Notice: Funktionen _load_textdomain_just_in_time anropades felaktigt. Laddning av översättningar för domänen broadnews utlöstes för tidigt. Detta betyder vanligtvis att någon programkod i tillägget eller temat körs för tidigt. Översättningar ska läsas in vid åtgärden init eller senare. Mer information finns i Felsökning i WordPress. (Detta meddelande lades till i version 6.7.0.) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 6121 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1896 {"id":917,"date":"2014-11-23T10:04:25","date_gmt":"2014-11-23T09:04:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.punktjafs.com\/?p=917"},"modified":"2018-03-28T17:43:29","modified_gmt":"2018-03-28T15:43:29","slug":"the-pain","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.punktjafs.com\/?p=917","title":{"rendered":"The Pain"},"content":{"rendered":"

$\"The$ <\/a> $\"The$ <\/a> $\"The$ <\/a><\/p>\n

$\"The$ <\/a> $\"The$ <\/a> $\"Staffan$ <\/a><\/p>\n

$\"Staffan$ <\/a> $\"Staffan$ <\/a> $\"Staffan$ <\/a><\/p>\n

$\"Peter$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a><\/p>\n

$\"Hocky$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a><\/p>\n

$\"Hocky$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a><\/p>\n

$\"Hocky$ <\/a> $\"Hocky$ <\/a>
\nThe Pain<\/strong>
\nNacka \u2013 Stockholm 1977-1979 (Uppgift om fotografer saknas)<\/p>\n

Medlemmar:<\/strong>
\nStaffan ”Spiv \u00c5land” Holmberg: S\u00e5ng
\nH\u00e5kan Uppgren: Gitarr
\nHocky: Bas
\nStefan ”Stejmo” Hjelm: Trummor
\nJanne Oldeus: Gitarr
\nJanne Andersson: Gitarr
\n
\nHistorik:<\/strong>
\nThe Pain var tuffast, fullast och coolast. Bandet som kom fr\u00e5n Nacka, f\u00f6ddes n\u00e4r Staffan och H\u00e5kan Uppgren under sitt t\u00e5gluffade, sensommaren 76, hamnade p\u00e5 en punkgala i Frankrike. Starten skedde f\u00f6rst halv\u00e5ret senare n\u00e4r de f\u00e5tt replokal, en replokal som blev ett tillh\u00e5ll f\u00f6r alla som ville festa. Trots att bandet aldrig spelade utanf\u00f6r tullarna blev de snart k\u00e4nda i hela Sverige, mest genom att Staffan st\u00e4ndigt syntes i tidningen Vecko Revyn. Tre gitarrister en EP och en singel avverkades innan bandet imploderade i ett svart h\u00e5l fyllt av l\u00e4der, nitar, v\u00e4teperoxid och Beyaz. Hocky och Stejmo hamnade i Stabbers. Staffan startade B-films och Janne Andersson sitt JAPOP.<\/p>\n

L\u00e5tar:<\/strong>
\nMy head is burning, Man in the front, Churchyard, Next time ego,\u00a04 stiches<\/p>\n

Diskografi:<\/strong>
\nEP: HH – Man in the front – Steppin Stone – Body snatchers (Kaos Records – Kaos 1- 1979 – 1000 ex)
\nSingel:Next time ego – Why complain? (Dark Records DRS 003 – 1979 – 1500ex)
\nKassett: Churchyard – Abulance (Rip Cassettes RKR 1001 – 1981)
\nSamling CD: St\u00e5kk\u00e5lmsj\u00e4vlar: Next time ego (MNW MNWCD 187 – 1989)
\nSamling CD: Svenska Punkklassiker: Churchyard (MNW MNWCD 2012 – 2003)
\nDVD: The Filth and the Fury: Bonusmaterial: My head is burning – 4 Stiches: The Pain medverkar ocks\u00e5 i kortfilmen Punkrock med My head is burning. (Folkets Bio – 2003)
\nSamling LP: Bloodstains across Sweden vol 3: Man in the front (1998)<\/p>\n

\u00d6vriga inspelningar:<\/strong>
\nDemo:\u00a04 Stiches – My head is burning – Raw power
\nLive: Musikverket 790616<\/a>, Domino -79, Musikverket Sista giget -79<\/a>
\n<\/a>
\n<\/iframe><br \/>\n<strong><br \/>\nDetta \u00e4r troligtvis den f\u00f6rsta artikel om Stockholmsbandet The Pain. Den publicerades i Anarki & Kaos i feb -78.<\/strong><br \/>\nDom senaste 8 – 9 m\u00e5naderna har det startats en m\u00e4ngd band runt om i Sverige. Band som startats efter inspiration fr\u00e5n England. Ett av de h\u00e4r banden \u00e4r stockholmsgruppen The Pain. Man b\u00f6rjade lira ihop i v\u00e5ras, men i olika upps\u00e4ttningar och med namnet Pain in my ass.<\/p>\n<p>I juni\/juli fick man sin fasta sammans\u00e4ttning och b\u00f6rjade lira p\u00e5 allvar.<br \/>\nMan vill inte kalla sig f\u00f6r punkband, f\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga band som g\u00f6r det bara f\u00f6r att komma fram. F\u00f6r The Pain \u00e4r punk n\u00e5got annat \u00e4n ett mode.<br \/>\nF\u00f6r The Pain betyder punk n\u00e5got annat \u00e4n f\u00f6r popoffren som kl\u00e4r ut sig till punkare f\u00f6r att det \u00e4r det senaste modet. De som kl\u00e4r sig i moderiktiga ”punkkl\u00e4der” som de k\u00f6pt i boutiquer i London eller Stockholm.<br \/>\n– L\u00e4ser dom att 10 andra kl\u00e4r sig p\u00e5 ett s\u00e4tt, s\u00e5 ska dom g\u00f6ra det, s\u00e4ger basisten H\u00e5kan Rudberg missn\u00f6jt. T-shirt (svart) med dragkedjor kostar…<br \/>\n– 116 sp\u00e4nn p\u00e5 Dark Horse, skjuter trummisen Stefan Hjelm in, bara f\u00f6r att det st\u00e5r BOY p\u00e5 den.<br \/>\nBOY och Seditionnaries \u00e4r som bekant de tv\u00e5 London punkbutiker som mer eller mindre styr punkmodet.<br \/>\nBasisten H\u00e5kan Rudeberg har sj\u00e4lv en svart skjorta med dragkedjor.<br \/>\n– Den har jag gjort sj\u00e4lv. 35 sp\u00e4nn f\u00f6r skjortan som jag sedan f\u00e4rgat och sytt dragkedjor p\u00e5, s\u00e4ger H\u00e5kan.<\/p>\n<p>The Pain lirar rak rock. Det \u00e4r musiken man v\u00e4xt upp med och lyssnar p\u00e5 n\u00e4r man inte sj\u00e4lv lirar. \u00c4re n\u00e5gra speciella grupper man gillar?<br \/>\n– Iggy.. Bowie.. New york Dolls… den mesta punkrocken<br \/>\n– Ramones, s\u00e4ger Stefan Hjelm. Fast jag \u00e4r den enda i bandet som gillar dom.<br \/>\n– Ramones har stannat i utvecklingen. Dom \u00e4r som Rolling Stones, s\u00e4ger Staffan Holmberg. Alla skivor l\u00e5ter likadant.<br \/>\n– Sex Pistols h\u00e5ller ox\u00e5 p\u00e5 att g\u00e5 \u00e5t helvete. \u00c5ker till konserterna i Rolls Royce, bor i dom finaste kvarteren i London. \u00c5ss\u00e5 sjunger dom att dom hatar s\u00e5nt.<br \/>\n– Dom b\u00f6rjar bli en fabrik. M\u00e4rken, T-shirts, affischer och film. Fast mycket \u00e4r McLaresn (Pistols manager) fel.<\/p>\n<p>The Pain b\u00f6rjar varva upp. Vi kommer in p\u00e5 det dystra kapitlet Magnus Uggla och raggen reser sig p\u00e5 grabbarna.<br \/>\n– Han bara snackar. St\u00e5r inte f\u00f6r vad han s\u00e4ger. Kallar vakterna f\u00f6r b\u00f6gar, men klagar n\u00e4r dom inte kan h\u00e5lla publiken i schack.<br \/>\n– Uggla \u00e4r b\u00f6g… n\u00e4 f\u00f6rresten. Inte ens det. Han har v\u00e4l inget mellan benen.<br \/>\n– Uggla \u00e4r en j\u00e4vla diva. Han och hans gitarrist ville komma in gratis n\u00e4r vi lirade i Farsta (Stockholmsf\u00f6rort) i h\u00f6stas, bara f\u00f6r att han var k\u00e4ndis. S\u00e5 fick han inte det och d\u00e5 ville han sl\u00e5ss. S\u00e5 vi bad honom dra \u00e5t helvete och jagade iv\u00e4g dom med basebolltr\u00e4n. Nu \u00e4r han skitskraj f\u00f6r oss.<\/p>\n<p>Liksom alla andra sm\u00e5band, har The pain sv\u00e5rt att f\u00e5 spelningar. I januari var det meningen att man skulle spela p\u00e5 en konsert anordnad av tidningen LARM i Malm\u00f6.<br \/>\n– Men s\u00e5 fick dom h\u00f6ra att vi sparkat ner en kille fr\u00e5n scenen \u00e5ss\u00e5 var det nobben. Dom fr\u00e5gade oss inte ens om det st\u00e4mde.<br \/>\n– LARM kan dra \u00e5t helvete. Gamla gubbar i styrelsen som inte hajjar n\u00e5t. Dom s\u00e4ger att dom vill hj\u00e4lpa svenska band, men i sj\u00e4lva verket motarbetar dom de svenska banden., s\u00e4ger H\u00e5kan Rudberg.<br \/>\n– Malm\u00f6b\u00f6gar…, muttrar Staffan<\/p>\n<p>Skivaff\u00e4ren Space Records i Stockholm, har startat ett litet skivbolag, Kaos Records (H\u00e4ftigt namn, skulle n\u00e4stan kunnat hitta p\u00e5 det sj\u00e4lv). Meningen \u00e4r att man ska ge sm\u00e5 ok\u00e4nda svenska rockband den chans de stora skivbolagen inte vill ge dem. fast fr\u00e5gan \u00e4r ifall det inte \u00e4r ett s\u00e4tt att g\u00f6ra st\u00e5lar p\u00e5 intresset f\u00f6r punkrock och sm\u00e5 skivbolag. F\u00f6r dom som kommer att tj\u00e4na pengar p\u00e5 skivan \u00e4r inte bandet utan Kaos Records. Den f\u00f6rsta skivan man ska ge ut blir en EP med The Pain. F\u00f6r den skivan f\u00e5r The Pain ungef\u00e4r 15 \u00f6re per man och s\u00e5ld skiva. Av 1000 s\u00e5lda ex blir det ca 150 sp\u00e4nn per man eller lika mycket som en hyfsad bes\u00f6kt spelning. Det blir inte mycket pengar f\u00f6r ett band med n\u00e4stan 200 000 kr i skulder f\u00f6r sin utrustning. Men detta hindrar inte dom 4 grabbarna i The Pain fr\u00e5n att vara optimistiska om framtiden.<\/p>\n<p>– Vi \u00e4r Sveriges b\u00e4sta punkband<br \/>\n– ….och Norges…..<\/p>\n<p>N\u00e4r man inte spelar arbetar H\u00e5kan Rudberg som vaktis p\u00e5 Kanslihuset (stort garv), Staffan Holmberg g\u00f6r ingenting (- Du \u00e4r s\u00e5 lat, muttrar Stefan), H\u00e5kan Uppgren (som inte var med p\u00e5 intervjun) och Stefan Hjelm g\u00e5r i plugget (- Skriv inte att jag g\u00e5r p\u00e5 fris\u00f6rslinjen, s\u00e4ger Stefan. Men H\u00e5kan tycker inte det \u00e4r n\u00e5t att sk\u00e4mmas f\u00f6r. Det \u00e4r han som har klippt mig.)<br \/>\nThe Pains EP, som inneh\u00e5ller l\u00e5tarna ”Man in the front” (om Magnus Uggla) \/ ”My head is burning” \/ ”H.H.” \/ ”Steppin stone”, sl\u00e4pps i b\u00f6rjan av februari.<br \/>\n<strong>Anarki & Kaos nr 3<\/strong><\/p>\n<p><strong>VECKO REVYN<\/strong><br \/>\n<strong> THE PAIN<\/strong><br \/>\n”Vi repar n\u00e4r vi \u00e4r fulla”<br \/>\nDe som kritiserar bandet t\u00e5l inte deras stil, och de som \u00e4lskar dom \u00e4lskar dom.<br \/>\nThe Pain g\u00f6r n\u00e4mligen sitt yttersta f\u00f6r att leva upp till rollen som ”punkrockare”, de super, sv\u00e4r, skiter (i det mesta) och lever allm\u00e4nt rullan.<br \/>\nOffentligt i alla fall !<br \/>\nN\u00e4r de avslutade en sin show p\u00e5 Domino en kv\u00e4ll bars s\u00e5ngaren ut med sprucken l\u00e4pp, trummisen kastade sina stockar och spottade mot publiken och basisten sl\u00e4ngde ut inneh\u00e5llet (ok\u00e4nt) i sitt glas \u00f6ver samma publik.<br \/>\nF\u00f6r Vecko-Revyn uppger de bara sina smeknamn.<br \/>\nHocky, 20, Spiv \u00c5land, 20, Janne Mandarin, 20 ,och Raggarn, 12.(Stistn\u00e4mndes \u00e5ldersuppgift finns det anledning att betvivla.)<br \/>\nDe s\u00e4ger sig repa tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan eller varje g\u00e5ng de \u00e4r fulla, och spelar ute 3-4 g\u00e5nger i m\u00e5naden.<br \/>\nMusiken beskriver Hocky s\u00e5 h\u00e4r: -Rak punkrock.<br \/>\nFast b\u00e4ttre \u00e4n alla andra , l\u00e5tarna \u00e4r blandat fr\u00e5n 60-och 70-talet.<br \/>\nKillarna skr\u00e4der inte orden, egentligen \u00e4r det inte mycket skr\u00e4der \u00f6ver huvud taget.<br \/>\nAllt tycks till\u00e5tet, och Pain \u00e4r onekligen roliga att se p\u00e5 scen \u00e4ven om alla volymknappar \u00e4r skruvade p\u00e5 max.