-
Förut såg den s k musikrörelsen ner på oss. Men nu har
dom vänt. Dom förstår att dom behöver en ny generation.
Det säger Mats, som är tveksam till att samarbete med en
del andra band.
- Vår musik är en reflektion mot de här banden med flöjt
och sånt. Hur ska vi då kunna jobba tilsammans med
dom?arna i Attentat hävdar bestämt att dagens rockmusik,
är den riktiga folkmusiken.
- Grejorna från 1600-talet och så är skit. Vi lever ju nu
och ska spela och sjunga om det som är nu, säger
”Paddan”.
På samma sätt protesterar de mot 50-talsnostalgin, filmer
som Grease och flugor som skateboard.
- Vi tycker inte man ska drömma sig tillbaka. Istället
skriver vi låtar om det som är snett i samhället idag.
Det handlar inte om partipolitik, men om allt runt omkring
oss som är fel.
En av Attentats tio egenproducerade låtar heter ”Våga
inte skilja dig”. Den handlar just om 50-talstrenden och
om att alla skall vara lika.
”Nej, nej, nej, våga inte skilja dig, gör som alla andra
gör tills du dör.
Nej, nej, nej, du fattar det ej, dom tjänar pengar på dej.
Så mycket 50-tal som möjligt, det är ju löjligt med
musik av gamla lik.
Nej, nej, nej till att tänka själv, till att våga nånting
själv.”
- Vi skriver låtar om skolan, musikrörelsen, klubbar,
traditioner och annat vi tycker är fel, säger Mats. Ett
exempel är det här med Lucia. Det är lika fel att tävla
om det som att tävla i musik. När Attentat startade hade
de inga instrument. För drygt 6000 kronor har de nu köpt
begagnade prylar. De har trumset, tre gitarrer (vara en
bas), sång anläggning, förstärkare och rejäla högtalare.
- Vi har absolut ett minimum av vad man behöver. Men det räcker.
Hittills
har killarna tränat hemma hos Mats. Men nu är det stopp för
det. Föräldrar och grannar har protesterat.
- Nu har vi äntligen fått tag på en lokal nere i
Fiskehamnen där vi kan öva, berättar Mats. Men den kostar
förstås en massa pengar i hyra varenda månad.
Tre av killarna i Attentat går i skolan. Där känner de
sig utpekade och möts av diverse glåpord.
- man kallas för knarkare och punkjävel, men också för
kommunist ena dagen och facist den andra, säger
”Grodan”.
- Egentligen har vi ingen politisk uppfattning alls. Vi har
tappat förtroendet för politiken. Vi är inte mogna, men när
blir man det? Vi vill spela musik ändå!
Göteborgs Posten söndagen den 14
januari 1979.
Text - Anne Johansson. Foto – Stefan Berg
|