Recensioner:

Baiters ”Droga för att våga” (Attack) är hittills årets singel å har även en chans att bli det året ut. Stockholm har hittills inte visat vilka bra grupper man har men här är beviset! Soundet är tätt och inspelningen av hög klass. Gitarrsolon av komplicerat slag är vi vanligtvis inte direkt vana vid i punken men här visar Baiters att det låter bra och inte är onödigt. Bäst av låtarna är nog ”Falsk reklam”, en relativt ny låt som går till attack mot osann reklam. Raggarlåtar börjar bli jobbigt nu, men jag kan inte låta bli att gilla ”Raggare ge upp”. En given singel.
Rip Nr 10

Det här är en ovanligt bra punkinspelning. Raka fina texter som går fram på plattan. Den som vill kan sjunga med för texterna finns på skivomslaget. Den ursinniga musiken rusar fram i expressfart, men ett par fina, sugande gitarrsolon får också plats. Bra gjort Ubbe, Zäta, Frost och Johan.
Aftonbladet måndag 16 april 1979 – Stina Hilmersson

Liverecensioner:

Improviserad rockgala på Medborgarhuset den 29/9. Kunde det va nåt? Jo, Baiters från Ekerö skulle bl.a lira den kvällen. Förutom dom ett antal funk, rock ´n´roll band och ett annat punkgäng som hette Stoodes och var först ut på scen. Deras s.k. sångare hade druckit lite för mycket. Han sjöng nästan ingenting utan vrålade och slängde sig på golvet, ramlade ner från scen. Han tog även en gitarr och slängde in den i en förstärkare som då gick sönder. (gitarren alltså) Dom övriga var väl lite nyktrare men inget vidare skickliga. Till slut blev dom tillsagda att sluta.
…”dom kan i alla fall spela” sa presentatören och in kom Baiters och inledde med ”Raggare ge upp”. Deras nya sångare passar redan bra in i bandet men var ganska nervös. Fortsatte med bl.a ”Fördommar”, ”Dyra tider” och ”Our generation”. Låtarna har väl ganska sällan nåt jätteös, ibland lite annorlunda men bra. Smälter bara sångaren in bättre i bandet kommr de att bli ännu bättre.
Rip Nr8

Invigningen av punkarnas nya ställe, 4:an den 19/11 blev verkligen så lyckat som man hade hoppats. Baiters gjorde en fantastisk konsert med högt tempo i 45 minuter. Deras nye sångare Anders ”Zäta” Zetterlund passar nu utmärkt in i bandet. Publiken var ganska lugn men funderade antagligen på hur bra ett Stockholmsband kan bli på ett så litet tag. Bör sägas att Baiters lirade sin främsta låt ”Love bandage”.
Nu var det spännande, kunde ett så säkert och bra band som Cathy & The Heat göra ett bättre framträdande än Baiters. Nej, det var tveksamt för Baiters är farliga om dom är på det humöret. Cathy & The Heat var ändå mycket bra. Lirade två nya låtar samt deras gamla legender som man kan läsa om på andra ställen i andra nummer.
Varför det inte står något om Bitch Boys som var förband beror på att jag inte kom i tid och hann se dom. Men de hade visst varit riktigt bra.
Rip Nr8 – Jeppe

Tredje dagen i december var det dags för bra musik på Musikverket med Baiters, Aouuh! Och Stoodes. Baiters var bäst för kvällen, givet. En ny låt fick vi höra som handlade om vakter. Annars spelade de alla sina utmärkta låtar som åtminstone jag aldrig tröttnar att höra, speciellt ”Love bandage” och ”Raggare”.
Men Aouuh! Lirade sin bästa konsert åxå. Har verkligen utvecklats och blivit bra. Det var även dom som orsakade mest pogo.
Stoodes då? Bättre än på Medborgarhuset i alla fall. Kompet var nu riktigt bra. Fast Torkel glömmer bort att han ska sjunga i mikrofonen också.
Rip Nr9