<br \/>\nEn singel har The Pain hunnit med. Den heter ”Feel the Pain” p\u00e5 Kaos Records, (ett f\u00f6r \u00f6vrigt passande namn…)<br \/>\nEn ny \u00e4r p\u00e5 Sonet \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng och sl\u00e4pps n\u00e5gon g\u00e5ng i sommar.<br \/>\n<strong>FR\u00c5N VECKO REVYN SVERIGE SPELAR<\/strong><\/p>\n<p><strong>Jonas A\u00a0Anarki o Kaos # 7<\/strong><br \/>\nDen saliga r\u00f6ran som utspelar sej h\u00e4r nedan, \u00e4r en slags koppling mellan en intervju (ytterst r\u00f6rig) och en biografi (\u00e4nnu r\u00f6rigare). It\u00b4s The Pain story. ”Running from the Pain” \u00e4r f\u00f6rresten en l\u00e5t som Iggy Pop skrivit ed d\u00e5varande New York Dolls-medlemmen Sylvain Sylvain. Alltihop b\u00f6rjade med en fest n\u00e5gong\u00e5ng tidigt v\u00e5ren 1977. Alla band kan ju inte bildas i Malcolm McLarens shop Seditionaries….<br \/>\nStaffan Holmberg Skulle ha fest hemma hos sig. Man hade g\u00e5tt och snackat en tid om att bilda ett band s\u00e5 kom det sig att man h\u00e4r p\u00e5 festen bildade<\/p>\n<p>PAIN IN MY ASS. Efter mycket snack hit och dit, kom man fram till att bandet skulle ha f\u00f6ljande utseende: H\u00e5kan Uppgren p\u00e5 gitarr, Staffan Holmberg p\u00e5 s\u00e5ng, H\u00e5kan ”Hocky” Rudberg p\u00e5 kompgitarr, Stefan ”Stejmo” Hjelm (alias Raggarn) p\u00e5 trummor och Matte Persson p\u00e5 bas.<\/p>\n<p>Fast s\u00e5 var det h\u00e4r med att skaffa sej instrument och f\u00f6rst\u00e4rkare och repetitionslokal. Och Matte Persson tittade i pl\u00e5nboken och sa hej d\u00e5! S\u00e5 Hocky b\u00f6rjade p\u00e5 bas. Och den upps\u00e4ttningen h\u00f6ll n\u00e4stan ett \u00e5r. Ett intressant \u00e5r. I augusti 1977 hade PAIN IN MY ASS sin f\u00f6rsta spelning i en k\u00e4llarlokal f\u00f6r 70 speciellt inbjudna, fast det gl\u00f6mmer vi och bandet snabbt. F\u00f6r alla var s\u00e5 fulla att man k\u00f6rde en del l\u00e5tar tre g\u00e5nger. Sedan kom den stora dramatiska f\u00f6r\u00e4ndringen i bandets liv. Till det rytmiskt dunkande fr\u00e5n alla fallande h\u00f6stl\u00f6v, kapade man halva namnet och blev The Pain och fick i november en spelning p\u00e5 Postiljonen i Farsta.<\/p>\n<p>En legendarisk spelning, vars rykte n\u00e5dde \u00e4nda ner till tidningen LARM i Malm\u00f6. Dom skulle i januari ha en spelning p\u00e5 Dads Dancehall med bl.a. The Pain. Fast s\u00e5 kom den d\u00e4r tidningen d\u00e4r det stod om The Pains spelning i Farsta \u00e5 s\u00e5 vare nobben.<br \/>\n– Dom fick h\u00f6ra att vi sparkat ner en kille fr\u00e5n scen. Men dom fr\u00e5gade inte oss om det st\u00e4mde.<br \/>\n– Magnus Uggla och hans gitarrist ville komma in gratis, f\u00f6r att han \u00e4r k\u00e4ndis. S\u00e5 fick han inte det och d\u00e5 ville dom sl\u00e5ss. S\u00e5 vi bad dom dra \u00e5t helvete och jagade iv\u00e4g dom med basebolltr\u00e4n.<\/p>\n<p>\u00c5ss\u00e5 \u00e4r vi framme vid december 1977. L\u00e4ge att dra in en skiva, t\u00e4nkte grabbarna och b\u00f6rjade titta sej omkring efter ett l\u00e4mpligt skivbolag som kunde t\u00e4nkas vilja satsa p\u00e5 punkband. Fast det var inte s\u00e5 l\u00e4tt. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r det inte s\u00e5 l\u00e4tt f\u00f6r sm\u00e5 svenska rockband att f\u00e5 skivkontrakt.<\/p>\n<p>S\u00e5 man fick ta vad som fanns och vad som fanns var Kaos Records. Eller r\u00e4ttare sagt skivaff\u00e4ren Space Records. Dom hade b\u00f6rjat ana att det fanns pengar att\u00a0h\u00e4mta p\u00e5 att g\u00f6ra singlar med punkband, s\u00e5 manstartade Kaos Records och flirtade in sig med The Pain.<\/p>\n<p>Kaos Records tog sej ner till The Pains replokal och lyssnade p\u00e5 en halvtimmes show. Det var fullt tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att man skulle vilja ha ett tv\u00e5 \u00e5rs kontrakt med The Pain.Antingen f\u00f6r att man gillade vad man h\u00f6rde eller s\u00e5 var det f\u00f6r att se till att inte The Pain kom ut p\u00e5 skiva och spara svenska folket mer el\u00e4nde.<\/p>\n<p>Ibland undrar man ifall det inte var det sistn\u00e4mnda sk\u00e4let. F\u00f6r tejpen man spelade in (H.H.\/Man in the front \u201dom Magnus Uggla\u201d \/My head is burning\/Steppin\u00b4stone) i Talk-Back Studion vid Karlaplan den 8 december, var ganska d\u00e5lig enligt bandet sj\u00e4lvt. Och s\u00e5 skulle det tas omslagsbilder och skivan skulle ju tryckas n\u00e5gonstans. Och Space Records ringde hit \u00e5 dit f\u00f6r att hitta billiga alternativ, ett tag var det t o m p\u00e5 tal att trycka skiten i England. Men ingenting h\u00e4nde och skulle ha h\u00e4nt om inte The Pain en dag kom in p\u00e5 Space Records med en r\u00e4kning p\u00e5 1200 kr.<\/p>\n<p>D\u00e5 fick Space eld i r\u00f6ven och av Ep:n blev det en singel och av bilderna togs ett nytt omslag och nu v\u00e4ntar man bara p\u00e5 att f\u00e5 skiva pressad. Fast sedan december och nu (okt) har ju en del h\u00e4nt. I februari skulle The Pain ordna en spelning p\u00e5 Jakobsgatan, tillsammans med Sopstationsfolket, The Tanks och Madhouse. Fast The Tanks f\u00f6rsvann ur bilden och ersattes av Reeperbahn. L\u00f6rdagen den 4 februari kom jag och irrade runt i city f\u00f6r att hitta Jakobsgatan, men kom bort mej totalt. Fast det gjorde tydligen inget, f\u00f6r det var tydligen en ganska d\u00e5lig\u00a0spelning Fast \u00e5 andra sidan intressant. F\u00f6r H\u00e5kan Uppgren hade tr\u00f6ttnat p\u00e5 att spela gitarr och ville l\u00e4gga av. Jakobsgatan-spelningen blev hans sista med The Pain.<\/p>\n<p>Nu l\u00e4r han flytta runt i Stockholm med omnejd och spela reggae, om man nu f\u00e5r tro The Pain. Allts\u00e5 det g\u00e4llde att hitta en ny gitarrist. Och den 25 februari kunde man skriva p\u00e5 ett tomt ark i musikhistoriens stora bok, att gitarristen var funnen. Janne ”The Ant” Oldaeus heter han, med f\u00f6rflutet i Nacka-gruppen The Mob, och \u00e4r en j\u00e4vel p\u00e5 att slita i str\u00e4ngarna.\u00a0Man \u00f6vade in l\u00e5tarna med honom f\u00f6r en spelning i slutet av mars i K\u00e4rrtorp \u00e5 K\u00e4rrtorps ungdomsg\u00e5rd. 200 personer kom och bandet var laddat till max. Sedan f\u00f6rfl\u00f6t en tid och s\u00e5 var det dax f\u00f6r den stora TV-inspelningen i R\u00e5gsved. Den har ni ju sett p\u00e5 TV, s\u00e5 den ordar vi inte mer om.<\/p>\n<p>Sommaren 1978 bj\u00f6d en spelning i SSUs regi. 40 pension\u00e4rer satt bland r\u00f6da fanor och h\u00f6ll f\u00f6r \u00f6ronen och ropade efter tystnad. Till slut blev det tyst och en trubadur till gamlingarnas gl\u00e4dje.<\/p>\n<p>S\u00e5 blev det september och suprise-spelning p\u00e5 Jarlateatern. Danne s\u00e5ngare i The Fuzz, hinkade vatten \u00f6ver allt och alla och jag satt och v\u00e4ntade p\u00e5 d\u00f6dsst\u00f6ten fr\u00e5n pl\u00f6tsligt str\u00f6mf\u00f6rande instrument, men den kom aldrig. Kom gjorde d\u00e4remot folk fr\u00e5n Phonogram som sa: S\u00e5nt d\u00e4r borde inte f\u00e5 ske p\u00e5 scen. Och s\u00e5 sa man att man skulle bannlysa The Pain fr\u00e5n alla scener i Stockholm.<br \/>\n– Vi vill ha mat f\u00f6r att vi g\u00f6r den h\u00e4r intervjun, avbryter Hocky min tankeg\u00e5ng.<br \/>\n– D\u00e5 ska ni f\u00e5 vara med om n\u00e5got skitballt, n\u00e5got nytt….Ingen mat, svarar jag och skrattar.<br \/>\n– Vicket r\u00e5tt garv, s\u00e4ger Holmberg.<br \/>\n– N\u00e4r blir n\u00e4sta spelning, fr\u00e5gar jag.<br \/>\n– Vi ska kanske vara f\u00f6rband \u00e5t ett engelskt band som heter Bitch som kommer hit i november. \u00c5ss\u00e5 ska vi spela p\u00e5 Tallisg\u00e5rden den 13:e oktober, Alla som kommer f\u00e5r ta med badbyxor och cyklop, s\u00e4ger Hocky.<br \/>\n– Vilka blir f\u00f6rbanden ?<br \/>\n– Jag f\u00f6resl\u00e5r att man \u00e4r sitt eget f\u00f6rband. Kommer in f\u00f6rkl\u00e4dda p\u00e5 scen och spelar ett par gamla l\u00e5tar.<br \/>\n– Hahahaha, skrattar Hocky. Vi kommer i i regnrockar och gasmask…<br \/>\n– N\u00e4r kommer skivan ?<br \/>\n– Vet inte, s\u00e4ger Holmberg. Den \u00e4r klar f\u00f6r pressning i varje fall.<br \/>\n– Hur l\u00e5ter den ?<br \/>\n– Vet inte, minns inte, forts\u00e4tter Holmberg. Den l\u00e5ter….\u00c4h det blir en \u00f6verraskning f\u00f6r dom som k\u00f6per den som f\u00f6r oss.<br \/>\n– En otrevlig liten julklapp, ler Hocky. I 1500 exemplar.<br \/>\n<strong>Jonas A\u00a0Anarki o Kaos # 7<\/strong><\/p>\n<p><strong>Raw Power # 1 Bilder Rip<\/strong><br \/>\nThe Pain ett av dom f\u00f6rsta punk eller New Wave (vilket man nu tycker) banden som kommer fr\u00e5n Stockholm. Dom bildades april 77 p\u00e5 en fest hemma hos numera s\u00e5ngaren i gruppen Staffan och originalupps\u00e4ttningen var: Stafan Holmberg (s\u00e5ng), H\u00e5kan Uppgren (gitarr), H\u00e5kan Rudbergh (kompgitarr), Stefan Hjelm (trummor), Mats Persson (bas). Sedan dess har dom bytt medlemmar ett par g\u00e5nger och H\u00e5kan ”Hocky” Rudbergh har blivit basist ist\u00e4llet f\u00f6r kompgitarrist.<\/p>\n<p>Just nu har deras senaste gitarrist slutat och dom letar efter en ny. Pain har planer p\u00e5 att ge ut en EP, den har blivit \u00e5tskilligt f\u00f6rdr\u00f6jd och har i skrivande stund \u00e4nnu inte kommit ut, vilket jag tycker \u00e4r synd. Min personliga \u00e5sikt om dom \u00e4r att dom nog n\u00e4stan \u00e4r b\u00e4sta bandet i Stockholm just nu, men jag tycker att dom kunde sjunga p\u00e5 svenska (ocks\u00e5). En annan sak som \u00e4r synd med dom \u00e4r att dom spelar s\u00e5 s\u00e4llan. Ja ja nog om det h\u00e4r f\u00f6ljer en intervju med Staffan s\u00e5ngare i bandet.<\/p>\n<p>– Varf\u00f6r heter ni Pain ?<br \/>\n– Vet inte riktigt. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hette vi Pain in my ass men sen s\u00e5 kortade vi av det till Pain f\u00f6r det l\u00e5ter sn\u00e4rtigt och bra.<\/p>\n<p>– Vilken var er f\u00f6rsta spelning ?<br \/>\n– Det var i oktober 77 i ett bi-rum till ett garage. Det var packat med folk i ett rum som inte var mycket st\u00f6rre \u00e4n ett vardagsrum, vi var fulla och hade ungef\u00e4r bara 9 l\u00e5tar och vi lirade samma l\u00e5tar 2-3 g\u00e5nger, sen b\u00f6rjade gitarristen lira en l\u00e5t medan basisten lirade en annan och s\u00e5 skulle man sjunga d\u00e5 och det gick ju inte s\u00e5 d\u00e5 var det dags att l\u00e4gga av. Magnus Uggla kom ocks\u00e5 och skulle in men det fick han inte f\u00f6r oss och d\u00e5 blev han f\u00f6rbannad och skulle sl\u00e5ss s\u00e5 vi jagade iv\u00e4g honom med ett j\u00e4rnr\u00f6r.<\/p>\n<p>– Hur m\u00e5nga l\u00e5tar har ni nu ?<br \/>\n– ca 25 stycken.<\/p>\n<p>– Vilka l\u00e5tar \u00e4r med p\u00e5 er EP och planerar ni n\u00e5gra fler skivor ?<br \/>\n– P\u00e5 EP \u00e4r det H.H. , Body Snatcher , Man in the front och Stepping Stone. Om vi g\u00f6r n\u00e5gon mer skiva beror p\u00e5 hur EPn s\u00e4ljer, om den s\u00e4ljer bra vill v\u00e4l bolaget g\u00f6ra fler skivor.<\/p>\n<p>– Varf\u00f6r sjunger ni bara p\u00e5 engelska ?