Killarna i Attentat är överens:
”Häftigt att starta band!”

- Vill publiken ha in oss på extranummer har vi misslyckats. De ska vara så uttrötta att de inte orkar med mera. Det säger Mats Jönsson, sångare i Attentat, ett av de många s k källarband som dykt upp den senaste tiden. För fyra månader sedan började killarna spela tillsammans. Bara en i bandet, den 13-årige trummisen Dag Wetterholm, hade då spelat något instrument tidigare. – Vi inspirerades av punkbanden i England och förstod att vi också kunde spela. Det var häftigt att starta ett eget band.
- Vi vet inte om vi är punk.
- Ingen vet vad punk är egentligen.
- Punk är en protest mot det etablerade.
- Sex Pistols var punk, men är det inte längre. Dom har kommit för långt och tjänar för mycket pengar.
Begreppet punk är svårt. Ingen vet riktigt hur man ska uttrycka vad det är. Men en sak är Mats, Dag och de två andra i bandet, Magnus ”Paddan” Rydman och Martin ”Grodan” Fabian, överens om:
- Punken är inte död!

Gruppen Attentat bildades i höstas. I slutet av november stod de för första gången på scen. Det var på Sprängkullen i Göteborg. Där håller man nu på att planera för att starta en förening för unga band i och omkring Göteborg.

- Förut såg den s k musikrörelsen ner på oss. Men nu har dom vänt. Dom förstår att dom behöver en ny generation. Det säger Mats, som är tveksam till att samarbete med en del andra band.
- Vår musik är en reflektion mot de här banden med flöjt och sånt. Hur ska vi då kunna jobba tilsammans med dom?arna i Attentat hävdar bestämt att dagens rockmusik, är den riktiga folkmusiken.
- Grejorna från 1600-talet och så är skit. Vi lever ju nu och ska spela och sjunga om det som är nu, säger ”Paddan”.
På samma sätt protesterar de mot 50-talsnostalgin, filmer som Grease och flugor som skateboard.
- Vi tycker inte man ska drömma sig tillbaka. Istället skriver vi låtar om det som är snett i samhället idag. Det handlar inte om partipolitik, men om allt runt omkring oss som är fel.

En av Attentats tio egenproducerade låtar heter ”Våga inte skilja dig”. Den handlar just om 50-talstrenden och om att alla skall vara lika.
”Nej, nej, nej, våga inte skilja dig, gör som alla andra gör tills du dör.
Nej, nej, nej, du fattar det ej, dom tjänar pengar på dej.
Så mycket 50-tal som möjligt, det är ju löjligt med musik av gamla lik.
Nej, nej, nej till att tänka själv, till att våga nånting själv.”
- Vi skriver låtar om skolan, musikrörelsen, klubbar, traditioner och annat vi tycker är fel, säger Mats. Ett exempel är det här med Lucia. Det är lika fel att tävla om det som att tävla i musik. När Attentat startade hade de inga instrument. För drygt 6000 kronor har de nu köpt begagnade prylar. De har trumset, tre gitarrer (vara en bas), sång anläggning, förstärkare och rejäla högtalare.
- Vi har absolut ett minimum av vad man behöver. Men det räcker.

Hittills har killarna tränat hemma hos Mats. Men nu är det stopp för det. Föräldrar och grannar har protesterat.
- Nu har vi äntligen fått tag på en lokal nere i Fiskehamnen där vi kan öva, berättar Mats. Men den kostar förstås en massa pengar i hyra varenda månad.
Tre av killarna i Attentat går i skolan. Där känner de sig utpekade och möts av diverse glåpord.
- man kallas för knarkare och punkjävel, men också för kommunist ena dagen och facist den andra, säger ”Grodan”.
- Egentligen har vi ingen politisk uppfattning alls. Vi har tappat förtroendet för politiken. Vi är inte mogna, men när blir man det? Vi vill spela musik ändå!
Göteborgs Posten söndagen den 14 januari 1979.
Text - Anne Johansson. Foto – Stefan Berg