jag somnade igen….


Flickornas favoriter Easy Action !!!!
Och vad hände med Bloodtracks Soundtracket ?
Den ena låten ”In the Middle of nowhere” kom senare på platta med ”nya Easy”, med Tommy på sång. Låten Bloodtracks gavs nog aldrig ut vad jag minns.

Ponera att filmen dyker upp på DVD skulle det vara kul att göra ett kommentarspår ?
Ja ! (Där hör ni se till att damma av Blood Tracks för DVD-realese, med EA och Mats kommentarer)

Och vore det inte läge för några reunion spelningar i så fall ?
Nej! (åtminstone inte med den ”första” versionen av bandet).
Så vad hände med Reunion giget som skulle komma på platta ?
Ja, vi hade faktiskt två reuniongigs på Melody i Stockholm. Det ena med den gamla sättningen - (med Bosse (Zinny..) och PeoThyrén (Alex Tyrone) - och det andra med den ”nya” sättningen - Giget med den gamla sättningen spelades faktiskt in med syfte att släppa en Liveplatta. Dock sket det sig på vägen och plattan släpptes aldrig.

När EA bytte musikalisk riktnig kändes det som ett naturligt steg ?
Ja, det kändes skitbra! Första versionen av bandet var 90% image och 10% bra musik. När Tommy kom med blev förhållandet det omvända. Egentligen blev det ett helt nytt band med helt ny stil. Det enda gemensamma med det gamla bandet var namnet, samt att Gerber, Kee och jag fortfarande var med.

Summering av EA tiden ? Anekdoter minnen....
Så här i efterhand ter sig livet som rockare rätt patetiskt. 
Konversationen sträcker sig i princip aldrig över brudar och starköl, vilket i och för sig är helt ok när man är 19 år. 
För mig var musiktiden som en enda lång fest.
 


Den "nya" sättningen på Easy Action!

Problemet var bara att festen höll på i 5 år…. Vilket gör att man faktiskt tröttnade efter ett tag.
Min summering av Easy-tiden blir dock: att vi började som ett gäng uppsminkade muppar med en halvtaskig platta. Sedan vände det när Tommy kom med - hela bandet lyfte både låtmässigt och instrumentalt vilket gjorde att vi slutade med flaggan i topp.
Slutet kom när Kee (heter egentligen Kjell Hilding Lövbom..) blev överköpt till Europe. Eftersom han var låtskrivaren i bandet föll det sig naturligt att splittras och prova nya vägar. Vi genomförde dock en folkparksturné 1987 utan Kee, vilket blev det sista vi gjorde ihop. De flesta minnen/anekdoter från Easy-tiden lämpar sig tyvärr inte för tryck… (inte ens på Internet!).

Ett kul minne är dock Hockeyspelsturneringarna som vi hade på turneerna när Tommy var med i bandet. De var på blodigt allvar. Vi hade pärmar med statistik om skytteliga, assists och annat som hör till. Dessutom hade vi en riktig elitserie (roddarna fick spela i allsvenskan) samt Canada cup, VM, OS m.m där vinnaren fick riktiga troféer. Tommy Nilsson var dock en ruskigt dålig förlorare, vilket gjorde att han alltid hade en papperskorg stående brevid sig som han kunde dänga med full kraft i närmsta vägg när någon gjorde mål på honom. Då gällde det att inte stå i vägen…. (Tommy är f.ö AIKare vilket kanske förklarar saken).


Första plattan med EA, som egentligen redan hade spelats in en gång med 
Danny Wilde på gitarr. 
När Chris gick med i gruppen och 
Warner skrev kontrakt med bandet spelades samma platta in en gång till.
Själv har jag ingen koll men jag skulle tro att det finns många som fortfarande lyssnar på EA och tycker de är lite "kult" får du frågor mail ang EA? Näe inte så mycket, men de flesta skulle nog inte känna igen mig idag, än mindre få tillgång till min mailadress.
Följdfråga finns det nån eller några EA sajter ?
Tror inte det, men det skulle vara kul om det fanns en.

Har du nån kontakt med den andra nuförtiden ?
Inte alls faktiskt. Musikvärlden är för mig en egen liten värld där de flesta inte har nån koll på världen utanför. Detta gör att när man lämnar musikvärlden så får man tyvärr inte så mycket gemensamt med de som stannar kvar. Därmed inte sagt att de andra grabbarna inte har nån koll, eftersom jag har inte träffat nån av dom på 10 år och inte har en aning vad dom sysslar med... (Jo förresten, Tommy har man ju sett med Lasse Berghagen i Allsång på Skansen!!!!…………………..kommentarer överflödiga….)

Så vad jobbar du med idag ?
För ett antal år sedan skolade jag om mig till Civilekonom och jobbar idag med aktier/placeringar hos en fondkommissionär.
 


Det var så här EA skulle erövra världen. Här i dokumentären 
"A hot summer night". Tyvärr var inte världen redo. Så Poison
rippade "We go rocking" och sålde miljoner. F ö så finns inte 
"A hot summer night" på DVD. VARFÖR ?!?!?...

Spelar du fortfarande ?
Det sista jag gjorde var en platta med ett band som hette Rat Bat Blue tillsammans med Gerber från Easy Action. 
Musiken var väl mainstream amerikansk rock. 

Vi släppte en skiva på CBS/Sony 1990/1991 som blev rätt hygglig men som kom på 19e plats på topplistan som bäst. Förmodligen var det fel musik för den tidpunkten.

Innan dess var jag faktiskt med i Electric Boys en mycket kort period. Jag hoppade dock av bandet innan första plattan kom ut och rekommenderade istället en gammal skol- kompis,Franco Santunione, som ersättare. 
Gitarren har jag inte rört sedan 1993. Den ligger under sängen och dammar. Jag har dock inte förmått mig att sälja den - det kan ju bli nåt återföreningsgig!!


Fotnot: Easy Actions 1:a Lp finns inte återugiven på cd, inte heller de inspelade re-union gigen.
Fast vinylerna lär inte vara så svåra att hitta. Leta också efter Let It out 2" med B-Films.

Det finns dock en bra radioinspelning från Idrottshuset i Tumba 84-02-29 (45 min) med första EA sättningen dvs Bosse som sångare, samt en radioinspelning från Ahlströmmerskolan Alingsås mars 85 (20 min) med Tommy på sång.