<br \/>\n– Sv\u00e5rt att s\u00e4ga, det \u00e4r v\u00e4l mest f\u00f6r att vi tycker det \u00e4r roligare att skriva p\u00e5 engelska, och s\u00e5 tycker jag det l\u00e5ter mycket b\u00e4ttre om s\u00e5ngen p\u00e5 engelska.<\/p>\n<p>– \u00c4r ni politiska?<br \/>\n– Det beror p\u00e5 hur man menar, vi g\u00e5r inte in f\u00f6r att bara vara politiska p\u00e5 samma s\u00e4tt som en del g\u00f6r. Vi tycker att n\u00e4r man bara g\u00e5r in f\u00f6r att vara s\u00e5 politiska som m\u00f6jligt d\u00e5 \u00e4r det p\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt inte kul l\u00e4ngre, vi g\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt mycket in f\u00f6r underh\u00e5llning kan man s\u00e4ga. Men vi \u00e4r ju s\u00e5 pass politiska att vi kan ta st\u00e4llning till olika fr\u00e5gor s\u00e5d\u00e4r. Men inte en massa slagord och den stilen som t ex Grisen Skriker.<\/p>\n<p>– Vilka framtidsplaner har ni?<br \/>\n– Ja vi planerar v\u00e4l att \u00e5ka till Norge och spela p\u00e5 Safety Pin Club i Oslo, s\u00e5 ska vi v\u00e4l ge ut v\u00e5r EP.<\/p>\n<p>– Hur kom det sig att er gitarrist slutade?<br \/>\n– Han blev f\u00f6r sl\u00f6 helt enkelt, han hade v\u00e4l r\u00f6kt f\u00f6r mycket braj.\u00c4h men han blev allt mer sl\u00f6 och till sist sa han att han orkade repa h\u00f6gst en g\u00e5ng i veckan med oss, men det tycker inte vi \u00e4r tillr\u00e4ckligt, och sen blev han s\u00e5 diva-aktig. Som ett exempel kan man v\u00e4l ta den d\u00e4r g\u00e5ngen p\u00e5 fyran b\u00e4r han bara stack efter ett tag utan n\u00e5gon st\u00f6rre orsak.<\/p>\n<p>– Vilka band gillar ni?<br \/>\n– Ja jag lyssnar p\u00e5 det mesta i nya v\u00e5gen v\u00e4g som kommer ut, men mina favoritband \u00e4r v\u00e4l Buzzcocks, Magazine och Stooges. Av dom svenska banden gillar jag v\u00e4l Reeperbahn men det \u00e4r v\u00e4l klart dom fins ju inte l\u00e4ngre f\u00f6rst\u00e5s, i \u00f6vrigt g\u00e5r v\u00e4l Cathy & the heat an.<\/p>\n<p>– Har ni n\u00e5gra influenser?<br \/>\n– Allt, vi snor fr\u00e5n alla. Personligen \u00e4r jag v\u00e4l ganska mycket influerad av The Stooges.<\/p>\n<p>– Vilka band gillar ni s\u00e4mst?<br \/>\n– Dom som g\u00e5r h\u00e5rt in f\u00f6r politiken och bara st\u00e5r och s\u00e4ger slagord som Skabb och Ebba Gr\u00f6n t ex. jag tycker det \u00e4r j\u00e4vligt d\u00e5lig stil n\u00e4r man p\u00e5\u00a0den d\u00e4r f\u00f6rsta TV-inspelningen st\u00e4llde upp och l\u00e5nade dom grejer s\u00e5 att dom skulle kunna spela sen g\u00e5r dom och fixar s\u00e5 att vi inte f\u00e5r spela p\u00e5 R.A.R-konserten p\u00e5 k\u00e5ren dels f\u00f6r att vi inte var tillr\u00e4ckligt politiska sa dom, sen f\u00f6r det d\u00e4r p\u00e5 Jarlateatern. Det var ju inte v\u00e5rt fel att den d\u00e4r killen b\u00f6rjade h\u00e4lla vatten p\u00e5 scenen och p\u00e5 publiken, vi kan ju inte hindra honom fr\u00e5n det och lira p\u00e5 samma g\u00e5ng, men s\u00e5 gav dom ju oss skulden f\u00f6r det.\u00a0P\u00e5 K\u00e5ren sa dom att vi inte fick lira f\u00f6r det fanns inte tid f\u00f6r oss och det hade avgjorts med en lottning, men sen visade det sig att det inte alls varit n\u00e5n lottning. N\u00e4r vi kom dit snackade vi med Baiters som gick av scenen n\u00e4r det var 20 minuter kvar s\u00e5 att vi ocks\u00e5 skulle kunna dra ett par l\u00e5tar, men d\u00e5 hade dom l\u00e5st in v\u00e5ra gitarrer s\u00e5 att vi inte kunde lira. Det tycker jag verkligen \u00e4r \u00e4cklig stil.\u00a0Derek som organiserade det hela t ex han tog int\u00e4kterna fr\u00e5n konserten och satte in dom p\u00e5 en privat bank-bok, i den d\u00e4r ruttna stilen var allt det d\u00e4r och det blir man verkligen f\u00f6rbannad \u00f6ver.<\/p>\n<p>– Vad anser du punk \u00e4r f\u00f6r n\u00e5gonting?<br \/>\n– Ja det \u00e4r v\u00e4l aggressivitet p\u00e5 scen och s\u00e5. Sen \u00e4r det v\u00e4l ocks\u00e5 det h\u00e4r att det inte skall beh\u00f6va vara perfekt n\u00e4r man spelar ocks\u00e5, det h\u00e4r med att det kommer s\u00e5 m\u00e5nga nya band \u00e4r ju ocks\u00e5 bra. Men tyv\u00e4rr blir det mest att det \u00e4r dom d\u00e5liga banden\u00a0som spelar oftast. Just nu har vi inte spelat ute p\u00e5 ett tag men n\u00e4r vi hittar en ny gitarrist s\u00e5 skall vi b\u00f6rja spela ute igen ganska mycket.<br \/>\n<strong>Raw Power # 1 Bilder Rip<\/strong><\/p>\n<p><strong> Janne Andersson St\u00e5ry 1975 \u2013 80<\/strong><br \/>\nJanne Andersson borde v\u00e4l dom flesta k\u00e4nna till.<br \/>\nI punkkretsar \u00e4r han mest k\u00e4nd som gitarrist i Four Mandarines och The Pain. Men dom banden \u00e4r bara en del av alla de band som Janne varit med i. Det hela b\u00f6rjade 1975 d\u00e5 Janne k\u00f6pte sin f\u00f6rsta elgitarr och bildade sitt f\u00f6rsta lilla band.<\/p>\n<p>– Elgitarr var det enda instrument med drag i, d\u00e4rf\u00f6r valde jag det. Akustisk gitarr \u00e4r inte lika mycket ov\u00e4sen, det retar ingen. S\u00e5 f\u00f6rklarar Janne om man fr\u00e5gar varf\u00f6r han valde att just b\u00f6ra lira elgitarr. Hans st\u00f6rsta influenser \u00e4r Bill Nelson fr\u00e5n Be-bop DeLuxe, Mick Green fr\u00e5n Pirates och naturligtvis Johnny Thunders vilket alla f\u00f6rst\u00e5r som varit hemma hos Janne och sett alla hans Dolls-bilder p\u00e5 v\u00e4ggarna. Four Mandarines var allts\u00e5 inte Jannes f\u00f6rsta band. Det var minst en 6-7 stycken innan, bara en massa sm\u00e5band men i alla fall ”outvecklade variationer p\u00e5 ingenting” kallar Janne musiken de lirade. Men det var en grupp innan som det h\u00e4nde lite med och som spelade ute en hel del.<\/p>\n<p>Satisfied hette dom och medlemmarna var desamma som senare skulle bli Four Mandarines. Enda skillnaden var namnet och att de lirade mer h\u00e5rdrock. – Fast h\u00e5rdrock \u00e4r mer en attityd \u00e4n musik, tycker jag. Mer ett s\u00e4tt att vara. Alla musikkritiker verkar vara s\u00e5 j\u00e4vla pigga p\u00e5 att hoppa ner p\u00e5 folk som lirar h\u00e5rdrock.<\/p>\n<p>Men jag anser att st\u00f6rre delen av alla punkband i Stockholm lirar vad folk i allm\u00e4nhet kallar f\u00f6r\u00a0h\u00e5rdrock. Men bara f\u00f6r att de har en annan frisyr och s\u00e5, s\u00e5 \u00e4r det punk.<\/p>\n<p>Four Mandarines bildades eller r\u00e4ttare sagt bytte namn i feb-mars -77.<br \/>\nHur fick ni tag p\u00e5 namnet? Det var n\u00e5n som skrev att det inte alls betydde fyra mandariner utan hade n\u00e5t att g\u00f6ra med ”fyra avlagda politiker”.<br \/>\n– Jag vet faktiskt inte vad det betydde. Det var Jana (basisten) och jag som satt och snackade med varann i telefon och f\u00f6rs\u00f6kte komma p\u00e5 vad vi skulle heta. Vi hade lite sv\u00e5righeter med det, men s\u00e5 s\u00e5g Jana en sk\u00e5l med mandariner och utropade mest p\u00e5 sk\u00e4mt ”fyra mandariner”.<br \/>\n– Senare s\u00e5g vi att det skulle vara en popbandst\u00e4vling i Farsta. Vi fr\u00e5gade om vi fick vara ed och det var just ett band som hoppat av s\u00e5 det gick bra. Men arrang\u00f6ren ville ju veta vad vi kallade oss, och vi stod d\u00e4r och viste inte vad vi skulle s\u00e4ga d\u00e5 Jana till slut kl\u00e4mde i med Four Mandarines och sen fick det bli s\u00e5.<br \/>\nT\u00e4vlingen gick f \u00f6 bra f\u00f6r killarna.<\/p>\n<p>Samanlagt han Four Mandarines upptr\u00e4da 10-20 g\u00e5nger. Mest spelade de p\u00e5 ungdomsg\u00e5rdar tillsammans med andra band. Men en g\u00e5ng upptr\u00e4dde de p\u00e5 Domino som huvudband till och med. Den sista spelningen. Det var en ganska konstig kv\u00e4ll. Killen som \u00e4gde st\u00e4llet trodde att det inte skulle koma n\u00e5n publik och att hela kv\u00e4llen skulle bli ett fiasko. Det hade n\u00e4mligen varit d\u00e5ligt med publik de senaste m\u00e4ngderna, och ett helt ok\u00e4nt svenskt band dessutom, det var d\u00f6mt att misslyckas. Men \u00e4garen trodde fel Domino var fullsatt och ist\u00e4llet f\u00f6r tippade 300 personer kom det 1500. Snacka om att killarna blev stora i korken d\u00e5.<br \/>\n– Det var j\u00e4vligt fin att det blev sista kv\u00e4llen. Men jag tror inte vi blev direkt popul\u00e4ra. Vi hann nog inte med det, h\u00f6ll ju inte ens ihop ett \u00e5r. F\u00f6r att ett band ska bli n\u00e5nting m\u00e5ste man g\u00f6ra en platta och sen ut och spela en massa, inte bara runt Stockholms-trakten utan slita runt i hela landet. Sen m\u00e5ste man f\u00e5 in en platta p\u00e5 radion annars har man inte en chans. V\u00e5r singel blev bara spelad n\u00e5n g\u00e5ng av Kjell Alinge. Den m\u00e5ste in p\u00e5 n\u00e5t av dom h\u00e4r -oramaprogrammen annars \u00e4r den droppad n\u00e4stan.<\/p>\n<p>En annan of\u00f6rgl\u00f6mlig spelning f\u00f6r Janne \u00e4r den d\u00e5 Mick Jones kom upp och lirade p\u00e5 en konsert med Lesbian Hardcore (numera Reeperbahn), Madhouse och Four Mandarines samma kv\u00e4ll som Clash lirade p\u00e5 Gr\u00f6na Lund, sommaren 77.<br \/>\n– Det var n\u00e5ra tjejer som drog dit Paul Simonom, Mick Jones och Joe Strummer. Mick ville lira n\u00e5t s\u00e5 vi drog en l\u00e5ng jam-blues tilsammans och publiken stack. N\u00e4r solen gick upp var det bara vi kvar.<\/p>\n<p>Sommaren 77 kom \u00e4ven Four Mandarines singel ”Silver Son Johnnie\/Ease my pain” och vill man kalla den f\u00f6r punk var det sveriges f\u00f6rsta punksingel. Kallar man det hellre f\u00f6r nya v\u00e5gen var allt Madhouse hemmagjorda platta ”Innervoice” f\u00f6re. Om man nu vill kalla Madhouse f\u00f6r nya v\u00e5gen….Iallafall \u00e4r det s\u00e4kert att Madhouse singeln inspirerade Four Mandarines till att sj\u00e4lva g\u00f6ra det.<br \/>\n– Jag tyckte inte att Madhouse skiva var speciellt bra men kunde dom s\u00e5 kunde v\u00e4l vi. Men det hade \u00e4nd\u00e5 inte blivit n\u00e5gontin om inte Pirre (s\u00e5ngaren) startat sitt skivbolag och pr\u00f6jsat allting. En svensk skiva som dessutom gjordes p\u00e5 ett hemagjort m\u00e4rke som i england var i sverige unikt d\u00e5. Men Four Mandarines blev inte n\u00e5gra inrikes stj\u00e4rnor f\u00f6r det.<\/p>\n<p>Visserligen skrev tidningarna lite grann och de fick spelningar\u00a0i bl a Malm\u00f6 men n\u00e5gon st\u00f6rre uppm\u00e4rksamhet riktades aldrig mot dem. Och skivan blev aldrig distrubierad utanf\u00f6r Stockholm utan s\u00e5ldes till skivaff\u00e4ren Space Records som i sin tur s\u00e5lde den vidare till andra aff\u00e4rer i stan. De blev i alla fall av med hela upplagan p\u00e5 1000 ex och det hela gick ihop f\u00f6r Pirre.<\/p>\n<p>Det var Janne som ensam skrev alla l\u00e5tarna till Four Mandarines repertoar och det var bl a orsaken till att bandet splittrades.<br \/>\n– Det gick s\u00e5 l\u00e5ngt att n\u00e4r vi kom till repetitionerna hade jag l\u00e5ten med mej helt klar. Jag fick visa basisten hur han skulle spela, trummisen hur han skulle trumma och s\u00e5ngaren hur han skulle sjunga.