I sann gubbanda, med tidningarna Uncut och Mojo som förebilder gör Punktjafs en navelskådande djupdykning i Göteborgsbandet Attentats absolut tidigaste period. Jag ringde upp sångaren Mats Jönsson för en längre pratstund om Attentat och upptakten av punken i Göteborg.

Ett ungt Attentat i replokalen.. Plåtade av Jonas. A
Fr v: Grodan, Dag, Mats och Paddan. 		 Ok Mats vi tar det från början, när blev du intresserad av musik ?

- Jag måste varit runt 7 år, då jag köpte mina första plattor. Singlarna kostade 7 kr styck. Det som jag köpte var singlar med Troggs, Tages, Hep Stars och andra band som jag hade hört på Tio i topp. Du vet när jag växte upp på 60-talet så var det mycket radio. Troggs anser jag f ö lät som ett riktigt garageband !

Blev det psychedelia och band som Doors och Jefferson Airplane efter det ?
- Nänä, jag var alldeles för ung för att uppskatta det. Nästa stora grej var när jag upptäckte sminkpopen, eller om du så vill glamrocken.

Slade, T-Rex, Sweet, Mud och New Yok Dolls. Det låter kanske som en efterkonstruktion, men jag var en av de få punkarna som lyssnade på Dolls långt innan 1977. Anledningen var att jag faktiskt var till London på semester med min mor och min bror-74. Där köpte jag Dolls och en platta med Cockney Rebel. Så när vi hade bildat Attentat så introducerade jag Stooges och Dolls för Paddan. Hans omedelbara reaktion var:
- Men va fan.. det här är väl inte punk, de är ju långhåriga !
Om du lyssnar på första LPn så märker du massor av små Johnny Thunders-stick som Paddan lirar. Så han anammade verkligen New York Dolls, trots att de nu inte var punk, enligt honom.
Men nu var det inte Tatuerade Tårar det skulle handla om.

Mats berättar vidare om sin första konsertupplevelse.
- Det var Nazareth som spelade på Liseberg. Det var ta mig fan det bästa jag sett, jag har till och med ramat in biljetten.

Men snart skulle hård- och glamrocken bytas ut mot kortare frisyrer, trasiga kläder och spottloskor.
- Ja punken kom och sopade bort allt ! Det var definitivt en känsla av år-noll!
Själv var jag ju en långhårig jävel som alla tjatade på att jag borde klippa mig. Så när jag fastnade för punken så klippte jag mig. Och det med råge (skratt), jag rakade nämligen skallen.
Min mamma grät och sa: Mats du ser ju ut som en idiot !
Det blev väl lite tråkningar i plugget typ: Fan har du blivit punkare, är du så dum att du gått på den grejen ? Men för mig var ju ingen modenyck, jag hade hittat mig själv och MIN identitet.


Attentat repar hårt. Foto: Malkolm

Jag frågar Mats om det inte var tufft att vara punkare i plugget, om inte folk muckade med honom för att han var avvikande.
- Nej i skolan var det aldrig några problem, då var det värre på spårvagnen, fredag- och lördagskvällar. Då fick man vara lite på sin vakt. Det var de ”vanliga Svenssonsnubbarna” som var kaxiga och hotade med spö. Du ska veta att det räckte med att ha ring i örat och snaggat hår för att verkligen provocera folk 1977.

- Men på tal om skolan, fortsätter Mats.
Du vet texten till ”Ge fan i mej” där jag sjunger att lärarna var så jävliga mot mig att de gnällde på mig mest hela tiden. Det var ju så som jag upplevde det.  Att alla var emot mig.
Men det var det faktiskt inte så….(skratt)
Förra året var jag och såg Bröderna Brothers, då träffade jag två tjejer som gick i min klass, vi snackade om tiden i plugget och jag nämnde hur jävligt jag tyckte det var.

Då talade de om för mig,  att det som de var mest less på under hela skoltiden var att ständigt höra Mats Jönssons röst när han hela tiden ifrågasatte lärarna och var allmänt obstinat (skratt).
Så att jag blev punkare var bara en naturlig utveckling för mig.

Så hur började Attentat då ?
- Vi startade som The Frogs.
Öhhh ??
- Ja.. Paddan och Grodan fattar du väl ?
(skratt) Ja såklart...sättningen ?
- Det var Dag på trummor, Paddan och Grodan på gitarrer och jag på bas. Sången delade Grodan och jag på. Jag minns inte hur länge vi hade namnet The Frogs men i några veckor skulle jag tro. Jag skrev till och med namnet på en T-shirt.


