|
Sebastian
Håkansson hade just lämnat Transmission för Alien Beat.
De gjorde ett stelt, hämmat och tråckigt intryck.
Sen såg jag dem före Joe jackson i höstas. För första gången
fattade jag att det skulle bli nåt. De hade övertygelse,
spelade rätt och duktigt, Sebastian rörde sig naturligt
och låtarna var riktigt småsuveräna.
- Det viktigaste just nu: Att hålla ihop gruppen, att känna
att vi har kul och gör nåt som är viktigt, säger Måsse.
- Jag har varit med hela tiden och dagens sättning är
tveklöst den starkaste, säger Pelle.
Redan som 13 – 14-åring spelade Pelle rockabilly i ett
raggarband. Sen kom punken.
-
Det är svårt att förklara, det bara kändes rätt –
punken, Pistols, Clash. Det var jordnära, det var rätt,
fortsätter han.
- Det var enkel musik. Man kände att man själv kunde fixa
den utan större musikaliska kunskaper, säger Måsse.
Där ligger förstås skillnaden mellan förr och nu. Vissa
band motiveras att fortsätta, att utvecklas, att bli bättre
musiker, att röra sig framåt. Andra kan/vill inte.
- På den tiden var det mer som om man kände sig för. Man
garvade och lirade. Alla var kompisar, säger Fralle.
- I dag är det inte ett gäng kompisar som garvar och har
fest. I dag ställer man krav på sig själv och publiken ställer
krav. Det är dyrare att gå ut och publiken vill ha valuta
för pengarna, säger Pelle.
- det kanske är så enkelt som att man med tiden har lärt
sig spela. Det var väl lite si och så med det förr, säger
Ted Bolin, som är senast tillkommen i Alien Beat.
och där dör väl hela punkidén ( om den nånsin fanns).
Spelar man tillräckligt länge och ofta kan man faktiskt
inte hjälpa att man blir en bättre musiker.
- Utvecklingen får gå till en rimlig nivå. Det är ju
inte meningen att musiken ska bli ett självändamål för
musikerna, som det var i början av 70-talet, säger Fralle.
- kosnetn är att fortfarande hålla det så enkelt som möjligt.
Det är ju trots allt bara pop och rock, säger Sebastian.
Snart en bra
I november 1979 fick Alien Beat kontrakt med Mandarine. I
somras kom en tradig sigel, ”Ge mej mer/jag irrar”, men
inom kort kommer en riktigt bra singel.
Den har tre låtar av den begåvade Måsse, ”Ingen
dansar”, ”Basra ett liv” och Alien Beats gamla
tour-de-force ”You´re so beautiful”. Dessutom är de
halvvägs igenom en LP med Magus Lindberg som producent.
Det kommer att gå bra för Alien Beat, men just nu är de i
mellanstadiet där man varken är känd eller okänd. De
skaffar pengar på spelningar och ströjobb men hukar under
enorma skulder.
- Ibland har det känts hopplöst, men det hade varit
meningslöst att lägga av. Måsse och jag har haft idéer
hela tiden. Och Sebastian snackde alltid om att bilda ett
New York Dolls-gäng om Transmisson sprack, säger Pelle.
Nu är de ihop, även om det inte låter som New York Dolls.
Men de älskar fortfarande New Yorks stolthet. När vi träffades
snackade vi så mycket Dolls att jag var tvungen att gå
direkt hem och spela allt som Johnny Thunders varit med på
Sämre hjältar kan man ha.
Expressen 81-01-31 – Text: Mats
Olsson – Bild: Olle Wester
|