<br \/>\nDet ska ju egentligen vara s\u00e5 att man kommer till lokalen med en i\u00e9 om en l\u00e5t. Sen hittar alla p\u00e5 och spelar p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt. S\u00e5 ska ett band funka d\u00e4r alla vet vad dom ska g\u00f6ra.<\/p>\n<p>Egentligen skulle Four Mandarines varit med p\u00e5\u00a0Sonets s\u00f6mnpiller-Lp ”Swedish tracks-79” tillsammans med en massa andra ”l\u00e4ckra kraftrockare”. De spelade till och med in tv\u00e5 l\u00e5tar men hoppade av d\u00e5 de h\u00f6rde dom andra bandens bidrag. Ist\u00e4llet best\u00e4mde de sig f\u00f6r att g\u00f6ra en uppf\u00f6ljare till ”Silver Son Johnnie” och spelade in ytterligare tv\u00e5 l\u00e5tar. Men , sen, gruppen sprack. Varf\u00f6r ?<br \/>\n– Vi brukade repa i Pirres studio men den b\u00f6rjade bli s\u00e5 sm\u00e5tt bokad och det blev mindre och mindre tid f\u00f6r oss att repa vilket var ganska irriterande. Och trummisen vi hade ville bra lira jazz s\u00e5 Jana (basisten) och jag best\u00e4mde oss f\u00f6r att bilda n\u00e5got eget.<\/p>\n<p>S\u00e5 f\u00f6ddes Mandarines. I b\u00f6rjan f\u00f6rs\u00f6kte de f\u00e5 ihop ett riktigt band som \u00e4ven kunde spela ute, men det gick inte alls. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rblev Mandarines en studiogrupp.\u00a0Janne tog kontakt med EMI som varit intresserade av Four Mandarines och de tyckte \u00e4ven Mandarines l\u00e4t intressant. D\u00e4rf\u00f6r fick de lov att g\u00f6ra en EP. De repeterade in de fyra l\u00e5tarna p\u00e5 tv\u00e5 veckor tilsammans med en trummis. D\u00e4refter var det dags f\u00f6r inspelning av Ep:n och Mandarines existerade sen inte l\u00e4ngre.<br \/>\n<span style=\"font-size: 13px;\">– Ganska sjukt egentligen. Det \u00e4r ingen toppenplatta men den \u00e4r s\u00e5 bra som vi kunde g\u00f6ra ifr\u00e5n oss d\u00e5. Ett bra perspektiv fr\u00e5n den tiden. Inga bra musiker, inget band, ingen k\u00e4nsla, men ett viktigt steg i utvecklingen.<\/span><\/p>\n<p>Om n\u00e5gon \u00e4nnu inte skaffat EP:n, b\u00f6rja s\u00f6ka igenom stans skivaff\u00e4rer. Tack vare de underbara popl\u00e5tarna \u00e4r den v\u00e4rd lite extra besv\u00e4r n\u00e4r s\u00e4kert plattan blir en raritet om en massa \u00e5r. EMI pressade n\u00e4mligen bara upp 1000ex och den \u00e4r numer utg\u00e5ngen. Tre av l\u00e5tarna kommer fr\u00e5n Four Mandarines-tiden och en skrev Janne speciellt f\u00f6r EPn: ”Svensk powerpop” som poster skrev…<\/p>\n<p>N\u00e4r Mandarines endast var ett minne blott b\u00f6rjade Janne som gitarrist i Reperbahn. Samtidigt bildade han ett annat ban med Danne, basisten fr\u00e5n Reperbahn, och Nisse som spelade trummor p\u00e5 Mandarines EPn. De skulle egentligen gjort en platta ihop men det fungerade aldrig.<\/p>\n<p>Janne Andersson som gitarrhj\u00e4lte i Reeperbahn h\u00f6ll inte heller i all evighet.\u00a0Allt berodde p\u00e5 Mats Olssons l\u00e5nga artikel om Janne i Expressen.<br \/>\nDen gjorde att en m\u00e4ngd skivbolag blev intresserade och ville att Janne skulle g\u00f6ra en soloplatta. Det var helt okej och som kompmusiker ville han ha Korre, Danne och Eddie (alla fr\u00e5n Reeperbahn). D\u00e5 var det v\u00e4l bara f\u00f6r dom att steppa in i en studio tror ni kanske, ovetande l\u00e4sare. Men s\u00e5 var inte fallet. N\u00e4r pl\u00f6tsligt alla Reeperbahns musiker f\u00e5tt jobb p\u00e5 annat h\u00e5ll blev det nu lite trassel med Olle deras s\u00e5ngare som nu blev arbetsl\u00f6s.\u00a0En del br\u00e5k uppstod och Janne ins\u00e5g att det var b\u00e4st att skippa 3\/4 av Reeperbahn som kompmusiker.<\/p>\n<p>Men ist\u00e4llet f\u00f6r att ta semester fr\u00e5n gitarrarbetet gick Janne med i Tears (numera The Radio). T\u00e5rarna hade h\u00f6rt talas om hans talanger och ringde upp honom och fr\u00e5gade om han ville komma och lira p\u00e5 prov.<br \/>\n– Det hade faktiskt kunnat bli n\u00e5t med Tears om inte Pain hade kommit iv\u00e4gen. Dessutom hade jag en del studiojobb och gick p\u00e5 universitetet och l\u00e4ste engelsk och musik. Tiden r\u00e4ckte inte till s\u00e5 jag var tvungen att skippa n\u00e5t och det blev Tears. Det berodde mest p\u00e5 att det var 6 mil till deras replokal vilket var ganska p\u00e5frestande ibland. Men det \u00e4r nog det b\u00e4sta och mest enhetliga bandet jag lirat med.<\/p>\n<p>Nu var det som sagt Pains tur att ha Janne helt ensam, n\u00e4stan. Hur fick du det jobbet, en ren slump igen eller ?<br \/>\n– Det kan man v\u00e4l s\u00e4ga, men Staffan (s\u00e5ngaren i Pain) och jag \u00e4r gamla bardomkamrater. Jag har k\u00e4nt honom sen jag var 6 \u00e5r och vi har g\u00e5tt tillsammans i lek och grundskolan. Han spelade \u00e4ven trummor (!) i mitt f\u00f6rsta band tillsammans med Jana p\u00e5 bas. Hooligans (se ocks\u00e5 intevjun med Spiv \u00c5land) kallade vi oss.<br \/>\n– Jag ringde Staffan fr\u00e5n en fest och fick d\u00e5 h\u00f6ra att Pain beh\u00f6vde en gitarrist och jag sa mest p\u00e5 skoj att jag kunde h\u00e4nga p\u00e5. N\u00e5gra dar senare ringde Staffan upp mej och jag f\u00f6ljde med till deras replokal och sen gick det som det gick.<br \/>\n– Jag trivdes bra i Pain, J\u00e4vligt bra till och med. Pain \u00e4r hittills det roligaste g\u00e4nget jag spelat i.\u00a0<span style=\"font-size: 13px;\">F\u00f6r vi var ett bra band och vi spelade bra ihop.\u00a0<\/span><\/p>\n<p>I Pain var det inte som i Four Mandarines, att Janne skrev alla l\u00e5tarna och fick visa de andra hur de skulle spela. D\u00e4remot hade dom ett visst system: Janne skrev harmonierna och melodierna, de arrangerade ihop och Spiv skrev texterna. Ett slags lagjobb allts\u00e5 och det funkade bra.<\/p>\n<p>Det var synd att det aldrig blev n\u00e5t med Englands-turn\u00e9n.<br \/>\nBitch sprack och vi gick i 5 veckor och dr\u00e4llde i London tills pengarna var slut. Strax innan det gjorde vi en spelning i norra England d\u00e5 basisten i Bitch sj\u00f6ng ist\u00e4llet f\u00f6r s\u00e5ngerskan som hade f\u00f6rsvunnit. Sen sprack dom helt och turn\u00e9n med. Vi f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 ihop en del spelningar p\u00e5 egen hand men det var hoppl\u00f6st.<br \/>\nMan m\u00e5ste prata med en massa managers, mellanh\u00e4nder och artistf\u00f6rmedlingar. Ska man ha spelningar i England m\u00e5ste man som Rude Kids gjorde , boka i f\u00f6rv\u00e4g.<\/p>\n<p>I samband med turn\u00e9n skulle Pain gjort en skiva p\u00e5 engelska Hurricane records. Men eftersom turn\u00e9n sprack gjorde \u00e4ven skivplanerna det. Janne tycker det var lika bra. F\u00f6r trots allt \u00e4r det en konstig v\u00e4g att g\u00e5 och g\u00f6ra en skiva i England n\u00e4r alla medlemmar bor i Sverige.<br \/>\nDe hade ju \u00e4nd\u00e5 varit tvungna att \u00e5ka hem n\u00e4r pengarna var slut.<\/p>\n<p>B\u00e5de Janne, Hocky och Stejmo fick g\u00e5 till svenska ambassaden f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e5d at \u00e5ka hem. Janne f\u00f6rs\u00f6kte bilda ett band med tillsammans med basisten i Bitch men det funkade inte heller. Strax efter hemkomsten fr\u00e5n England slutade Janne och gamla Pain splittrades.<\/p>\n<p>Trogna RIP-l\u00e4sare vet varf\u00f6r, Janne skulle ut och turnera med Ulf Lundell och Pain skulle d\u00e5 vara tvungna att l\u00e4gga av i 1\/12 m\u00e5nad d\u00e5 turn\u00e9n p\u00e5gick. Ist\u00e4llet splittrades bandet.<\/p>\n<p>Hade du fortsatt med Pain om inte Lundell kommit iv\u00e4gen ?<br \/>\n– Jag vet inte. Det jag hatade mest med Pain var att man f\u00f6rs\u00f6kte br\u00e4nna ut sig sj\u00e4lv och tycka det \u00e4r j\u00e4vligt ball. Att kr\u00f6ka och k\u00e4ka speed s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt, sniffa kokain och bli smala och beniga. Inte \u00e4ta n\u00e5t och tycka att det \u00e4r h\u00e4ftigt. T\u00e4vla om att bli Sveriges f\u00f6rsta Sid Vicious.<br \/>\nDet fanns vissa antydningar till det i Pain och det trivdes jag inte alls med.\u00a0Men f\u00f6rr eller senare hade jag nog lagt av \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r att g\u00f6ra min egen grej. Det var bara en tidsfr\u00e5ga och det tror jag dom f\u00f6rstod.<\/p>\n<p>1978 b\u00f6rjade det f\u00f6rsta samarbetet med Ulf Lundell med LPn ”N\u00e5dens \u00e5r” d\u00e4r Jannes gitarr medverkar p\u00e5 tre sp\u00e5r.<br \/>\nOch p\u00e5 Uffes senaste ”Ripp Rapp”, kan man h\u00f6ra honom p\u00e5 alla l\u00e5tarna.<\/p>\n<p>– Det \u00e4r kul att spela med Lundell och prova lite av varje. Det mesta av vad han g\u00f6r \u00e4r j\u00e4vligt bra. Jag f\u00e5r spela precis som jag vill, fullst\u00e4ndigt. Bara jag h\u00e5ller mej till l\u00e5ten. Jag spelar som jag g\u00f6r, annars skulle han inte vilja ha mej med.<br \/>\n– 42 spelningar avklarade vi under Uffes turn\u00e9. Det var kul, jag l\u00e4rde mej mycket under tiden.<br \/>\nInnan h\u00f6rde man en massa snack om hur det \u00e4r att turnera.<\/p>\n<p>Droger, d\u00e5liga flickor, d\u00e5lig mat, d\u00e5ligt med s\u00f6mn etc, etc. Men efter en vecka uppt\u00e4cker man att vill du, kan du \u00e4ta bra mat. Vill du slipper du bry dej om d\u00e5liga flickor. Vill du slipper du dricka sprit och stoppa sprutor i armen. Man kan lika g\u00e4rna springa ut och jogga och l\u00e4gga sej tidigt.<br \/>\nDet \u00e4r alldeles f\u00f6r mycket myter om turn\u00e9livet och att det skulle vara p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt. Det \u00e4r ju vad man g\u00f6r det till sj\u00e4lv. F\u00f6rutsatt att man inte hamnar i ett g\u00e4ng som pressar. Men vi gjorde alla v\u00e5r egen turn\u00e9 utom under sj\u00e4lva konserten. Annars s\u00e5 sk\u00f6tte man sej sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Men trots att Janne trivdes med turn\u00e9livet kommer han inte tan n\u00e5gra fler s\u00e5na jobb om inte Ulf ber honom.\u00a0F\u00f6r Janne har inte en tanke p\u00e5 att bli kompmusiker. I och f\u00f6r sig skulle det vara l\u00e4tt f\u00f6r honom att bli det, hoppa in i n\u00e5t band och lira gitarr och bakgrundss\u00e5ng.\u00a0Det skulle vara bekv\u00e4mt men Janne vill pr\u00f6va sina egna vingar f\u00f6rst och se om han kan g\u00f6ra n\u00e5t bra sj\u00e4lv. Efter turn\u00e9n varvade Janne ner ett tag sen b\u00f6rjade han s\u00f6ka killar till ett nytt band, Janne Andersson POP. Trummis var det inga problem med f\u00f6r det hade han redan. Det skulle bli Stejmo fr\u00e5n gamla Pain. Men att hitta en basist eventuellt en kompgitarrist var desto sv\u00e5rare.<br \/>\n– Man har kanske f\u00f6r h\u00f6ga prestationer. Men det m\u00e5ste vara snubbar som man gillar annars kan dom vara hur duktiga som helst och det blir \u00e4nd\u00e5 d\u00e5ligt resultat.\u00a0<span style=\"font-size: 13px;\">Om man l\u00e4ngtar bort fr\u00e5n replokalen n\u00e4r man ska plugga in en ny l\u00e5t, d\u00e5 \u00e4r det fel.