Och vilka låtar hade ni på repertoaren ?
- Killjoys ”Naive”, Slaughter and the dogs ”Boston Babies”, Stooges ”No fun”, Ramones ”Suzy is a headbanger” Open Sores "Vertigo" Art Attacks ”Frankenstein Heartbeats” från Vortex lpn och Lurkers ”Jenny”.
Ja..hur kommer det sig att just Lurkers var så poppis i götet.
- Jag tror att det var för att de lät lite som Ramones småbröder. De spelade enkelt och catchy.

Jag bekänner för Mats att jag fortsatt att lyssna på Lurkers genom åren och köpt deras senaste plattor. Mats säger att de viktigaste banden för honom var och är Buzzcocks, SLF, Undertones och Clash. Något som man lätt kan höra i Attentats musik.

- Men du Jocke, vi spelade faktiskt Taube också. Vi körde "Möte i monsunen" och "Rönnerdahl"
Åh fan..ni var långt före Imperiet då…*S*.

Grodan Foto: Jonas A

Er första spelning då, hur var det ?
- Jag kommer inte ihåg om vi hade bytt namn då eller om vi fortfarande var The Frogs eller nåt annat. Men det var i en källare hemma hos en polare till Paddan och publiken var deras gemensamma vänner. Jag skulle tro det var en 20-30 personer där. Vi var nervösa som fan, riktig scenskräck. Men vi tog oss igenom spelningen, ingen succé direkt, men det gav oss en push framåt. Vi spelade coverslåtarna och vår egen  ”Pissa på en discofrissa”.  

Namnbytet då ?
- Vi ville ju ha ett tufft namn så det var lite olika förslag som Sabotage, Explosion och Attentat. Vi bestämde oss för Attentat till slut mest för att det börjar på A, då kommer man först i bokstavsordning. Dessutom ville vi vara ett Attentat mot hela jävla musikbranschen.

Men första offentliga spelningen gjorde Attentat på Sprängkullefestivalen.
En tvådagarsfestival den 24 och 25 november -78. 
(se flyersarkivet).

Dag på pallen. Foto: Jonas A.

- Vi spelade med Perverts, Liket Lever, GBG Sound samt GLO 100 och en massa jazzrockband som Kosmisk Struts, Djingis Kahn och Kattegatt, fast det kändes som att publiken kom för att se oss (punkbanden). Det var fullsatt båda dagarna och lång kö ända ut på gatan. Sprängkullen var ju på 5:e våningen. Och jag vågar påstå att festivalen var lite av ett genombrott för punken i Göteborg. Jag ljuger inte om jag säger att av de som var där blev merparten punkare veckan efter spelningen och hade startade sina egna punkband 2 veckor senare. För Attentat gick spelningen jävligt bra och vi kände verkligen att nu var vi ett riktigt band. Vi lirade mest egna låtar som; ”Död bland döda”, ”Våga inte skilja er”, ”Punk rock blues” och ”Ärliga Errols”. (Se text).

ÄRLIGA ERROLS
Här måste du vara 18 bast
annars åkerdu härifrån i en hast
Det håller vi på stenhårt fast
den som är under 18 får stå sitt kast

Det är som att slå huvudet i en vägg
när den där jävla gubben i skägg
frågar efter leg
Leg, leg legitimation....
På plats fanns Lars Sundestrand som skrev om Attentats insats vid i sitt fanzine Funtime: (Nr 5)
"Attentat gjorde sin första spelning. Tempot var uppskruvat till max, ibland hann dom knappt räkna in låtarna. Roligt hade man i alla fall och brydde sig inte så mycket om ifall det lät falskt, eller om dom spelade i otakt. En låt skiljde sig från mängden och det var "Punk rock blues" som både textmässigt och musikaliskt var deras bästa."