Musikverket Baiters – Rude Kids – Bitch Boys
Hade aldrig varit på Musikverket tidigare men tyckte det verkade schysst.
Baiters inledde kvällen. Jävla ösa å Zeta (sångare) sprang fram å tillbaka på scenen som om det va en bur. Såg ut att ha jävligt kul. Det ryckte verkligen i benen, men eftersom jag skulle skriva om det ville jag kolla in allt istället. Andra dansade desperat. Låtarna var rätt lika varann, men man kan inte annat än säga att dom blivit jävligt bra.
Nästa band var Rude Kids. Dom körde också med ett högt tempo men ingen dansade. Böna (även han sångare) kämpade hårt för att få igång publiken. Allt var genomskinligt. Han verkade inte jobba för att han diggade musiken utan mest för att få publiken med sig. Verkade he tråkigt. Det var ett jävla ös annars. Dom kan lira. Men inget man rycks med av. Inte jag i alla fall…
Bitch Boys e annorlunda. Inte direkt musikaliskt annorlunda, men man får en känsla av att dom e nåt eget. Det e dom. Dom övertygar en. Allt dom gör e verkligen ”Bitch”. Dom körde ”Jag hatar” två gånger förstås.
Vet inte om man kan skriva mer om dem. Det vet dom som läst tidigare nummer av RIP redan.
R.i.P Nr 10 – Aldo

Musikverket 19:e mars.
Som vanligt vet jag inte vad det är för band som ska lira eller var det e nånstans. Idag var det i alla fall Musikverket som var platsen. Perfekt. Jag bor i närheten.
Vad var det för band då?
Föst var det några tokiga typer från Baiters å Watabout. Dom lira åt helvete. Kul men något att repetera. Ruff Kids kallade dom sej å det va inget allvarligt. Med andra ord ett engångspryl. Dom lira en gammal Baiterslåt vid namn ”Our generation” som började hyfsat men som höll på att spåra ur på grund av gitarristen. Vidare ”Belsen was a gas” där gitarristen Ritchie (förstås) skrek stopp! Stopp! Härligt att se några som inte tar det så in i helvete hårt det här med rock n roll. Ha kul. Dom avsluta förresten med en finsk svordomsversion av ”Louie, Louie” vet inte om dom hajja vad dom sjöng..
Bed Bugs va nästa band.
- Hördes sången?
- Nä!!!
- Va bra…
Såna där å liknande lustigheter hasplade dom ur sej. Dom lät rätt bra. Dock förstördes en del på grund av att gitarren va för hög å skramlade utav helvete. Dom har en skön bas. Synd bara att den inte fick göra sig hörd. Verkade att ha jävligt kul. Dom körde diverse engelska å diverse svenska låtar – egna å andras. B.la. ”Five years” av självaste Bowie. Hon har en kraftig röst Karin, sångerskan i Bed Bugs, inte alls som på 4:an i höstas då det… nä tyst!!
En del egna låtar (rätt många faktiskt) med titlar som ”Frihet”, ”Allt e så bra”, Den omänskliga faktorn” – som också avslutade deras gig. Det belev också slutet för deras basist, som ska lägga av att spela bas. Han tycker det e trist. En polare till bandet kastade därför en tårta på honom. Härligt geggit. Tårterad med andra ord…
Dom körde några extranummer också för att ingen applåderade.
- Jaha, det var fler band efter Bed Bugs… Baiters!
Jävlar dom har jag ju redan skrivit om. Men okej dom fixade in mej gratis. Så dom får väl några rader då.
Dom började med ”Flaks reklam” å i samma veva gjorde dom lite reklam för singeln som kommer inom kort. Publiken som var lite måndagstrött uppmanades att stå upp och komma närmare scenen. Vilket den gjorde. Lite pogo. Dom var inte lika bra idag som tidigare. Frånvarande. Drog låtarna rakt av med lite tomma fraser imellan. Men fan, dom e bra å har många låtar.
En spelning behöver inte vara en kopia av den förra. Idag körde dom bl.a. ”The man att the top”, ”Vet du vem de e”, ”Love bandage” m.fl. Publiken ville höra ”Raggare ge upp”. Men den ville inte bandet lira, den ska komma på singeln. Men efter en massa tjat fick dom höra den.
Watabout var nästa band. Va man ska säja om dom vet jag inte. Jag höll på att somna av tråkighet. Dom var helt enkelt trista! Dom kan lira men fantasin har dom tappat bort. Samma-låt-hela-tiden-stil. Okey det kan ju vara måndagsfrossan som påverkade mej. Men det var fler än jag som tyckte det var trist å drog…
R.i.P Nr 10 - Aldo