\u00a0<\/span><span style=\"font-size: 13px;\">Man m\u00e5ste trivas med varann. D\u00e4rf\u00f6r blev Janne tvungen att l\u00e5na en basist d\u00e5 LPn spelades in i mars-april. Det blev Danne fr\u00e5n Reeperbahn.\u00a0Och tillsammans gjorde de troligen en av Sveriges b\u00e4sta rockplattor n\u00e5gonsin. Troligen kommer den snart och strax f\u00f6re sl\u00e4pps en hitsingel fr\u00e5n LPn, ”Var min v\u00e4n” heter den.F\u00f6rst efter det att plattan spelades in d\u00f6k en l\u00e4mplig basist upp.<\/span><span style=\"font-size: 13px;\">Latte Kronlund och kommer n\u00e4rmast fr\u00e5n gruppen <\/span><span style=\"font-size: 13px;\">S<\/span><span style=\"font-size: 13px;\">misk. Det var Danne sj\u00e4lv som ordnade honom eftersom han ville g\u00e5 in f\u00f6r Reeperbahn.<\/span><\/p>\n<p>Ett litet smakprov p\u00e5 hur Janne Andersson Pop kommer att l\u00e5ta i studio hittar man bland sp\u00e5ren p\u00e5 julskivan ”glitter gl\u00f6gg & rock n roll” fr\u00e5n EMI. Tv\u00e5 l\u00e5tar bidrar de med, dels den tagna ”Rudolf med r\u00f6da mulen” och Jannes egen l\u00e5t ”Sp\u00e5r i sn\u00f6n”.<\/p>\n<p>Man kan v\u00e4l inte v\u00e4nta sig jultexter och bj\u00e4llror p\u00e5 den kommande LPn men trycket och Jannes v\u00e4lk\u00e4nda melodier som sitter efter en genomlyssning kommer s\u00e4kert att finnas. Men en \u00f6verraskning blir det, Janne kommer att sjunga p\u00e5 svenska vilket han aldrig tidigare gjort p\u00e5 en egen platta.<\/p>\n<p>– Jag har pr\u00f6vat en hel del av mina l\u00e5tar p\u00e5 svenska och det l\u00e5ter mycket roligare. Dessutom bor jag i Sverige och t\u00e4nker forts\u00e4tta med det.Sverige \u00e4r det enda som spelar n\u00e5n roll f\u00f6r mej just nu.<\/p>\n<p>\u00c4ven om jag t\u00e4nker g\u00f6ra n\u00e5gra l\u00e5tar p\u00e5 engelska och skicka till EMI i England.<br \/>\nN\u00e4r LPn kommit ut, vad h\u00e4nder d\u00e5 ?<br \/>\n– G\u00e5r den bra \u00e5ker vi nog ut och turnerar. G\u00e5r den inte bra \u00e5ker vi nog ut och turnerar \u00e4nd\u00e5, om jag har ett riktigt band f\u00f6rst\u00e5s. Ett fyrmanna- band, kanske fem, i v\u00e4rsta fall tre.<br \/>\n\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge kan inte Janne enbart leva p\u00e5 musiken. F\u00f6r tillf\u00e4llet jobbar han p\u00e5 posten och ibland tar han n\u00e5t studiojobb, bl a har Janne varit med p\u00e5 Magnus Lindbergs och Lasse Lindboms plattor.<\/p>\n<p>– N\u00e4r jag var yngre valde jag mellan att bli fotbollspelare eller rockmusiker. Nu skulle jag aldrig kunna sluta helt med musiken och ta ett annat jobb hellre g\u00e5r jag och h\u00e4nger mej. Det \u00e4r sant.<br \/>\n\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge har Janne Andersson pop bara spelat ute en g\u00e5ng. Men det blir snart fler. Missa dom inte d\u00e5.<br \/>\n<strong>R.I.P # 13 Text: Jeppe<\/strong><\/p>\n<p><strong>Vecko Revyn<\/strong><br \/>\nAtt han nyligen p\u00e5b\u00f6rjat sin milit\u00e4rtj\u00e4nstg\u00f6ring, och h\u00e5ller just nu p\u00e5 att utbilda sig till gruppbef\u00e4l, \u00e4r det nog ingen som kan gissa sig till.<br \/>\nF\u00f6r han \u00e4r punkare.<br \/>\nDet syns p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll.<br \/>\nTrots att han varken har n\u00e5lar<br \/>\ni kinden eller hakkors kletat<br \/>\np\u00e5 sin svarta skinnjacka.<br \/>\nStaffan Holmberg \u00e4r 19 \u00e5r, han har trasiga jeans, blekt h\u00e5r och kommer fr\u00e5n Nacka utanf\u00f6r Stockholm.<br \/>\nHan sitter p\u00e5 hamburgerplejset som \u00e4r granne med Gallerian, k\u00f6pcentret i Stockholms city dit de s\u00e5 kallade punksen drar f\u00f6r att kolla in l\u00e4get och snacka med varandra.<\/p>\n<p>N\u00e4r jag kliver in i coca cola-milj\u00f6n denna s\u00f6ndagseftermiddag sitter han ensam vid ett bord, djupt f\u00f6rsjunken i ett par utl\u00e4ndska rocktidningar.<br \/>\nJag bjuder p\u00e5 en cigarett.<br \/>\n– N\u00e4, jag r\u00f6ker inte. Och s\u00e5 har jag bl\u00e5 \u00f6gon och ingen flickv\u00e4n.<\/p>\n<p><strong>H\u00e5rt trakasserad.<\/strong><br \/>\nHan har l\u00e4st tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga intervjuer med dom stora rocksnubbarna f\u00f6r att tro sej veta vad man ska svara – innan fr\u00e5gan \u00e4r st\u00e4lld. Och s\u00e5 \u00e4r det kul att vara lite ball ocks\u00e5. F\u00f6rst\u00e5s.<br \/>\nPunkare, ordet l\u00e5ter slitet vid det h\u00e4r laget, det h\u00e5ller Staffan med om. Men han rycker p\u00e5 axlarna \u00e5t det. Kan inte komma p\u00e5 n\u00e5n b\u00e4ttre ben\u00e4mning. Punkmusik har blivit nya v\u00e5gen-musik. Men man kan knappast kalla Staffan f\u00f6r en nya-v\u00e5gen-kille. Det l\u00e5ter t\u00f6ntigt.<br \/>\n– Stilen har funnits l\u00e4nge. Det b\u00f6rjade med Iggy (Iggy Pop) n\u00e5n g\u00e5ng -69 s\u00e5 d\u00e4r. Sen belev det en trend f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. Sex Pistols hj\u00e4lpte f\u00f6rst\u00e5s. D\u00e5 kom allt det h\u00e4r med kl\u00e4derna.<br \/>\nPunkarna har blivit r\u00e4tt h\u00e5rt trakasserade fr\u00e5n alla m\u00f6jliga h\u00e5ll. Och dom asnes av m\u00e5nga som en sammh\u00e4llets b\u00f6ld, likgiltiga inf\u00f6r allt, en liten grupp omogna och oansvariga ungdomar som bara br\u00e5kar och f\u00f6rst\u00f6r. Och chockerar naturligtvis.<br \/>\n– Vi \u00e4r inte mer aggressiva \u00e4n anra m\u00e4nniskor, menar Stafan. Vi g\u00e5r inte b\u00e4rs\u00e4rkarg\u00e5ng p\u00e5 stan, vi v\u00e4lter inte bilar, vi sl\u00e5r inte ner pension\u00e4rer. Vad \u00e4r det vi f\u00f6rst\u00f6r ?<br \/>\n– Sen \u00e4r det klart att en del sprungit omkring med hakkors p\u00e5 sina jackor – f\u00f6r att chocka – utan att egentligen haja inneb\u00f6rden. Men nu har hakkorsen f\u00f6rsvunnit, nu str\u00e4cker punksen upp knutna n\u00e4var i luften och skriker RAR (Rock against racism) – utan att egentligen haja inneb\u00f6rden av det heller. Det \u00e4r precis lika barnsligt. Tycker Stafan.<br \/>\n(RAR \u00e4r en r\u00f6relse som starades av Tom Robinson, en av f\u00f6rgrundsfigurerna i nya v\u00e5gen-musiken. I sina texter g\u00e5r han bland annat h\u00e5rt \u00e5t samh\u00e4llets intolerans mot minoritetsgrupper.)<\/p>\n<p><strong>Kul att spela<\/strong><br \/>\nMen en viktig grej \u00e4r att alla har inte samma livsattityder d\u00e4rf\u00f6r att dom \u00e4r punkare p\u00e5pekar Staffan. Det \u00e4r musiken som \u00e4r utg\u00e5ngsl\u00e4get. Den enda riktiga gemensamma n\u00e4mnaren. Den enkla musiken betonar han. Och att man skapar n\u00e5nting sj\u00e4lv. Det \u00e4r viktigt. Man kan inte bara sitta och lyssna p\u00e5 andra.<br \/>\n– Man fr\u00e5gar sej nu, va fan h\u00f6ll man p\u00e5 med d\u00e5, n\u00e4r man inte lirade. Det blev s\u00e5 j\u00e4vla kul n\u00e4r man b\u00f6rjade spela sj\u00e4lv.<br \/>\nStaffan sjunger med The Pain, en av en massa grupper om vuxit fram under senaste \u00e5ret. F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sen var det en om\u00f6jlighet att dra ihop ett and och b\u00f6rja lira bara f\u00f6r att man gillade musik. S\u00e5vida man inte kunde sjutti\u00e5tta ackord. F\u00f6r l\u00e4t det inte tjusigt och proffsigt redan fr\u00e5n b\u00f6jan var det i alla fall ingen som ville lyssna.<br \/>\nDet \u00e4r d\u00e4r hela punkid\u00e9n kommer in. Att alla som vill, dom kan och ska lira. Och det \u00e4r j\u00e4vligt kul. \u00c4ven att lyssna till.<br \/>\n– Jag har alltid gilat musik. Lyssna de p\u00e5 tio-i-topp och s\u00e5nt d\u00e4r n\u00e4r jag var liten, ber\u00e4ttar Staffan med ett n\u00e4stan genant smajl. Punkmusiken kom som en sj\u00e4lvklarhet, det var en naturlig grej f\u00f6r mig at t\u00e4nda p\u00e5.<br \/>\n– Sen vill man ju inte vara en vanlig Svensson heller. Det \u00e4r roligare med folk som har sin egen stil.<br \/>\nHan inser att han visserligen inte \u00e4r till hundra procent egen i sin stil, men…<br \/>\n– Det \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00f6ra n\u00e5nting helt sj\u00e4lv. Man m\u00e5ste vara flera f\u00f6r att det ska bli starkt….<\/p>\n<p><strong>Gylfen ska vara \u00f6ppen.<\/strong><br \/>\nMen Staffan \u00e4r ensam framf\u00f6r kameran n\u00e4r vi pl\u00e5tar honom och jag efter \u00e5tskilliga minuters klickande, f\u00f6rskr\u00e4ckt uppt\u00e4cker och utbrister:<br \/>\n– Din gylf \u00e4r ju \u00f6ppen !<br \/>\nD\u00e5 ler han \u00f6verseende mot mig.<br \/>\n– Det ska den vara. Det g\u00e5r snabast s\u00e5.<br \/>\nDet \u00e4r kul att chocka. Det tycker han.<br \/>\nMan undrar hur han klarar av att g\u00f6ra lumpen. ( I 1 i Stockholm, han f\u00e5r sova hemma n\u00e4r det inte \u00e4r nattman\u00f6ver.) Det livet verkar s\u00e5 l\u00e5ngt bort fr\u00e5n att sitta och h\u00e4cka p\u00e5 Galerian eller att sjunga rock. Men han s\u00e4ger att det g\u00e5r bra. Att lumpargrejen fixar konditionen.<br \/>\n– Jag gillar inte sj\u00e4lva grejen, men ser det som n\u00e5got n\u00f6dv\u00e4ndigt ont.<br \/>\nOch med lite cynism i r\u00f6stan l\u00e4gger han till:<br \/>\n– Det \u00e4r h\u00e5rda bud d\u00e4r, s\u00e5 det ska nog bli karl av mej ocks\u00e5.<br \/>\nOch sen d\u00e5 ? Framtid och s\u00e5nt d\u00e4r ?<br \/>\n– Fr\u00e5ga mej inte vad jag tror jag g\u00f6r om fem \u00e5r. Eler vad jag vill g\u00f6ra om fem \u00e5r. Jag tar dan som den kommer. Framtiden klarar sej alltid p\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt.<\/p>\n<p><strong>Ingen dr\u00f6m att bli rik.<\/strong><br \/>\nEfter nian gick Staffan gymnasiet i tv\u00e5 \u00e5r, teknisk linje. Men han har aldrig jobbat regelbundet, bara tagit str\u00f6jobb n\u00e5n g\u00e5ng. Han tycks inte veta vad han levt av under \u00e5ret. F\u00f6rnekar att hans mamma f\u00f6rs\u00f6rjt honom. Men inkomsterna fr\u00e5n hans grupp The Pain har inte varit stora.<br \/>\n– Jag \u00e4r inte ute efter kosing. Har ingen dr\u00f6m att bli rik. Tror inte jag blir en lyckligare m\u00e4nniska av att ha mycket pengar. Fast det \u00e4r klart man man m\u00e5ste ha s\u00e5 man klarar sej.<br \/>\n– N\u00e4r jag \u00e4r f\u00e4rdig med lumpen i v\u00e5r f\u00e5r jag tusen sp\u00e4nn. D\u00e5 \u00e5ker jag nog utomlands p\u00e5 interrailkort (t\u00e5gluffar) – om man inte har en v\u00e4rldsturn\u00e9 p\u00e5 g\u00e5ng. Man vet aldrig.<br \/>\nHan ler s\u00f6tt \u00e5t p\u00e5st\u00e5endet, men d\u00e4r finns allvar i anledningen ocks\u00e5. Han sjunger p\u00e5 engelska, skriver texterna sj\u00e4lv och dom \u00f6vriga tre i bandet g\u00f6r musiken. Och deras namn, The Pain (sm\u00e4rtan), \u00e4r engelskt. Det f\u00e5r dom ofta kritik f\u00f6r. De flesta ounkg\u00e4ng k\u00f6r p\u00e5 svenska. Men resonerar Staffan:<br \/>\n– Engelska \u00e4r ett internationellt spr\u00e5k. Vi har st\u00f6rre planer…<br \/>\nSnart kommer dom ut med en EP, fyra egna l\u00e5tar. Det \u00e4r ett nystartat svenskt bolag, Kaos Records, som ger ut den.