Några veckor senare spelade bandet på Friformspunkfestivalen.
I Funtime nr 6 skrev Brandy följande om Attentatsspelning: " Det är inne med mini-trummisar nu, det är tydligt. Helst ska dom inte synas bakom trumsetet. Det gör i alla fall inte Dag i Attentat, men spela kan han, den saken är klar, å det är så roligt at se killar i hans ålder på scen (ju tidigare man börjar desto bättre). Paddan å Grodan är väl inge gitarrvirtuoser kanske, men jag tycker för min del att en snabb högerhand är det viktigaste för en punkgitarrist, och då platsar dom högt. Mats startade sin sångkarriär för ungefär ett halvår sen när han hoppade upp på Errol´s scen med Tottas Blues Band och vrålade God Save The Queen för allt vad han var värd. Händelsen är historisk. Alla som var där är nog överens om att dom aldrig hört nåt så gräsligt falskt tidigare. I nyktert tillstånd är emellertid Mats en bra sångare, en av Göteborgs bättre faktiskt. Attentat e nog det av Göteborgs banden som spelar mest utpräglad punkrock, ösiga låtar i ett fruktansvärt tempo. (kan bli något tjatigt i längden om man inte e på det rätta humöret) Större delen av deras repertoar består av egna låtar, av vilka flera stycken är jävligt bra. "Död bland döda" är en av dom musikaliskt bästa, och har också en bra text: "Va ska man leva vidare för, när allt e fel som man gör. Jag är ensam i en kylig värld. Min själ är frusen och undernärd, för jag e död bland dom döda. Låt mig bli råttornas föda." Andra bra låtar är "Punk rock blues", "Våga inte skilja er" och "Ärliga Errol´s" (andra bandet i stan som gjort en låt om Errol´s 18:årsgräns)"


Öh.. Bengan, gitarren låter inte som Steve Jones. Foto: Jonas Almqvist

Basen när släppte du den ?
- Jag tror att första gången som jag bara sjöng utan bas var när vi i början av 1979 spelade tillsammans med Liket Lever i Borås. Paddan höll hårt i gitarren, så det blev Grodan som fick överta basen.
Åh jävlar vilken skillnad det var. Jag kände mig lite osäker innan, men när vi gick upp på scen så kändes det bara naturligt, och jag gav järnet.
Jag minns att Freddie kom fram efteråt och sa att det var mycket bättre när jag bara sjöng, så då blev man lite stolt. Han var ju en sån som man såg upp till.

En annan effekt av Sprängkullefestivalen var att Garageligan bildades.
- Alltså Garageligan bestod ju bara av Bruset och GBG Sound från början. Därefter tillfrågades vi och Stick. Sen så kom det ena efter det andra bandet med. Vilket i sin tur ledde till att helt plötsligt så spelade inte mindre än 9 st band in singlar med bara några veckors mellanrum. ( runt mars -79)

Vi eggade varandra, helt enkelt. Alla ville göra en egen platta. Så vi bokade tid hos Nacksving i slutet av mars för spela in ”Ge fan i mej” och Grodans "Död bland döda".
Det var lite lustigt, vi hade Bengan Blomgren (Nynningen /

Nationalteatern) som producent och vi tjatade hela tiden på honom att vi ville ha samma gitarrsound som Steve Jones. Och han hade inte en susning om vem den där Steve Jones var. Så när vi la tre exakt likadana gitarrer på varann så såg han helt frågande ut och trodde det var omtagningar. (skratt). Det var verkligen två helt skilda världar som möttes.

Men platta blev och när omslaget skulle göras så ironiserade bandet över att det hela tiden snackades om Dags ålder. Han var då 13år. De andra lite äldre. Så de tog skolfoton från lågstadiet. (GLO var f ö det yngsta av punkbanden)
Skivbolagsnamnet Rykkman records var en omskrivning av Paddans efternamn Rydman.

- Vi pressade 500 ex som vi sålde på 2-3 veckor. Förtjänsten använde vi till att pressa fler ex och jag skulle tro att vi sålt runt 10 000 ex genom åren av singeln. Inte illa för en svensk debutplatta. Fast det innebär också att plattan inte är lika eftertraktad och dyr hos samlarna. Förutom de första 500 förtydligar Mats.

Du kan kolla om du är lycklig ägare av första pressningen genom att kolla på postgironumret på baksidan. Är den sista 6:an i numret handskriven så har du en raritet.
Till de kommande nypressningarna så hade den saknade 6:an adderats.

När plattan kom i maj -79 och Attentat började spela ute igen hade Grodan och Dag lämnat bandet men det är en helt annan historia.


Paddan kör några Johnny Thunders riff. Foto: Jonas A