<br \/>\n– Fy fan f\u00f6r dom stora etablerade skivbolagen, s\u00e4ger Staffan. F\u00f6r att f\u00e5 g\u00f6ra en platta hos dom m\u00e5ste banden sitta och skriva om sina l\u00e5tar s\u00e5 som bolagen vill ha dom. Inte klokt.<br \/>\nHan tycker det g\u00e5tt ovanligt bra f\u00f6r The Pain. Dom kunde lika g\u00e4rna st\u00e5tt kvar i potatisk\u00e4llaren och lirat idag.<br \/>\n– Men det g\u00e4ller att fixa grejer sj\u00e4lv. Det \u00e4r l\u00e4tt att sitta och s\u00e4ga att allt \u00e4r skit utan att g\u00f6ra n\u00e5nting \u00e5t det.<br \/>\n– Vi (m\u00e5nga av punkg\u00e4ngen) ordnar fester och spelningar och arrangerar egna galor.<br \/>\n– Men det \u00e4r synd att det finns s\u00e5 f\u00e5 tjejer som g\u00f6r n\u00e5t eget. F\u00f6r det uppskattas j\u00e4vligt mycket n\u00e4r dom g\u00f6r det. Tyv\u00e4rr finns det inte mycket brudar i rockbranchen.<\/p>\n<p><strong>Sv\u00e5rt med att ha tjejer..<\/strong>.<br \/>\nTjejer \u00e4r lika viktigt som allt annat tycker Staffan. F\u00f6r viktigt ibland. Det d\u00e4r att man kan bli s\u00e5 beroende.<br \/>\n– Man f\u00e5r akta sig f\u00f6r ringar.<br \/>\n– Det \u00e4r vad jag s\u00e4ger nu. Sen kanske man vill gifta sej – fast det \u00e4r bara ett papper.<br \/>\n– Det sv\u00e5raste med att ha en tjej \u00e4, att d\u00e5 ska man umg\u00e5s b\u00e5de med hennes kompisar och sina egna. Och s\u00e5 tycker polarna att man sviker. Det slutar med att hon altid h\u00e4nger med p\u00e5 ens grejer. Synd faktiskt.<br \/>\nAtt ha en tjej som kompis \u00e4r en annan sak. Det har inte med k\u00f6net att g\u00f6ra om man blir polare. En del folk kan man snacka med och det flyter. Det \u00e4r fint n\u00e4r man \u00e4r p\u00e5 samma v\u00e5gl\u00e4ngd menar Staffan.<br \/>\nFast det \u00e4r man inte alltid. Som bekant. N\u00e4r man \u00e4r punkare.<br \/>\n– D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det sk\u00f6nt n\u00e4r man kan \u00e4ndra p\u00e5 folks uppfattningar om en. F\u00f6r jag tycker att alla kategorier m\u00e4nniskor ska kunna umg\u00e5s.<br \/>\nDet h\u00e4nder att Svenssons p\u00e5 gatan kommer fram till Staffan, punkaren, f\u00f6r att ha synpunkter (i all v\u00e4lmening). OCh efter en stund f\u00e5r ”punkaren” h\u00f6ra: ”det var kul att det g\u00e5r att snacka med dej”. Och till sist avl\u00e4gsnar sej Svensson med ett: ”vad trevlig du \u00e4r”.<br \/>\nDet \u00e4r v\u00e4l inte presic hans dr\u00f6m om framtiden, men en vacker dag \u00e4r han kanske \u00e4nd\u00e5 Svensson sj\u00e4lv ?<br \/>\n– Det \u00e4r m\u00f6jligt, tror Staffan. Men det bekymrar honom inte.<br \/>\n<strong>Vecko Revyn Text Anki Partridge Foto: Per Hessman<\/strong><\/p>\n<p><strong>Intervju med Spiv \u00c5land<\/strong><br \/>\nStaffan Holmberg kanske inte m\u00e5nga av Punktjafs l\u00e4sare k\u00e4nner till, men hans alter ego Spiv \u00c5land har nog d\u00e4remot m\u00e5nga \u00e5tminstone h\u00f6rt talas om och kanske tr\u00e4ffat..bl.a. Sting…;0)<br \/>\nMen d\u00e5 vi ville veta mer om Spiv \u00c5land och hans punkiga f\u00f6rflutna s\u00e5 vi fr\u00e5gade ut honom helt enkelt…s\u00e5 forts\u00e4tt l\u00e4s och f\u00e5 reda p\u00e5 varf\u00f6r Sting fick p\u00e5 k\u00e4ften.<\/p>\n<p>Hur blev du sj\u00e4lv intresserad av musik ?<br \/>\n– Musikintresset startade med Monkees p\u00e5 tv, sedermera blev det glamrock och punk. Det fanns musik i familjen, sj\u00e4lv spelade jag trummor i musikskolan i 6 \u00e5rs tid, min mamma \u00e5 pappa sj\u00f6ng i k\u00f6r, och syrran lirade fiol.<\/p>\n<p>P\u00e5 tal om punk ja..du tr\u00e4ffade Sex Pistols hur var ditt intryck av dem ?<br \/>\n– I Pistols s\u00e5 tr\u00e4ffade vi mest Cook \u00e5 Jones,\u00a0b\u00e5de i Sverige och i England.<br \/>\nDe tv\u00e5 \u00f6vriga m\u00f6tte jag p\u00e5 efterfesten p\u00e5 Parkhotel, efter k\u00e5ren giget (juli-77),<br \/>\nd\u00e5 vi fick sl\u00e4nga oss i en taxi pga raggarkravaller.\u00a0Sid fick man inte n\u00e5got ur och Rotten var mest p\u00e5 sin vakt. N\u00e4 Clash var ett roligare band p\u00e5 det s\u00e4ttet.<\/p>\n<p>S\u00e5 blev det Pain, vilka musikaliska f\u00f6rebilder hade ni n\u00e4r ni b\u00f6rjade?<br \/>\n– Ja bandet bildades 77 och vi hette f\u00f6rst Pain in my Ass, det var jag och H\u00e5kan Uppgren (senare Reeperbahn) som startade bandet efter att ha varit i Paris och sett en ”punkpaket turn\u00e9” med Clash, Damned, Subway Sect, Tyla Gang och n\u00e5gra till.<\/p>\n<p>Vi var f\u00f6rst p\u00e5 plan, och vi hade testat lite med l\u00f6sa bandkonstellationer, bl.a. Janne A och Janne Bluchert fr\u00e5n Mandarines. Hocky lirade gitarr f\u00f6rst Matte (Chatterbox) p\u00e5 bas och Stejmo\u00a0 trummor. V\u00e5ra f\u00f6rebilder var Stooges, Pistols, Cooper och tidiga Buzzcock..plus allt som man hade i musikaliskt arv.<\/p>\n<p>The Pain fick tidigt exponering genom att ni var med i en film om punkrock (ett skolarbete fr\u00e5n DI av bl.a. Stig Larsson) som visades i tv, hade ni n\u00e5n draghj\u00e4lp av filmen ?<br \/>\n– N\u00e4 jag kan inte komma ih\u00e5g att vi hade n\u00e5n nytta av filmen, s\u00e5 h\u00e4r efter\u00e5t, men just d\u00e5 var det mer att klasspolare och andra som tyckte man var galen fick det bekr\u00e4ftat.<\/p>\n<p>Ni var ocks\u00e5 det f\u00f6rsta svenska ”punkbandet” som\u00a0recenserades\u00a0i NME Epn ”Feel the Pain” hur k\u00e4ndes det ?<br \/>\n– Det var kul med NME, vi var v\u00e4l inte helt n\u00f6jda med plattan, det tog en s\u00e5n satans tid innan den kom ut,\u00a0s\u00e5 den k\u00e4ndes inaktuell n\u00e4r den v\u00e4l sl\u00e4pptes. Timingen var bra, vi var i London och spelade med Bitch\u00a0(Charlie Green s\u00e5ngerska i Bitch var senare med i Chatterbox och kan h\u00f6ras p\u00e5 singeln ”Forgotten Heroes”. Hon \u00e4ktade ocks\u00e5 PelleAlmgren..Farbrors anm..)\u00a0i den vevan. Plattan kom p\u00e5 Kaos Records och finansierades av killarna bakom\u00a0 Space Records och skivaff\u00e4ren Record Pool.<\/p>\n<p>Hur kom Janne ”Mandarin” Andersson (mer k\u00e4nd som Mona Sahlins storebror) med i bandet ?<br \/>\n– Janne var en gammal klasskompis, vi hade bl.a. lirat i samma fotbollslag. Han kom med i bandet n\u00e4r Janne Oldeus b\u00f6rjade balla ur\u00a0(Janne O bildade senare rocktrion Rost och har ocks\u00e5 spelat med Jerry Williams). Det var i slutet av 1978, Janne \u00e4r med p\u00e5 singeln\u00a0 (”Next time ego”) och han tog in mer\u00a0 pop influenser i bandet.\u00a0Han f\u00f6rsvann n\u00e4r han hoppade p\u00e5 en turn\u00e9 med Ulf Lundell (spelar ocks\u00e5 p\u00e5 plattan Ripp Rapp) sen s\u00e5 var han ocks\u00e5 knuten till EMI via Mandarines, s\u00e5 det var b\u00f6rjan till slutet p\u00e5 The Pain.<\/p>\n<p>Ni var ett av f\u00e5 band\u00a0tillsammans\u00a0med Rude Kids och Cathy & the heat som sj\u00f6ng p\u00e5 engelska fanns det en ”konflikt” mellan de som sj\u00f6ng p\u00e5 svenska och de som sj\u00f6ng p\u00e5 engelska ?<br \/>\n– Det fanns v\u00e4l ingen direkt konflikt,\u00a0det va v\u00e4l mest n\u00e5gra i R\u00e5gsvedsalliansen som ville f\u00e5 det till det.<br \/>\n– Va fan, man k\u00e4nde de flesta, men sj\u00e4lvklart var det en liten kamp mellan oss och Ebba, och s\u00e5 umgicks man ju mest med den ”engelska falangen”.<\/p>\n<p>The Pain hade ett rykte om sej att vara ett band som levde fan mest hela tiden, hur mycket av det \u00e4r sant?<br \/>\n– Ja, sanningen \u00e4r att vi levde r\u00f6vare mest hela tiden och tog inte skit fr\u00e5n n\u00e5gon !.<\/p>\n<p>Har du n\u00e5gra roliga anekdoter att ber\u00e4tta fr\u00e5n ”de vilda” \u00e5ren ?<br \/>\n– Jod\u00e5…Police trodde vi snackade skit om dem n\u00e4r de lirade p\u00e5 Rock Palais s\u00e5 jag hamnade i en fajt med Sting.. Jag satt naken i duschen efter en spelning p\u00e5 Domino n\u00e4r Ola H\u00e5kansson (skivbolagschef) kom in, vi bad honom dra \u00e5t he****…<br \/>\nDet var inte bara Sting som jag slog p\u00e5 k\u00e4ften, Billy Madden klippte jag ocks\u00e5 till s\u00e5 vi blev utan skivkontrakt\u00a0(det var under B-films tiden bandet l\u00e5g p\u00e5 Maddens bolag Adventure..Farbrors amn).<\/p>\n<p>– Hocky fick n\u00e4san avslagen av en bl\u00f6jraggare n\u00e4r vi lirade i Gustavsberg s\u00e5 vi fick poliseskort f\u00f6r att ta oss d\u00e4rifr\u00e5n.<br \/>\nN\u00e4r vi var p\u00e5 100 club i London f\u00f6r att kolla in Chelsea s\u00e5 vevade basisten med basen s\u00e5 b\u00e5de Hocky och jag fick oss en rej\u00e4l d\u00e4nga, jag fick sy 5 stygn…snacka om att bandet blev impopul\u00e4ra hos oss.<\/p>\n<p>P\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rsta spelning kom vi dragandes med en stor h\u00f6g med b\u00e4rs som vi fraktade p\u00e5 en skateboard, n\u00e4r snuten stoppade oss och fr\u00e5gade om det var fest ?…vi hade k\u00f6pt upp all \u00f6l i en 7-11 butik..Sen slutade kv\u00e4llen med att Magnus Uggla mfl ville in p\u00e5 efterfesten, men vi jagade iv\u00e4g dem med j\u00e4rnr\u00f6r och bandyklubbor..fast vi spelade upp v\u00e5r platta f\u00f6r honom senare..<br \/>\nPete Shelly fick ocks\u00e5 v\u00e5r platta n\u00e4r han skulle signa sina egna plattor.<\/p>\n<p>Du var ocks\u00e5 frekvent f\u00f6rekommande i Vecko-Revys vimmelrepotage, oftast i s\u00e4llskap med n\u00e5gon snygg ”punkette” var det lika delar sex, drugs & rock`n`roll?<br \/>\n– Sex, drugs…well…sex, det var ju d\u00e4rf\u00f6r vi startade bandet, f\u00f6r att tr\u00e4ffa brudar…och kan du fatta ?…det funkade ocks\u00e5 !!!<br \/>\nAlkohol tja, det var det mest hela tiden, man levde ju n\u00e4stan p\u00e5 Tinto…och braj..mm, fast senare kom det tyngre droger och sj\u00e4lv s\u00e5 hoppade jag \u00f6ver den biten. Janne A \u00a0 var i stort sett renlevnadsman.Och damen i fr\u00e5ga var \u00c5sa Johanna s\u00e5ngerska i Alien Beat, min punkette.<\/p>\n<p>The Pains karri\u00e4r var kort och intensiv bara tv\u00e5 plattor gavs ut…finns det mer material med bandet inspelat ?<br \/>\n– Det finns n\u00e5gra mastertaper som inte \u00e4r utgivna, v\u00e5r f\u00f6rsta inspelning p\u00e5 Talk Studios bl.a. S\u00e5 vi f\u00e5r v\u00e4l se vad som h\u00e4nder p\u00e5 Pain kanten, m\u00e5ste ocks\u00e5 kolla upp Chinese Takeaways platta by the way..(gruppen g\u00f6r en cover p\u00e5 Pains ”Ambulance” och Staffan \u00e4r med och sjunger…Farbrors amn).<\/p>\n<p>Du fortsatte sedan med B-Films..ber\u00e4tta om bandet ?<br \/>\n– B-Films startade jag n\u00e4r jag m\u00e4rkte att det inte blev n\u00e5t kvar av Pain (Hocky hoppade av till Chatterbox och det var jag \u00e5 han som drev The Pain) ihop med Bj\u00f6rne Fr\u00f6berg (Aoouh & Warheads) (numer i Nomads). Jag tog in min kusin p\u00e5 trummor och hans kompis Chris,(Lynn\/Lind senare i Easy Action med Peo Thyr\u00e9n och Kee Marcello) de tv\u00e5 bodde grannar med mej p\u00e5 den tiden.<br \/>\nMicke k\u00e4nde vi sedan tidigare, d\u00e5 han brukade jobba i en musikaff\u00e4r. Vi lirade lite med Peter Ampull Alien Beat\/KSMB ocks\u00e5. S\u00e5 testade jag och Andy (McCoy) en del tilsammans.(vilket resulterade bla i att B-films lirade ”Law & order” som senare skulle spelas in av Hanoi Rocks och hamna p\u00e5 plattan\u00a0”Oriental Beat”, fast personligen s\u00e5 tycker jag att B-Films version \u00e4r b\u00e4ttre..Farbrors amn)<br \/>\nJag hade v\u00e4l i stort sett samma influenser, men jag styrde h\u00e5rdare, och vi ville ha ett fetare sound, som n\u00e4rmade sej tyngre rock lite Dolls betonat kanske, men vissa anklagade oss f\u00f6r att spela h\u00e5rdrock vilket egentligen var helt r\u00e4tt i tiden f\u00f6r \u00e5ret efter -82 s\u00e5 vann Europe Rock-SM.<br \/>\nDet kan ocks\u00e5 till\u00e4ggas att vi spelade med The Troggs..s\u00e5 det k\u00e4ndes lite som om vi var f\u00e4rdiga med punken d\u00e5….<\/p>\n<p>Vad g\u00f6r du idag ?<br \/>\n– Jag jobbar som f\u00f6rs\u00e4ljningschef inom IT-branchen.<br \/>\nS\u00e5 man kan s\u00e4ga att du levde upp till din egen profetia som du basunerade ut i Vecko-revyn redan 1979 att ”Det ska nog bli karl av mej ocks\u00e5”.<br \/>\n– Klart man blev karl, men r\u00e4nderna g\u00e5r aldrig ur….!<br \/>\nHar du n\u00e5gra planer p\u00e5 att ta upp musiken igen ?<br \/>\n– Nej…inga direkta planer, men jag har k\u00f6rt lite covers p\u00e5 firmafester, det \u00e4r allt. Delar av Pain har haft n\u00e5gon reunion p\u00e5 ett kalas f\u00f6r ett tag sen. (Staffan gjorde faktiskt comeback med Pain p\u00e5 Clampers. P\u00e5 extranumret ”Churchyard” s\u00e5 hoppade Staffan upp p\u00e5 scen och greppade micken)<\/p>\n<p>H\u00e5ller du kontakt med dina gamla ”punkpolare” ?<br \/>\n– Tr\u00e4ffar p\u00e5 en del punkpolare ibland, p\u00e5 konserter t ex, m\u00e5nga har ocks\u00e5 hamnat i data sv\u00e4ngen.\u00a0<span style=\"font-size: 13px;\">Jag d\u00f6k p\u00e5 v\u00e5r fd manager p\u00e5 SAS.\u00a0<\/span><span style=\"font-size: 13px;\">Fast det \u00e4r i stort sett Janne Lundberg fr\u00e5n Chatterbox\/Berlin som jag tr\u00e4ffar regelbundet (Janne jobbar f \u00f6 p\u00e5 Wasa Kredit..Farbrors amn).<br \/>\n<\/span><span style=\"font-size: 13px;\">Jag tr\u00e4ffade faktiskt Katti Flemstr\u00f6m p\u00e5 en kurs f\u00f6r ett tag sen…men man kan undra vart alla tagit v\u00e4gen ?<\/span><\/p>\n<p>Vad skulle du s\u00e4ga om din son blir ”punkare” och vill leva samma liv som pappa ?-\u00a0<span style=\"font-size: 13px;\">Min grabb \u00e4r 11 \u00e5r nu och lirar gitarr, s\u00e5 han f\u00e5r sj\u00e4lv v\u00e4lja.\u00a0<\/span><span style=\"font-size: 13px;\">Men just nu \u00e4r det mest fotboll som g\u00e4ller f\u00f6r honom.<\/span><\/p>\n<p>S\u00e5 i och med detta tackar vi Staffan f\u00f6r intervjun och s\u00e5 hoppas vi att han ser till att Pain taperna sl\u00e4pps p\u00e5 cd….<\/p>\n<p>Ni som blev nyfika p\u00e5 Pain kan ocks\u00e5 jaga en kassett som R.I.P sl\u00e4ppte med l\u00e5tarna ”Ambulance” och ”Churchyard” (d\u00e4r Staffans ”punkette” \u00c5sa Johanna \u00e4r med och k\u00f6rar).<\/p>\n<p><strong>Intervju med Hocky<\/strong><br \/>\nH\u00e5kan Rudberg mer k\u00e4nd som Hocky har ett l\u00e5ngt och brokigt f\u00f6rflutet i klassiska punkband som The Pain och Chatterbox. Nu \u00e4r han p\u00e5 g\u00e5ng igen med ett nytt band med b la Stejmo en g\u00e5ng trumslagare i ovann\u00e4mnda The Pain. Punktjafs ville veta mer om denne mans f\u00f6rflutna, s\u00e5 vi fr\u00e5gade ut honom helt enkelt.<\/p>\n<p>Tjenare Hocky… vilken var den f\u00f6rsta musiken du fastnade f\u00f6r?<br \/>\n– Ja det m\u00e5ste varit Beatles, jag k\u00f6pte mina f\u00f6rsta singlar 1966-67 Lady Madonna tror jag det var samt en singel med Jeffersons Airplane.\u00a0Den musiken diggades stenh\u00e5rt p\u00e5 en liten batteridriven moj\u00e4ng med h\u00f6gtalaren i locket f\u00f6r 150 sp\u00e4nn som jag och brorsan fick.\u00a0N\u00e5t \u00e5r senare fick jag en hel dr\u00f6s med Beatles singlar och posters av mina morbr\u00f6drar, d\u00e5 va man i himlen.<\/p>\n<p>Sen I b\u00f6rjan av 70-talet kom Alice Cooper in i bilden och lite senare glamrocken med Bowie, Bolan, Glitter o.s.v. men det blev f\u00f6r mesigt i l\u00e4ngden s\u00e5 jag s\u00f6kte mig mer till den tidiga h\u00e5rdrocken som Deep Purple, Ted Nudgent, Montrose, Aerosmith men Alice Cooper h\u00e4ngde med \u00e4nda fram till 76.<\/p>\n<p>N\u00e4r blev det punk och varf\u00f6r ?<br \/>\n– Jag var hemma hos H\u00e5kan Uppgren och han hade varit i London, eller n\u00e5t s\u00e5nt, med sina f\u00f6r\u00e4ldrar och kom hem med en massa singlar som var n\u00e5t i h\u00e4stv\u00e4g, typ 3 ackord eller s\u00e5, en av de singlarna var Sex Pistols, ”Anarchy in the UK!” Man satt bara och gapade, borta var allt on\u00f6digt trams, det var enkelt \u00e5 r\u00e5tt.<br \/>\nBrorsan visade ett par barr\u00e9ackord och sen kunde vi sj\u00e4lva lira med efter singlarna.S\u00e5 i den vevan bildades Pain In The Ass med H\u00e5kan Uppgren gitarr, Stefan Hjelm trummor, Staffan Holmberg s\u00e5ng, och jag sj\u00e4lv p\u00e5 gitarr. Att det blev Staffan p\u00e5 s\u00e5ng berodde p\u00e5 att han var den enda som hade pengar att k\u00f6pa ett PA f\u00f6r och eftersom det var hans PA s\u00e5 fick han sjunga. Jag tog ett l\u00e5n och k\u00f6pte mina grejor.<\/p>\n<p>Bas skulle egentligen Matte Persson ha lirat men han hade inga st\u00e5lar s\u00e5 jag s\u00e5lde min gitarr och k\u00f6pte en bas och k\u00f6rde sj\u00e4lv ist\u00e4llet. Vi hade inga visioner alls inf\u00f6r framtiden det var bara f\u00f6r att ha n\u00e5t att g\u00f6ra p\u00e5 kv\u00e4llarna och att ha n\u00e5t st\u00e4lle att vara p\u00e5 f\u00f6r vi kom inte in p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen. S\u00e5 vi repade och alla polarna h\u00e4ngde med till replokalen f\u00f6r att lyssna och festa.<\/p>\n<p>Hur var det att vara punkare f\u00f6r 20 \u00e5r sedan n\u00e4r man i stort sett blev hotat med sp\u00f6 om man hade \u00f6rh\u00e4nge ?<br \/>\n– Som sagt s\u00e5 repade vi ganska ofta och h\u00f6ll till mest i replokalen s\u00e5 vi var inte med s\u00e5 mycket om det d\u00e4r.<br \/>\nDet var i alla fall j\u00e4vligt kul att se hur de \u00e4ldre f\u00f6rfasade sig \u00f6ver oss stackare som gick i trasiga kl\u00e4der \u00e5 s\u00e5.<br \/>\n– M\u00e5nga tyckte att vi s\u00e5 farliga ut och h\u00f6ll sig \u00e5t sidan n\u00e4r vi kom p\u00e5 stan.<\/p>\n<p>Hur var det att lira med the Pain ?<br \/>\n– Det var j\u00e4vligt tufft att vara med i The Pain. H\u00e5kan Uppgren pallade inte och inte Janne Oldaeus heller, Janne Andersson var ocks\u00e5 lite f\u00f6r tunn f\u00f6r The Pain. Det var en r\u00e5 jargong och blev vi f\u00f6r fulla d\u00e5 vi repeterade eller spelade ute kunde vad som helst h\u00e4nda.<br \/>\nStaffan ber\u00e4ttade att det var mycket sex drugs n rock n roll s\u00e5 ber\u00e4tta lite om hur du upplevde tiden med Pain<br \/>\n– Sex sj\u00e4lvklart, sprit javisst, rock\u00b4n roll absolut, men droger, n\u00e4\u00e4, d\u00e4r var det r\u00e4tt lugnt. En del kompisar har ju f\u00f6rsvunnit i sina drogrus, s\u00e5 visst fanns runt omkring. Droger \u00e4r ju j\u00e4vligt tabubelagt ingen vill erk\u00e4nna men alla var ju med p\u00e5 ett h\u00f6rn \u00e4nd\u00e5. Jag f\u00f6respr\u00e5kar inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt droger och jag vill att alla som st\u00e4lls inf\u00f6r ett faktum d\u00e5 man blir erbjuden n\u00e5gon drog att man ska t\u00e4nka sig f\u00f6r j\u00e4vligt noga och helst avst\u00e5 helt Livet \u00e4r som en enda stor drog i sig sj\u00e4lvt, TV \u00e4r en drog, motion en annan, k\u00e4rlek en, \u00f6l o.s.v. det \u00e4r ju upp till var och en att best\u00e4mma vilket som ska konsumeras eller inte.<\/p>\n<p>Kan du ber\u00e4tta n\u00e5got roligt fr\u00e5n tiden med Pain?<br \/>\n– Nja rolig eller inte vete fan men … det var nog sommaren 78 och vi skulle repa efter ett 2 m\u00e5naders uppeh\u00e5ll och f\u00f6r att fira det s\u00e5 k\u00f6ptes det med till repet ungef\u00e4r 10-11 vinare som skulle konsumeras efter repet, vi h\u00f6ll till i Vuxenskolans lokaler, Janne Oldaeus d\u00f6k inte upp till repet varvid vi andra Stejmo, Staffan och jag b\u00f6rjade repa \u00e4nd\u00e5 och dricka lite vin under tiden, som jag sa lite tidigare s\u00e5 kunde det g\u00e5 ganska vilt till p\u00e5 b\u00e5de rep och spelningar vilket du nu ska f\u00e5 h\u00f6ra.<\/p>\n<p>Stejmo drack inget alls den kv\u00e4llen men Staffan och jag k\u00f6rde p\u00e5 med vinet helt pl\u00f6tsligt blev det hotfullt i replokalen, det var vin-sp\u00f6ket som slog till, Staffan och jag blev som tokiga, grejer fl\u00f6g omkring, vi sparkade och slog s\u00f6nder hela replokalen p\u00e5 riktigt rockstj\u00e4rnemane\u00e9r det enda som var helt var Stejmos trummor f\u00f6r dom hade han skyddad med sitt liv, sen drog vi vidare upp i huset och r\u00f6jde runt … jag vaknade i en portuppg\u00e5ng utan skor och jacka av att en \u00f6stermalmstants hund nosade mig i ansiktet, jag hade ingen aning om var jag var eller hur jag kommit dit. Staffan hade tuppat av i en soffgrupp och spytt ner densamma.<\/p>\n<p>Efter\u00e5t konstaterades att vi tv\u00e5 hade druckit upp 10 flaskor vin under det repet och att all utrustning utom ett trumset var trasig i replokalen som vi delade med tv\u00e5 andra band , vi skyllde p\u00e5 att flummare hade gjort inbrott och r\u00f6jt n\u00e5t f\u00f6r j\u00e4vligt …Vuxenskolan k\u00f6pte nya grejor genom deras f\u00f6rs\u00e4kring.<\/p>\n<p>Parallellt med alla band du lirat i har du haft en massa ”hobbyband” typ Death Wish och Teneriffa cowboys…varf\u00f6r?<br \/>\n– Jag hade precis lagt av i The Pain p.g.a. vi kom aldrig n\u00e5gonstans och att Staffan gjorde sig om\u00f6jlig med dom flesta som man inte ska g\u00f6ra sig om\u00f6jlig med f\u00f6r att komma vidare s\u00e5 jag hoppade av och k\u00f6rde ig\u00e5ng Stabbers tillsammans med Matti Zane bas, bla bla bla p\u00e5 gitarr som numera lirar med Soldout Sweethearts och Stejmo p\u00e5 trummor jag sj\u00f6ng och vi k\u00f6rde bara covers. Bland annat en Elvis Presley l\u00e5t Hound Dog och sen lite Sex Pistols och Stoodges.<br \/>\nVi gjorde v\u00e4l en eller tv\u00e5 spelningar sen gick jag vidare mot det som senare skulle bli Chatterbox n\u00e4mligen Death Trip. Janne Lundberg, Ulf Erlandsson och Matte Persson lirade i bandet Berlin med Michael Hedenby, tidigare Chaty & the Heat, som nu l\u00e5g i lumpen. Jag hade inget band att lira med s\u00e5 jag ringde upp Matte Persson och vi best\u00e4mde ett m\u00f6te med de \u00f6vriga i Berlin.\u00a0Dom kunde inte heller lira f\u00f6r Michael l\u00e5g ju i lumpen som sagt s\u00e5 d\u00e5 kom vi \u00f6verens att k\u00f6ra ig\u00e5ng ett cover band bara f\u00f6r att f\u00e5 spela ute. Fast\u00a0Teneriffa cowboys var jag aldrig med i.<\/p>\n<p>Finns det n\u00e5got material med hobbybanden inspelat ?<br \/>\n– Ja, det som finns \u00e4r typ kassettband inspelat i replokalen \u00e5 s\u00e5, ingen h\u00f6jdarkvalite allts\u00e5, sen det g\u00e4ller bara att veta var dom ligger.<\/p>\n<p>S\u00e5 blev det Chatterbox..ber\u00e4tta om id\u00e9n bakom Chatterbox ?<br \/>\n– Vi uppt\u00e4ckte efter ett tag med Death Trip att vi passade bra ihop och att vi b\u00f6rjade g\u00f6ra egna l\u00e5tar. Vi hade gjort en del gigs d\u00e5 vi kom i kontakt med Billy Madden som undrade om vi ville vara med p\u00e5 en samlings LP ”Let it out”. Visst, det l\u00e4t ju kul, och det var d\u00e5 vi ins\u00e5g att h\u00e4r finns chansen till att g\u00e5 vidare med skivkontrtakt o.s.v. Vi tog d\u00e5 namnet Chatterbox (efter Ny dolls l\u00e5ten) och Michael Hedenby var inte l\u00e4ngre med oss i bandet.<br \/>\nF\u00f6rsta upplagan av Chatterbox (som f \u00f6 medverkade p\u00e5 Let it out 1) sj\u00f6ng p\u00e5 svenska…till skillnad mot pain..hur kom sej det ?<br \/>\n– Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tror vi testade b\u00e5de svenska och engelska, det finns en demo p\u00e5 sex l\u00e5tar b\u00e5de med svensk och engelsk text. D\u00e5 vi spelade in p\u00e5 ”Let it out” s\u00e5 blev det svenska helt enkelt bara. S\u00e5 efter ett tag \u00f6vergick vi helt till engelsk text.<\/p>\n<p>Sen d\u00f6k Fr\u00f6ken Charlie Green upp…ber\u00e4tta om Charlie…<br \/>\n– I mars 77 var vi i The Pain p\u00e5 London bes\u00f6k, d.v.s. musik och r\u00f6jresa s\u00e5 hade Staffan tr\u00e4ffat Charlie och hennes kompis Polly p\u00e5 Kings Road, tror jag det var, och sagt till dom att vi bodde p\u00e5 ett hotell i Bayswater.\u00a0S\u00e5 dom d\u00f6k upp p\u00e5 hotellet och mer eller mindre flyttade in i ett av rummen med de \u00f6vriga som bodde d\u00e4r under veckan. Sen efter en kv\u00e4ll p\u00e5 100 club d\u00e5 Staffan och jag hamnade p\u00e5 sjukhuset,d\u00e4r vi fick sy fyra stygn var, (l\u00e4s intevjun med Spiv).\u00a0<span style=\"font-size: 13px;\">S\u00e5 n\u00e4r jag kommer tillbaks till hotellet dagen efter, med en kasse \u00f6l i n\u00e4ven s\u00e5 h\u00e5ller ambulanspersonalen p\u00e5 att b\u00e4ra ut Polly som \u00e4r vit och gr\u00f6n i ansiktet efter en \u00f6verdos heroin.\u00a0<\/span>Personalen \u00e4r i uppror efter v\u00e5rt sviniga beteende, och uppe p\u00e5 rummet ligger Charlie kvar som ett dopat vrak, \u00e4garna hotade med polis och avhysning, men vi bara garvade \u00e5t dem f\u00f6r vi hade fortfarande fyra n\u00e4tter kvar s\u00e5 det fick resebolaget reda ut.<\/p>\n<p>Fast resten av resan blev om m\u00f6jligt \u00e4nnu v\u00e4rre, men det \u00e4r en annan story.\u00a0Hursomhelst n\u00e5gra \u00e5r senare skickar Charlie ett brev och kommer \u00f6ver till Sverige f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 och blir kvar i ett halv \u00e5r eller s\u00e5.\u00a0<span style=\"font-size: 13px;\">N\u00e4r Charlie ska sl\u00e4ngas ut av myndigheterna gifter hon sig med Pelle Almgren och f\u00e5r stanna kvar I Chatterbox hade vi med Charlie p\u00e5 zynth och lite s\u00e5ng men vi tr\u00f6ttnade p\u00e5 henne ganska snart p.g.a. samarbetsv\u00e5righeter s\u00e5 hon fick l\u00e4mna bandet.<\/span><\/p>\n<p>Ni fick mycket positiva recensioner n\u00e4r singeln ”Forgotten Heroes” kom och\u00a0ni sas vara punkens f\u00f6rnyare…men sen f\u00f6rsvann Charlie och er musik f\u00f6r\u00e4ndrades radikalt…borta var punkens attack och in kom syntarna s\u00e5…varf\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndrades Chatterbox musik radikalt?<br \/>\n– Vi som alla andra utvecklades ju med \u00e5ren och vi s\u00f6kte efter v\u00e5r stil men kom v\u00e4l aldrig riktigt p\u00e5 \u00e5t vilket h\u00e5ll vi skulle g\u00e5, en del ville k\u00f6ra p\u00e5 svenska nu igen och det ville inte jag, en del ville g\u00e5 \u00e5t syntpopen men jag ville ha tuffare stil s\u00e5 det blev en hel del experimenterande av det hela.<br \/>\nDu la senare av i Chatterbox st\u00e4mmer det att \u00c5sa-Johanna (Alien Beat) tog din plats som s\u00e5ngare ?<br \/>\n– Ja, jag lade av och senare fick jag h\u00f6ra att \u00c5sa hade provat och fick jobbet s\u00e5 att s\u00e4ga.<\/p>\n<p>Trots mycket positiva recensioner och bra respons s\u00e5 la Chatterbox av vet du varf\u00f6r ?<br \/>\n– Vi var verkligen p\u00e5 g\u00e5ng ett tag, vi hade skivkontrakt med Adventure Rec och EMA-telstar bokade v\u00e5ra spelningar vi spelade f\u00f6rband till Clash bl.a. och pressen skrev gott om oss men vi hade redan b\u00f6rjat splittras upp inom bandet, vi ville olika saker helt enkelt.<\/p>\n<p>Finns det mer Chatterbox material inspelat…och Hocky, du lovar v\u00e4l att du ser till att det dyker upp en ”Keep quiet, this is The Complete Chatterbox” p\u00e5 cd ?<br \/>\nHa Ha Ha … Jo jo … Det g\u00e4ller bara att hitta allt s\u00e5 f\u00e5r vi se.<\/p>\n<p>Efter Chatterbox s\u00e5 var det inte mycket punk direkt f\u00f6rst var det v\u00e4l Tora Tora…<br \/>\n– Nej nej Tora Tora \u00e4r det bandet bildades efter Chatterbox s\u00e5 det hade jag inget med att g\u00f6ra.<\/p>\n<p>Men sen blev det v\u00e4l La Crosse? Och med La Crosse hade ni r\u00e4tt stora planer..tanken och konceptet bakom La Crosse ?<br \/>\n– La Crosse var det mest utstuderade av alla band, d\u00e4r var alla planer klara fr\u00e5n b\u00f6rjan, vi sa att inom ett \u00e5r s\u00e5 skulle vi ha skivkontrakt, ligga p\u00e5 ett promotion bolag, ha gjort radio och TV och lirat ute massor. Vi fixade allt detta inom ett halv\u00e5r. La Crosse var musikaliskt annorlunda fr\u00e5n Chatterbox det var mera drag och show med magnesium bomber och s\u00e5nt.<\/p>\n<p>Sen efter La Crosse f\u00f6rlorade iallafall jag kollen p\u00e5 dej, vad sysslade du med efter La Crosse ?<br \/>\n– La Crosse sprack p.g.a. att en i bandet ville styra f\u00f6r mycket och vara stj\u00e4rna samt att livet i rock\u00b4n roll Sverige var j\u00e4vligt tungt d\u00e5 omkring 82-83. Efter La Crosse k\u00f6rde jag ig\u00e5ng med min Karate tr\u00e4ning igen och satsade stenh\u00e5rt p\u00e5 det och jag k\u00f6r fortfarande med \u00f6sterl\u00e4nsk filosofi.<br \/>\n1990 bodde jag i Japan i sju m\u00e5nader och tr\u00e4nade Karate varje dag fem timmar om dagen. Sen var jag med i en hojklubb ”St\u00e5lsvin-MC och Perkele-MC i b\u00f6rjan av 90-talet vilket var riktigt<br \/>\nskoj. Fast polisen tyckte annorlunda.*skratt*<\/p>\n<p>F\u00f6r ett par \u00e5r sedan h\u00f6rde jag att ”Hocky blivit n\u00e5n slags yuppie..” s\u00e5 vad sysslar du med nu f\u00f6rtiden ?<br \/>\n– Hmm den som du har h\u00f6rt det fr\u00e5n \u00e4r s\u00e4kert en yuppie sj\u00e4lv. N\u00e4 jag \u00e4r nog s\u00e5 l\u00e5ng ifr\u00e5n yuppie man kan komma.<\/p>\n<p>S\u00e5 h\u00e5ller du kontakten med gamla punkpolare ?<br \/>\n– Ja faktiskt, f\u00f6r ett par \u00e5r sedan ringde jag runt till en del gamla punkpolare och arrangerade en sammankomst hemma hos mig, vi har tr\u00e4ffats ett par g\u00e5nger till, sen s\u00e5 s\u00e5g man ju en hel del av dom p\u00e5 Sex Pistols comeback f\u00f6r ett par \u00e5r sedan.<\/p>\n<p>Men allvarligt Hocky…kunde du i din vildaste fantasi tro att punken som musikalisk r\u00f6relse skulle existera 20 \u00e5r senare..?<br \/>\n– Jo det trodde man v\u00e4l, fast idag verkar det vara mer politik i det hela, s\u00e5nt sket vi i.<\/p>\n<p>Ja..Brodde i Br\u00e4nda Barn sa n\u00e4r det g\u00e4llde barnens \u00e5terf\u00f6reningsgig att ”F\u00f6rr var musiken p\u00e5 allvar och livet p\u00e5 kul, nu \u00e4r det tv\u00e4rt om” s\u00e5 \u00e4r det p\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00f6r H\u00e5kan ”Hocky” Rudberg ?<br \/>\n– F\u00f6rr var musiken aldrig riktigt p\u00e5 allvar men livet har ju alltid varit p\u00e5 kul, \u00e4h man ska inte g\u00f6ra det komplicerat, lev livet bara.<\/p>\n<p>Det vore kanske p\u00e5 plats med en riktig reunion d\u00e4r ni gubbar visar kidsen var sk\u00e5pet ska st\u00e5 ?<br \/>\n– Jo det skulle vara kul faktiskt men The Pain upps\u00e4ttning g\u00e5r nog inte att f\u00e5 ihop igen. Fast det \u00e4r klart sl\u00e4nger man upp en h\u00f6g st\u00e5lar s\u00e5 kan man ordna\u00a0det mesta.<\/p>\n<p>Du och Stejmo (Pain) har ett nytt band p\u00e5 g\u00e5ng ber\u00e4tta lite…<br \/>\n– Stefan (Stejmo) var p\u00e5 min 40 \u00e5rs fest och sa p\u00e5 skoj att nu s\u00e4tter vi ihop ett hobby band och repar lite jag har lokal … jag funderade p\u00e5 det d\u00e4r ett tag sen ringde jag runt till boysen s\u00e5 nu k\u00f6r vi igen Jag p\u00e5 s\u00e5ng och lite gitarr, Thomas Gabrielsson gitarr, Richard Gabrielsson keyboard, (La Crosse, Tora Tora) Peter Wahlberg bas (Chaty & The Heat, Alien Beat och La Crosse) och Stefan Hjelm-Klinborg p\u00e5 trummor (The Pain, Japop). N\u00e5got namn har vi inte best\u00e4mt men h\u00e5ll utkik i pressen.<\/p>\n<p>S\u00e5 musikaliska framtidspanerplaner?<br \/>\n– Just nu h\u00e5ller vi p\u00e5 med v\u00e5r demo, 5 l\u00e5tar, och n\u00e4r den \u00e4r klar s\u00e5 ska vi b\u00f6rja spela ute och sen s\u00e5 f\u00e5r vi se vad som h\u00e4nder, men visst nu \u00e4r vi p\u00e5 g\u00e5ng b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin faktiskt. Jag \u00e4r j\u00e4vligt n\u00f6jd med bandet nu och det tunga sound vi nu har. Bewere!<br \/>\nTack och lycka till med musicerandet….<br \/>\nTack sj\u00e4lv och lycka till i forts\u00e4ttningen med sajten …<\/p>\n<p>Fotnot: Efter att artikeln publicerades har The Pain gjort comeback.\u00a0Hocky nu p\u00e5 s\u00e5ng och gitarr Stejmo p\u00e5 trummor fr\u00e5n orginalupps\u00e4ttningen 1977-1979\u00a0 nya i The Pain \u00e4r Thomas Gabrielsson gitarr,och Peter Wahlberg (Cathy & the Heat\/Alien Beat) p\u00e5 bas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>The Pain Nacka \u2013 Stockholm 1977-1979 (Uppgift om fotografer saknas) Medlemmar: Staffan ”Spiv \u00c5land” Holmberg: S\u00e5ng H\u00e5kan Uppgren:<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":963,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45,8,7,89],"tags":[],"class_list":["post-917","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-mp3","category-nacka","category-stockholm","category-video"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/917","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=917"}],"version-history":[{"count":8,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/917\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4466,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/917\/revisions\/4466"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/963"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=917"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=917"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=917"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}